Fem år senare: Biblioteket i Academills hjärta

Academillbiblioteket är Åbo Akademis biblioteks servicepunkt i Vasa. Biblioteket planerades och invigdes mitt under brinnande coronapandemi och verksamheten har nu efter två år hittat sina former.

Åbo Akademi lämnar Tritonia

I oktober 2019 kom beskedet att Åbo Akademi skulle lämna bibliotekssamarbetet vid Tritonia i Vasa. Det kom som en chock men samtidigt hade det under drygt ett års tid rått stor ovisshet kring hur högskolornas samarbete vid Tritonia skulle se ut. Det var en lättnad att få ett klart besked och möjlighet att börja se framåt. Svenska Handelshögskolan hade tidigare sagt upp samarbetet och flyttat sin biblioteksverksamhet till Vasa stadsbibliotek vid årsskiftet 2020. 

Det blev bråttom med planeringen eftersom dörrarna till det nya biblioteket i Academill skulle öppnas år 2021. Högskolorna hade under 20 års tid integrerat de tryckta böcker som anskaffats i gemensamma samlingar vid Tritonia. Det innebar mycket arbete att identifiera och fysiskt plocka ut ÅA:s material och att bygga upp de nya samlingarna som skulle flyttas.

Alla vet också vad som hände i mars år 2020. Coronapandemin medförde att planeringen av det nya biblioteket till största delen skedde på distans. Samtidigt var övergången till distansarbete i slutändan något av ett lyckokast. Organisatoriskt är Academillbiblioteket en integrerad del av Åbo Akademis bibliotek. Såväl förmän som merparten av kollegorna befinner sig i Åbo. När distansjobb blev den nya vardagen för alla spelade det plötsligt mindre roll att personalen är på olika orter. Det är nu helt naturligt att vissa dagar samarbeta mera med personer som är hundratals kilometer bort än med dem som sitter i samma korridor.

Trots utmaningarna som pandemin förde med sig höll tidtabellen och biblioteket invigdes officiellt 3.2.2021. Böckerna (omkring 30 000 band) placerades på tre olika ställen i hjärtat av Academill där de studerande rör sig som mest. Därtill förvaras specialsamlingar och pro gradu-avhandlingar i ett fjärrmagasin. 

Meröppet nästan dygnet runt

Bibliotekets målgrupp är Åbo Akademis studerande, forskare och personal men även andra låntagare är välkomna. Bibliotekets samlingar är tillgängliga dagtid och även på kvällar och helger för den som har nyckel till Academill. Bibliotekskortet aktiveras i en app (Tuudo) för alla ÅA-anknutna. Kunderna lånar och returnerar böckerna själv med låneautomater och vi har satsat på tydliga anslag så att kunderna vet hur de ska göra. Servicedisken är öppen 2-3 timmar per dag för den som vill ha personlig service. Det finns ett tiotal läsplatser samt två bokningsbara grupprum, vilka används mycket flitigt. Den feedback vi har fått är att de studerande önskar ännu fler läsplatser. Det är glädjande att de studerande har hittat tillbaka till campus efter pandemins distansstudier. På det hela taget fungerar konceptet med meröppet bra för vår målgrupp och det är förstås bekvämt att kursböcker och annan litteratur alltid finns nära till hands. 

E-resurserna ökar

I dagens högskolebiblioteksvärld är de tryckta samlingarna ändå bara en del av verksamheten. Allt mer litteratur finns elektroniskt och övergången till öppen vetenskap håller på att förändra den akademiska världens informationsförsörjning. Det här medför att kraven på källkritik och att bemästra olika sökstrategier har blivit större. För forskarna har kraven på öppen hantering av forskningsdata och att publicera sin forskning ökat.

Vi satsar mycket på att undervisa i informationssökning, att ge handledning och att vara ett stöd i denna typ av ärenden. Att anskaffa och hantera metadata för e-resurserna är också en viktig del. Fastän litteraturen finns elektroniskt krävs det mycket arbete bakom kulisserna för att kunderna ska hitta den. Men det är ändå en bra bit kvar tills allt material finns på nätet. Mycket av kurslitteraturen publiceras i Sverige och där har utvecklingen med e-bokslicenser för bibliotek gått långsamt framåt.

När dammet lagt sig efter att vi lämnade Tritonia går det att konstatera att var sak har sin tid. För högskolornas informationsbehov i Vasa är det i dagens läge tillräckligt med egna mindre campusbibliotek. E-resurserna upptar inget fysiskt utrymme och det nationella fjärrlånesamarbetet gör det möjligt att få tag på efterfrågat material istället för att själv upprätthålla stora boksamlingar. Tyvärr gick vi dock miste om den tvåspråkiga arbetsgemenskapen som fanns vid Tritonia, men förhoppningsvis går det att hitta nya samarbetsformer framöver.

Text: Ellinor Hjerpe
Foto: Ellinor Hjerpe, Catrin Sandvik

(Artikel publicerad i Bibban 1/2023, www.fsbf.fi/bibban )

Informationskompetens och informationssökning

Bibliotekens roll vad gäller förvärv och upprätthållande av material har ändrats drastiskt, och biblioteken fungerar idag som viktiga portar till elektroniskt material. I en värld där den teknologiska utvecklingen är snabb och där det finns ett stort utbud av informationskällor spelar informationskompetensen en mycket viktig roll. Man förväntas inte bara under studierna utan även i arbetslivet kunna inhämta den information man behöver på ett självständigt och effektivt sätt.

Tritonia har med sina informatiker alltid ansetts vara banbrytare vad gäller undervisningen i informationskompetens i Finland. Redan år 2003 blev Tritonia känt runt om i Norden tack vare ett av de första nordiska seminarierna om informationskompetens, som arrangerades vid Tritonia.

Sedan Tritonia började sin verksamhet år 2001 har grundundervisning i användningen av biblioteket och databaserna gjorts åt alla nya studerande, på svenska, finska och engelska. Man arrangerade också frivilliga kurser i informationssökning, men deltagandet var lågt trots att man konstaterade att de studerande var i behov av att gå kurserna.

I och med att behovet blev allt större utvecklade man i början av 2000-talet undervisningen i informationssökning och informationskompetens till att omfatta mer genomgripande utbildningar och nätkurser. I och med Bologna-reformen såg bibliotekssektorn sin chans att vinna terräng gällande informationskompetensutbildningen, så också Tritonia där man avtalade om utbildningar och kurser med universiteten. Till en början kunde man skönja en viss skepticism vid fakulteterna, men snart skedde en stor förändring i attityden då man från universitetens sida insåg nyttan av utbildningen.

Idag är målsättningen att ge en enhetlig undervisning på både grundnivå och inom ämnesstudierna på kandidatnivå. Kortkurser och handledning ordnas dessutom för magistergrupper i samråd med ämnena. För forskarstuderande och övrig högskolepersonal erbjuder Tritonias EduLab utbildning och kurser, för undervisningen står också här Tritonias informatiker.

Studerande vid Åbo Akademi i Vasa har från första början erbjudits grundundervisning i användningen av biblioteket och databaserna. Också undervisning och handledning för längre hunna studerande har erbjudits, först i form av beställda kortkurser och på senare år i form av obligatoriska nätkurser som ger studiepoäng. Nätkurserna ordnas i läroplattformen Moodle. I och med digitaliseringen och alla nya digitala verktyg är möjligheterna till ett effektivt och mångsidigt lärande numera många. Även kurserna i informationskompetens utvecklas kontinuerligt med nya arbetssätt och olika former av kursmaterial samt digitala medier.

Text: Linda-Marie Evertson

 

Källor

Christina Flemming, Vuokko Palonen (red.). 2003. Informaatiolukutaidon osaamistavoitteet yliopisto- ja korkeakouluopetuksessa = Mål för informationskompetens inom högre utbildning. Vasa: Vaasan tiedekirjasto ja oppimiskeskus Tritonia = Vasa vetenskapliga bibliotek och lärocenter Tritonia.

Nordiskt seminarium om informationskompetens i Vasa 6.- 8.2.2003 [Web page]. Läst 02.08.2018, http://www.helsinki.fi/infolukutaito/ILarkisto/2003_nordiskt_IL_seminarium/index.htm

Palonen, Vuokko. 2011. Viisi korkeakoulua, kaksi äidinkieltä – yksi yhteinen Tritonia: Tritonia 10 vuotta = Fem högskolor, två modersmål – ett gemensamt Tritonia : Tritonia 10 år. Vaasa: Tritonia.

Tre av flera tusen – vi snackar kursböcker

I Tritonia är en hel våning fylld av kursböcker. Hur många är de? I kursbokssamlingen ingår 55.045 band med nattlånen inräknade.

Vi bad tre lärare välja ut varsin kursbok som är eller har varit betydelsefull.

”En av få kursböcker som kan läsas från pärm till pärm”

Mikaela Björklund, universitetslärare i de främmande språkens didaktik, valde How languages are learned av Patsy M. Lightbrown och Nina Spada.

Boken utkom första gången 1993. Den fjärde och senaste upplagan utkom 2013.

Författarna till ”How languages are learned” ger enligt Mikaela Björklund en fördjupad bild av vad det är att lära sig ett första eller andra språk. Foto: Josefin Torrkulla

How languages are learned används som kursbok inom biämnet engelska. Boken handlar om hur barn lär sig språk och hur man lär sig ett andra språk. Den presenterar också de ledande teoribildarna inom ämnet. Sammanfattningen är anpassad för blivande lärare.

-Det här är en av få kursböcker som kan läsas från pärm till pärm, säger Mikaela Björklund.

Boken finns inte på svenska. Det gör inget eftersom biämnesstudierna går på engelska.

Trots att boken uppdaterats är de tidigare upplagorna inte föråldrade. Basen är den samma, men nyare forskning har tagits med i de senare upplagorna.

-Vi har använt den här som kursbok jättelänge. I princip sedan den första upplagan kom ut, säger Mikaela Björklund.

Hon upptäckte boken kring millennieskiftet, troligen på en materialutställning i samband med en konferens.

-Den såg jättetråkig ut då, mörkblå med gula bokstäver, säger Mikaela Björklund.

Det var utsidan. Insidan var bättre.

Både informationen och upplägget är bra. Boken lämpar sig för blivande lärare och är inte skriven på ett för svårt sätt.

När de studerande skriver en essä om boken visar det sig ofta att den uppfattning de haft om språkinlärning förändrats under läsningen. Författarna fördjupar bilden av vad det är att lära sig ett första eller andra språk.

”How languages are learned” är en kursbok, men de studerande går ofta tillbaka till den när de skriver en avhandling. Foto: Josefin Torrkulla

Kurslitteraturen uppdateras varje år, men än så länge har Björklund inte hittat någon bok som är bättre än den här. Det finns böcker som är lika bra, men så omfattande att de inte ryms in inom kursen.

-Det som den här boken kan falla på är att vi ska ge de studerande litteratur som är digitalt tillgänglig, säger Mikaela Björklund.

How languages are learned är en referensbok som förtjänar sin plats i bokhyllan.

-Det här är en bok som alla som jobbar med språkutbildning borde äga. Det här är en resursbok att slå upp och anteckna i.

 

”Den här boken är så gammal att den bytt ämne”

Claus Stolpe, lektor i statskunskap, offentlig förvaltning och politisk historia, valde World politics since 1945 av Peter Calvocoressi.

Boken utkom första gången 1968. Calvocoressi (1912-2010) utökade sitt verk åtta gånger. Den nionde och sista upplagan utkom 2009.

”Det här är en basbok, en tegelsten att bygga upp kursen kring”, säger Claus Stolpe om den kursbok som används i en kurs om kalla kriget. Foto: Josefin Torrkulla

World politics since 1945 används i kursen Kalla kriget inom det korta biämnet politisk historia.

-Det här var den första boken jag kom att tänka på. Den har funnits med så länge jag har undervisat. Jag har aldrig sett någon orsak att byta ut den, säger Claus Stolpe.

Det innebär att den här kursboken hängt med i mer än tjugo år – eller faktiskt ännu längre än Stolpe undervisat.

-Den är så gammal att den bytt ämne, säger han.

Boken har bytt ämne från statskunskap till politisk historia. Den användes först som kursbok i internationell politik, men blev inaktuell i det sammanhanget. Som kursbok i politisk historia är den ständigt aktuell, speciellt i en kurs som sträcker sig från kalla kriget till Berlinmurens och Sovjetunionens fall.

-Det här är en basbok, en tegelsten att bygga upp kursen kring, säger Claus Stolpe.

Det finns flera upplagor av ”World politics since 1945”. Det som skiljer dem åt är hur långt fram i tiden de sträcker sig. Foto: Josefin Torrkulla

Den fjärde och den sjunde upplagan av World politics since 1945 ligger på hans skrivbord. De räcker bra till. Nyare upplagor sträcker sig längre fram i tiden, men längre än kursen gör.

Boken finns översatt till svenska, men i två delar. Stolpe föredrar den engelska versionen där allt finns i en bok.

– Den här boken samlar så mycket. Enda minuset är att det finns för många namn och för mycket information på detaljnivå i den. Men det har aldrig varit något problem. I ett kort biämne på universitetsnivå ska man lära sig se helheter.

Det kommer nya böcker på ämnet, med ny information och nya infallsvinklar. Enligt Stolpe är den här boken så grundläggande och överskådlig att den kommer att bestå.

-Den har fyllt sin funktion och lär fylla sin funktion även i framtiden, säger han.

World politics since 1945 är ingen bok man sträckläser. Snarare ett uppslagsverk att ha hemma.

-Min gissning är att den betydelse den haft för de studerande är att den på ett överskådligt sätt förklarar vissa skeenden i Kalla kriget.

 

”Det är viktigt att hålla koll inte bara på matematiken, utan också på eleven”

Ann-Sofi Röj-Lindberg, universitetslärare i matematikens didaktik, valde boken Didaktisk ämnesteori i matematik av Wiggo Kilborn, särskilt de två första delarna Grundläggande aritmetik och Rationella och irrationella tal.

Den första delen, Grundläggande aritmetik, utkom första gången år 1989 och trycktes för femte gången 1997. Den andra delen, Rationella och irrationella tal, utkom första gången år 1990 och den tredje omarbetade versionen trycktes år 1999.

De här böckerna började beakta att det finns en tänkande människa med i lärandet, berättar Ann-Sofi Röj-Lindberg. Foto: Viveca Rabb

Böckerna var obligatoriska inom utbildningen av klasslärare och speciallärare i närmare 20 år, från början av 1990-talet tills mot slutet av 2000-talet.

– Ingen blev behörig klasslärare under denna tid utan att ha läst Kilborns böcker, berättar Ann-Sofi Röj-Lindberg.

Ännu under 1980-talet användes böcker som var inspirerade av den s.k. nya matematiken, som utgick ifrån matematikens interna logik.

– Då Kilborns böcker kom 89–90 så hade konstruktivismen med sitt fokus på individen dykt upp som lärandeteori och man började beakta hur elever tänker och resonerar, säger hon.

Man började fundera på vad olika uppgifter kräver av eleverna för att de ska förstå. Dessutom hävdade man att uppgifterna med fördel kan presenteras i en viss ordning för att öka elevernas chanser till förståelse. Det gällde att stöda elevernas eget resonemang på lämpligt sätt.

”Didaktisk ämnesteori i matematik” betonar enligt författaren ”vikten av att de modeller och förklaringar som används kan uppfattas av eleverna och rimmar med deras tankar och erfarenheter”. Foto: Viveca Rabb

Böckerna handlar både om att ge studenterna de kunskaper i matematik som behövs för klasslärare, och om didaktik, d.v.s. hur man lär ut matematik till elever.

– Fokus här ligger ändå på matematiken och inte på didaktiken, säger Ann-Sofi Röj-Lindberg.

Läraren måste vara så bra att hon/han inte bara behärskar matematiken, utan också lyckas lyssna in utifrån elevernas halvfärdiga resonemang huruvida de är på rätt väg i sin förståelse av de idéer som krävs.

En annan sak som tas upp i böckerna är matematikens kulturhistoria. Böckerna är nyskapande för att de för första gången i en lärobok pekar på att matematiken är ett kulturarv.

Efterträdaren som kursbok, också med namnet Grundläggande aritmetik (av Madeleine Löwing, 2008), bygger helt klart på Kilborns bok men fokuserar en aning mera på vad som händer i klassrummet och ser klassrummet som en social gemenskap.

– Vilken kultur vill du skapa i klassrummet och hur får du med eleverna i den? frågar man sig numera enligt Ann-Sofi Röj-Lindberg.

Enligt nutida syn är avsaknaden av den sociokulturella aspekten en klar brist i Kilborns böcker, och kanske den största orsaken till att de slutligen byttes ut som kursböcker.

Text: Josefin Torrkulla, Viveca Rabb

Från manuellt till digitalt – biblioteken hänger med i den tekniska utvecklingen

Med några klick reserverar du en bok och förnyar ett annat lån – när som helst och var som helst där du har tillgång till Internet. Vid Tritonia kan du låna dina böcker vid en automat och returnera dem vid en annan.

Visst har tekniken gjort mycket för oss som låntagare? Den har också inneburit stora förändringar för bibliotekspersonalen. Följ med på en resa från 1980-talet till i dag.

 

Manuellt

En arbetsdag började ofta med stämpling av förfallodagslappar. En sådan lapp sattes in i varje bok när den lånades ut.

Till rutinerna hörde också att skriva katalogkort, ordna kort och plocka in dem i kartotekskåpet.

Så här ser ett kartotek ut, ett skåp med många lådor och i dem många kort. Några kartotek finns kvar på Tritonia, men de används väldigt sällan nuförtiden.

 

I kursböckerna fanns kort med bokens uppslagsord överst. Under det fyllde låntagarna i tur och ordning i namn och adress. På kortet fanns alltså en lånehistorik samt kontaktuppgifter. Inte så mycket för sekretess på den tiden!

Vid utlåningen skrev låntagaren bokens uppgifter och sina egna uppgifter på en kvittoblankett. Pappret var dubbelt. Det ena pappret sorterades enligt låntagarens namn, det andra enligt bokens uppslagsnamn. Låntagaren fick inget kvitto, men i boken fanns förfallodagslappen.

Den som ville ha ett nattlån skrev in sitt namn och önskat datum längst bak i boken. Det var ”först till kvarn” som gällde, precis som nu.

I ett häfte för fjärrlån antecknades låntagare, när beställningen skickats, när beställningen anlänt och när lånet returnerats. Hur lång tid fjärrlånsprocessen skulle ta visste man inte på förhand – och ibland kom ingen bok alls. Första steget var att bibliotekarien slog upp önskade bok i en tryckt katalog, såg vilka bibliotek som hade den och skickade en beställning till något av biblioteken. Om boken var utlånad på det biblioteket skickades beställningen vidare, ofta utan att det bibliotek som gjort den ursprungliga beställningen visste om det.

”På 1970- och 80-talen hände det inte så mycket i utvecklingen. Arbetet gjordes manuellt.”
Inger Appel

 

Ett mellansteg

Den elektriska skrivmaskinen underlättade arbetet på biblioteket. Med den, och dess interna minne, kunde man kopiera katalogkort i stället för att skriva ett helt nytt för varje uppslagsord.

Dessutom skrevs ryggetiketterna med elektrisk skrivmaskin. Sådana etiketter hittar man fortfarande på en del böcker i Tritonia.

I hanteringen av fjärrlån övergavs de tryckta katalogerna. I stället började man använda mikrokort.

Kan du gissa vilken av ryggetiketterna som inte är skriven med elskrivmaskin? Rätt! Det är den gröna boken med signum Kivi. Den är nyast.

 

Datoriserat

Utlåningen datoriserades. I samband med att det första datoriserade bibliotekssystemet kom började man använda streckkoder på både böcker och lånekort.

Katalogiseringen flyttade gradvis över från katalogkort till dator. Kursböcker och de mest utlånade böckerna var först ut. Databasen och kartoteket följdes länge åt, sida vid sida. Kartoteket från ÅA:s bibliotek i Vasa följde faktiskt med i flytten till Tritonia 2001, och fanns kvar i drygt tio år.

 

Digitaliserat

I början var det dyrt och långsamt att göra sökningar i databaser på Internet. Därför gjordes sökningarna bara av bibliotekarierna – och med en klar sökstrategi. Det skulle gå snabbt! De första sökningarna gjordes i KDOK/Minttu. KDOK var en databank av referensdatabaser, Minttu var systemspråket.

Men det blev billigare och då flyttade allt fler datorer, där låntagarna fick söka själva, in på biblioteket.

”Internet är den stora grejen. Nu kommer man åt databaserna till och med hemifrån. Man behöver inte befinna sig fysiskt i biblioteket. Det är den stora revolutionen.”
Isabel Nygård-Anturaniemi

När Tritonia öppnade 2001 var det inte bara byggnaden och att tre bibliotek nu fanns på ett ställe som var nytt. Samtidigt gick biblioteken i Finland över till ett nytt biblioteksdatasystem, Voyager. I det systemet hanteras både katalogisering, utlåning och anskaffning.

Förseningsavgifter infördes 2001. Det var inte möjligt att hantera förseningsavgifter på den manuella tiden, men nog i den digitala eran. Tritonias förseningsavgift på 50 cent per dag och kursbok har faktiskt inte höjts sedan 2001!

E-materialet kommer, men övergången sker ganska långsamt. Avsaknaden av vettiga licenser för bibliotek är en bromskloss.

 

Senaste nytt

Returautomaten inne i Tritonia togs i bruk i mars 2017. Den sorterar returmaterialet i fem fack.

Returautomaten är en av de senaste tekniska tillämpningarna på Tritonia. Den kom 2017.

Sommaren 2017 blev största delen av Tritonias samlingar RFID-märkta. RFID står för Radio Frequency Identification, det vill säga identifiering med hjälp av radiovågor. Det här gör hanteringen av materialet enklare både för biblioteksanvändarna och för personalen. Ingen behöver längre vända på en bok för att hitta streckkoden. Det räcker med att lägga boken på en speciell platta för att läsa av RFID-taggen. Stöldskyddsmärkning är inbyggt i RFID-systemet.

I början av 2018 blev det möjligt för Tritonias biblioteksanvändare att bli kvitt sina förseningsavgifter genom nätbetalning. Det är den senaste tekniska lösningen här, men det kommer helt säkert fler.

 

Varför finns det nästan inga årtal i den här texten? Det är svårt att vara exakt när man blickar bakåt. I stället försöker vi visa hur utvecklingen har gått framåt ett steg i taget.

Text och foto: Josefin Torrkulla

 

Källor: Intervjuer med Inger Appel, biblioteksamanuens på ÅA i Vasa 1982-2013, och Isabel Nygård-Anturaniemi, bibliotekssekreterare på ÅA i Vasa sedan 1998.

60 år i Jakobstad

År 1958 inledde Svenska barnträdgårdsseminariet sin verksamhet i Jakobstad. Seminariet hade grundats för att åtgärda bristen på svenskspråkiga barnträdgårdslärarinnor i landet och efter en lång dragkamp om placeringsort valdes slutligen Jakobstad framom Helsingfors eller Vasa.

Seminariets första lokal låg på tredje våningen i det nybyggda församlingshemmet på Skolgatan 11 och första kursen inledde sina studier måndagen den 20 januari 1958. Redan från första början var seminariets motto tro, hopp och kärlek, och Jakobstads gamla symboler korset, ankaret och hjärtat blev också utbildningens symboler.

Seminariet inledde sin verksamhet på Skolgatan 11. Foto: Linda Träisk

Enligt bibliotekets förvärvskatalog hade seminariet vid kursstarten en samling på 111 böcker. De första böckerna skaffades redan 1950 och hörde till en början till Svenska barnträdgårdslärarinneföreningen. Den allra första boken var Maria Mobergs och Stina Sandels verk Barnträdgården som var en gåva till föreningen. De två följande titlarna som anskaffades var Praktisk barnpsykologi av Charlotte Bühler och Psykologiska samtal med barn av Vilhelm Helle, köpta från Akademiska bokhandeln för 288 mark styck.

Bibliotekets första förvärvskatalog. Foto: Linda Träisk

I december 1966 flyttade seminariet till den så kallade Thodenska gården på Runebergsgatan 1 och fick till sitt förfogande en stor fastighet och en vacker gammal park. Här fanns även ett litet bibliotek för utbildningens cirka 1.400 böcker. År 1977 förstatligades landets barnträdgårdsseminarier och Svenska barnträdgårdsseminariet i Jakobstad bytte namn till Barnträdgårdslärarinstitutet i Jakobstad, förkortat BLI.

1966 flyttade utbildningen till Runebergsgatan 1. Foto: Linda Träisk

Utbildningen växte fort och fastigheten på Runebergsgatan 1 blev snabbt för liten. För att råda bot på utrymmesbristen hyrde man först flera olika lokaler, men det var inte hållbart i längden eftersom undervisningen försvårades. Lösningen blev att bygga helt nytt, och år 1981 stod Barnträdgårdslärarinstitutets nya ändamålsenliga fastighet på Paul Hallvars gata 8 klar för invigning. I den nya byggnaden fanns också rum för ett bibliotek på 70 kvadratmeter och i samband med invigningen meddelades att stadsstyrelsen i Jakobstad beviljat utbildningen 120.000 mark för att utrusta biblioteket med fler och nyare böcker.

Fastigheten och biblioteket på Paul Hallvars gata 8. Bild: Thomas Anderssén

Redan på 1980-talet inleddes ett samarbete med lärarutbildningen i Vasa och 1995 överfördes hela barnträdgårdslärarutbildningen till Åbo Akademi och Österbottens högskola. Samtidigt bytte utbildningen namn, först till Barnträdgårdslärarutbildningen i Jakobstad (BLU) och 1998 till Institutionen för barnpedagogik (BI). Till en början var det lektorn i svenska och några andra lärare som skötte biblioteket vid sidan av undervisningen, men 1.3.1999 inrättades en halvtidstjänst på biblioteket.

Ungefär tio år senare var det åter dags för ett namnbyte och barnträdgårdslärarutbildningen fick från och med 2006 heta Enheten för barnpedagogik vid Åbo Akademi. Samma år överfördes biblioteket administrativt från Åbo Akademis bibliotek till Vasa vetenskapliga bibliotek Tritonia. Datoriserad utlåning hade ersatt utlåningen med papperskvitton ett år tidigare.

Variationen av stämplar i böckerna illustrerar utbildningens och bibliotekets många namnbyten. Foto: Linda Träisk

Efter över 30 år av verksamhet på Paul Hallvars gata flyttade hela utbildningen till det nybyggda högskolekvarteret Campus Allegro i centrum av Jakobstad. Här fick barnträdgårdslärarutbildningen sällskap av bland annat Yrkeshögskolan Novia och Centria Yrkeshögskola. Samtidigt skapades en gemensam biblioteksenhet, Tritonia Allegro, för kvarterets utbildningar. Vid invigningen av Campus Allegro 2013 hade biblioteket cirka 12.000 böcker, cirka 7.000 noter och 2 anställda, Åbo Akademis bibliotekarie och Novias bibliotekssekreterare.

Biblioteket i Campus Allegro. Foto: Linda Träisk

Nu, 2018, när Åbo Akademi firar 100 år, står den jämnt 60 år gamla barnträdgårdslärarutbildningen inför en ny flytt, den här gången till Vasa. Samtidigt kommer också utbildningens böcker att flyttas och införlivas i samlingarna vid Tritonia i Vasa. Tron, hoppet och kärleken bär utbildningen förhoppningsvis med sig även i framtiden, trots att hemorten inte längre är Jakobstad.

Utbildningens första och senaste bok. Foto: Linda Träisk

 

Text: Linda Träisk

Referenser

Houné, Maud, red. 2003. Barnträdgårdslärare utbildade i Jakobstad 1959-1995.

Lindroos, Gunilla. 2001. Österbottens högskolas bibliotek – uppgång och fall. Ingår i: Religio et bibliotheca : festskrift till Tore Ahlbäck 14.3.2001.

Sjöberg, Erik. 2007. Tro-hopp-kärlek : barnträdgårdslärarutbildningen i Jakobstad 1958-1995.

 

Kulturarv i Vasa från 1684

Åbo Akademi har flera kulturhistoriskt värdefulla bok- och arkivsamlingar i sin ägo.  I skrivande stund har tre av samlingarna upptagits i det nationella registret för Unescos världsminnen, varav en är Vasa svenska lyceums bibliotek med Oskar Ranckens samling, som bevaras vid Tritonia i Vasa. I det här inlägget ska vi se lite närmare på vad som finns i samlingen och hur den kom till Åbo Akademi.

I anslutning till Vasa Littfest ordnas den 15.3.2018 ett seminarium om Lyceisamlingen och de historiska skolbiblioteken i Vasa. Välkommen!

Vad finns i samlingen?

Samlingen består av två delar, skolbiblioteket och rektor Oskar Ranckens privatbibliotek. Oskar Rancken, som var lärare och Vasa svenska lyceums första rektor 1874-1876, tog själv hand om skolbiblioteket och ordnade och katalogiserade böckerna. Samlingens uppställning följer ännu denna ordning. Han donerade sitt eget omfattande privatbibliotek till skolan 1886.  Därtill finns också hans privata arkiv bevarat vid Tritonia.

Oskar Rancken i mitten av 1870-talet. Rancken var den förste som systematiskt samlade in finlandssvensk folklore. Han författade också egna skrifter, som till stor del berör personer och händelser från 1808-09 års krig.  (Bild: Historian kuvakokoelma – Museovirasto)

Vasa svenska lyceums bibliotek ger en bild av boklig kultur och bildning i Österbotten under fyra århundraden. Samlingen omfattar idag omkring 700 hyllmeter och täcker som sin tids vetenskapliga bibliotek ett brett spektrum av ämnen, såsom matematik, kemi, fysik, naturlära, ekonomi, medicin, pedagogik, teologi, filologi, historia, etnografi, musik och reseberättelser. Därtill finns en stor mängd vetenskapliga serier, tidskrifter, disputationer, kartor, notböcker, skolböcker samt dagstidningsårgångar och småtryck av allehanda slag.

De äldsta böckerna härstammar från Vasa svenska lyceums föregångare Wasa trivialskola (1684-1841, därefter Wasa högre elementarskola) och Wasa gymnasium, som grundades 1844. Bland trivialskolans alumner finns en rad bemärkta män i Finlands historia.

Alumner från Wasa trivialskola. Fr. vänster nationalskalden Johan Ludvig Runeberg, fysikern Gustaf Gabriel Hällström, naturvetaren Pehr Kalm, ärkebiskoparna Karl Fredrik Mennander, Jacob Tengström. (Bilder: Wikipedia)

Att Vasa 1844 fick ett eget gymnasium var en stor händelse. Skolans bibliotek tillkom som en angelägenhet för hela Österbotten genom bokinsamlingar och donationer från ståndspersoner och prästerskap. Läse-Bibliotheket i Wasa donerade en betydande del av sin boksamling. Största delen av gymnasiets böcker förstördes dock i Vasa brand 1852. Skolan huserade i Wasastjernas stenhus i nuvarande Gamla Vasa och i ett försök att rädda böckerna slängdes de ut på gatan. Det blev tvärtom så att böckerna som man inte hann kasta ut klarade sig eftersom Wasastjernas hus var ett av de få hus som inte brann ner. Av ca 7.000 verk kunde bara drygt 1.000 räddas. Bland de verk som inte förstördes kan nämnas Olaus Magnus’ Historia de gentibus septentrionalibus från år 1555 och Martin Luthers Biblia das ist die Ganze Heilige Schrifft, tryckt i Wittenberg 1594. Efter branden började biblioteket  återuppbyggas genom nya donationer, bl.a. från Kejserliga Alexanders-universitetet i Helsingfors och från Sverige. Många privatpersoner donerade värdefull litteratur. År 1874, när elementarskolan och gymnasiet gått samman och bildat Vasa svenska lyceum, fanns det åter närmare 7.000 verk i biblioteket. Biblioteket fortsatte därefter att växa genom donationer, arv och inköp.

Laurentius Petri: Postilla öffuer Somardelen [del III], Stockholm: 1555. En av de böcker som blev skadad men räddades i Vasa brand 1852. Foto: Ellinor Hjerpe
När samlingen upptogs i Unescos register för nationella världsminnen i december 2017 besökte Vasabladet Tritonia. Klicka gärna vidare till artikeln för att se en del av rariteterna i samlingen: ”Här bevaras ett världsminne” (Vbl 6.1.2018)

Hur kom samlingen till Åbo Akademi?

Under årens lopp har samlingen använts flitigt och gått igenom krig, bränder och flyttningar. En del av böckerna har naturligt nog skingrats eller blivit förstörda men biblioteket är ändå det största som helhet bevarade skolbiblioteket i Finland. Särskilt Ragnar Krook såg under sin rektorstid (1935-67) till att skolans historiska bibliotek togs väl om hand, vilket långt bidrog till att samlingen finns bevarad idag.  I och med grundskolereformen på 1970-talet slogs Vasa svenska lyceum och Vasa svenska flicklyceum samman till Vasa övningsskola, vilken fungerar i anslutning till Åbo Akademis lärarutbildning i Vasa. Det historiska Lyceibiblioteket, som 1971 omfattade 33 300 titlar i 52 000 volymer, började föra en undanskymd tillvaro i skolans vindsvåning. Vid pedagogiska fakultetens bibliotek kände man det tyngande ansvaret för den gamla boksamlingen, men hade inga resurser att handha och vårda den.

När de allmänna biblioteken firade 200-årsjubileum 1994 väcktes intresset för Vasas gamla skolbibliotek. År 2000 inledde Åbo Akademis bibliotek ett katalogiseringprojekt tack vare finansiering från Stiftelsen för Åbo Akademi, Harry Schaumans stiftelse och Svenska kulturfonden. Då Tritonia byggdes planerades det in ett arkivutrymme enkom för Lyceisamlingen och sommaren 2001 flyttades samlingen till Tritonia. De äldsta böckerna är katalogiserade och sökbara i Tritonias och Åbo Akademis biblioteks Finna-portaler samt i den nationella bibliotekskatalogen Melinda. Böckerna som är katalogiserade i Finna är på svenska, latin, tyska, franska, finska och många andra språk. Av dessa är 140 tryckta på 1500-talet, 700 tryckta på 1600-talet och 1.700 tryckta  på 1700-talet. Bibliotekets vackert handskrivna kataloger finns bevarade, vilket är en ovärderlig tillgång. Det är där möjligt att manuellt söka i det material som ännu inte katalogiserats i databaserna.

Vasa svenska lyceums biblioteks kortkatalog. Foto: Josefin Torrkulla

I anslutning till Vasa Littfest ordnas den 15.3.2018 kl. 15-18 vid Tritonia seminariet ”Bokskatter i Vasas nationella världsminne – från Trivialskolan till Vasa svenska lyceum” om Lyceisamlingen och de historiska skolbiblioteken i Vasa. Föredragen hålls av professor emeritus Håkan Andersson om skolan, boken och Rancken, av docent Ilkka Mäkinen om skolbiblioteken i böckernas cirkulära ekonomi och av Tritonias tidigare biblioteksdirektör Vuokko Palonen om Vaasan tyttökoulu och Vaasan lyseos historiska skolbibliotek. Välkommen!

Text: Ellinor Hjerpe och Christina Flemming

 

Läs mera:

Tritonia – här finns något för alla

Det är tio minuter kvar tills dörrarna till Tritonia öppnas. En man står redan och väntar utanför huvudingången. Han ska returnera en bok.
I stället för att fortsätta vänta går han runt byggnaden till returneringsluckan. Men det gör inte vi. Vi väntar, och går in.

Välkommen med in, låt oss guida dig genom en dag på Tritonia!

Klockan 8.15

Linda Hasselblatt studerar utvecklingspsykologi. Hon är ofta tidigt på plats för att låna böcker.

När Tritonia öppnat klockan åtta droppar människor in en efter en. Linda Hasselblatt är en av dem. Hon studerar utvecklingspsykologi och är inne på första året av magistersstudierna.

-Jag ska lämna tillbaka en kursbok och se om jag hittar en annan.

Vilken tid på dagen kommer du vanligen till Tritonia?

-Efter att jag fört pojken till dagis klockan åtta. När jag kommer hit kvart över åtta brukar det vara lugnt och ganska lite människor här. Men det gäller att komma ihåg sin pinkod så att man kan låna vid automaten eftersom det inte är personal på plats den här tiden.

Det är självbetjäning som gäller fram till klockan tio.

Klockan 9.30

Ville Borgmästars studerar till ämneslärare. Han har hittat ett rum där han gärna skriver på sin kandidatavhandling.

I läsesalen Kvarken sitter Ville Borgmästars. Han ska bli ämneslärare i slöjd och skriver på sin kandidatavhandling.

-De dagar jag inte har kurser på ÅA är jag här hela dagen.

Han gillar Kvarken, ett slags läsesal som är mer likt ett vardagsrum än en traditionell läsesal.

-Det är lite friare. Här får man sitta och gunga. Jag har varit här mycket på sista tiden, och trivs bra, säger Borgmästars i en av gungstolarna.

Klockan 10.30

Daniel och Emma Gäddnäs studerar till klasslärare. Efter en termin känner de sig redan hemma med systemen i Tritonia.

Daniel och Emma Gäddnäs står bland hyllorna. De har hittat en hel del böcker som de behöver.

-Vi ska låna böcker till uppgifter och till en litteraturcirkel, säger Emma Gäddnäs.

-Och till flera kurser, säger Daniel Gäddnäs.

De inledde studierna till klasslärare i höstas, men känner sig redan hemma i Tritonia.

Är det lätt att hitta det material ni behöver?

-Ja, sedan man kom in i systemet så är det det, säger Daniel Gäddnäs.

Finna är jättebra. Där ser man om boken finns inne och i vilken hylla den finns, säger Emma Gäddnäs.

Klockan 11.30

Café Oskar under lunchrusningen. När det är dags för eftermiddagskaffe kan köerna vara längre.

Det är relativt tyst inne i biblioteket. Grupparbeten görs och diskussioner pågår, men ofta väldigt lågmält. I de tysta läsesalarna är det ännu tystare.

Utanför själva biblioteksdelen av byggnaden stiger sorlet – speciellt nu vid lunchtid. Här finns Café Oskar.

Du behöver inte lämna Tritonia för att få en matbit eller ta en kaffepaus.

Klockan 12.40

Niclas Portin studerar statskunskap. Han använder både fysiska och elektroniska böcker.

Niclas Portin kommer till Tritonia när han vill ha fysiska böcker, främst kursböcker.

-Det är skönt att få ha något i handen. Man blir tung i huvudet av att bara läsa elektroniskt material på skärmen, säger Portin.

Hur ofta besöker du Tritonia?

-Det varierar otroligt mycket. Någon gång är jag här flera gånger i månaden och någon gång kan det gå två månader mellan besöken. I regel besöker jag Tritonia en gång i månaden.

Ju längre han har kommit i sina studier, desto längre tid går det mellan besöken.

Mycket av den information han söker hittar han elektroniskt.

Informationssökning har ingått i studierna. Den biten har han koll på.

Klockan 14.15

Christel Sundqvist forskar i speciallärarnas yrkesroll, Julia Svarvar i badhusarkitektur och renlighetskultur och Maria Timoschenko i musikpedagogik. Trots olika ämnen har rumsgrannarna i forskartornet ett stort stöd i varandra.

Den som betraktar Tritonia utifrån ser att byggnaden har ett torn. I det sex våningar höga tornet finns arbetsrum för forskare.

Christel Sundqvist är en av de forskare som sitter på den våning där ÅA:s forskare huserar. Hon är egentligen tjänstledig från ÅA och jobbar för Nord universitetet i Bodö, Norge.

Tritonias forskartorn var ett självklart val för Sundqvist. Hon ville inte jobba hemifrån de veckor hon inte är i Bodö. Tritonia var bekant. Här hade hon haft ett forskarrum av och till under sammanlagt två år när hon skrev sin doktorsavhandling.

-Det är otroligt viktigt att få sitta här, att få en gemenskap med andra som forskar. Det är en rikedom att få vara tillsammans med andra som vet vad forskningsprocessen går ut på, säger Sundqvist.

Hon tillägger:

-Det är en fördel att forskartornet finns i biblioteket. Det mesta materialet finns elektroniskt, men ibland vill man kolla upp något i en bok och då är det bara att gå och göra det.

Forskarna äter lunch tillsammans. De tar också en gemensam paus på eftermiddagen, med te och frukt – eller med plankan som pausgymnastik.

Klockan 15.20

Ellinor Hjerpe är en av ÅA:s informatiker. Hennes jobb görs såväl i undervisningsutrymmen och vid kundbetjäningsdesken som på det egna arbetsrummet.

Ellinor Hjerpe är kanske ett bekant ansikte. Hon är en av ÅA:s informatiker på Tritonia.

Kundbetjäning, handledning och undervisning. Det är de tillfällen då användarna träffar Hjerpe. Hon finns till exempel på Academill en gång i veckan under ”Tritonia Satellite” för att svara på frågor.

-Man kan fråga om informationssökning eller ge inköpsförslag. Oftast är det personer som ska skriva en uppsats som vill veta hur man letar i databaserna och vilka databaser de har tillgång till.

Hur har den här arbetsdagen sett ut?

-Jag har undervisat vårdvetare i RefWorks på Academill, gått en biblioteksrundtur med utbytesstuderande, svarat på mejl, validerat publikationer i Artur och deltagit i ett möte om låneprocessen.

Klockan 16.00

Tritonia är mer än ett ställe där man lånar böcker.

Dagen på Tritonia är långt ifrån slut. Den här dagen, såsom alla vardagar utom fredag, stänger biblioteket klockan 19.

Aktiviteten fortsätter på alla fyra våningar i några timmar till.

Följande morgon fortsätter jakten på information och kunskap.

 

Text och foto: Josefin Torrkulla

Från ett rum till fyra våningar

Tritonia firar Åbo Akademi 100 år genom att ge en inblick i hur biblioteksverksamheten vid Åbo Akademi i Österbotten har utvecklats. Det som började med ett rum vid pedagogiska fakulteten 1974 finns i dag i det fyra våningar stora vetenskapliga sambiblioteket Tritonia.

1974

Pedagogiska fakulteten inledde sin lärarutbildning i Vasa. Biblioteket inrymdes till en början i ett rum i nybyggnaden bredvid forna flicklyceet på Kyrkoesplanaden 12-14. I detta rum samsades bibliotekspersonal, studerande och böcker. 1976 fick man dock större utrymmen till sitt förfogande.

1986

Biblioteket flyttade till Kyrkoesplanaden 11 till rymligare och ljusare utrymmen, med riktiga arbetsrum för personalen. Antalet bibliotekskunder hade ökat under hela åttiotalet eftersom Ekonomisk-statsvetenskapliga fakulteten inrättat en filial i Vasa 1981 och vårdvetenskaplig utbildning inletts 1987.

Kyrkoespl. 12-14 i bakgrunden till vänster, 11-13 till höger (23.10.2014). Bild: Svenska Yle/Kati Enkvist

1990-talet

En andra fakultet, samhälls- och vårdvetenskapliga fakulteten, tillkom 1992. De båda fakulteterna bildade tillsammans Österbottens högskola och bibliotekets namn blev Österbottens högskolas bibliotek som en del av Åbo Akademis bibliotek.

År 1995 anslöts barnträdgårdslärarutbildningen med sitt bibliotek i Jakobstad till Österbottens högskola. 1998 flyttade utbildningen i socialpolitik från Åbo till Vasa, medförande sin litteratur.

Planeringen av ett gemensamt bibliotek för de tre universiteten i Vasa (Åbo Akademi, Svenska handelshögskolan och Vasa universitet) inleddes 1996. År 1998 ingicks ett avtal om samarbete och byggandet av det nya biblioteket inleddes året därpå på Universitetsstranden på Brändö.

Tritonias första spadtag tas 11.10.1999 av rektorerna Sven-Erik Hansén (ÅA i Vasa), Matti Jakobsson (Vasa universitet) och Johan Knif (Svenska handelshögskolan, Vasa). Bild: Eetu Sillanpää (ingår i Fem högskolor, två modersmål – ett gemensamt Tritonia, s. 7)

2001

Tritonia grundades 1.8.2001 och öppnades för allmänheten 20.8.2001. Invigningsfest ordnades 24.10.2001 tillsammans med Vasa stadsbibliotek, som invigde sina nya utrymmen. President Tarja Halonen och utskottsrådet Pentti Arajärvi närvarade. Samlingarna från de tre universitetens bibliotek integrerades, både i biblioteksdatabasen Tria och rent fysiskt på hyllorna. I det nya biblioteket fördelades samlingarna på fyra våningar, studenterna hade tillgång till grupprum och läsesalar och personalen fick egna arbetsrum. I forskartornet erbjöds forskare från Åbo Akademi forskarrum. Universitetspersonalen erbjöds även lärocentertjänster via ett projekt.

Specialsamlingen Vasa svenska lyceums bibliotek med Oskar Ranckens samling flyttade in i ett specialbyggt arkivutrymme i Tritonia.

Det nybyggda sambiblioteket Tritonia. Bild: Åbo Akademis bildbank

Meddelanden från ÅA skrev om Tritonia 9.11.2001. Klicka på bilden för att läsa hela artikeln.

2004

Åbo Akademis utbildning i Vasa koncentrerades till en fastighet i och med att ångkvarnen på Strandgatan byggdes om till ett modernt universitetscampus, Academill. Namnet på Vasaenheten hade redan tidigare ändrat från Österbottens högskola till Åbo Akademi i Vasa. Kvarnens elevatortorn, Havtornen, renoverades 2006-2007 och används av studentkåren.

Academill. Bild: Åbo Akademis bildbank

2010

Biblioteken vid Vasa yrkeshögskolas och Yrkeshögskolan Novias Vasaenheter anslöts administrativt till Tritonia och yrkeshögskolornas tekniksamlingar flyttade till Universitetsstranden. Tritonia fick samtidigt två nya biblioteksenheter på Seriegatan och Rådhusgatan för yrkeshögskolornas social- och hälsovårdsutbildningar. EduLab-tjänster (tidigare lärocenter-) erbjöds alla fem högskolor på permanent basis. 

Body, Soul and Spirit av Carina Granlund. Det här är ett av de konstverk ur Roger Broos samling som deponeras på Tritonia. Foto: Josefin Torrkulla

2018

Nu är Tritonia på Universitetsstranden gemensamt bibliotek för alla högskoleutbildningar i Vasa. Yrkeshögskolornas utbildningar inom social- och hälsovård flyttade 2017 till den nyrenoverade fastigheten Alere på Brändö och boksamlingarna från Rådhusgatan och Seriegatan integrerades i Tritonias samlingar.

ÅA-utbildningarna i Vasa hör numera under fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier förutom statskunskap med masskommunikation (fakulteten för samhällsvetenskaper och ekonomi) och energiteknik (fakulteten för naturvetenskaper och teknik). Från och med sommaren 2018 får Tritonias samlingar ännu ett tillskott. Då kommer litteraturen i småbarnspedagogik att flyttas från Jakobstad till Vasa i och med att barnträdgårdslärarutbildningen flyttar.

 

Text: Ann-Sofie Källund och Ellinor Hjerpe

Referenser:

Andersson, Katarina. 2017. Åbo Akademi i Österbotten. Ingår i: Berggren, Lars: Väggarna talar: Åbo Akademis byggnader under hundra år.

Flemming, Christina. 2011. Biblioteksservicens utveckling i det gemensamma Tritonia. Ingår i: Viisi korkeakoulua, kaksi äidinkieltä – yksi yhteinen Tritonia : Tritonia 10 vuotta = Fem högskolor, två modersmål – ett gemensamt Tritonia : Tritonia 10 år. Tritoniana 11.

Lindroos, Gunilla. 2001. Österbottens högskolas bibliotek – uppgång och fall. Ingår i: Religio et bibliotheca : festskrift till Tore Ahlbäck 14.3.2001.

Nykvist, Ari. 2001. Tritonia genast populärt : Det vetenskapliga biblioteket i Vasa lockar många besökare. Meddelanden från Åbo Akademi, 9.11.2001

Åbo Akademis webbplats www.abo.fi

Republikens president Tarja Halonens webbsidor 2000-2012. Republikens president på landskapsresa till Österbotten. Pressmeddelanden och nyheter, 18.10.2001. https://www.presidentti.fi/halonen/public/default1601-2.html?contentid=172949&nodeid=41416&contentlan=3&culture=sv-FI