Gymnasierna runtom i Svenskfinland har redan i många år samarbetat kring bl.a. distanskurser inom de så kallade gymnasieringarna. Svenska Kulturfonden har de senaste åren delat ut pengar explicit för gymnasieutbildningen och också gjort utredningar kring hur kurssamarbetet kunde se ut. Den största satsningen har Kulturfonden gjort när det gäller ViRum eller det virtuella gymnasiet för Svenskfinland.

Projektet tilldelades 1 miljon euro och arbetet med ViRum leds av Åbo Akademi, men de slutliga besluten fattas inom en styrgrupp där rektorer från gymnasieringarna, och representanter från Utbildningsstyrelsen, Finlands Svenska Lärarförbund, Finlands Svenska Skolungdomsförbund, samt Kulturfonden och ÅA sitter med. Rent tidsmässigt så kommer projektet att vara klart år 2016, samtidigt som den nya läroplanen för gymnasieutbildningen borde vara godkänd. Målet med är att skapa en ekonomiskt självbärande modell och att pröva ett antal virtuella pilotkurser. En modell för den framtida organisationen planeras i god tid, så att det finns en naturlig fortsättning då projektet tar slut (december 2016). Grundtanken är att underlätta gymnasiernas samarbete och att ge studerande tillgång till ett brett kursutbud. Vissa gymnasier har inte möjlighet att erbjuda alla kurser de vill vilket naturligtvis är problematiskt ur studerandes synvinkel.

Som doktorand inom Fakulteten för pedagogik och välfärd med ett fokus på virtuella lärmiljöer står jag för de pedagogiska inläggen när jag diskuterar ViRum med mina kolleger vid Fakulteten för naturvetenskaper och teknik. Det är professorn i datavetenskap Ralph Back som leder projektet och Linda Mannila är vice-projektledare. Under hösten 2014 skickade vi ut en enkät till alla gymnasierektorer och -lärare för att höra oss för om intresset att delta i ViRum:s arbete och för att få en bild av vad som sker på distansstudiefronten. I februari höll vi ett första möte med lärarna som visat intresse och under våren inleds arbetet med att planera virtuella kurser i olika ämnen. Målet är att lärarna ska samarbeta och byta tankar kring kursinnehållet, dels för att stöda lärarna och dels för att ViRum flera år framöver ska ha kunniga och engagerade virtuella pedagoger. ÅA koordinerar och ordnar fortbildningar efterhand, men ViRum-lärarna kommer också att få ekonomisk ersättning för sitt arbete. Det måste få finnas tid för att utveckla pedagogiken och tid blir oftast en ekonomisk fråga.

Jag har skrivit om virtualiseringen på DiDiDi:s blogg i olika sammanhang och det är skäl att påpeka vad virtualiseringen innebär. För det första är en virtuell pedagogik fokuserad på studerandes egen aktivitet men också interaktionen med andra och med lärmiljön. Som bäst arbetar datavetarna med att utveckla en lärmiljö där studerande kan samarbeta och diskutera med kurskamrater, där de kan samla sina studieuppgifter och följa med kursprestationerna, där de enkelt får tillgång till olika slags material och information om kurser. Stor vikt fästs också vid att kontakten mellan läraren och studerande ska vara smidig och att responsen från läraren är återkommande. Det räcker inte med e-post, utan det krävs videokonferensmöjligheter och chattfunktioner som stöder olika slags kommunikation.

Läraren deltar inte bara i kursutvecklingen utan också i den pedagogiska utvecklingen inom distansundervisningen. Vi har diskuterat frågor gällande upphovsrätt, hur kurser ska bedömas, arbetsbördan i distanskurser och vilka verktyg lärarna behöver inom olika ämnen. Vi bygger upp en anpassningsbar plattform för virtuella kurser med specifikt stöd för olika ämnesområden. Allt detta arbete sker i en dialog med dem som senare ska arbeta i lärmiljön. När pilotkurserna ordnas kommer studerandes utvärderingar att bli viktiga för forsatt utveckling.

Kvaliteten på kurserna ska självfallet vara hög och när jag ser till forskningen kring virtuella lärmiljöer så finns det inga hinder för att ordna givande kurser per distans. Det krävs dock ett nytänk eftersom nätbaserade miljöer skiljer sig på väldigt många olika sätt från klassrumsmiljöerna, men de kan samtidigt förbereda studerande för självständiga studier och det som engelskan kallar media literacy. För att inte tala om de teknologiska utmaningarna och förändringarna som självklart är en del av vår allt mera digitaliserade värld. Det behöver knappast påpekas att det finns många frågor på många olika nivåer och vi tar ställning till dem allteftersom.

Under DiDiDi-seminariet den 12 mars diskuterar Linda Mannila och undertecknad projektet där vi befinner oss just nu. Frågor kring ViRum kan ställas med hashtagen #virum. Linda svarar på eventuella frågor per linda.mannila@abo.fi. Så småningom kommer vår webbsida virum.fi att bli tillgänglig och där uppdateras sedan informationen kontinuerligt för alla er som är intresserade av att följa med projektet.

Charlotta Hilli är doktorand vid Åbo Akademi och inom projektet DiDiDi.