James Bowen: Gatukatten Bob

James Bowen: Gatukatten Bobgatukatten-bob
Pocket köpt på Akademibokhandeln i Stockholm fabruari 2015.

När James Bowen hittade en skadad, röd gatukatt hopkrupen i huset där han nyss fått en träningslägenhet hade han ingen aning om hur stor betydelse katten skulle få i hans liv. James levde ur hand i mun på Londons gator och det sista han behövde var ett husdjur. Ändå kunde James inte låta bli att hjälpa den slående intelligentan hankatten, som han snart döpte till Bob. Inom kort var de två oskiljaktiga och deras skiftande, lustiga och emellanåt farliga äventyr skulle komma att förändra deras liv och långsamt läka såren från det förflutna.

Den här  storyn är ju bara så underbar för en kattvän! Man MÅSTE alltså titta på youtube på  ”Streetcat named Bob”, där Bob sitter runt James axel när de åker buss i London, gör high five osv. :-).

Paul Schwarzmann: How to Marry a Finnish Girl

ScharzmannPaul Schwarzmann: How to Marry a Finnish Girl. Everything You Wanted to Know about Finland that Finns Won’t Tell You
Pocket köpt på Stockmanns galna dagar hösten 2015.

1001 kirjaa ja yksi pieni elämä och Kasoittain kirjoja har också skrivit om boken. De blev inte så uppretade som i en annan blogg jag läste – men om man inte klarar av att läsa stereotypa bilder av en själv så ska man undvika den här typens böcker (och kanske också desto mera umgänge med utlänningar som inte bara orkar vara artiga hela tiden :-).
Den var ju lättläst och helt rolig, och de facto tyckte jag han verkligen hade hittat en mängd stereotypier som man inte ens tänker på själv (fastän det är ett ämne som jag tycker är intressant och som jag försöker vara observant på).

Sally Grindley: Såld

Sally Grindley: Såld. 2012sald
Köpt på loppis i Stockholm.

 

Lu Si-Yan växer upp på den kinesiska landsbygden. Den idylliska uppväxten förvandlas till en mardröm när hennes pappa dör. Hon säljs på marknaden och tvingas slava i en stor bullrig fabrik. Arbetsmiljön gör henne sjuk och hon har inga rättigheter. Den godtrogna Lu Si-Yan möter ondska och girighet. Nu förstår hon vad det verkligen innebär att vara född till flicka i ett land som Kina…
Jag är intresserad av verklighetsbaserade böcker om andra kulturer, trodde att den här var det, men det visade sig ju vara påhittad (men kunde vara sann) och ungdomsbok. Den var ju snabbläst, men här tyckte jag nog att den ”led” av att den var riktad till ungdom (men vad var det som gjorde att Harry Potter, riktade till barn, inte kändes barnsliga?!)

Tatiana de Rosnay: Huset du älskade

Tatiana de Rosnay: Huset du älskade 2011 huset-du-alskade
Köpt på loppis i Stockholm.

Boken utspelar sig i Paris under Napoleon III. Hundratals hus rivs ner och hela kvarter jämnas med marken. Medan det gamla Paris faller sönder under baron Haussmanns ambitioner lever Rose Bazelet ett fridfullt liv i sitt hus på Rue Childebert, i skuggan av kyrkan Saint-Germain-des-Prés. En dag får hon brev från prefekturen som meddelar domen: Boulevard Saint Germain ska dras fram precis där hon bor och huset på Rue Childebert ska rivas. Eftersom Rose gav ett löfte till maken innan han dog kan hon inte tänka sig att lämna familjehemmet. Hon bestämmer sig för att kämpa till sista andetaget mot prefekturen och mot kejsaren för att rädda huset, som rymmer en hemlighet som hon har tigit om i över trettio år.

Hmm, snabbläst men nog inte så engagerande – Sarah’s Key var betydligt bättre.

Terry Pratchett: Mort The Play

Terry Pratchett : Mmortort: The Play (Discworld Stage Adaptations)
(adapted for the stage by Stephen Briggs).
Från loppis (Myrorna) i Stockholm.
Jag har inte tidigare läst  något av Terry Pratchett, som skriver fantasy. Jag tog den här för att den var så snabbläst (och jag tycker rätt bra om att läsa skådespel). Det här är inte my cup of tea, så det blir nog inte fler Terry Pratchett (det finns nog någon hörbok v honom på stadsbibban).

Tomas Jansson: Batman bor inte här längre

batmanTomas Jansson: Batman bor inte här längre. Schilds & Söderströms 2013 (179 s.)
Köpt på Akademens bokrea januari 2015.

Hemma hos Robin finns en mamma som för det mesta är deprimerad, en pappa som för det mesta är frånvarande och en bror som har sitt för sig. Ibland går han ändå med på att räkna bilmärken med Robin eller hittar på brödernas Första rocksång som hjälper Robin att förtränga tråkiga saker. 
När Robin i skärgårdsbutiken träffar Johanna första gången känns hon alldeles för utmanande och pojkaktig, men just det annorlunda hos henne får honom att villa träffa henne på nytt. De blir vänner, de blir knytnäve mot knytnäve. Men det är en vänskap som försiggår bara på somrarna då de är nästan grannar. 

Jag strävar efter att läsa alla Åboförfattare, sparar också deras böcker och är alltid positivt inställd till dem från början (till alla finlandssvenska Åboförfattare har man ju i princip minst ”en tvåa”, vilket ju är kul :-). Det här är Tomas Janssons debutroman (och jag måste erkänna att jag faktiskt inte läst Henrik Janssons böcker, det är ju oförlåtlgt, jag måste korrigera det!)
Jag ville läsa boken innan jag ser pjäsen på ÅST.

Det är ju en uppväxtroman, handlar också om ensamhet (vilket understryks av att det är få karaktärer i boken). Jag undrar alltid hur mycket som är självbiografiskt, dvs. inte alls nödvändigtvis händelserna, men känslorna, musiksmak etc.

Jag tycker absolut att boken är läsvärd, jag tycker om böcker som har tids- och platsmarkörer, där det finns sådant som tydligt indikerar när och var de utspelas.

Lysmasken skriver också om boken.

Ralf-Erik Sjöström: Steg i staden II

Ralf-Erik Sjöström: Steg i staden II. 2006
Utgiven av Åbo Underrättelser.
Från vår bokhylla (vi har Steg i staden I och II, den ena var julklapp, den andra antagligen köpt på bokrea).

Få  är så lyriska över arkikteturen i Åbo, och ex. Pekka Pitkänens byggnader – ”brutalrealism” kallas stilen (kallar Sjöström stilen?) som Domus är byggd i, dvs.  att materialen lämnas så obehandlade som möjligt.

Loivamaa & Vekkeli: Unohtumaton Ansa Ikonen

AnsaIkonenLoivamaa, Ismo ja Vekkeli, Pirkko: Unohtumaton Ansa Ikonen. 2011
Bok köpt på bokrean i jan. 2015.

Jag läste Ansa Ikonens självbiografi i början av januari, och reagerade där på hur lite hon framhävde sig (och hade inte heller låtit författaren göra det). Den här boken är definitivt bättre och mycket mer mångsidig (och mycket proffsigare skriven), men jag tror att Ansa Ikonen skulle ha respekterat den. Den är inte på något sätt en idolbok, utan berättar om Ikonen och den värld hon levde i, genom intervjuer med samtida skådespelare och hennes döttrar. Här får man också lite mer inblick i hennes privatliv – i självbiografin nämnde hon några gånger sin man, Jalmari Rinne, men nämnde honom alltid med för- och efternamn. Men hennes privatliv, trots att hon levde i centrum av den tidens finska film- och teaterstjärnor, verkar nog milslångt från dagens kändisliv!

Rekommenderar boken.

 

Virpi Hämeen-Anttila: Yön sydän on jäätä

yon_sydan_on_jaataVirpi Hämeen-Anttila: Yön sydän on jäätä. Otava 2014.
Ljudbok (11 h 40 min)
CD-bok lånad från Åbo stadsbibliotek
Uppläsare: Kari Ketonen

Keväällä 1921 helsinkiläisten juomavesisäiliöstä Vesi linnasta löytyy kuollut mies. Todisteet viittaavat siihen, että entinen punavanki olisi tappanut jääkäriupseerin kostaakseen kärsimänsä vääryyden. Sisäasiainministeriössä työskentelevää Karl Axel Björkiä selitys ei kuitenkaan tyydytä. Murhatutkimukset vievät Björkin öisille retkille kaupungin kaduille, työläiskortteleihin ja salaliittolaisten ja vakoojien suosimiin hotelleihin ja ravintoloihin – sekä muotisalonkiin, jonka omistaja on kenties muutakin kuin bolsevikkeja paennut aatelisnainen.

Jag har inte läst något av Virpi Hämeen-Anttila tidigare (men sett filmen Suden vuosi, som baserar sig på hennes bok med samma namn). Det här är deckare, väldigt traditionell sådan (”gammaldags” stod det i en recension) och inget speciellt i själva kriminalgåtan, men det är lite annorlunda att den är placerad i 1920-talets Helsingfors – jag gillar historiska  romaner, men vill helst att de behandlar1900-talet (vilket ju utesluter ganska mycket av historian 🙂 – men det hände så mycket viktigt under 1900-talet så det räcker väl till, så man kan skippa allt före det, gäller dock inte Sveriges och Finlands äldre historia!).
Men tillbaka till boken: Huvudpersonen är finlandssvensk och finska, svenska och också ryska talas antagligen så som det gjordes i den tidens H:fors. Kari Ketonen har bra röst, men lite till kunde han kanske ha filat på sitt finlandssvenska uttal och den ryska brytningen är nog kanske lite för stark hos den ryska kvinnan som talar finska.

Ingen jättehöjdare men helt hörbar! – Och ”cliffhangers” är ju inget nytt (det byggde väl t.ex. Dickens följetonger på !), den här boken slutar med en riktigt typisk sådan (dvs. det kommer fortsättning – någonstans läste jag att fyra böcker planerats).

Bl.a. Kirsin kirjanurkka och Kirjainten virrassa har skrivit om boken. (Finska bokbloggare är ju överlag jättebra – dvs. de analyserar böckerna omsorgsfullt, har ett bra språk, ger ett mycket mer professionellt intryck än svenska! – Tur att den här bloggen inte är öppen, jag skulle förstås vara värd elaka kommentar på ett sådant här inlägg!