Olle Leino: Hyresgästen

hyresgästenOlle Leino: Hyresgästen. En reportageroman om Porkala. (Återkomsten – och den sovjetryska tiden). 1995.
Toffes, fanns i bokhyllan.

Tänkte läsa den här innan vi far till Porkala (det är ju 60-årsjubileum av ”återkomsten” i år, och jag har aldrig varit dit ordentligt på historisk resa!)

Perioden och just det här hur de återvänder i februari 1956 är ju jätteintressant, men boken var kanske inte jättebra skriven. Med lite efterklokhet kan man ju se hur fiffig huvudpersonen var, som ville dokumentera spåren av sovjets tid i Porkala (bl.a. genom museum, foton, och att man skulle ha sparat spår – ”om 50 år kommer folk att tycka det är intressant” – och det är väl så att inte så mycket är sparat, man ville snabbt utplåna allt)

Synnöve Jordas: Ingen behöver få veta

ingenbehöverfåvetaSynnöve Jordas: Ingen behöver få veta. 2014
Häftad (köpt på bokrea på Akademen)

Den här handlar om Sophie, född i St.Petersburg, vars man köpte Kullla gård och senare gård i Labby i Lappträsk.Mikaela Strömberg skrev 2015 en bok om samma Sophie, Sophie, men den har jag inte ännu läst, men vill absolut göra det.
Vi har inte helt koll på vilken Jordas från Lappträsk den här Synnöve är (men inte min släkting :-), men hon skriver medryckannde och lättläst! Jag rekommenderar absolut den här, just precis i mitt tycke, verklighetsbaserad men ändå fiktion.

Nils Uddenberg: Gubbe och katt

gubbeochkattNils Uddenberg: Gubbe och katt. 2012
Pocketbok (köpt på Myrorna i Stockholm)

Berättelse om hur ett par tog hand om katt som helt enkelt flyttade in hos dem – låter bekant 🙂 – men de facto skulle nog Rommelse historia ha blivit intressantare än den här!
Inte bland de bättre ”djurbiografierna”.

Enni Mustonen: Lapsenpiika

lapsenpiikaEnni Mustonen: Lapsenpiika.2014
Bok med hårda pärmar (köpt på loppis)

Det här är andra delen i serien Syrjästäkatsojan tarinoita.
Den har ganska roligt angreppssätt, dvs. berättar om en flicka/kvinna som är tjänarinna hos olika finska historiska personer (första delen var hon hos Topelius, i den här hos Sibelius, innan Ainola byggs). Jag har inte läst del 1, men ska hålla utkik efter den. Den här verklighetsbakgrunden tycker jag ju om, fastän det förstås är fiktion.

 

Benita Backas-Andersson: När rädslan vilar. Fragment ur en barndom

backas-anderssonBenita Backas-Andersson: När rädslan vilar. Fragment ur en barndom.
2014
Ljudbok (CD-bok, lånad från Lovisa stadsbibliotek)
Uppläsare: författaren själv

Boken baseras på verklighet, hennes pappa som hade dåligt ölsinne. Hon läste den bra, delvis  på högsvenska och delvis med liljendaldialekt. Den var väldigt kort, men bra.

Torey Hayden: Andras ungar

andrasungarTorey Hayden: Andras ungar. 1981.
Pocketbok (köpt på loppis, i Karis tror jag)

Det här är en av Haydens tidigare böcker – hon har själv sagt att den inte är bra för att hon var så arg på rådande skolsystemet och den konservativa omänskliga lärarkollegan i boken.

Jag har tidigare i år läst  Beautiful Child och Skymningsbarn och trots att den här kanske inte var så bra och trots att hon blir lite långdragen ibland, så fascineras jag. Jag råkade också se någonstans att de används i kurser i specped i Vasa, roligt!

Patrick Modiano: Dora Bruder

dorabruderPatrick Modiano: Dora Bruder. 1997 (på svenska 2014)
Hörbok (mp3, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Björn Granath.

Fastän temat var andra världskriget och baserat på verklighet så var det nu inget speciellt… Böckerna är så korta att man inte riktigt hinner komma in i dem på något sätt. Nå, franska författare är nu inte riktigt min grej…

Väinö Linna: Tuntematon sotilas

tuntematonVäinö Linna: Tuntematon sotilas. 1954.
Hörbok (CD, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Veikko Huovinen

Jag har länge tänkt läsa boken på finska, men inte kommit mig för – den är antagligen också rätt jobbig att läsa, eftersom de ju talar dialekt. Dvs. det var ju absolut hörbok som passade i det här fallet – jag tyckte också uppläsningen var bra.

Jag har inte sett hela filmen massa gånger, men förstås så mycket att många scener är bekanta, men dessutom fanns det nog också både tragiska och roliga scener i boken som jag inte kunde återkalla somm bildminne från filmen. Och jag minns inte att Koskela framhävdes i filmen så mycket som i boken, dvs. att de såg upp till honom så mycket. Men Rokka var nog identisk i boken och filmen :-).

Jag lyssnade helt medvetet på den direkt efter På västfronten inte nytt, det var ju lite intressant med två klassiker-krigsböcker efer varandra.

Bl.a. PS Rakastan kirjoja har också bloggat om den.