Virginia Woolf: Mot fyren

motfyrenVirginia Woolf: Mot fyren (To the Lighthouse utkom första gången 1927.
Ljudbok (CD, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Lena Endre

Det här är en av Woolfs mest kända böcker, också röstat till en av hundra bästa böcker i Storbritannien. Och det är då ”stream of  consciousness” (inre monolog), det vi aldrig riktigt förstod vad det var då Ant talade om det i lit-kurser 1984 ;-).

Jonathan Tropper: Sju jävligt långa dagar

tropperJonathan Tropper: Sju jävligt långa dagar (på engelska This is where I leave you, 2010)
Ljudbok (lånad från Lovisa stadsbibliotek)

En judisk familj ”sitter shiva” efter pappans död, och så blir det roligt… Underhållande faktiskt och ganska bra skriven, i sin genre. Ska håller böcker av Tropper.

Zinaida Lindén. För många länder sedan

förmångaländersedanZinaida Lindén. För många länder sedan. 2013
Inbunden (köpt på Akademen)

Det här handlar om bl.a. Sovjet på 1970-talet, men också senare i bl.a. Åbo. Lindéns språk är igen bra, kort och precist och inga onödiga ord (som någon recensent skrev, jag håller med). Sträckläste den två kvällar.

Pirkko Saisio: Lokikirja

lokikirjaPirkko Saisio: Lokikirja. 2010
Ljudbok (CD lånad från Lovisa stadsbibliotek)
Uppläsare: Elisa Saisio (som ju nog är dottern).

Om turer i Södra Finlands skärgårdar med Diana, snabbläst och rolig. Elisa Saisio läser jättebra, på både finska, svenska, lite engelska och franska.

PS Rakastan kirjoja har också bloggat om den.

Anita Shreve: Pilotens hustru

pilotenshustruAnita Shreve: Pilotens hustru. (utkom på engelska 1998, The Pilot’s Wife)
Lånad från Åbo stadsbibliotek.
Uppläsare: Marika Lagercrantz.

Boken utspelas i samma hus som bl.a. Body Surfing som jag just läste. Jag tyckte om den och också den här, lite tvist var här ju också. Det här är författare jag ska hålla ögonen öppna för.

 

Sara Stridsberg: Beckomberga – Ode till min familj

beckombergaSara Stridsberg: Beckomberga – Ode till min familj. 2014
Ljudbok (mp3, lånad från Åbo  stadsbibliotek)

Den här var ju nog en bok man ”ska” tycka om, dvs. om skadad familj och livet på mentalsjukhuset Beckomberga… (men det var inte elände egentligen). Men här blev det också kanske lite splittrat och inte så engagerat. Och det är inte direkt verklighetsbaserad tror jag, fastän jag någonstans fick det för mig – också lite mer om hur det var att leva på Beckomberga skulle jag ha velat ha.