Författararkiv: tove

Bernhard Schlink: Högläsaren

Publicerat av
Svara

hoglasaren_ljudbokSchlink, Bernhard: Högläsaren (originaltitel: Der Vorleser). 2005.
CD-bok (5 skivor).
Uppläsare: Krister Henriksson.
Lånad från stadsbiblioteket i Åbo.

Från bokus.com: Michael är femton, Hanna tjugo år äldre. Hon är en vuxen kvinna som lever ensam och arbetar som spårvagnskonduktör. Hon är vacker, sensuell, bräcklig och auktoritär, på samma gång gåtfull och rättfram. Deras möten blir en ritual: han läser högt och de älskar. Men Hanna försvinner, spårlöst.Efter år av saknad ser han henne. I en domstol på de åtalades bänk där hennes livs stora hemligheter ska komma i dagen…!

Boken är bra, det finns så mycket som är så ordrikt nuförtiden så jag tycker om att det är ”komprimerat” ibland, här fanns liksom ingenting onödigt (dvs. inga karaktärer eller stickspår som inte hade med huvudsakliga berättelsen och temat att göra).
Jag vet inte riktigt om jag tycker om Krister Henriksson som uppläsare eller inte… – ibland stör det mig också att han läser lite otydligt.

Det störde igen att jag hade sett filmen (”The Reader”. 2008, vilken jag tyckte om),  jag såg Kate Winslet framför mig och kunde inte skapa mig en egen bild thereaderav den kvinnliga huvudrollen Hanna. Däremot kom jag inte ihåg vem som spelade den unga och den äldre Michael, men medan jag lyssnade så kom jag ihåg vissa situationer i filmen väldigt bra.

Blaine Harden: Flykten från lägr 14

Publicerat av
Svara

flykten-fran-lager-14Blaine Harden: Flykten från läger 14. 2014 (Originaltitel: Escape from Camp 14)
Pocketbok (ca 240).
Från Akademen.

Flykten från läger 14 är en sann historia om en kille som växer upp i och sedan lyckas fly från ett nordkoreanskt arbetsläger.Shin Dong-huyk föddes i arbetslägret 1982 och kände inte till något annat än den värld som fanns innanför det höga elstängslet där han växte upp. I tjugo år präglades hans liv av svält tortyr och angiveri ett upphittat riskorn kunde leda till en kamp på liv och död. Journalisten Blaine Harden har intervjuat Shin för boken ovh redogör också för det vad man vet om fånglägren i Nordkorea, där Amnesty befarar att 200 000 människor finns i fångenskap, dömda som motståndare till regimen. I Nordkorea är man skyldig i tre generationer för sådana brott, riktade mot landets idé och ledning.

Jag läste igår slut boken, som alltså är en dokumentär  – författaren medger att han inte alltid är helt säker på hur väl det stämmer som Shin berättat, och just idag var det kort notis i Hbl om att Shin igen hade ändrat sin berättelse (det är speciellt redogörelsen för hur och när hans mamma och bror dog som ändrat flera gånger). Men det ändrar dock inte på hur obegripligt grymt fångarna i lägren behandlas, något som ju berör läsaren mer eftersom det skildras ur individperspektiv och inte endast som en allmän Amnesty-redogörelse om förhållandena i Nordkorea. – Många nordkoreaner har ju lyckats fly (om de kommer till Sydkorea får de automatiskt sydkoreanskt medborgarskap), men Shin är den första som vuxit upp i fångläger och lyckats fly (och alltså berättat sin historia).

Boken är ju hemsk, Shins öde är hemskt (och inte är han ju jättelycklig nu bara för att han kommit till ”väst”), och det är jätteviktigt att sådana här berättelser publiceras och får stor spridning (och så får vi ibland ta det med ro att alla detaljer inte är helt sanna, det fungerar som behövlig väckning i alla fall). Men som bok var den kanske inte superbra – men man ska läsa den i alla fall!

– Ikväll är en som flytt från Nordkorea gäst i Efter nio i Yle5, jag undrar om hen nämndes i boken (skulle jag ha boken som e-bok kunde jag söka på namnet, men det är jobbigt i ”tryckt” bok” :-).

 

Ralf-Erik Sjöström: Steg i staden

Publicerat av
1

Ralf-Erik Sjöström: Steg i staden. Utgiven av Åbo Underrättelser 2004.
Julklapp.
90 sidor.

Sjöström berättar om byggnader och områden i Åbo längs med olika vandringar med varierande teman (litterära, per arkitekt, per område). Boken inspirerar till att höja blicken mot alla de hus man dagligen kör förbi eller att fara på en exkursion till Bryggmans småhusområde i Pansio.

En verkligt trevlig bok med många foton och akvareller! Den ska finnas i alla åbosvenskars bokhylla!
Och jag tycker om att läsa böcker av människor som jag på något sätt känner – Ralle Sjöström är Toffes kollegas man.

Cecilia Ahern: How to Fall in Love

Publicerat av
Svara

Ahern.phpCecilia Ahern: How to Fall in Love.2013
Chick lit
Hörbok (CD, 9 h 45 min)
Lånad från stadsbiblioteket i Åbo

Adam Basil and Christine Rose are thrown together late one night, when Christine is crossing the Halfpenny Bridge in Dublin. Adam is there, poised, threatening to jump. Adam is desperate – but Christine makes a crazy deal with him. His 35th birthday is looming and she bets him she can show him that life is worth living before then. Despite her determination, Christine knows what a dangerous promise she’s made. Against the ticking of the clock, the two of them embark on wild escapades, grand romantic gestures and some unlikely late-night outings. Slowly, Christine thinks Adam is starting to fall back in love with his life. But has she done enough to change his mind for good? And is that all that’s starting to happen?

Chick lit är nu inte riktigt my cup of tea, men Cecilia Ahern kan jag nu och då läsa/lyssna på, i hennes böcker är det ofta någon liten ”twist” och en lite överraskande utgångspunkt. Den här var kanske inte en av de bättre.

Filmen ”Sarah’s Key”

Publicerat av
Svara

sarahskeyFilmen Sarah’s Key (regissör: Gilles Paquet-Brenner. 2010)
Julklapp.

In modern-day Paris, a journalist finds her life becoming entwined with a young girl whose family was torn apart during the notorious Vel’ d’Hiv Roundup in 1942.

Jag lyssnade på boken ”Sarah’s Key” av Tatiana De Rosnay ifjol, och ofta är det ju så att boken är bättre (- eller så är den bättre som man först tar del av). På sätt och vis gav boken kött på benen, så att filmen sedan också gav mig mera än den kanske annars skulle ha gjort. Jag tycker också om Kristin Scott Thomas, som spelade huvudrollen (skådespelare som kan spela på flera språk imponerar). Den händelse som var i centrum för boken och filmen var alltså Vélodrome d’Hiver-räden, franska polisens massarrestering av judar i Paris i jul 1942, då de samlades i velodromen för att sedan skickas vidare till koncentrationsläger.

Boken är värd att läsa/lyssna på och filmen värd att se!

Kaupunginosien Turku

Publicerat av
Svara

turkukaupunginosat_0-187x300Elina Teerijoki: Kaupuinginosien Turku.2012
Faktabok
Julklapp åt Toffe (från bokmässan i Åbo)

Boken är liten och helt i svartvitt, vilket ju är synd, det skulle ju vara roligt om den hade mycket mer bilder, men det är helt roligt att läsa om Åbos stadsdelar (här beskrivs endast stadsdelarna utanför centrum och de vanliga turistsevärdheterna).
Här lär man sig att Runosmäki är största stadsdelen, att Koivus växte upp i Nättinummi, bagrkunden till roliga namn som Palli och Takakirves mm. Det intressantaste kapitlet gällande varje stadsdel (”stadsdelskluster”) är ”Erityistä”, där bl.a. kändisar från varje stadsdel räknas upp.

Nu ska jag läsa Ralle Sjöströms ”Steg i staden” från 2004 där han prominerar i Åbo, bl.a. till sin pappas akvareller. – Jag hittade faktiskt också ”Steg i staden II” i vår bokhylla. Vi har också ”Turunseudun arkkitehtuuriopas” från 2013, vilken är lite mer uppslagsbok, men som har foto + beskrivning av alla hus i Åbo (dvs. alla hus som är ’värda’ att hamna i en arkitekturguide :-).

 

Torey Hayden: Beautiful Child

Publicerat av
1

Hayden_BeautifulChildTorey Hayden: Beautiful Child. 2002
Baserad på verklighet
Pocket köpt på  loppis

Hayden beskriver hur hon jobbar som speciallärare, i en klass med bl.a.flickan Venus, som inte talar, är nästan katatonisk som hon säger. I klassen finns också andra barn med olika typer av inlärningssvårigheter. Hayden beskriver hur hon jobbar med dessa barn och till slut når genom skalet också på Venus.
Mer info om boken och eleverna i klassen finns på Torey Haydens hemsida: http://www.torey-hayden.com/beautiful-child.htm

Jag hade aldrig tidigare läst någon bok av Hayden, och blev nog väldigt fascinerad och rycktes med, både av den gripande berättelsen om Venus, Billy och Jesse, och av  beundran för  Haydens engagemang och kreativitet i klassrummet. Kanske lite överraskande så var faktiskt speciallärare något jag i tonåren tänkte att jag skulle vilja bli.

Först var boken lite långsam (och jag blev lite utmattad när ingenting verkade fungera med eleverna), men sedan var jag liksom i fast i berättelsen.

Jonas Moström: Storsjöodjuret

Publicerat av
1

storsjoodjuret-ljudbokJonas Moström: Storsjöodjuret
2013
deckare
Ljudbok (mp3)
Lånad från biblioteket

Sommaren efter att tre ungdomar påstår sig ha sett Storsjöodjuret under Frösöbron ökar antalet observationer av odjuret lavinartat. Massmedias intresse är stort och Östersunds kommun bestämmer sig för att bygga ett odjurscenter i samarbete med sin tyska vänkommun och en affärsman vid namn Max Müller. Det retar upp en hemlig grupp som kallar sig Jamtlands Drabanter, vilka aktivt motarbetar utförsäljningen av bygden och den invandring som riskerar ta jobb och mark från lokalbefolkningen. I Sundsvall behandlar läkaren Erik Jensen en kvinna som ramlat i vattnet efter en kväll på kasinot. När han får ett anonymt sms som säger att kvinnans fall inte var en olycka kontaktar han sin vän kriminalkommissarie Johan Axberg och börjar även själv att snoka i fallet. Johan, som just påbörjat sin pappaledighet, överlåter ärendet till sina kollegor för att kunna fortsätta njuta av sommaren med sin son. Men när en kollega vid Östersundspolisen ringer och berättar att Johans farmor hittats brutalt nedslagen i sin lägenhet, tar han med sig sin son och reser dit. Polisens teori är att hans farmor blivit rånad av en öststatsliga, men Johan gör en rad upptäckter som pekar på att hon är inblandad i något han aldrig hade kunnat drömma om.

Storsjöodjuret är Jonas Moströms åttonde bok i serien om läkaren Erik Jensen och kriminalkommissarien Johan Axberg.

Standarddeckare, helt ok men inget speciellt.

 

Tähtiaika Ansa Ikonen

Publicerat av
Svara

image19331Saarikoski, Tuula: ”Tähtiaika Ansa Ikonen”.
1980
Biografi
Boken köpt på loppis

Biografier är ganska intressanta att läsa, de är skrivna på väldigt olika sätt. Personen det handlar om behöver inte nödvändigtvis ara någon jag är speciellt intresserad av.

Ansa Ikonen var förstås en skådespelerska jag beundrade som barn, det var ju filmer från 40- och 50-talen som främst visades i vår TV då (åtminstone det som man såg på i Thomasas 🙂 ). I den här biografin är det väldigt lite skvaller om den tidens kändisar (av vilka det ju vimlade i Ansa Ikonens familj och bland hennes närmaste kolleger) utan det handlar mer om hur man gjorde film på den tiden. Boken är skriven i jag-form (boken har en författare/redaktör, som dock lite kunde ha editerat upprepningar).

Helt intressant, ingen absolut höjdare, men läsvärd – medan jag höll på och läste den här boken (som utkom 1980) råkade jag hitta på bokrea en annan biografi om Ansa Ikonen, skriven efter hennes död – den återkommer jag till.

”Årsrapport” över 2014

Publicerat av
Svara

Det verkar inte bli något av mina goda föresatser att vara aktivare på facebook, så nu gjorde jag nytt nyårslöfte, dvs. att starta min blogg som jag talat om redan länge. Jag läser många bokbloggar och tycker om när bloggarna gör ett inlägg per bok, men vi får se hur det går här! Men jag ska åtminstone till att börja med försöka mig på det, fr.o.m. 2015.

Men en sammanfattning av 2014 ska jag i alla fall börja med (men listan över alla böcker förblir ev. bara i min excelfil!).

Antal
Jag skulle inte vara jag om jag inte höll koll på statistiken :-).

2014 läste och lyssnade jag på totalt 142 böcker (jfr 166 år 2013)
De fördelades på
– 86 hörböcker
– 15 e-bcker
– 41 ”riktiga” böcker (hmm, vad ska de kallas egentligen!).
(riktiga alla har jag inte avslutat, men jag ger inte upp väldigt lätt…)

Av dessa var
– 85 på svenska
– 34 på engelska
– 22 på finska
– 1 på tyska

och enligt genre:
– 42 deckare, trillers och skräck
– 59 vuxenromaner
– 15 bibliografier, baserade på verklighet, fakta
– 6 chic lit
– 3 serier
– 9 fantasy, vampyrer
– 5 novellsamlingar, kåserier

Bästa
och jag skulle inte vara jag om jag inte noterade ”mina favoriter”

Bästa deckaren var nog Gilly Flynns ”Gone Girl”, läste den som e-bok på svenska (den var väldigt upphaussad i bokbloggar, men nog var den ju helt bra).
Bästa romanen var Liza Klaussmans ”Tigrar i rött väder”, läste också den som e-bok och på svenska (fastän jag i princip vill läsa på originalspråk, men jag behövde en e-bok, för att kunna läsa utan att störa på natten, och hade läst att den här skulle vara bra och så fanns den som e-bok via ÅAB).
Bästa biografiska/verklighetsbaserade var Britt-Marie Mattssons ”Vi tolererar inga förlorare”, som nog är skriven som roman men handlar om Kennedyklanen. Den lyssnade jag på på sommaren.
Tydligen blev årets favoriter alla sådana som utspelar sig i USA, det var ju intressant!
(2013 skulle svaret ha varit mycket enkelt: ”Hägring 38” av Kjell Westö och 2012 var det ju Kaj Korke-ahos ”Gräset är mörkare på andra sidan”).

Årets lyssnarupplevelse var nog Jonas Gardells ”Torka aldrig tårar utan handskar” (lyssnade på del 2). Peter Franzéns ”Tumman veden päällä” blev runner up.
– Jag tycker i princip om att författaren själv läser (fastän de inte alltid är jättebra ens) – i de här fallen var ju båda synnerliga proffsiga och lämpliga med tanke på böckernas tematik.

Årets positiva överraskningar var två finska författare, som jag hade trott att jag aldrig skulle läsa. Arto Paasilinnas ”Neitosten karkuretki” hittade jag som CD-bok på loppis och lyssnade när jag målade väggar i källaren – och den var helt rolig och sympatisk faktiskt!
Laila Hietamies/Hirvisaari trodde jag var ”tant-böcker” (ursäkta, jag är ju också tant!), men redan ”Minä, Katariina” om Katarina den stora av Ryssland imponerade. På loppis vimlar det av hennes böcker, så i något skede plockade jag med mig en från ”Lehmusten  kaupunki”-serien, som handlar om vinter- och fortsättningskriget, både fronten och hemmafronten. De var riktigt läsbara (och också ”hörbara”, lyssnade också på en).

”Sommarboken” var igen en Per Anders Fogelström, ”Mödrar och söner” (av någon anledning tycker jag de här Stockholms-skildringarna passar så bra som inledning på semestern).
Jag försöker läsa så olika böcker som möjligt hela tiden, men några författare sökte jag efter 2014, bl.a. Anne Tyler och Paul Auster, och av deckare Katarina Wennstam och Åsa Larsson.

(Besvikelser då? Det var Michel Endes ”Momo – eller kampen om tiden”, barn-/ungdomsbok som alla skröt med då på 70-talet men som jag inte hade läst tidigare förrän jag nu hittade den på loppis – men jag har lite svårt med det som inte är realistiskt, var det det som var problemet månne…)