Philip Paris: The Italian Chapel. 2009
Ljudbok (CD, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Det handlar om kapell som byggdes av italienska krigsfångar på Orkney, alltså verklighetsbaserat.
Bra läst, trevligt med verklighetsbaserat från andra världskriget.
Katja Kettu: Yöperhonen. 2015
Ljudbok (CD lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Krista Kosonen
Kettu påminner nog mycket om Sofi Oksanen, både tematik och sätt att skriva (+ ganska råa våldsbeskrivningar också).. Den är inte lättläst, och också emellanåt tappade jag lite bort i vilken tid det utspelades, eftersom det här också alternerade. Men klar att Kosonen är bra uppläsare.
Synnöve Jordas: Ingen behöver få veta. 2014
Häftad (köpt på bokrea på Akademen)
Den här handlar om Sophie, född i St.Petersburg, vars man köpte Kullla gård och senare gård i Labby i Lappträsk.Mikaela Strömberg skrev 2015 en bok om samma Sophie, Sophie, men den har jag inte ännu läst, men vill absolut göra det.
Vi har inte helt koll på vilken Jordas från Lappträsk den här Synnöve är (men inte min släkting :-), men hon skriver medryckannde och lättläst! Jag rekommenderar absolut den här, just precis i mitt tycke, verklighetsbaserad men ändå fiktion.
Enni Mustonen: Lapsenpiika.2014
Bok med hårda pärmar (köpt på loppis)
Det här är andra delen i serien Syrjästäkatsojan tarinoita.
Den har ganska roligt angreppssätt, dvs. berättar om en flicka/kvinna som är tjänarinna hos olika finska historiska personer (första delen var hon hos Topelius, i den här hos Sibelius, innan Ainola byggs). Jag har inte läst del 1, men ska hålla utkik efter den. Den här verklighetsbakgrunden tycker jag ju om, fastän det förstås är fiktion.
Stefan Zweig: Schacknovell.
Ljudbok (mp3, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Jag har tidigare lyssnat på tyska på Das Haus in der Rothschildallee.
Jag tycker ju inte om noveller normalt, men den här var bra, också Auschwitz-tema.
Jane Austen: Lady Susan (troligen skriven 1794 men publiserad 1871)
Ljudbok (mp3, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Johanna Fridell
Det här är en kortroman och en brevroman. Huvudpersonen är otrevlig, vilket ev. gör att uppläsaren läser jättekonstgjort (så som en amatör skulle spela teater om man ska föreställa en sådan här person…). Det var ju översättning – Jane Austen ska man nog ta del av på engelska. Och jag tycker ju inte om så här korta böcker
Kate Atkinson: A God in Ruins. 2015
Ljudbok (CD, lånad från Åbo stadsbibliotek).
Atkinson har bra språk, det här var dessutom min favorittyp av bok med händelser under flera tidsperioder i personernas liv, sett ur flera personers perspektiv. Det hoppade mellan tidsperioderna men blev inte ’råddigt’. Det här var en Berättelse.
Jag lyssnade på Atkinsons Started Early, Took My Dog tidigare i år, och läste Human Croquet 2013. Hoppas jag hittar fler av hennes böcker som ljudböcker, de är njutbara. Rekommenderas!
Maria Ángels Anglada: The Violin of Auschwitz.
(ukom på katalanska 1994)
Ljudbok (lånad från Åbo stadsblibliotek)
Den här var också lite för kort för att man riktigt skulle komma in i den, men det var igen en historia från Auschwitz
Dick Harrison: Ofärd. 2007.
Ljudbok (CD, köpt på loppis i Stockholm).
Författaruppläsning.
Jag är ju inte intresserad av medeltidshistoria, inte ”riktig” historia och inte i romanform. Harrison är ju underbar att lyssna på – det här är en nysvensk (:-) vars språk är fint (han saknar de dialektala diftongerna – vilket jag antar de är! – utan har bara det skånska r:et).
Men alltför långt (16 skivor) och bara inte intressant…
Väinö Linna: Tuntematon sotilas. 1954.
Hörbok (CD, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Veikko Huovinen
Jag har länge tänkt läsa boken på finska, men inte kommit mig för – den är antagligen också rätt jobbig att läsa, eftersom de ju talar dialekt. Dvs. det var ju absolut hörbok som passade i det här fallet – jag tyckte också uppläsningen var bra.
Jag har inte sett hela filmen massa gånger, men förstås så mycket att många scener är bekanta, men dessutom fanns det nog också både tragiska och roliga scener i boken som jag inte kunde återkalla somm bildminne från filmen. Och jag minns inte att Koskela framhävdes i filmen så mycket som i boken, dvs. att de såg upp till honom så mycket. Men Rokka var nog identisk i boken och filmen :-).
Jag lyssnade helt medvetet på den direkt efter På västfronten inte nytt, det var ju lite intressant med två klassiker-krigsböcker efer varandra.
Bl.a. PS Rakastan kirjoja har också bloggat om den.