Per Anders Fogelström: Café Utposten. 1970.
Inbunden (köpt på loppis).
Fogelström hör semestern till, jag börjar sommaren med att läsa någon av hans böcker. Den här handlar om storstrejken i stad (Malmö?) i Sverige 1908.Den är lite verklighetsbaserad, handlar om Amaltheadådet .
Det här var inte en av Fogelströms bättre böcker.
Gaile Parkin: Baking Cakes in Kigali. 2009.
Hörbok (CD, lånad från Åbo stadsbibliotek.
Lukutoukan kulttuuriblogi har bloggat om den, liksom Nenä kirjassa och Uppoa hetkeen. Vissa tycker om den, vissa inte. Den här utspelas i Ruanda, huvudpersonen är en medelålders kvinna och boken förs framåt av ett antal stories utgående från hennes kunder (som beställer tårtor, de bläddrar i hennes portfölj med foton av tårtor hon gjort :-). Alla bloggare jämför ju med McCall-Smiths ”Damernas detektivbyrå” i Botswana – jag har aldrig varit förtjust i de böckerna, men borde kanske ge dem en chans. Den här tyckte jag om, den utspelade sig i kultur jag känner dåligt till, tog upp teman som HIV och inbördeskriget i Ruanda, men var ändå lättlyssnad på semestern (medan jag rensade trädgårdslandet i Knuts).
Karin Wahlberg: Än finns det hopp. 2013 
Hörbok (mp3, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Anna Maria Käll
Året är 1953 och polioepidemin härjar. Ella-Kristin på sjuksköterskeutbildningen får hoppa in och praktisera på det fullbelagda lasarettet i Ekstad. Hon oroar sig för fästmannen Carl vars läkarkunskaper sätts på hårda prov och det blir en höst när många liv slås i spillror och friska unga människor drabbas. Ella-Kristins och Carls förlovning stundar men de har svårt att få tid över för varann. Och hur kommer förlovningsmiddagen gå för två med så olika bakgrund? Vi möter läkarfrun Nancy Brandh, som helst vill tillbringa tiden framför spegeln eller på Drotts kappmagasin på jakt efter en ny klänning; tvåbarnsmor Sonja Bengtsson som söker vård för en otäck knöl i bröstet, Kåre Hjelm, överläkare på Epidemin; Ulla och Gittan, som går sista året i flickskolan och gärna spenderar sina eftermiddagar på fiket Atlantic och många många fler. (citerad från adlibris)
Än finns det hopp är första delen i en romanserie om människorna kring ett lasarett.
Jag tycker om den här kombinationen av verklighetsbakgrund, 1900-talshistoria och roman. Det var en njutbar bok!
Kate Kerrigan: Recipes for a Perfect Marriage.
2006
Hörbok (CD-bok lånad från Åbo stadsbibliotek)
Det fanns väldigt få blogginlägg om boken på engelska, hittade bara Books in the City. Däremot fanns det nog många på finska, bl.a. Nenä kirjassa och Oksan hyllyltä .
Det handlar om matlagning och två generationers äktenskap – påminner på sätt och vis om filmen Julie & Julia, som jag råkade se samtidigt som jag lysnade på boken, vilken också handlar om matlagning (Julia Child, matguru på 1960-talet och Julie Powell som på 2000-talet lagar alla hennes recept i en kokbok och samtidigt bloggar om det).
Kaari Utrio: Ilkeät sisarpuolet. 2007.
Inbunden, köpt från loppis.
Sallan lukupäiväkirja och Mooren maailma har också bloggat om den. Kirsin kirjanurkka skriver om de fem Utrio-romaner som utspelar sig på 1800-talet och går i ”Jane Austen”-sti )(bra inlägg!). Jag har lyssnat på Saippuaprinsessa, men nog tycker jag precis att jag hört fler i samma stil av Utrio… Jo, jag har hört Pappilan neidot (utkom redan 1977, men som hörbok förstås senare).
Ilkeät sisarpuolet är intressant eftersom den också behandlar Åbo brand (och flytt till H:fors efter det av bl.a. Åbo Akademi).
Daniel Mason: Pianostämmaren. 2003
Hörbok (CD-bok köpt på loppis i Stockholm, feb 2015).
Uppläsare: Krister Henriksson.
Den utspelas på 1800-talet men på resa i Asien (till Burma), vilket var orsaken till att jag plockade med den från loppis. Men det är inte riktigt fråga om interkulturell kommunikation, det är bara brittisk imperialism (men ju inte bok som hyllar den utan är kritisk till det förstås).
I något skede tyckte jag inte om Krister Henriksson som uppläsare, men nog är han ju de facto jättebra… Och han passar jättebra till den här typens ”långsamma” böcker. Han är ju definitivt främsta behållningen av boken, jag tror inte jag skulle ha orkat med att läsa den.
Anne Estassy: 
Croissants till frukost..2014.
Hörbok (mp3, lånad från Åbo stadsbibliotek).
Det här var ju nog inte chick lit (för den ska ju vara rolig), det var nog bara ganska intetsägande roman om bortskämda svenskar… som inte var ironiskt skrivet heller.
Uppläsaren läste dock vissa delar med skojig fransk accent.
Laila Hirvisaari: Kruununpuisto. 2005
.
Inbunden, köpt frå Ekotori i Åbo.
Det här är första delen i Imatra-serien, där följande är Myrskyn edellä (2006), Grand Hotel (2007), Vuoksen helmi (2008).
Kruununpuisto utspelas kring tiden för då Bobrikoff sköts – jag har inte läst jättemycket från den tiden, så det är helt intressant. Det tar lite tid att komma in i boken, men innan 508 sidor är genomläst så börjar man bli insatt :-). Jag tror jag tyckte bättre om Lehmusten kaupunki-serien, av vilken jag läst en och lyssnat på en (som handlar mest om fortsättningskriget).
Det har bloggats underligt lite om boken, varför det månne – här finns analys av serien, utgående från Grand Hotel i Sallan lukupäiväkirja. Hon kommenterar bl.a. så här: ”Jakautuvatkohan suomalaiset historiallisten romaanien lukijat Kaari Utrion puoluelaisiin ja Laila Hirvisaaren puoluelaisiin” – intressant :-).
Patrick Modiano: Lilla smycket.2001
Hörbok (mp3, lånad från Åbo stadsbibliotek).
Det är en väldigt kort bok, nog lite ”ödslig”, fransk… Jag inte är någon speciell vän av franskt och har inte heller läst speciellt mycket av fraska författare, men den känns rätt ”typisk”. Nobelpriset? hmm, jag tycker ju det borde gå till sådana som berättar ”stora berättelser”, kopplade till historien/verkliga händelser..
Bokomaten har också bloggat om den här boken, liksom Looking for Mr. Goodbook, där det också listas vilka platser i Paris som nämns i boken (Modiano ska vara känd som Paris-skildrare).
Roope Lipasti: Perunkirjoitus. 2013
Hörbok (CD-bok lånad från Åbo stadsbibliotek.
Det var en trevlig historia (”road movie”) om två bröders resa med en urna från Egentliga Finland till Imatra. Lipasti skriver kolumner i Kotivinkki, vilka jag alltid läser – där är han ännu roligare, men bara roligheter skulle inte fungera i en roman med riktig handling. Det är Lipastis humoristiska språkanvändning som roar.
Kirsin kirjanurkka har också bloggat om boken.