Alla som arbetar med tonåringar vet precis hur frustrerande och givande det är. I skrivandets stund kan jag garantera att en del lärare sliter sitt hår över att studerande inte lämnat in arbeten i tid, eller uteblivit från presentationer för att senare dyka upp med en förvånad min och säga något i stil med att: ”Jag hann inte för jag var på jobb/träningar/musikuppträdande.” eller ”Jag glömde bort det, men kan jag göra det i morgon i stället?” Vad läraren svarar varierar, men en uppläxning där orden ”viktigt”, ”deadline” och ”arbetslivet” brukar ingå.

Ibland skulle tankeläsning vara en fördel som lärare, men en öppen dialog är bästa alternativet i nuläget. Det är ibland stört omöjligt att förstå hur en tonåring tänker kring sitt skolarbete. Den kognitiva neurovetenskapen tror sig ha svaret på varför studerande ofta har en mera avslappnad inställning till döda linjer och mycket annat i livet. De hittar till och med stöd hos Shakespeare!

De gånger studerande inte gjort något inom utsatt tid, så brukar jag be dem ge ett förslag på en tidsplan som de hinner med. Och då brukar det blixtra till av klarhet i deras ögon och jag får en kort redogörelse över vad de har ogjort och hur deras schema ser ut, men också att de har tid i helgen eller en kväll då de ska göra klart det ena eller det andra. För det mesta brukar vi båda vara nöjda med den diskussionen och en ny död linje är fastslagen. Att få en insikt i hur ungdomar tänker är värdefullt och det gör en lärare ödmjuk. Deras liv snurrar ofta väldigt fort och förutom arbete, fritidsintressen och vänner kan föräldrars skilsmässor, problem med kompisar eller läs- och skrivsvårigheter göra det svårt att passa in i gymnasiets 5-6 veckor studier med tre lektioner per vecka, 1 vecka provvecka och så inleds nästa period av studier.

En bild ur den virtuella världen Second Life där vi bland annat diskuterar distanskursens upplägg.

Den distanskurs som jag nu har pågående har en fördel att den inte följer det vanliga schemat, utan vi kan planera enligt behov. Efter några veckors tystnad från studerandes sida så hade vi nyligen ett planeringsmöte då de bestämde vilka tider de skall ha sina uppgifter klara.

-”Den veckan har jag inte tid för vi har uppträdanden med musikinstitutet hela veckan.”

– ”Jag åker på resa med familjen på torsdag och kommer tillbaka om lite över en vecka.”

Vi kom fram till ett lämpligt datum i mars. Deras prestationer hittills har varit goda och jag tror att de kommer att sköta resten av sina uppgifter galant också. Sådant motiverar mig som lärare att ge studerande extra tid och förhoppningsvis få in ett välgjort arbete, framom hastverk. Målet är trots allt att studerande ska lära sig, inte att de lär sig inom ett visst antal veckor. Speciellt påtagligt blir det i distanskurser då de har vanlig undervisning hela dagen och det är inte många timmar per vecka de har tid att jobba med kursen. Som lärare vet jag förstås att det finns en orsak till att tiden är begränsad. Få studerande orkar ta sig samman om tidsfristen är för lång, och speciellt när det gäller att samarbeta kring olika teman, så behöver de ta hänsyn till att andra studerande vill bli klara inom en viss tid. Vår diskussion tog ungefär en timme, men i samband med den fick studerande förhandla sinsemellan, planera gemensamt och ta ansvar för sina schema, vilket också är viktiga färdigheter i yrkeslivet.

Charlotta Hilli är doktorand inom Dididi