Thorsten Sandberg: Gustav III:s spioner

Thorsten Sandberg: Gustav III:s spioner. 2006
Ljudbok (4 CD, från loppis i Stockholm, sportlovet 2018)
Upppläsare: Bruno Årfors

Den här är uppläst så som det lästes på  60-talet, lite mässande :-).

Gustav III skissade fram storslagna planer på att invadera fransk mark. Avsikten var inte att bara rädda drottning Marie-Antoinette och kung Ludvig XVI, utan att avstyra hela revolutionen. 1791 sändes de två svenska officerarna König och von Fieandt till Frankrike, som en förberedelse av den väpnade intervention kungen planerade. Gustav III:s spioner bygger bland annat på Königs minnesanteckningar som finns bevarade på Riksarkivet. Och så får man ju lite höra om Axel von Fersen som vanligt :-).
Författareär skribent också i Populär Historia.

Linnea Willén: Barfota änglar

Linnea Willén: Barfota änglar. 2010
Pocketbok (köpt på loppis i Karis)

Den handlar om svenska flickor som far till Japan för att förtjäna pengar på att fungera som ”värdinnor” – och tror vi det gick bra nej det gjorde det överraskande nog inte…
Författaren hade nog utsatts för  övergrepp under sin uppväxt, men det här var inte främst självdestruktivt utan naivt beteende.

Någon kallade Torey Haydens böcker om barn med särskilda behov för socialpornografi, men det är ju det här också, mer så. Och jag vet inte om den gjorde mig mer empatisk…

Donya al Nahi & Eugen Costello: ingen tar mina barn

ingentarDonya al Nahi & Eugen Costello: ingen tar mina barn (No One Takes My Children 2005)
Pocket (från loppis i Karis)

Den här genren ”ömkansvärda kvinnoöden” kan ju ibland vara lite naivt skrivna, men den här var någorlunda OK (också fastän det var översättning).
Det handlade om män som rövar bort sina döttrar till Mellanöstern, ett tema med lite bekanta drag förstås.

Herman Lindqvist: Våra kolonier – de vi hade och de som aldrig blev av

vårakolonierHerman Lindqvist: Våra kolonier – de vi hade och de som aldrig blev av. 2015
Ljudbok  (mp3, julklapp åt Toffe)
Uppläsare: Lindqvist själv.

Alltid roligt att höra på Herman Lindqvist förstås, och det här var inte lika mycket upprepningar från tidigare böcker som man sett i de senaste (men nog fick han in von Fersen här också :-).

Den här blev jättelänge på hälft, eftersom den var på den mp3-spelare som jag tappade i våras (den finns någonstans på Thomasas,men var…)