Lars Widding: På Årstafruns tid. 1993
Ljudbok (CD, köpt på Myrorna i Stockholm, oktober 2015)
Uppläsare: författaren.
På Årstafruns tid ”På Årstafruns tid” är en återberättelse av Märta Helena Reenstiernas berömda dagbok från Årsta gård åren 1793-1841.
Widding läser lite ”mässande”, så som radio var fram till typ 1960-talet.
Läs om årstafrun i Populär Historia
(den här lyssnade jag på i våras, men har tydligen glömt att publicera!)
Torey Hayden: Bara barnet (Just Another Kid 1988)
Pocket (Lovisa Suurkirppis, sommaren 2016)
Det här var inte en av de bättre Hayden (för att ”huvudsakliga fallet” var en vuxen ? Men nog också för att översättningen inte var bra).
Slavomir Rawicz: Flykten från Stalins läger (första gången 1956)
Ljudbok (CD, köpt från loppis i Stockholm februari 2016)
Boken börjar med att uppläsaren berätttar om olika böcker i ”flyktgenren” – bl.a. hur han själv blev fascinerad av dem genom Erik Williams Trähästen (som jag nog läst i tonåren).
Och så förstås har man kommit på (fram till) att boken inte kan vara så fakta som man trott, då den blev pop på nytt på 2000-talet (när det gjordes film).
Länkar:http://www.historiskamedia.se/bok/flykten-fran-stalins-lager/
Den här boken var faktiskt också en av de böcker om ”resor” som Hbl hade en serie om i somras.
Jag hade den här länge på gång, eftersom det kom låneböcker emellan, men nu lyssnade jag slut den. Den var nog inte alls rå, vilket jag tycker mig minnas att filmen var.
Torey Hayden: Rävungen. 1980 (One Child på eng).
Pocket köpt på loppis.
Haydens första bok, om en 6-årig flicka som försökt tända eld på en klasskamrat, men som Hayden sedan blir väldigt fäst vid. (Det finns en fortsättning om flickan som äldre).
Igen sträckläste jag Haydens bok!
Astrid Flemberg-Alcalá: Och vet inte vart. 2008
Ljudbok (CD, lånad från Lovisa stadsbibliotek).
Det handlar om utmaningarna med att adoptera barn, tema som jag ju nu tycker är intressant. Boken var fascinerande.
Olle Leino: Hyresgästen. En reportageroman om Porkala. (Återkomsten – och den sovjetryska tiden). 1995.
Toffes, fanns i bokhyllan.
Tänkte läsa den här innan vi far till Porkala (det är ju 60-årsjubileum av ”återkomsten” i år, och jag har aldrig varit dit ordentligt på historisk resa!)
Perioden och just det här hur de återvänder i februari 1956 är ju jätteintressant, men boken var kanske inte jättebra skriven. Med lite efterklokhet kan man ju se hur fiffig huvudpersonen var, som ville dokumentera spåren av sovjets tid i Porkala (bl.a. genom museum, foton, och att man skulle ha sparat spår – ”om 50 år kommer folk att tycka det är intressant” – och det är väl så att inte så mycket är sparat, man ville snabbt utplåna allt)
Philip Paris: The Italian Chapel. 2009
Ljudbok (CD, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Det handlar om kapell som byggdes av italienska krigsfångar på Orkney, alltså verklighetsbaserat.
Bra läst, trevligt med verklighetsbaserat från andra världskriget.
Synnöve Jordas: Ingen behöver få veta. 2014
Häftad (köpt på bokrea på Akademen)
Den här handlar om Sophie, född i St.Petersburg, vars man köpte Kullla gård och senare gård i Labby i Lappträsk.Mikaela Strömberg skrev 2015 en bok om samma Sophie, Sophie, men den har jag inte ännu läst, men vill absolut göra det.
Vi har inte helt koll på vilken Jordas från Lappträsk den här Synnöve är (men inte min släkting :-), men hon skriver medryckannde och lättläst! Jag rekommenderar absolut den här, just precis i mitt tycke, verklighetsbaserad men ändå fiktion.
Nils Uddenberg: Gubbe och katt. 2012
Pocketbok (köpt på Myrorna i Stockholm)
Berättelse om hur ett par tog hand om katt som helt enkelt flyttade in hos dem – låter bekant 🙂 – men de facto skulle nog Rommelse historia ha blivit intressantare än den här!
Inte bland de bättre ”djurbiografierna”.
Enni Mustonen: Lapsenpiika.2014
Bok med hårda pärmar (köpt på loppis)
Det här är andra delen i serien Syrjästäkatsojan tarinoita.
Den har ganska roligt angreppssätt, dvs. berättar om en flicka/kvinna som är tjänarinna hos olika finska historiska personer (första delen var hon hos Topelius, i den här hos Sibelius, innan Ainola byggs). Jag har inte läst del 1, men ska hålla utkik efter den. Den här verklighetsbakgrunden tycker jag ju om, fastän det förstås är fiktion.