Leena Lehtolainen: Surunpotku. 2015
Pocket (köpt på Akademen, Galna dagarna våren 2016)
Maria Kallio-deckare, helt kiva att läsa sådan igen, jag tror jag läst alla tidigare (första böckerna på finska som jag började läsa). Lite slentrian har det nog gått i dem.
Katja Kettu: Yöperhonen. 2015
Ljudbok (CD lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Krista Kosonen
Kettu påminner nog mycket om Sofi Oksanen, både tematik och sätt att skriva (+ ganska råa våldsbeskrivningar också).. Den är inte lättläst, och också emellanåt tappade jag lite bort i vilken tid det utspelades, eftersom det här också alternerade. Men klar att Kosonen är bra uppläsare.
Miika Nousiainen: Metsäjätti. 2011
Pocketbok (köpt på kirppis)
Kändes lite absurt att läsa om samarbetsförhandlingar (inom skogsindustrin) just denna vecka…
Men Nousiainens lite mörka och mycket torra humor och samhällskritik är riktigt i min smak – den här var verkligt lättläst, dvs. flytande språk och story. (Definitivt bättre än Maaninkavaara som var lite trög).Vadelmavenepakolainen var den första jag läste och den var ju nog bra, men jätteabsurd.
Katriina Manninen: Kesä Kaliforniassa. 2009
Pockebok (köpt på kirppis)
Det här är ju feelgood, men helt lättläst sådan (dvs. den blir ju svårläst om det är dåligt språk) – helt roliig lätt underhållning! Manninen har skrivit manus till många finska serier, ex. både Kotikatu och — hmm, den där andra långköraren jag inte minns namnet på nu.
Turun kaupunginteatteri, Logomo: Tamara
6.2.2016
Jag var igen ensam på teater, bokade biljetter i början av veckan, så jag kom mig iväg! (Är riktigt nöjd med mig själv att jag kom på det här sättet, så kommer jag mig iväg utan ’jomande’ på Toffe och utan arrangemang med någon annan :-)).
Satu Rasila var regissör och den baserade sig på Tamara Lunds självbiografi, den kunde jag läsa om jag ramlade över den.
Det här var väl mer musikteater än musikal – det här är inte min favorittyps musikal på något sätt, jag vill ju ha masscener och gärna mycket dans. Här förekom nog en hel del dans och några bra sånginslag, men det var ju mest solo eller duetter (jag hade biljett i yläkatsomo och tyckte att akustiken var lite dålig, var det månne inbillning?)
Men det var ju vackert, många fina kläder.
Och jag sänkte medelåldern (men inte bidrog ju jag så mycket, det var fullsatt och absolutta majoriteten pensionärsgruppper förstås)!
Satu Rasila var regissör och den baserade sig på Tamara Lunds självbiografi, den kunde jag läsa om jag ramlade över den.
Bl.a. Teatterikärpänen och Kirsin kirjanurkka har bloggat om den.
Enni Mustonen: Lapsenpiika.2014
Bok med hårda pärmar (köpt på loppis)
Det här är andra delen i serien Syrjästäkatsojan tarinoita.
Den har ganska roligt angreppssätt, dvs. berättar om en flicka/kvinna som är tjänarinna hos olika finska historiska personer (första delen var hon hos Topelius, i den här hos Sibelius, innan Ainola byggs). Jag har inte läst del 1, men ska hålla utkik efter den. Den här verklighetsbakgrunden tycker jag ju om, fastän det förstås är fiktion.
Kaikki oikein
Turun kaupunginteater, Logomo 23.1.2016
Jag lyssnade ifol somras på boken av Anna-Leena Härkönen. Jag tyckte nog bättre om boken, här blev alkoholismen på något sätt mer dominerande, medan i boken var folks reaktioner på lottovinnare mer framträdande tema.
Det var roligt att vara på teater, länge sedan sist (jag gick på dagsföreställningen ensam, så behöver jag inte tvinga Toffe på teater :-). Och träffade Petra från psyk där, som också var ensam av lite samma anledning, så vi hade sällskap på pausen.
Kirsin kirjanurkka hade också på läst boken och sett pjäsen.
Sofi Oksanen: N
orma. 2015
Ljudbok (CD, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Leena Pöysti
Måste erkänna att jag emellanåt hade lite svårt att hänga med i svängarna, lyssnade på den medan jag förberedde diverse matbjudningar kring nyårs- och trettondagshelgen, så var kanske inte helt koncentrerad – men den var ju nog oksanensk – och handlade om hår :-)! Leena Pöysti är bra uppläsare, men annars har jag lite svårt att ge betyg…
Anneli Kivelä: Taikatemppuja Katajamäellä 2014
Hörbok (mp3, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Jag tycker ju det är skönt med den här typens oskyldiga romaner ibland som inte kräver nånting och inte är heller är råa deckare.
Matti Rönka: Väärän maan vainaja. 2011
Ljudbok (CD lånade från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Jukka-Pekka Palo.
Sjätte boken om Viktor Kärppä, återflyttare från Sordavala.Det är nog deckare, men för diffus struktur, den här typens finska deckare som jag inte lyckas engagera mig i…