Ralf-Erik Sjöström: Steg i staden II. 2006
Utgiven av Åbo Underrättelser.
Från vår bokhylla (vi har Steg i staden I och II, den ena var julklapp, den andra antagligen köpt på bokrea).
Få är så lyriska över arkikteturen i Åbo, och ex. Pekka Pitkänens byggnader – ”brutalrealism” kallas stilen (kallar Sjöström stilen?) som Domus är byggd i, dvs. att materialen lämnas så obehandlade som möjligt.
Catharina Ingelman-Sundberg: Vikingaguld. 1999.
mp3-ljudbok (lånad från Åbo stadsbibliotek,
Uppläsare: Tomas Norström.
Sista delen i trilogi.
Efter stor vånda följer Estrid sin stora kärlek Orfrim i österled. Äntligen är hon ute på äventyr, och hon ser fram emot att möta nya, exotiska bygder. Men vid ankomsten till Aldeigjuborg får Estrid en chock. På bryggan väntar hans hustru och barn. Estrid hade ingen aning om att mannen hon förälskat sig i redan är gift, och hon förstår inte varför han avkräver henne total underkastelse. I hans religion måste kvinnan lyda, något som den fria vikingakvinnan Estrid inte kan acceptera.
Erik lider av att vara kvar i Birka. Han vet att han var tvungen att låta Estrid resa, annars riskerade han att förlora henne för evigt. Hoppet om att hon ska återvända till honom finns kvar, och under tiden tar han hand om värdshuset och sonen Rurik.
Det blåser fientliga vindar på Adelsö och Birka. Stormännen är missnöjda med Kung Björn och en enorm fiendeflotta närmar sig Birka. Erik anar att striden är nära och kämpar för att kungen och hans anhängare ska förbereda sig.
Patrik Lundberg: Gul utanpå. 2013.
E-bok lånad från ÅAB.
Patrik Lundberg föddes i Sydkorea, växte upp i Sölvesborg och bor i Malmö. Han jobbar som kolumnist på Aftonbladet (länk till kolumnerna).
Debuterade 2013 med Gul utanpå, en självbiografisk berättelse om att söka sina biologiska rötter och hitta sin identitet.
Temat intresserar pga. det är aktuellt i bekantskapskretsen. Jag visste inte att den riktades till unga vuxna – jag vet inte heller om det direkt märktes, åtminstone störde det inte (den var ju nog lättläst förstås, läste den då jag vaknar på natten).
Bl.a. En bok om dagen skriver om boken och här tipsas också i en kommentar om andra böcker om adopterades upplevelser. När barnet lagt sig av skådespelaren Michael Nyqvist har jag lyssnat på, Också Läsresan har läst och är rätt kritisk,
Loivamaa, Ismo ja Vekkeli, Pirkko: Unohtumaton Ansa Ikonen. 2011
Bok köpt på bokrean i jan. 2015.
Jag läste Ansa Ikonens självbiografi i början av januari, och reagerade där på hur lite hon framhävde sig (och hade inte heller låtit författaren göra det). Den här boken är definitivt bättre och mycket mer mångsidig (och mycket proffsigare skriven), men jag tror att Ansa Ikonen skulle ha respekterat den. Den är inte på något sätt en idolbok, utan berättar om Ikonen och den värld hon levde i, genom intervjuer med samtida skådespelare och hennes döttrar. Här får man också lite mer inblick i hennes privatliv – i självbiografin nämnde hon några gånger sin man, Jalmari Rinne, men nämnde honom alltid med för- och efternamn. Men hennes privatliv, trots att hon levde i centrum av den tidens finska film- och teaterstjärnor, verkar nog milslångt från dagens kändisliv!
Rekommenderar boken.
Herman Lindqvist: Erik XIV: Prakt. Drömmar. Mörker. 2014
Ljudbok (mp3, 7 h 23 min)
Uppläsare:Herman Lindqvist
Julklapp åt Toffe
Virpi Hämeen-Anttila: Yön sydän on jäätä. Otava 2014.
Ljudbok (11 h 40 min)
CD-bok lånad från Åbo stadsbibliotek
Uppläsare: Kari Ketonen
Keväällä 1921 helsinkiläisten juomavesisäiliöstä Vesi linnasta löytyy kuollut mies. Todisteet viittaavat siihen, että entinen punavanki olisi tappanut jääkäriupseerin kostaakseen kärsimänsä vääryyden. Sisäasiainministeriössä työskentelevää Karl Axel Björkiä selitys ei kuitenkaan tyydytä. Murhatutkimukset vievät Björkin öisille retkille kaupungin kaduille, työläiskortteleihin ja salaliittolaisten ja vakoojien suosimiin hotelleihin ja ravintoloihin – sekä muotisalonkiin, jonka omistaja on kenties muutakin kuin bolsevikkeja paennut aatelisnainen.
Jag har inte läst något av Virpi Hämeen-Anttila tidigare (men sett filmen Suden vuosi, som baserar sig på hennes bok med samma namn). Det här är deckare, väldigt traditionell sådan (”gammaldags” stod det i en recension) och inget speciellt i själva kriminalgåtan, men det är lite annorlunda att den är placerad i 1920-talets Helsingfors – jag gillar historiska romaner, men vill helst att de behandlar1900-talet (vilket ju utesluter ganska mycket av historian 🙂 – men det hände så mycket viktigt under 1900-talet så det räcker väl till, så man kan skippa allt före det, gäller dock inte Sveriges och Finlands äldre historia!).
Men tillbaka till boken: Huvudpersonen är finlandssvensk och finska, svenska och också ryska talas antagligen så som det gjordes i den tidens H:fors. Kari Ketonen har bra röst, men lite till kunde han kanske ha filat på sitt finlandssvenska uttal och den ryska brytningen är nog kanske lite för stark hos den ryska kvinnan som talar finska.
Ingen jättehöjdare men helt hörbar! – Och ”cliffhangers” är ju inget nytt (det byggde väl t.ex. Dickens följetonger på !), den här boken slutar med en riktigt typisk sådan (dvs. det kommer fortsättning – någonstans läste jag att fyra böcker planerats).
Bl.a. Kirsin kirjanurkka och Kirjainten virrassa har skrivit om boken. (Finska bokbloggare är ju överlag jättebra – dvs. de analyserar böckerna omsorgsfullt, har ett bra språk, ger ett mycket mer professionellt intryck än svenska! – Tur att den här bloggen inte är öppen, jag skulle förstås vara värd elaka kommentar på ett sådant här inlägg!
Matti Helelä: Organizational Poetry – Flourishing Business. 2014
Det här är precis som rubriken säger en bok om organisationer och ledarskap i poesiform. Matti är f.d. kollega med min goda väl Harriet Fagerholm (CoCreate Life) och har inspirerats till boken bl.a. av Harriet, som också säljer den.
Utdrag ur boken, en ”vers” från dikten ”Knowledge”, min favorit, en lång dikt:
Knowledge is created
When information is contemplated
When people meet
To share their expertise.
…
Like a snowball roll
So knowledge rolls and grows
When you cherish knowledge sharing
Your expertise has more bearing
Riikka Pulkkinen: Iiris Lempivaaran levoton ja painava sydän
Ljudbok (4 h 45 min).
Uppläsare: Leena Pöysti
CD-bok, lånad från Åbo Stadsbibliotek.
Kun Aleksi yllättäen jättää Iiriksen seitsemän vuoden jälkeen ja tunnustaa, ettei koskaan rakastanut, on yksi jos toinenkin asia aseteltava elämässä uudelleen. Mutta ei hätää! Koulupsykologina Iiris keksii selviytymiskeinot. Naapurin kahdeksankymppisen Marja-Liisan avustuksella, elämästä ja saippuaoopperoista omaksuttujen oppien sekä itse kehittämänsä terapiametodin myötä hän selviää suruistaan. (Från Otavas hemsida).
Det var en lätt bok som inte lämnar större spår men som var helt kul att lyssna på (t.ex. hur de använde ”Kauniit ja rohkeat” för att få råd hur de skulle hantera relationer – jag har ju alltid tyckt om hur film, serier och litteratur kan användas i pedagogiskt syfte :-). Chick lit är en genre som jag inte annars är så intresserad av, men eftersom finsk chick lit är ganska ovanlig så var det kul att lyssna på den här just pga. det . Boken har kommenterats av många bokbloggare, som inte heller normalt läser chick lit (förutom Bridget Jones!).
Jag lyssnade medan jag körde in ved, skottade snö från balkongtaket och lagade mat i Haddom idag.
Uppläsaren Leena Pöysti är väldigt trevlig att lyssna på – i Sverige satsas det mycket på ljudböcker och det finns väldigt många väldigt bra uppläsare (många av de kändaste skådespelarna läser också ljudböcker), jag tycker vanligen inte riktigt att finska ljudböcker är lika bra gjorda (men Eppu Nuotio som läser sina egna böcker tycker jag om!).
Titeln och pärmen är också roliga! (Pärmen/det visuella i en bok är ju något man vanligen ser väldigt lite av i ljudbok förstås, och det är ju lite synd).
Av Pulkkinen har jag tidigare läst Raja och Vieras. Raja fick bra kritik och det gjordes också en tredelad tv-serie baserad på den – jag såg tv-serien först, så boken var sedan endast som en upprepning av tv-serien, tyckte jag.
Bl.a. Nannan kirjakimara, Nenä kirjassa, ochLuettua elämää har också skrivit om den här ljudboken.
Kate Morton: En välbevarad hemlighet / The Secret Keeper
E-bok, Hörbok
E-boken från ÅAB, ljudboken lånad från Åbo stadsbibliotel (mp3)
Från Kate Mortons hemsida:
1961: On a sweltering summer’s day, while
her family picnics by the stream on their Suffolk farm, sixteen-year-old Laurel hides out in her childhood tree house dreaming of a boy
called Billy, a move to London, and the bright future she can’t wait to seize. But before the idyllic afternoon is over, Laurel will have witnessed
a shocking crime that changes everything.
2011: Now a much-loved actress, Laurel finds herself overwhelmed by shades of the past. Haunted by memories, and the mystery of what she saw that day, she returns to her family home and begins to piece together a secret history. A tale of three strangers from vastly different worlds–Dorothy, Vivien and Jimmy–who are brought together by chance in wartime London and whose lives become fiercely and fatally entwined…
Mest läste jag boken som e-bok (dvs. mest på natten då jag inte kan sova) och så lyssnade jag på en del.
Det här var en bok som man tyckt om i de bokbloggar jag läser – och jag tyckte också om den, mycket. Och man ska läsa den ”linjärt”, dvs. från början till slut och inte läsa de avslutande kapitlen först, det finns saker som avslöjas steg-för-steg i slutet av boken.
Jag kom inte ihåg att jag hade den som mp3 då jag lånade den som e-bok, men det var en bok som man mycket bra kunde läsa på svenska – ljudboken (på engelska) var inte i sig nödvändigtvis bättre, fastän jag i princip inte tycker om översättningar utan tycker man ska läsa/lyssna på böcker på originalspråket (jag beviljar mig undantag för nordisk – fastän danska hörböcker, om man får tag på dem, kunde vara sättet att knäcka den danska koden – och fransk litteratur :).
Jonas Gardell: Torka aldrig tårar utan handskar, del 3: Döden
Ljudbok (mp3)
Uppläsare: Jonas Gardell
Lånad från Åbo stadsbibliotek
Jag har sett TV-serien, som ju var jättebra, och efter det läst del 1 och lyssnat på del 2 (”fjolårets lyssnarupplevelse”) och nu del 3. Det här var ju enligt mig fel ordningsföljd, dvs. vanligen är boken en sämre upplevelse om man först sett film/TV-serie. I det här fallet stödde de på något sätt varandra så bra, så det störde inte (men nog såg jag ju skådespelarna i TV-serien framför mig när jag läste om Benjamin, Rasmus och Paul). Fastän det kändes som lite upprepning av TV-serien så var boken bra – och om det är någon man ska lyssna på (dvs. i stället för att läsa) så är det just de här böckerna, där Jonas Gardell själv läser sina böcker. Jag tycker i princip alltid om att författaren själv läser, men Gardell är speciellt bra,vilket jag ju redan konstaterat gällande del 2, som jag lyssnade på ifjol.
Del 3 var väldigt sentimental, den handlade väldigt mycket om ensamhet – jag är ju inte speciellt känslig så Döden (Rasmus död) beröde mig inte så mycket, men Benjamins ensamhet i 30 år efter det väckte känslor. Dessutom gjorde ju den här boken mig, och många andra, ARG, dvs. då Rasmus föräldrar tog över Rasmus begravning och gjorde den till en fars där inte Benjamin och ingen av hans vänner fick vara med – det är ju meningen att vi ska bli arga då, det jag undrar är om det finns någon som läser boken som inte blir det…
Jag kopplar hörböcker till platser jag är då jag lyssnar – som argast var jag vid domkyrkan i Åbo, dvs.då Rasmus pappa meddelade att de sköter Rasmus begravning och att Benjamin inte får delta – det var sjuttons halt när jag gick från bilen till Gripen och superarg blev jag på pappan!