Då man idag talar om det bebyggda medeltida Finland, tänker de flesta på våra strategiskt placerade men idag, i all ensamhet, utstickande medeltida slott och gråstenskyrkor. Övriga spår av samtiden ser vi just inte, allra minst av urban bebyggelse. Inte ens i Åbo som var betydelsefull som stiftsstad och hade omfattande, etablerade handels

kontakter med östersjöländerna.  Avundsjukt strövar därför mången finländsk turist omkring innanför den bastanta ringmuren i medeltida Visby eller i gamla stan i Tallinn. Fastän mycket blivit ombyggt under senare tider finns medeltidsprägeln i dessa städer starkt kvar i slingrande, smala gränder och bastanta stenmurar i bevarade hus och slumrande ruiner. Känslan av gångna tider är så påtaglig att man nästan kan vidröra den. ”Åh, vad fint det är! Varför har vi inte någon medeltida stad som denna?”

I själva verket grundades sex städer i Finland under medeltiden: Åbo, Ulfsby, Borgå, Viborg, Raumo och till sist Nådendal. Antalet är litet i jämförelse med antalet grundade städer i rikets västra del, där det i slutet av medeltiden fanns 37 städer. Städerna i Finland var små men av betydelse för handel, kyrkan och kronan. Störst var Åbo med dryga 2 200 invånare. Bebyggelsemässigt var Åbo också störst, vilket man kan ana sig till då man ser slottet vid åns mynning och domkyrkan på sin kulle. Men vart har allt annat försvunnit?

I Finland har man genom tiderna enligt tradition byggt i trä. Så gjorde man också i städerna där främst kyrkorna och någon eventuell försvarsanläggning byggdes i sten. I Åbo och Viborg har man hittat rester av medeltida stenkällare och grunder till handelshus i sten, men också i dessa städer torde träet ändå ha dominerat under stora delar av medeltiden.

Som material är trä billigt, lättillgängligt och lättbearbetat. Det är dock inte beständigt och behöver bytas ut då det inte längre uppfyller sin funktion. När det blivit dags att åtgärda en gammal träbyggnad har ägaren, utöver alternativet att reparera, också kunnat välja att modernisera och bygga om, eller riva och bygga nytt. Bygga nytt har man också varit tvungen att göra efter de otaliga bränder som förstörde stora delar av tät stadsbebyggelse. Som exempel kan nämnas Åbo, som enligt källor brann fem gånger under 1400-talet och hela elva gånger under följande sekel. I samband med återuppbyggnaden återvann man ofta oförstört byggmaterial som tegel och sten, och bidrog på så vis ytterligare till att den medeltida stadsprägeln suddades ut rätt fort – framför allt ovanför markytan.

I Åbo har man i nya arkeologiska undersökningar och nytolkningar av gamla fynd, hittat rikliga spår efter den medeltida staden bara en liten bit under markytan, och man finner ständigt fler lämningar. Förvåningen var stor 2017 när man i samband med renoveringen av Katedralskolans gymnastiksal från 1901, hittade ett ruinområde under golvet. De historiska skikten var många och kunde spåras ända till tiden för stadens grundande drygt 700 år tidigare. Helt oväntat var det inte. Arkeologerna var förberedda på att hitta rester av byggnader, eftersom man hittat sådana på tomterna intill. Men omfattningen – stora delar av byggnader till två gårdar – överraskade och gav orsak till att än en gång revidera uppfattningen om det medeltida Åbo.

Med lite fantasi kan man alltså uppleva den medeltida staden också i Åbo. Vandrar man längs Kaskisgatan ner mot ån och stannar upp ungefär precis där ingången till en känt före detta apotek finns, står man rakt ovanför ruinen till st. Olof dominikanerklostrets kyrka. Fortsätter man vidare längs med ån kommer man strax till museet Aboa Vetus i vilket man kan röra dig bland de framgrävda ruinerna och beundra vardagliga ting som berättar om livet i den en gång unga staden. Ruinområdet och spåren efter belagda gator fortsätter i olika stor omfattning vidare under marken ända fram till domkyrkan. När man står på domkyrkotrappan och ser ut över den idag stora, tomma skvären kan man i sitt sinne förställa sig det myller av folk som en gång rörde sig bland den täta bebyggelsen längs slingrande smala gator, alldeles som i Visby eller Tallinn.

Forskarna vid Åbo museicentral har tillsammans med arkitekten och biträdande professorn i arkitekturhistoria vid Aalto Universitetet, Panu Savolainen, kunnat återskapa den centrala stadsbilden i Åbo och hur staden såg ut våren 1827, ett halvt år innan den förödande branden. Området kring domkyrkan bygger till stora delar på den medeltida gatuindelningen och visar hur stor bebyggelsen var. Om du vill få en uppfattning om hur tätt bebyggt Åbo varit, kan du göra en digital vandring i området här: https://digimuseo.fi/turku-abo-1827/

Pia Wolff-Helminen, FM doktorand vid Åbo Akademi, är koordinator, skribent och redaktionsmedlem i projektet FiKon – Nya perspektiv på Finlands konsthistoria.