Anita Brookner: Brief Lives

brieflives

Anita Brookner: Brief Lives.
(först publicerad 1990)
CD-hörbok (8,5 h)
Lånad från Åbo  stadsbibliotek.

Fay Langdon and Julia Morton might have met far earlier since Fay was once a successful singer and Julia a famous diseuse. From the outset theirs is a precarious friendship, both out of step with their times, allied by the disappointments that age brings.

Jag började läsa Anita Brookner då jag var kursledare för  Diploma in British Studies-utbildningarna. Brookner har fått Booker-priset (för Hotel du Lac, som jag också läst) och var en av de författare som deltagarna läste för Roger Sell. Jag blev då inspirerad att läsa kvinnliga brittiska författare. Nu tyckte jag dock  att hennes böcker är lite tradiga, de handlar alla om äldre kvinnor som inte gör något speciellt! (fastän de nog är rätt typiskt brittiska, kvinnorna påminner ex. till röst och prat om de medelålders kvinnor jag kände i Hastings :-). Hon är produktiv, böckerna blir alla lite liknande.

Terry Pratchett: Mort The Play

Terry Pratchett : Mmortort: The Play (Discworld Stage Adaptations)
(adapted for the stage by Stephen Briggs).
Från loppis (Myrorna) i Stockholm.
Jag har inte tidigare läst  något av Terry Pratchett, som skriver fantasy. Jag tog den här för att den var så snabbläst (och jag tycker rätt bra om att läsa skådespel). Det här är inte my cup of tea, så det blir nog inte fler Terry Pratchett (det finns nog någon hörbok v honom på stadsbibban).

Charlaine Harris: Klubb död

klubb-dod_ljudbokCharlaine Harris: Klubb död
Serie: Sookie Stackhouse True blood (del 3)
Hörbok (mp3)
Från Åbo stadsbibliotek
Uppläsare: Åsa Forsblad Morisse

Jag har bara sett någon liten del av något avsnitt av True Blood på TV. ”Vampyrgenren” är nu inte riktigt min grej, men jag är säkert ändå den av kafferumsgänget som tyckte bäst om Twilight, tror jag :-). Jag har lyssnat på de tre första böckerna av True Blood-serien, eftersom jag hittade dem som mp3 på bibban, men jag tror det säkert räcker nu, inte för att det ju är speciellt ansträngande att lyssna på dem förstås… Det var bra tidsfördriv när jag gick mellan bilen och jobbet :-), gjorde inget att man blev lite avbruten.

Leena Lehtolainen: Kuusi kohtausta Sadusta

kuusikohtaustaSadustaLeena Lehtolainen: Kuusi kohtausta Sadusta. 2014.
Hörbok (8 CD).
Lånad från Åbo stadsbibliotek.

Hätkähdyttäviä installaatioita ja performansseja tekevä Satu Savinainen on aluksi myötämielinen kun hänen rakastettunsa, näyttelijä Heikki Sirviö haluaa kertoa hänen tarinansa näyttämöllä. Sadun teoksia ei ole aina helppo ymmärtää eikä ihailla, mutta kylmäksi ne eivät jätä. Kuten ei jätä omapäinen taiteilijakaan. Piani Satu huomaa että yksityiselämä on vaikea pitää pois julkisuudesta. Miksi Sirviö haluaa kertoa Sadun tarinan? Kumpi on tärkeämpää, totuus vai taide? Satu yrittää tuloksetta estää esityksen, ja ensi-illan alla hän katoaa jäljettömiin.

Jag har läst eller lyssnat på Leena Lehtolainens alla deckare, tror jag – det var faktiskt Lehtolainens Maria Kallio-deckare som var de första böckerna jag läste på finska, de liksom knäckte koden och efter det har jag sedan fortsatt läsa böcker på finska. (Vi lånade hennes böcker av och åt varandra på FC, bl.a. Bodda, Majlen och jag).
Jag räknar Lehtolainen som en typisk deckarförfattare – har också hört och sett henne flera gånger i deckarpaneler på bokmässan eller då hon blivit intervjuad om sina deckare. Jag hade inte ens läst att hon gett ut en annan typs bok, så det var en överraskning när jag hittade den.

Boken har intressant struktur (mycket meta!), man följer en teaterpjäs (som handlar om Satus liv) och de riktiga människornas relation till Satu genom åren, medan de ser på pjäsen och hur de avbildas där. Men Lehtolainen är ju deckarförfattare och bra på att skriva en berättelse, så det blir inte pretentiöst utan berättelsen fungerar.
Jag tycker den är intressant pga sina flera lager men ändå begripliga berättelse, skrivet på ett flytande språk.

Många bloggare har skrivit om den, bl.a. Kirsin kirjanurkka och Lukutoukan kulttuuriblogi

Tomas Jansson: Batman bor inte här längre

batmanTomas Jansson: Batman bor inte här längre. Schilds & Söderströms 2013 (179 s.)
Köpt på Akademens bokrea januari 2015.

Hemma hos Robin finns en mamma som för det mesta är deprimerad, en pappa som för det mesta är frånvarande och en bror som har sitt för sig. Ibland går han ändå med på att räkna bilmärken med Robin eller hittar på brödernas Första rocksång som hjälper Robin att förtränga tråkiga saker. 
När Robin i skärgårdsbutiken träffar Johanna första gången känns hon alldeles för utmanande och pojkaktig, men just det annorlunda hos henne får honom att villa träffa henne på nytt. De blir vänner, de blir knytnäve mot knytnäve. Men det är en vänskap som försiggår bara på somrarna då de är nästan grannar. 

Jag strävar efter att läsa alla Åboförfattare, sparar också deras böcker och är alltid positivt inställd till dem från början (till alla finlandssvenska Åboförfattare har man ju i princip minst ”en tvåa”, vilket ju är kul :-). Det här är Tomas Janssons debutroman (och jag måste erkänna att jag faktiskt inte läst Henrik Janssons böcker, det är ju oförlåtlgt, jag måste korrigera det!)
Jag ville läsa boken innan jag ser pjäsen på ÅST.

Det är ju en uppväxtroman, handlar också om ensamhet (vilket understryks av att det är få karaktärer i boken). Jag undrar alltid hur mycket som är självbiografiskt, dvs. inte alls nödvändigtvis händelserna, men känslorna, musiksmak etc.

Jag tycker absolut att boken är läsvärd, jag tycker om böcker som har tids- och platsmarkörer, där det finns sådant som tydligt indikerar när och var de utspelas.

Lysmasken skriver också om boken.

Zadie Smith: NW

smithZadie Smith: NW. 2012
Ljudbok (9 CD).
Lånad från Åbo stadsbibliotek

Set in northwest London, Zadie Smith’s brilliant tragicomic novel follows four locals—Leah, Natalie, Felix, and Nathan—as they try to make adult lives outside of Caldwell, the council estate of their childhood. Depicting the modern urban zone—familiar to city-dwellers everywhere—NW is a quietly devastating novel of encounters, mercurial and vital, like the city itself.

Jag insåg ju inte då jag lånade boken att NW ju stod för postkod i London (North West), har tappat mina känselspröten för det brittiska så reagerar inte automatiskt! Dvs. London spelar roll i boken, och dessutom handlar det om fyra personer, som boken följer i olika åldrar – emellanåt, speciellt när jag lyssnade på vissa delar i mindre portioner, så tappade man lite bort sig (felet var mitt eget, men det stör ju lite). Jag har Smiths första bok White Teeth i bokhyllan sedan evigheter, men har inte läst den – fastän den borde vara precis my cup of tea, kulturskillnader i UK!

Bl.a. Antiaikalainen har skrivit om boken.

Ralf-Erik Sjöström: Steg i staden II

Ralf-Erik Sjöström: Steg i staden II. 2006
Utgiven av Åbo Underrättelser.
Från vår bokhylla (vi har Steg i staden I och II, den ena var julklapp, den andra antagligen köpt på bokrea).

Få  är så lyriska över arkikteturen i Åbo, och ex. Pekka Pitkänens byggnader – ”brutalrealism” kallas stilen (kallar Sjöström stilen?) som Domus är byggd i, dvs.  att materialen lämnas så obehandlade som möjligt.

Catharina Ingelman-Sundberg: Vikingaguld

vikingaguldCatharina Ingelman-Sundberg: Vikingaguld. 1999.
mp3-ljudbok (lånad från Åbo stadsbibliotek,
Uppläsare: Tomas Norström.
Sista delen i trilogi.

Efter stor vånda följer Estrid sin stora kärlek Orfrim i österled. Äntligen är hon ute på äventyr, och hon ser fram emot att möta nya, exotiska bygder. Men vid ankomsten till Aldeigjuborg får Estrid en chock. På bryggan väntar hans hustru och barn. Estrid hade ingen aning om att mannen hon förälskat sig i redan är gift, och hon förstår inte varför han avkräver henne total underkastelse. I hans religion måste kvinnan lyda, något som den fria vikingakvinnan Estrid inte kan acceptera.
Erik lider av att vara kvar i Birka. Han vet att han var tvungen att låta Estrid resa, annars riskerade han att förlora henne för evigt. Hoppet om att hon ska återvända till honom finns kvar, och under tiden tar han hand om värdshuset och sonen Rurik.
Det blåser fientliga vindar på Adelsö och Birka. Stormännen är missnöjda med Kung Björn och en enorm fiendeflotta närmar sig Birka. Erik anar att striden är nära och kämpar för att kungen och hans anhängare ska förbereda sig.

Ingelman-Sundberg är journalist och har jobbat bl.a. på Sjöhistoriska muséet i Stockholm. Jag har lyssnat på bl.a. Kampen mot bränningarna (även den historisk roman), ev. också del 1 i den här triologin, och Kaffe med Rån (humoristisk, men inte riktigt i min smak). Det var roligt att vara på vikingaresa med Toffe i Danmark, men romander förlagda till för så här länge sedan är ju inte riktigt min grej (vikingatiden är ju inte andra världskriget…). Men boken var ju snabblyssnad – jag lyssnade medan jag var på möbelrenoveringskurs det här veckoslutet och mest höll till i eget rum (använde nitpistolen och kompressor).

Patrik Lundberg: Gul utanpå

gul-utanpaPatrik Lundberg: Gul utanpå. 2013.
E-bok lånad från ÅAB.

Patrik Lundberg föddes i Sydkorea, växte upp i  Sölvesborg och bor i Malmö. Han jobbar som kolumnist på Aftonbladet (länk till kolumnerna).

Debuterade 2013 med Gul utanpå, en självbiografisk berättelse om att söka sina biologiska rötter och hitta sin identitet.

Temat intresserar pga. det är aktuellt i bekantskapskretsen. Jag visste inte att den riktades till unga vuxna – jag vet inte heller om det direkt märktes, åtminstone störde det inte (den var ju nog lättläst förstås, läste den då jag vaknar på natten).

Bl.a. En bok om dagen skriver om boken och här tipsas också i en kommentar om andra böcker om adopterades upplevelser. När barnet lagt sig av skådespelaren Michael Nyqvist har jag lyssnat på, Också Läsresan har läst och är rätt kritisk,

 

Loivamaa & Vekkeli: Unohtumaton Ansa Ikonen

AnsaIkonenLoivamaa, Ismo ja Vekkeli, Pirkko: Unohtumaton Ansa Ikonen. 2011
Bok köpt på bokrean i jan. 2015.

Jag läste Ansa Ikonens självbiografi i början av januari, och reagerade där på hur lite hon framhävde sig (och hade inte heller låtit författaren göra det). Den här boken är definitivt bättre och mycket mer mångsidig (och mycket proffsigare skriven), men jag tror att Ansa Ikonen skulle ha respekterat den. Den är inte på något sätt en idolbok, utan berättar om Ikonen och den värld hon levde i, genom intervjuer med samtida skådespelare och hennes döttrar. Här får man också lite mer inblick i hennes privatliv – i självbiografin nämnde hon några gånger sin man, Jalmari Rinne, men nämnde honom alltid med för- och efternamn. Men hennes privatliv, trots att hon levde i centrum av den tidens finska film- och teaterstjärnor, verkar nog milslångt från dagens kändisliv!

Rekommenderar boken.