Astrid Seeberger: Nästa år i Berlin. 2015
Pocket (från loppis i Stockholm).

Dottern Astrid, som som 17-åring emigrerade till Sverige, reser till sin mors dödsbädd. Hon samlar samman sin släkts historia, lyfter fram en sällan skildrad grupp, alla de som innan krigsutbrottet var tyska medborgare och som i och med krigsutvecklingen blev flyktingar i sitt eget land. Familjen var välbärgad och den grandiosa morfadern, som älskade litteratur, kvinnor och England, drog på sig Gestapos misstänksamhet. Astrids mor var inkallad i BDM och när östfronten närmade sig tvingades de tyska flickorna överge sin arbeten i lantbruket och fabriker och vandra västerut. Fruktansvärda upplevelser följde som aldrig kunde glömmas. Det Ostpreussen där modern vuxit upp hamnade bakom järnridån, hon kunde inte längre kunde flytta tillbaka till sin hemtrakt och länge trodde hon sig ha förlorat hela sin familj. När hon sedan får kontakt med sin syster så påminner de sig om alla de drömmar de en gång hade, vänta bara: Nästa år i Berlin!

Boken hade alla ingredienser för att jag skulle gilla den, men det var något i den som gjorde att jag ändå inte var såld…