John Green: The Fault in Our Stars. 2014
Pocketbok köpt på loppis (Karisma i Karis, tror jag)
Den här är tydligen jätteomskriven och -omtyckt, är feel good (fastän det ju inte är så roligt hela tiden, handlar om cancersjuka ungdomar…). Så där var den, jag var ju kanske inte riktigt rätta målgruppen.
Joyce Carol Oates: Foxfire. 1993
Pocketbok (jag tror jag hade första utgåvan)
”Foxfire is a brooding, passionate account of a teenage girl-gang in upstate New York during the mid-Fifties.” Den har filmatiserats med Angelina Jolin i huvudrollens som Legs, den borde jag försöka hitta. Den här har funnits i min bokhylla i evigheter och det tog länge att läsa den, trots att den var bra, men nu äntligen är den klar!
Jag har lyssnat på A Fair Maiden av Oates tidigare.
Agatha Christie: The Mystery of the Blue Train (utkom första gången 1928).
Pocketbok (köpt på Emmaus i Ekenäs).
Christies 125-årsjubileum till ära måste jag också läsa av henne (förstås har vi ju sett på Poirot-filmerna på fredagkvällarna – det passar ju oss linjärtvtittare perfekt 🙂 .
Det här också en Poirot-deckare, som anses som en av hennes sämre faktiskt (Christie var arg på sin första man när hon skrev den här, läste jag någonstans).Det här var hennes åttonde roman (av 66).
På något sätt tyckte jag att boken saknade den där Agatha Christie-feelingen (det kändes mer ensamt) man får av tv-filmerna och serierna…
Här är The Guardians lista över bästa Christie, här en annan (Culture Trip).
Kommentar senare: Och i fredags stod den här filmen i tur på TV – den var ganska annorlunda än boken (både till stämning och i handling).
Ann Brashares: Sista sommaren (med dig). 2008 (originalspråk engelska)
Pocketbok (från loppis)
Hon har skrivit ungdomsromaner om ”traveling jeans” – jag har lyssnat på en av dem och sett en film baserat på böckerna. Det här är vuxenroman och feelgood. Den var de facto bättre än jag trodde den skulle vara och passade rätt bra som avslutning på sommaren (läste slut den sista natten i Haddom).
Denise Rudberg och Daniel Möllberg: Malin och Henrik. 2010
Pocketbok (av Nina)
Det här är säkert den genre som kallas feelgood. Det var ju lättläst (men lättläst kräver inte att det kastas ”själv” i ögonen på en på var och varannan sida – om man inte täcks säga att någon svensk gör något ensam så kan man väl för f-n i romaner hitta på en kaveri som man gör allt tillsammans med – grr!) – i bloggar kritiserades den för att vara för vardaglig, Rudbergs övriga böcker är lite överklasslyx som är skoj.
Cecilia Ahern: Where Rainbows End. 2004
Pocketbok köpt på loppis.
Detta är hennes andra bok. Jag har tidigare läst Thanks for the Memories, One Hundred Names,
How to Fall in Love och The Book of Tomorrow och sett filmen P.S I Love You.
Chick lit är inte riktigt min grej, men Aherns går an – de är inte heller bara roliga, utan har också allvarliga inslag. Men den här var inte en av de bättre utan blev vädigt långrandig (och man blev helt superirriterad hur någon kan vara så dålig på att styra sitt liv!)
Enni Mustonen: Metsäkukkia asvaltilla. 2001.
Köpt på loppis.
Det här är del 4 av Koskivuori-serien, till vilka dessutom hör Verenpisara ikkunalla, Ruiskukkaseppele, Kielon jäähyväiset (som jag läst tidigare) och Unikkoja ikkunassa.
Det handlar om två flickor från olika samhällsklasser på 1950-talet, och de historiska händelser som utgör ramen för händelserna är OS i Helsingfors 1952 och Ungern 1956.
Det är ju lättläst, men trevlig sommarläsning och 1900-talshistoria.
Bl.a. Kirjan pauloissa har bloggat om den.
Per Anders Fogelström: Café Utposten. 1970.
Inbunden (köpt på loppis).
Fogelström hör semestern till, jag börjar sommaren med att läsa någon av hans böcker. Den här handlar om storstrejken i stad (Malmö?) i Sverige 1908.Den är lite verklighetsbaserad, handlar om Amaltheadådet .
Det här var inte en av Fogelströms bättre böcker.
Torey Hayden: Skymningsbarn.
2005.
Pocketbok (från loppis).
Nu jobbar Hayden som psykolog (hon har utbildat sig till det efter att tidigare ha varit speciallärare). Igen väldigt intressant (fastän berättelsen om Gerda kanske är lite lösryckt), det handlar om barn som inte talar (eller inte talar om sådant de borde tala om); jag läste ifjol Beautiful child.
Kaari Utrio: Ilkeät sisarpuolet. 2007.
Inbunden, köpt från loppis.
Sallan lukupäiväkirja och Mooren maailma har också bloggat om den. Kirsin kirjanurkka skriver om de fem Utrio-romaner som utspelar sig på 1800-talet och går i ”Jane Austen”-sti )(bra inlägg!). Jag har lyssnat på Saippuaprinsessa, men nog tycker jag precis att jag hört fler i samma stil av Utrio… Jo, jag har hört Pappilan neidot (utkom redan 1977, men som hörbok förstås senare).
Ilkeät sisarpuolet är intressant eftersom den också behandlar Åbo brand (och flytt till H:fors efter det av bl.a. Åbo Akademi).