Det bästa med Google+ är Google Drive där olika dokument, kalkylblad, presentationer m.m. kan skapas för privat bruk och de kan publiceras offentligt så att vem som helst kan söka dem.

Ur pedagogisk synvinkel är det mest intressanta att alla slags dokument också kan delas med flera endera genom att ge alla med länken rätt att se dokumentet, kommentera dokumentet eller redigera dokumentet.

Eller genom att bjuda in vissa personer vars e-postadresser du har. Dokumenten sparas i Googles molntjänst så det enda som skribenterna behöver göra är att skriva, skriva, skriva.

Det lärare förstås vill är att kunna kommentera dokumentet. En funktion som jag uppskattat väldigt mycket och som är en av de främsta orsakerna till att jag rekommenderar Google Drive till alla lärare och studerande som aktivt vill delta i en skrivprocess tillsammans. Det finns också möjlighet att chatta med de övriga skribenterna om de är online samtidigt i dokumentet, vilket underlättar samarbetet avsevärt. Studerande ställer ofta frågor den vägen och jag kan enkelt handleda dem när jag ser vad de skrivit och vilka länkar/källor de använt. Chatthistoriken försvinner såvitt jag vet när du lämnar dokumentet.

När kommentarerna har åtgärdats så kan både skribenter och kommentatorer välja att klicka på resolved/löst och då får du som lärare ett meddelande i din e-post om det här. Här vill jag ändå poängtera att kommentarerna verkar sparas enligt ett eget system. Jag märkte det när jag skrivit kommentarer i flera provsvar och när jag gick tillbaka till dokumenten några minuter senare så hade kommentarerna försvunnit. Det tog några minuter att hitta ett forum med en diskussion kring det här och snart fann jag en potentiell lösning. Det lönar sig att klicka på comments/kommentar-knappen när du skrivit in dina kommentarer. Då borde listan med dina kommentarer synas under fliken och det betyder att de sparats.

En bra funktion när många studerande skriver tillsammans är redigeringshistoriken eller revision history. Ifall någon gör en ändring som de senare ångrar kan dokumentet återställas via den här funktionen. Jag tycker det är behändigt att hålla koll på vem som skriver vad, men då är det bäst att dela dokumentet med de studerande som skriver dokumentet. Jag har ofta skapat dokument där länken är det enda som behövs för att kunna skriva i dokumentet, men då finns det en stor risk för att alla skribenter syns som anonyma i redigeringshistoriken. Och om du som lärare bara här rätt att kommentera så då ser du inte historiken överhuvudtaget.

Alla dokument som delas med dig finns under fliken Shared with me och du får en inbjudan att se dokumenten i din epost. Dokumenten kan flyttas till mappar du skapar i din egen Drive, men det verkar som om de stannar kvar i Shared with me-mappen, vilket blir problematiskt om man arbetar med Google+ i många kurser. Listan på dokument blir snabbt väldigt lång, så det lönar sig att fundera på ifall studerande kan arbeta i samma dokument hela kursen.

Om den som skapat dokumentet raderar det så tror jag att det försvinner ur din Shared with me-mapp också, vilket kan vara bra för Google+ användare att känna till. Det är lite annorlunda att använda Google+ än vanlig e-post där en fil kan läggas till som bilaga och mottagaren bestämmer när filen tas bort.

Just nu lutar jag mera mot att som lärare skapa de flesta dokument som används under en kurs. I mitt senaste blogginlägg diskuterade jag en av orsakerna till det här om Google+ grupper används som lärmiljö. Tillgången till redigeringshistoriken är en annan. Kontrollen över mängden dokument är en tredje. Fördelen med att som lärare numera främst behöva hantera stora mängder av digitala dokument  är att de är enkla att söka efter i Google Drive med hjälp av sökmotorn. Hur de organiseras på ett effektivt sätt är som alltid individuellt för varje lärare.

Google+ har varit en ny miljö för de flesta av mina studerande och de första gångerna vi använde den blev många studerande förvirrade och att dessutom förvänta sig att de ska skapa och dela dokument ökar enbart förvirringen. När de vant sig vid Google+ så då blir det enklare att överlåta dokumentskapandet till dem. Eftersom enbart internet behövs för att arbeta med Google Drive så är det möjligt för studerande som befinner sig på annan ort att delta. En av mina studerande satt på tåget en förmiddag när vi hade lektion, men hen kunde ändå skriva ett projektarbete tillsammans med sin grupp. Det var trevligt för gruppen, för mig som lärare och för studerande själv som inte gick miste om lektionens arbete. Ännu en fördel med Google+.

Charlotta Hilli är doktorand inom Dididi