Hans-Ulrich Horster: Barn 312

Hans-Ulrich Horster: Barn 312. (utkom på tyska, Suchkind, första gången 1955)
Ljudbok (9 CD, från loppis i Stockholm)
Uppläsare: Christina Schollin

Vi talade om boken med Harriet och Maria helt nyligen och nu råkade jag hitta den i Stockolm (månne jag hade den här som egen Allers-bok eller hade jag lånat den?). Då tyckte man den var så jättespännande, jag har nu hört en skiva av 9 och är  ju lite rädd att jag blir lite besviken – egentligen borde man inte läsa om sådan som nångång gjorde så mycket intryck! – Och den var alltså extremt melodramisk och inte alls trovärdig, kan jag konstatera då jag nu läste slut den!

Mauri Kunnas: Koiramäen Suomen historia

Mauri Kunnas: Koiramäen Suomen historia. 2017
Julklapp åt Toffe

Helt otroligt vitsiga bilder ju, svenska kungarna tecknade som hundar och liknar sig.
Jag lyssnade på Kunnas på Åbo-bokmässan i höstas, roligt att höra hur han börjar med att teckna i miniatyrformat.

Bill Clinton & James Patterson: Presidenten är försvunnen

Bill Clinton & James Patterson: Presidenten är försvunnen. 2018
Ljudbok (12 CD, Lovisa stadsbibba)
Uppläsare: Magnus Roosman

Fortsätter med en annan från presidentämbetet, men det här lär knappast bli lika bra som Michelle Obamas! (nä, typisk triller var det ju)

Patterson skriver tillsammans med andra, han blev bekant då han skrev med Liza Marklund. Lyssnade ifjol somras på Gone.

Leif G.W Persson: Kan man dö två gånger?

Leif G.W Persson: Kan man dö två gånger? 2016
Ljudbok (17 h 27 min, julklapp åt Toffe)
Uppläsare : Magnus Roosman

Nu är jag trött på Ewert Bäckström och på Leif GW… Tyckte inte heller upplösningen var något att hänga i julgranen, eller det var ju egentligen ingen sådan utan egentligen klart från början.

Mia Franck: Bombträdgården

Mia Franck: Bombträdgården. 2018
Inbunden (julklapp åt Solveig)

Boken utgår från Mias egen mammas historia, som skickades som krigsbarn till Sverige, men huvudpersonen här är äldre. Boken var bra, men jag tyckte det var för mycket av det här lite övernaturliga med att huvudpersonen såg folks ”riktiga ansikten”…