Dididi-representanter besökte Falkbergsskolan (åk 6-9) i Botkyrka kommun i Sverige onsdagen den 17 oktober 2012. Botkyrka kommun är en av de svenska kommuner som har som mål att köpa datorer till alla elever i åk 7-9. I Falkenbergsskola hade 7:orna och 8:orna fått egna datorer.
Dagens program bestod av samtal med lärare, elever och kommunens personal. En grupp elever och rektor Susanne Englund tog emot oss och förutom att glatt dela med sig av sina synpunkter på datorernas roll i skolarbetet så visade eleverna oss runt i skolan och tog oss med till de lektioner vi skulle följa med. Ett verkligt trevligt och fungerande koncept kan tilläggas.
Diskussionen med lärarna avslöjade att lärarna utnyttjade elevdatorerna väldigt olika i sina ämnen, vissa inte alls eller främst som ett verktyg för eleverna att anteckna och andra för att eleverna skulle skapa eget material. Musikläraren spelade in vissa lektionsavsnitt så att elever kan repetera hemma via YouTube (allt material är producerat av musikläraren om någon tänker Copyright ). Svenskalärare använde bl.a. programmet Popplet där eleverna skapar tankekartor. Skolans främsta materialbanker var Nationalencyklopedin och Landguiden och datorerna hade enligt eleverna gjort att de satsar mera på faktabiten i sina arbeten. Eleverna uppfattade datorerna som ett viktigt hjälpmedel och de ansåg att skolarbetet gick smidigare i och med att allt material fanns samlat på ett ställe. Lärarna upplevde dock den källkritiska biten som ett problem och det digitala materialet kräver helt klart handledning och avgränsning av läraren.
Datorerna infördes för ett år sedan och skolans personal har hela tiden utgått ifrån att det är ”a work in progress”. Det tar tid att vänja sig vid allt det som datorerna medför både för lärare och elever och processen kommer aldrig att ta slut, utan den pågår ständigt. Den inställningen är något som finländska beslutsfattare borde ta till sig när det gäller investeringar i datorer i skolan. En till en systemet där alla elever har egna datorer har inte funnits tillräckligt länge för att kunna dra några långtgående slutsatser ännu, men någonstans börjar allt. Ta tillvara det som tekniken har att erbjuda. Ge lärare och elever verktyg att arbeta med. Allt som krävs är personer på ledande poster som inser möjligheterna och vågar göra satsningen, precis som Botkyrka kommun gjorde.
Charlotta Hilli, doktorand inom projektet DiDiDi