Nils Uddenberg: Gubbe och katt. 2012
Pocketbok (köpt på Myrorna i Stockholm)
Berättelse om hur ett par tog hand om katt som helt enkelt flyttade in hos dem – låter bekant 🙂 – men de facto skulle nog Rommelse historia ha blivit intressantare än den här!
Inte bland de bättre ”djurbiografierna”.
Enni Mustonen: Lapsenpiika.2014
Bok med hårda pärmar (köpt på loppis)
Det här är andra delen i serien Syrjästäkatsojan tarinoita.
Den har ganska roligt angreppssätt, dvs. berättar om en flicka/kvinna som är tjänarinna hos olika finska historiska personer (första delen var hon hos Topelius, i den här hos Sibelius, innan Ainola byggs). Jag har inte läst del 1, men ska hålla utkik efter den. Den här verklighetsbakgrunden tycker jag ju om, fastän det förstås är fiktion.
Benita Backas-Andersson: När rädslan vilar. Fragment ur en barndom.
2014
Ljudbok (CD-bok, lånad från Lovisa stadsbibliotek)
Uppläsare: författaren själv
Boken baseras på verklighet, hennes pappa som hade dåligt ölsinne. Hon läste den bra, delvis på högsvenska och delvis med liljendaldialekt. Den var väldigt kort, men bra.
Torey Hayden: Burpojken
(på eng: Murphy’s Boy, utkom första gången på engelska 1990).
Pocketbok (köpt på loppis, i Karis tror jag)
Det här var inte en av hennes bättre, tyckte jag (fastän jag läste att det här är en av hennes egna favoriter).
Torey Hayden: Andras ungar. 1981.
Pocketbok (köpt på loppis, i Karis tror jag)
Det här är en av Haydens tidigare böcker – hon har själv sagt att den inte är bra för att hon var så arg på rådande skolsystemet och den konservativa omänskliga lärarkollegan i boken.
Jag har tidigare i år läst Beautiful Child och Skymningsbarn och trots att den här kanske inte var så bra och trots att hon blir lite långdragen ibland, så fascineras jag. Jag råkade också se någonstans att de används i kurser i specped i Vasa, roligt!
Patrick Modiano: Dora Bruder. 1997 (på svenska 2014)
Hörbok (mp3, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Björn Granath.
Fastän temat var andra världskriget och baserat på verklighet så var det nu inget speciellt… Böckerna är så korta att man inte riktigt hinner komma in i dem på något sätt. Nå, franska författare är nu inte riktigt min grej…
Väinö Linna: Tuntematon sotilas. 1954.
Hörbok (CD, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Veikko Huovinen
Jag har länge tänkt läsa boken på finska, men inte kommit mig för – den är antagligen också rätt jobbig att läsa, eftersom de ju talar dialekt. Dvs. det var ju absolut hörbok som passade i det här fallet – jag tyckte också uppläsningen var bra.
Jag har inte sett hela filmen massa gånger, men förstås så mycket att många scener är bekanta, men dessutom fanns det nog också både tragiska och roliga scener i boken som jag inte kunde återkalla somm bildminne från filmen. Och jag minns inte att Koskela framhävdes i filmen så mycket som i boken, dvs. att de såg upp till honom så mycket. Men Rokka var nog identisk i boken och filmen :-).
Jag lyssnade helt medvetet på den direkt efter På västfronten inte nytt, det var ju lite intressant med två klassiker-krigsböcker efer varandra.
Bl.a. PS Rakastan kirjoja har också bloggat om den.
Per Anders Fogelström: Café Utposten. 1970.
Inbunden (köpt på loppis).
Fogelström hör semestern till, jag börjar sommaren med att läsa någon av hans böcker. Den här handlar om storstrejken i stad (Malmö?) i Sverige 1908.Den är lite verklighetsbaserad, handlar om Amaltheadådet .
Det här var inte en av Fogelströms bättre böcker.
Laila Hirvisaari: Me, Keisarinna. 2013.
Hörbok (CD, lånad från Åbo stadsbibliotek).
Uppläsare: Leena Pöysti.
Lyssnade på den första semesterveckan (men hinner först nu skriva om den – det är så bråttom nu på semestern att jag inte hinner blogga i den takt jag lyssnat, och något kommer nog säkert i fel ordning).
Jag tycker om den här typens historiska romaner: verklighetsbaserade men inte ändå bara dokumentär/biografi. Här får man höra om Potemkins kulisser (trots att uttrycket inte används,det har nog först historien skapat), om Katariinas kusin Gustav III (som hon krigar emot) etc.
Jokken kirjanurkka skriver om både Minä, Katariina och Me, Keisarinna.
Jag hörde ifjol somras (eller för två år sedan?) på Minä, Katariina (när jag plockade vinbär i Knuts) och tyckte om den också.
Torey Hayden: Skymningsbarn.
2005.
Pocketbok (från loppis).
Nu jobbar Hayden som psykolog (hon har utbildat sig till det efter att tidigare ha varit speciallärare). Igen väldigt intressant (fastän berättelsen om Gerda kanske är lite lösryckt), det handlar om barn som inte talar (eller inte talar om sådant de borde tala om); jag läste ifjol Beautiful child.