Patrik Lundberg: Gul utanpå

gul-utanpaPatrik Lundberg: Gul utanpå. 2013.
E-bok lånad från ÅAB.

Patrik Lundberg föddes i Sydkorea, växte upp i  Sölvesborg och bor i Malmö. Han jobbar som kolumnist på Aftonbladet (länk till kolumnerna).

Debuterade 2013 med Gul utanpå, en självbiografisk berättelse om att söka sina biologiska rötter och hitta sin identitet.

Temat intresserar pga. det är aktuellt i bekantskapskretsen. Jag visste inte att den riktades till unga vuxna – jag vet inte heller om det direkt märktes, åtminstone störde det inte (den var ju nog lättläst förstås, läste den då jag vaknar på natten).

Bl.a. En bok om dagen skriver om boken och här tipsas också i en kommentar om andra böcker om adopterades upplevelser. När barnet lagt sig av skådespelaren Michael Nyqvist har jag lyssnat på, Också Läsresan har läst och är rätt kritisk,

 

Loivamaa & Vekkeli: Unohtumaton Ansa Ikonen

AnsaIkonenLoivamaa, Ismo ja Vekkeli, Pirkko: Unohtumaton Ansa Ikonen. 2011
Bok köpt på bokrean i jan. 2015.

Jag läste Ansa Ikonens självbiografi i början av januari, och reagerade där på hur lite hon framhävde sig (och hade inte heller låtit författaren göra det). Den här boken är definitivt bättre och mycket mer mångsidig (och mycket proffsigare skriven), men jag tror att Ansa Ikonen skulle ha respekterat den. Den är inte på något sätt en idolbok, utan berättar om Ikonen och den värld hon levde i, genom intervjuer med samtida skådespelare och hennes döttrar. Här får man också lite mer inblick i hennes privatliv – i självbiografin nämnde hon några gånger sin man, Jalmari Rinne, men nämnde honom alltid med för- och efternamn. Men hennes privatliv, trots att hon levde i centrum av den tidens finska film- och teaterstjärnor, verkar nog milslångt från dagens kändisliv!

Rekommenderar boken.

 

Tähtiaika Ansa Ikonen

image19331Saarikoski, Tuula: ”Tähtiaika Ansa Ikonen”.
1980
Biografi
Boken köpt på loppis

Biografier är ganska intressanta att läsa, de är skrivna på väldigt olika sätt. Personen det handlar om behöver inte nödvändigtvis ara någon jag är speciellt intresserad av.

Ansa Ikonen var förstås en skådespelerska jag beundrade som barn, det var ju filmer från 40- och 50-talen som främst visades i vår TV då (åtminstone det som man såg på i Thomasas 🙂 ). I den här biografin är det väldigt lite skvaller om den tidens kändisar (av vilka det ju vimlade i Ansa Ikonens familj och bland hennes närmaste kolleger) utan det handlar mer om hur man gjorde film på den tiden. Boken är skriven i jag-form (boken har en författare/redaktör, som dock lite kunde ha editerat upprepningar).

Helt intressant, ingen absolut höjdare, men läsvärd – medan jag höll på och läste den här boken (som utkom 1980) råkade jag hitta på bokrea en annan biografi om Ansa Ikonen, skriven efter hennes död – den återkommer jag till.