Torey Hayden: Skymningsbarn.
2005.
Pocketbok (från loppis).
Nu jobbar Hayden som psykolog (hon har utbildat sig till det efter att tidigare ha varit speciallärare). Igen väldigt intressant (fastän berättelsen om Gerda kanske är lite lösryckt), det handlar om barn som inte talar (eller inte talar om sådant de borde tala om); jag läste ifjol Beautiful child.
Kaari Utrio: Ilkeät sisarpuolet. 2007.
Inbunden, köpt från loppis.
Sallan lukupäiväkirja och Mooren maailma har också bloggat om den. Kirsin kirjanurkka skriver om de fem Utrio-romaner som utspelar sig på 1800-talet och går i ”Jane Austen”-sti )(bra inlägg!). Jag har lyssnat på Saippuaprinsessa, men nog tycker jag precis att jag hört fler i samma stil av Utrio… Jo, jag har hört Pappilan neidot (utkom redan 1977, men som hörbok förstås senare).
Ilkeät sisarpuolet är intressant eftersom den också behandlar Åbo brand (och flytt till H:fors efter det av bl.a. Åbo Akademi).
Bryan 
Cogman: Inside HBO’s Game of Thrones. 2012.
Inbunden (lånad från Åbo stadsbibliotek).
Det här är bok om hur Game of Thrones gjordes, men bidrar med väldigt lite – största delen är bara redogörelse av ”fakta” om rollerna, vilket alla som sett serien redan vet. Fina bilder förstås.
Liisa Kosonen: Kohti kirkkainta kruunua – Anne Pohtam. 2004 
Inbunden, köpt på loppis.
Först tyckte jag den var så ’beundrande’ skrivet att jag blev äcklad, men sedan blev det mer intressant, speciellt då åren som Pohtamo bodde utomlands efter Miss Universum-vinsten. Sedan blev det nog så präktigt igen, att huh huh – och för mycket evangelisarande…
Laila Hirvisaari: Kruununpuisto. 2005
.
Inbunden, köpt frå Ekotori i Åbo.
Det här är första delen i Imatra-serien, där följande är Myrskyn edellä (2006), Grand Hotel (2007), Vuoksen helmi (2008).
Kruununpuisto utspelas kring tiden för då Bobrikoff sköts – jag har inte läst jättemycket från den tiden, så det är helt intressant. Det tar lite tid att komma in i boken, men innan 508 sidor är genomläst så börjar man bli insatt :-). Jag tror jag tyckte bättre om Lehmusten kaupunki-serien, av vilken jag läst en och lyssnat på en (som handlar mest om fortsättningskriget).
Det har bloggats underligt lite om boken, varför det månne – här finns analys av serien, utgående från Grand Hotel i Sallan lukupäiväkirja. Hon kommenterar bl.a. så här: ”Jakautuvatkohan suomalaiset historiallisten romaanien lukijat Kaari Utrion puoluelaisiin ja Laila Hirvisaaren puoluelaisiin” – intressant :-).
Sofi Oksanen: Baby Jane 
. 2005
Pocketbok köpt på loppis.
Kirjanurkkaus och Ajatuksia kirjamaasta har också skrivit om den.
Den här boken är inte placerad i Estland utan i Helsingfors och handlar om två kvinnor som bl.a. älskar varandra och har olika mentala problem. Den är underligt lättläst, temat till trots (dvs. mentala problem och inte helt okomplicerad kärlek…och det är inte det att det är fråga om lesbisk kärlek som gör det komplicerat, det är nog personerna i sig!). Jag tyckte om den.
Det är Oksanens andra bok, den första Staalinin lehmät har jag inte ännu läst, men jag har nog lyssnat på både Puhdistus och Kun kyyhkyset katosivat. Filmen Puhdistus har jag på hälft – men när jag började titta på den så blev jag osäker på om jag redan sett den förut – men den är kanske bara så trogen till boken, åtminstone till bokens stämning.
Alek Wek: Alek. 2007
.
Pocketbok köpt på loppis.
Också Bokhora skrev om boken. De tyckte som jag, dvs. att den här definitivt överträffade förväntningarna (jag har läst ganska många av den här typens böcker om kvinnor i Afrika, Mellanöster och Sydostasien – historierna och kulturskildringarna intresserar mig,men ibland är de väldigt dåligt skrivna.)
Alek verkar vettig och sympatisk – hon tillhör dinka-folket och är idag känd fotomodell (nog en jag aldrig hade hört om, men jag känner ju typ bara Claudia Schiffer…). Hon växte upp i Sudan, ett land jag känner väldigt dåligt till.
Lawen Mohtadi: Den dag jag blir fri : en bok om 
Katarina Taikon. 2012.
Pocketbok köpt på Stockmanns galna dagar februari 2015.
Katarina Taikons böcker om zigenarflickan Katizi utkom mellan 1969 och 1981 – de är självbiografiska. Kerstin och jag läste alla böckerna som fanns i bokbussen, de här var ju böcker som utkom precis då när vi var i slukaråldern och läste alla barn- och ungdomsböcker vi kom över. Jag minns att vi var jättefascinerade av dem. Det jag inte då visste var att Katarina Taikon också jobbade väldigt aktivt för zigenarnas rättigheter, vilket den här boken berättar om.
Abdel-Fattah, Randa: Ser mitt huvud tjockt ut i den här?
Pocket köpt på loppis i Stockholm februari 2015.
Amal Abdel-Hakim är en tuff tjej. Hon är sexton år, palestinier, muslim och bor i Australien. Precis som många andra tonåringar har hon bestämt sig för att byta stil under lovet, och komma tillbaka till skolan med ett nytt utseende. Men Amals förändring går lite mer på djupet: Hon har nämligen bestämt sig för att börja bära slöja. Det är ett beslut med många konsekvenser – både jobbiga och komiska. Till att börja med får hon naturligtvis en massa frågor om sin religion, men även vanliga tonårsproblem som att framstå som snygg och cool inför sina kompisar får en ny dimension. Och hur förklarar en sextonårig tjej för killen hon är kär i att hon inte kan ha sex med någon annan än mannen hon ska gifta sig med?
I ”Ser mitt huvud tjockt ut i den här” får man en modern ung tjejs perspektiv på varför kvinnor väljer att bära slöja.
Lättläst (ungdomsbok), men ändå helt ok.
James Bowen: Gatukatten Bob
Pocket köpt på Akademibokhandeln i Stockholm fabruari 2015.
När James Bowen hittade en skadad, röd gatukatt hopkrupen i huset där han nyss fått en träningslägenhet hade han ingen aning om hur stor betydelse katten skulle få i hans liv. James levde ur hand i mun på Londons gator och det sista han behövde var ett husdjur. Ändå kunde James inte låta bli att hjälpa den slående intelligentan hankatten, som han snart döpte till Bob. Inom kort var de två oskiljaktiga och deras skiftande, lustiga och emellanåt farliga äventyr skulle komma att förändra deras liv och långsamt läka såren från det förflutna.
Den här storyn är ju bara så underbar för en kattvän! Man MÅSTE alltså titta på youtube på ”Streetcat named Bob”, där Bob sitter runt James axel när de åker buss i London, gör high five osv. :-).