5 veckor i Shanghai

Weird True Facts about Shanghai:

Under vår tid här har vi stött på ett antal konstigheter, som vi kommer att presentera i vår serie ”WTFShanghai”. Dessa WTF är helt vardaglig här i Shanghai (och kanske även Kina), men underliga för oss.

I första delen presenterar vi mopederna. Kina har massor av olika lagar, men inga lagar berör mopederna. Eller så är det i praktiken i alla fall. De kör var de vill, hur de vill och när de vill. Rött ljus? De bryr sig inte. Övriga trafiken kör åt andra hållet? No problem. ”Tuta och köra” lär vara deras motto och i värsta fall tutar de och kör på trottoaren. Eftersom majoriteten använder elmopeder och fungerande framljus är valbart, kan man enkelt bli påkörd på natten om man inte är försiktig.

Go’dag!

Väckarklockan ringer, klockan är ungefär 8 på morgonen och det är måndag och en ny vecka har börjat. Ute regnar det non-stop (bokstavligen), så som ungefär hela helgen. Detta innebar att turistandet vid kända sevärdheter i Shanghai under helgen blev lite invecklat, så istället gick vi främst runt i Jing’an, det vill säga området där vi bor. Området har väldigt mycket diversitet och kan sägas vara ett av de mera internationella områdena i Shanghai. En av världens längsta shopping gator Nanjing Road går också igenom Jing’an, vilket innebär att det finns mycket att shoppa, äta och göra i dessa kvarter.

Under helgen ordnades även EDM-festivalen Storm i Shanghai, där stora DJ-artiser som t.ex. Kygo och Marshmello uppträdde. Vi råkade ha jätte bra tur eftersom Marshmello också spelade på en officiell efterfest på nattklubben Fusion, dit vi gick på lördag kväll för att bekanta oss lite mera med den kinesiska festkulturen i Shanghai. Klubben var fullpackad och Marshmello spelade sina hits på en scen vid dansgolvet omringad av gigantiska LED-screens. De var en bra fest!

Det är fortfarande måndag och klockan börjar närma sig 9 och alla vi börjar vara färdiga för att gå mot metro stationen för att överleva rush-hour kaoset i metron. Nu är också Matti med och frisk (äntligen). Vi anländer till Slush kontoret för att påbörja en ny arbetsvecka, vilket högst antagligen kommer att bli intensivt då mycket måste göras innan Golden Week börjar nästa vecka. Golden Week är en nationell högtid som alltid firas under den första veckan i oktober. Detta innebär alltså att mycket måste fixas och beslutas innan högtiden, då det är ca 2 veckor kvar till själva Slush evenemanget.

Veckan på kontoret påbörjas med weekly meeting, där hela teamet är närvarande för att diskutera vad som ännu måste göras och åstadkommas innan Golden Week. Mötet tar över en timme, varefter vi alla delas upp för att arbeta mera specifikt med våra personliga arbetsuppgifter. Matti, Eva och Saara arbetar i Start-up & Investor tiimet, Tette jobbar med marknadföring samt organisering av volotärarbete och Robin jobbar i Speakers & Program tiimet. I kommande inlägg kommer vi att berätta mera specifikt om våra olika team och arbetsuppgifter.

Dagens motto: Glöm inte paraplyet!

– Robin, Matti, Eva, Tette & Saara

I slutet av veckan…

Eva började jobba med startups, Saara med investors, Robin med speakers (påriktigt gick han bara runt i lyxiga restauranger med sitt team) och Tette med marknadsföring. Mattis feber sjönk och han tittade nu ut ur sin sjukstuga flera gånger om dagen!

Tette och Robin åkte tillsammans med Tina och Edison till Fudan University, där de presenterade Slush för studeranden. En till WeChat grupp gjordes som en kanal för intresserade att hitta information om arbetet på Slush. Några timmar senare hade över 40 personer kommit med i gruppen, vilket konstaterades vara en succé.

Hemresan från Fudan var aningen intressant. Tette försökte först shoppa kläder i en Ralph Laurens butik, men inget kort fungerade hos dem. Därefter försökte han köpa skor på New Balance, och t.o.m. installera Alipay appen i 20 minuter, bara för att mötas av meddelandet ”Add Chinese mainland debit card”. Nästa taktik var att ta metron till västra Nanjing road (shoppinggata) och gå mot Jing’an och köpa fräscha kläder på vägen. Dessutom skulle Matti ut från lägenheten och äta, kalas! Efter att ha gått någonting mellan 1-2 km, märker Tette att han gått åt fel håll. Svetten rinner, skorna skavar och Matti väntar på matsällskap, så han tänker rusa tillbaka. Han kommer till en stor väg med fyra skilda farled och hinner halvvägs över före rött ljus stoppar övergången (två farled kvar). Bilmassan kör förbi och en öppning presenterar sig. Få bryr sig om röda ljus ändå, så Tette börjar springa över vägen. Gatupoliserna visslar i pipan, som alltid, men denna gång händer något konstigt. Kineserna vänder om och går tillbaka! ”Jag är redan över halvvägs, inga bilar, så whatever.” Men istället för att rycka på axlarna så tar polisen fast den kriminella finländaren. ”You dont see red light?! Life is valuable! I have to book you now.” ”Umm.. Sorry, I didnt notice. I can go back? (Under tiden blir ljusen gröna) or I can just go, theres no need for this. Im terribly sorry.” ”Life is valuable! Do you have passport?” (Trycker passet djupare
in i fickan) ”umm.. no.” Polisen ställer några frågor, men Tette märker att han håller på och skriver namnet helt fel i deras system. Polisen tycks inse efter en stund att allt är lite svårt nu. ”You may go now, but dont do it again. Be careful, life is valuable!” Palms are sweaty, knees weak, arms are heavy.

Efter incidenten tar Tette metron en station framåt och går med Matti och äta biff. Nam.

Dagens motto: ”Life is valuable”

/Tette, Eva, Matti, Robin & Saara

Det var meningen att ta oss till ett av Kinas finaste vattenbyar (”watertowns”), Zhouzhuang, men eftersom bussen dit var annulerad och tågbiljetterna krävde pass, så bestämde vi oss för att ta metron till Qibao. Metrostationen i Qibao var omringad av stora köpcentrum och västerländska snabbmatställen, och tanken om att hitta en gammal by där kändes osannolikt. Efter två kvarter stod vi dock plötsligt på en smal gata, fullproppad med människor och olika slags små butiker i äldre kinesiska byggnader. Genom byn rann en charmig liten å, som kunde passeras med hjälp av några små och söta broar.

En bit längre bort fanns två tempel, varav den första var mindre och den senare verkade mycket större. Vi gick inte in i det senare templet, utan nöjde oss med att klättra upp i ett åtta våningar högt torn, där varje våning hade en skild gud man kunde be till. Däremot gick vi in i det första templet. Första intrycket av templet var att det är stämningsfullt, med sina dofter och buddhistisk musik. Sedan kom dagens skratt, då Eva kände igen låten som spelades i templet och konstaterade att hon har låten på sin dator. ”Temple funk” – som vi nämnde låten till – blev därefter en riktig hit.

Dagens citat: ”Maybe in October”

// Team Turku

I onsdags hade vi vår första officiella arbetsdag då vi fick träffa resten av vårt team. Efter en metrotur till Zhangjiang Hi-Tech Park där Slush huvudkontoret ligger och en Americano på Starbucks träffade vi Tina, Ilari, Edison och Waverly som alla jobbar med Slush Shanghai. Efter ett kort gemensamt möte blev vi indelade i mindre team enligt våra arbetsuppgifter: Matti, Eva och Saara ska jobba med investerare och start-ups, Robin sköter om kontakten med speakers medan Tette fungerar som Tinas högra hand och får bl.a. hjälpa till med marknadsföringen.

Senare fick vi sällskap av Chen, VD:n för Slush Shanghai, som även bjöd oss på en ordentlig kinesisk lunch som bl.a. bestod av lotusrötter och friterade grodor. Efter delikatesslunchen och en ordentlig finsk automatkaffe till efterrätt, fick Robin åka iväg med Chen på en pitchingkonferens för att försöka rekrytera deltagare och volontärer. Eva, Saara och Tette fortsatte jobba i kontoret, medan Matti fortfarande låg hemma i sängen med antibiotikakuren som bästa vän.

Dagens citat: ”Alltså va fan.”

// Saara, Eva, Matti, Tette och Robin

HejHej!

Det har knappt gått en vecka sedan vi anlände till Shanghai, men mycket har vi nog redan varit med om. Jetlag, hostell utan madrasser, mycket kinesisk mat, kaotiska gator, rooftop barer, etc. Nu har vi äntligen bosatt oss i en AirBnB som vi ska bo i under vår tid i Shanghai, träffat på personer som är med i Slush projektet och sakta men säkert börjat anpassa oss till den kinesiska kulturen. Eftersom det bor ungefär 25 miljoner människor i Shanghai, finns det mycket att begripa och uppleva.

Under de första dagarna har vi dessutom varit på ett kinesiskt evenemang som hölls i Chang Yang Valley, Shanghai (samma lokal där Slush kommer att hållas). Evenemanget hette ”Innovation & Entrepreneurship Week” och fokus låg på kinesiska start-ups, teknologi samt vetenskap. Det var intressant att följa med samt gå runt lokalen för att se vad diverse företag och start-ups hade att erbjuda. Förutom detta så fick vi se lokalen, vilket är bra med tanke på att vi kommer att vara involverade i organisationen av Slush. Under evenemanget valdes även de bästa start-up pitchen (tävling), som sedan kommer att tävla vidare under självaste Slush. Slush i sin tur marknadsfördes av Shan Shan som är en del av vårt Slush-team. Efteråt visade kineserna oss (finlandssvenskar) sin uppskattning till oss i form av applåder, eftersom vi är från Finland och är med och medverkar i årets Slush 🙂

En kinesisk marknad som fick smeknamnet ”electro market”.

Robin, ett antal kineser och skyskraporna vid Pudong.

Bunden by night

Fredag kväll i en stämningsfull japansk restaurang. Vi drack öl.

Ett traditionellt turistfoto med kineser vid Bunden.

Vi besökte ”Innovation & Entrepreneurship Week” – eventet i Chang Yang Valley där Slush Shanghai även marknadsfördes.

Helsinki var även representerat under Innovation & Entrepreneurship evenemanget… eller centrala Norge.

Hasta luego!

// Eva, Robin, Tette, Saara och Matti

Det är en typisk höstdag i Shanghai. Matti ligger i sängen och samtalar med döden. I vardagsrummet pågår det en debatt om lukten i lägenheten i Jing’an är mögel eller hamstermat. Ett nytt kapitel i vårt Shanghai-liv kan börja.

Fem dagar tidigare:
27 grader och en mycket fuktig luftmadrass träffade ansiktet när vi steg av planet på den kinesiska marken. Typerna vid flygfältets hälsokontroll hade inget intresse för oss, så vi fick fortsätta vidare och ställa oss i tullkön som de sista non-kineserna. När man köade fick man se fina små filmer med praktfull musik och där bl.a. flygplatspersonalen marscherade i takt, klädda i enhetliga kostymer och i kö till sina platser – it was glorious. Men köandet gick fort och smärtfritt. Våra väskor kom också fort, så vi började gå mot Maglev magnettåget. I väntan på tåget checkade vi diverse appar, färdigt offlineladdade och redo, och hade således inga problem att hitta till vårt första kinesiska ”hem”. Vi visste gatuadressen, men varken trappa eller rumsnummer. Vi frågade två kineser om hjälp (vi hade en adress med kinesiska tecken) och de gick för att fråga en tredje typ om mer hjälp. Tillsammans konstaterade de att det kan vara trappa 5 rum 3101 eller trappa 6 rum 3503. Checked them out – en dörr var fastspikad med plankor, andra öppnade ingen då vi bankade. Matti ringde airBnB kärringen, som svarade men pratade fortfarande bara kinesiska. Vi vände oss tillbaka till de hjälpsamma herremännen, som nu fick tala med henne i telefon och kom den här gången fram till att vi skulle till trappa 7, rum 2701. Vårt nya ”hem” delade vi med en mamma, hennes lilla dotter (?) och ett x-antal andra (kinesiska) gäster, varav ingen kunde ett ord engelska. Kommunikationen skedde via en telefonapp, men fungerade förvånansvärt bra. Dagens första etapp var nu avklarad.

När man landar i Kina så ska man tydligen så fort som möjligt (inom 24h) meddela polisen om var man bosätter sig, så vi letade upp närmaste polisstation på kartan och begav oss ut på de livliga gatorna. Vi hittade en polisstation ganska fort, men den kinesiska polisen som inte kunde engelska ville inte ha att göra med oss och viftade oss vidare. Två kvarter senare såg vi någonting som liknade ett sjabbigt garage, men bar polisens plakat. Vi gick in i till en liten reception där två kineser satt och arbetade. Efter en stund konstaterade polisgumman att vi är på fel polisstation och gav oss en ny adress: Zhijiang xi road police station + en massa kinesiska tecken och No. 920. Vår app hittade en zhijiang road (close enough) så vi började traska ditåt.

På vägen dit gick vi in i en restaurang för att vi började känna oss väldigt hungriga, och blev mottagna av en kvinna som kunde minimalt engelska. Vi valde maten genom att peka på olika bilder, smått osäkra på vad de var. Robin frågade efter Chicken, men förstod inte följdfrågorna. Servitriserna log och vi satte oss ner. När den första skålen lades på bordet, såg vi något grått och konstigt som liknade typ bläckfisktentaklar. ”This free, you no pay” sade servitrisen. Eva smakade först, men kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var. Matti tittade lite närmare innan han smakade och märkte att det är hönsfötter Eva just smakat på. Vi vet inte hur de hade fått dem att se ut som de gjorde, men semiäckligt var det. Ei jatkoon. Till följande kom fisken, som såg helt okej ut. Nudlarna också okej, men så kom kycklingen… Efter en liten examination och ett smakprov konstaterade vi att det var typ en inlagd kyckling. Huvudet stirrade hånande på oss och det var inte gott… Det grillade köttet som lyftes på bordet sist var gott, men ytterst svårt att äta för hand och helt omöjlig att äta med pinnar. Så var det dags att betala och fortsätta vår quest.

Efter en stunds promenad kom vi till tjingtjonggatan, men hade ingen aning åt vilket håll vi skulle gå. En gumma viftade hårt att vi ska mot väst, men lite mot höger också. Vi såg gatunumren stiga till ungefär 600, men sen plötsligt tillbaka till 1. Gatunamnet var fortfarande den samma, så vi fortsatte vidare. Efter en lång, lång promenad tog gatan plötsligt slut och likaså vårt hopp om att hitta rätt byggnad. Efter några om och men gick vi in till ett hotell i hopp om att få trovärdigare hjälp än den vi fick på gatan, men den ända hjälpen vi fick kunde sammanfattas i ett osäkert ”left”. Efter en blixtsnabb självstudiekurs i kinesiska förstod Tette och Matti att receptionisterna kanske hade försökt säga att polisstationen har sitt namn enligt den andra gatan, men ligger i stället på Datong road. När vi sist och slutligen hittade rätt polisstation plockar vi åt oss en nummerlapp och ställer oss i kön. Matti och Robin somnar några gånger, resten stirrar uttråkade i väggen. När det äntligen var vår tur gick vårt ärende fortfarande inte att åtgärdas. Long story short: vi tog en kaffe på Starbucks, gjorde ett beslut om att avsluta dagens äventyr med en sväng till People’s Square, dumplings och tidig läggdags.

// Tette, Eva, Saara, Robin och Matti