Lena Ebervall & Per E Samuelson: Florence Stephens förlorade värld. 2016
Inbunden (på rea från Åbo bokmässa)
Husebyaffären, hur arvtagerskan till Huseby gård blir huijad av alla möjliga, bl.a. svenska prinsen Carl.
Astrid Seeberger: Nästa år i Berlin. 2015
Pocket (från loppis i Stockholm).
Dottern Astrid, som som 17-åring emigrerade till Sverige, reser till sin mors dödsbädd. Hon samlar samman sin släkts historia, lyfter fram en sällan skildrad grupp, alla de som innan krigsutbrottet var tyska medborgare och som i och med krigsutvecklingen blev flyktingar i sitt eget land. Familjen var välbärgad och den grandiosa morfadern, som älskade litteratur, kvinnor och England, drog på sig Gestapos misstänksamhet. Astrids mor var inkallad i BDM och när östfronten närmade sig tvingades de tyska flickorna överge sin arbeten i lantbruket och fabriker och vandra västerut. Fruktansvärda upplevelser följde som aldrig kunde glömmas. Det Ostpreussen där modern vuxit upp hamnade bakom järnridån, hon kunde inte längre kunde flytta tillbaka till sin hemtrakt och länge trodde hon sig ha förlorat hela sin familj. När hon sedan får kontakt med sin syster så påminner de sig om alla de drömmar de en gång hade, vänta bara: Nästa år i Berlin!
Boken hade alla ingredienser för att jag skulle gilla den, men det var något i den som gjorde att jag ändå inte var såld…
Axel Schulman: Bränn alla mina brev. 2018
Ljudbok
Uppläsare: Författaren
Den handlar om hans mormor Karin och hennes förbjudna kärlekshistoria med den då unga Olof Lagercrantz.
Den var bra!
(men jag förstår inte hur jag glömt att skriva både om den här och en annan av Schulmans böcker jag läst i år!)
Lena Ebervall & Per E Samuelson: Domardansen. 2018
Ljudbok (ca 12 h 36 min, mp3)
Uppläsare: Helge Skoog
Inte riktigt lämplig uppläsare, Skoog brukar ju läsa de där pensionärsfeelgood… Det var alltså som något slags true crime, om autentiskt fall i Sverige. ”Hur kunde en domare förskingra miljonbelopp i åratal utan att bli stoppad? Leden slöts, locket lades på. För till varje pris skulle domaren skyddas. Av sina egna kollegor, de högsta juristerna i landet. Det börjar på trettiotalet slutar inte förrän på femtiotalet.”
Tom Malmquist: All den luft som omger oss. 2019
Ljudbok (mp2, ca 7 h 45 min)
Uppläsare: Olle Sarri
Den här skrev han på då hans fru dog av cancer just när deras dotter fötts så han avbröt och skrev i stället en roman om det och fick nästan Augustpriset för den och sedan tog han upp den här igen och nu kom den ut….
Den handlade om ett autentiskt, ouppklarat fall, en man som hittades i en grotta i Huddinge misshandlad till döds, den vuxne Tom minns när han var 13 och cyklade förbi den avspärrade grottan. Tjugo år senare börjar han gräva i fallet.
Arthur Golden: En geishas memoarer. 2005
Ljudbok (x CD-skivor, köpt på loppis i Stockholm)
Uppläsare: Mirja Turestedt
Jag borde absolut försöka hitta filmen som också gjorts på basis av boken, blev glad då jag hittade den som hörbok, för det här är en bok jag planerat att läsa. Intressant är den (fastän det väl hade blivit lite ’drama’, dvs. att geishan, vars liv romanen baseras på, ansåg att författaren inte hade följt det de kommit överens om etc.)
Anna Leastadius Larsson: Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint. 2017
Ljudbok (mp3, 10 h, Åbo stadsbibba)
Helt intressant roman om målaren Hilma af Klint (hon berättar om sitt liv för sin brorson) – men jag blev också, liksom vissa andra bloggare, nog lite trött på hennes teosofi-diskussioner… Men verklighetsbaserat är ju alltid bra.
Erik Eriksson: Oktoberhavet. 2001
Ljudbok (mp3)
Boken skildrar ett triangeldrama som utspelar sig i Grisslehamn och Stockholm på 1980-talet. Den sovjetiske sjömannen Michail hoppar i havet från sitt fartyg och tar sig iland utanför Grisslehamn. Han har lämnat fru och ett barn i Sovjet. Den första människa han möter i Sverige är den gifta lärarinnan Helena. Ett möte som får dramatiska följder för dem båda och för Helenas man Rolf…
Karo Hämäläinen: Yksin. Romaani Paavo Nurmesta. 2016
Ljudbok ( 6 CD, lånat från Åbo stadsbibliotek)
Måste kolla om den här var grund för Nurmi – Lentävä suomlainen på Turun kaupunginteatteri, som jag såg i höstas. Dvs. verkade mycket liknande sätt att beskriva Nurmi. Boken var skriven i jag-form, lite intressant (så sluten och eremit som han var så visste nog ingen vad han tänkte…).
Det var egentligen inget nytt för mig, men helt bra skriven och uppläst.