Camilla Läckberg: Lejontämjaren. 2014
Hörbok (mp3, lånad från Åbo stadsbibliotek).
Igen vävs berättelser från nutid och dåtid ihop. De facto är Läckberg nog bland de bättre svenska kvinnliga deckarförfattarna, tyckte jag nu. Värd att lyssna på!
Jag har hört/läst alla tidigare i Fjällbacka-serien: Isprinsessan, Predikanten. Sjöjungfrun, Fyrvaktaren och Änglamakerskan.
Björn Kumm: Che. 2007
Hörbok (CD), köpt på loppis i Stockholm februari 2015.
Ches död var journalisten Kumms scoop, han var bland de första på plats. Där börjar också bibliografin, men sedan går den kronologiskt från Ches uppväxt i Argentina till Kuba och via Afrika till Bolivia. Jag märker att jag haft dålig koll på Che, han har mest varit myten (och berättaren i Evita :-), men de facto var han ju en synnerligen intellektuell idealist och revolutionär.
Den var lätthörd och intressant, det var också författaruppläsning, vilket jag ju tycker om.
Läsvärd!
Torey Hayden: Skymningsbarn.
2005.
Pocketbok (från loppis).
Nu jobbar Hayden som psykolog (hon har utbildat sig till det efter att tidigare ha varit speciallärare). Igen väldigt intressant (fastän berättelsen om Gerda kanske är lite lösryckt), det handlar om barn som inte talar (eller inte talar om sådant de borde tala om); jag läste ifjol Beautiful child.
,
Mari Jungstedt & Ruben Eliasson: En mörkare himmel. 2014.
E-bok lånad från ÅAB.
Det här är ny serie med nya huvudpersoner och ny plats, dvs. journalisten Sara Moberg & konsulatanställda Kristian Wrede på Gran Canaria.
…jag börjar ju nog bli lite trött på de här svenska deckarna…
Jo Nesbo: Fladdermusmannen
. 1997 (hörbok 2010).
Hörbok (CD-bok lånad från Åbo stadsbibliotek).
Första boken i Harry Hole-serien -jag har tidigare lyssnat på Snömannen (nr 7), Gengångaren nr 9) och Polis (nr 10) , liksom den fristående Huvudjägarna.
Här är Hole i Australien och i vissa bloggar tycker man inte den här är speciellt bra, men de facto tyckte jag den var helt ok; det är bra med omväxling till de svenska deckarna – konstaterar jag tydligen alltid när jag läser norska eller danska….
Anna Jansson: Alla kan se dig.2015 
Ebok lånad från ÅAB.
Det är sextonde boken om Maria Wern. De är ju rätt standard-svensk-kvinnlig-deckarförfattares deckare, men helt ok att läsa speciellt som e-bok, eftersom det är mest på natten jag läser e-bok.
Bl.a. Johannas deckarhörna och Lottens bokblogg har bloggat om den.
(märkte att jag glömt publicera inlägget)
Mons Kallentoft: Jordstorm. 2014
Hörbok (mp3, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Torsten Wahlund
Serie: Malin Fors (del 8)
Jag har ibland inte tyckt om Kallentofts deckare, men de facto var den här helt bra i sin genre. Malin (med dottern Tove 🙂 är polisen i huvudrollen.
Jag lyssnade just precis på en annan deckare med Torsten Wahllund – jag försöker undvika både att läsa och lyssna på samma genre eller av samma författare eller av samma uppläsare efter varandra, men när man ha rmånga på gång samtidigt så blir det så ibland.
Kallentoft skrev fem böcker med årstidsnamn (av vilka jag torde ha lyssnat på fyra ) , nu skriver han fyra (?) om elementen, jag har hört Vattenänglar tidigare.
Marianne Fredriksson: Enligt Maria Magdalena. 2006
CD-bok (lånad).
Uppläsare: Gunilla Nyroos
Maria Magdalena var den främsta av Jesus kvinnliga lärjungar. Hon finns omnämnd i de fyra evangelierna och var en av många kvinnor som fanns i Jesus närhet. I Marianne Fredrikssons tionde roman lämnar hon myten och träder fram som en levande kvinna med ett intressant öde, ett förflutet och en framtid och ger oss också en kvinnlig aspekt på kristendomen.
Jag har läst bl.a. Simon och ekarna, ”Anna, Hanna och Johanna” och Flyttfåglarna av Fredriksson tidigare.
Anne Holt & Even Holt: Flimmer. 2011
Hörbok (mp3, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Torsten Wahllund.
Medicinsk thriller, helt bra skriven – Anne Holt skriver ju bra (jämfört med vissa av de där ”tunna” svenska…). Even är Annes bror och är läkare som vet vad han talar om.
Och gammal bekant uppläsare, man kan ju lita på Torsten Wahllund :-).
Anne Estassy: 
Croissants till frukost..2014.
Hörbok (mp3, lånad från Åbo stadsbibliotek).
Det här var ju nog inte chick lit (för den ska ju vara rolig), det var nog bara ganska intetsägande roman om bortskämda svenskar… som inte var ironiskt skrivet heller.
Uppläsaren läste dock vissa delar med skojig fransk accent.