Graham Greene: Travels With My Aunt (utkom 1969 som bok)
Ljudbok (CD, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Smårolig, trevlig bok.
Veera Numminen: Avioliittosimulaattori. 2013
Ljudok (mp3, lånad)
Härligt att lyssna på en bok där det faktiskt inte går dåligt i slutet bara för att det är helt ok i början!
Det här var författarens debutroman. Hon är förresten också Tony Nieminens ex-fru (men inte ännu skild när boken skrevs, har man konstaterat i bloggar!)
Dick Harrison: Ofärd. 2007.
Ljudbok (CD, köpt på loppis i Stockholm).
Författaruppläsning.
Jag är ju inte intresserad av medeltidshistoria, inte ”riktig” historia och inte i romanform. Harrison är ju underbar att lyssna på – det här är en nysvensk (:-) vars språk är fint (han saknar de dialektala diftongerna – vilket jag antar de är! – utan har bara det skånska r:et).
Men alltför långt (16 skivor) och bara inte intressant…
Herman L
indqvist: När Finland var Sverige. 2014
Ljudbok (mp3, julklapp åt Toffe)
Uppläsare: författaren
Den tog underligt lång tid och lyssna på, men jag ville lyssna vid rätt tillfällen. Herman är alltid trevlig, och förstås är det roligt att höra någon som ännu idag vet att Finland var del av Sverige så länge, och en naturlig del som vilket landskap som helst! Och Herman är förstås många steg mer än det, månne han är den sista som för fram det här faktumet så hårt , och inte bara i den här boken.
John Green: The Fault in Our Stars. 2014
Pocketbok köpt på loppis (Karisma i Karis, tror jag)
Den här är tydligen jätteomskriven och -omtyckt, är feel good (fastän det ju inte är så roligt hela tiden, handlar om cancersjuka ungdomar…). Så där var den, jag var ju kanske inte riktigt rätta målgruppen.
Mats Ahlstedt: Trasdockorna. 2013
Ljudbok (mp3, lånad från Åbo stadsbibliotek).
Trasdockorna är en fristående fortsättning (sjunde boken) på serien om Fatima Wallinder och Sören Högström vid länskriminalen i Göteborg och den andra delen i triologin om fängelseprästen Johannes Brobeck. Det handlar om traffiking.
Jag hade inte hört om Ahlstedt tidigare, underligt nog, han har ju gett ut många deckare tidigare. Det var lättläst.
Arja Saijon
maa: En ung naken kvinna : mötet med Mikis. 2011
Ljudbok (mp3)
Författaruppläsning
Författaruppläsning är ju alltid trevligt, men (och 🙂 här förstärker det ju bara innehållet – Saijonmaa var ju nog en bortbyting i Finland, en sådan personlighet skulle ha kvävts här – boken är ju fruktansvärt melodramatisk och överdriven, men jag tror den nog ger en sann bild av Saijonmaas upplevelser på 1970-talet, de har förstås också blivit lite större nu när hon nostalgiskt tänker tillbaka.
Joyce Carol Oates: Foxfire. 1993
Pocketbok (jag tror jag hade första utgåvan)
”Foxfire is a brooding, passionate account of a teenage girl-gang in upstate New York during the mid-Fifties.” Den har filmatiserats med Angelina Jolin i huvudrollens som Legs, den borde jag försöka hitta. Den här har funnits i min bokhylla i evigheter och det tog länge att läsa den, trots att den var bra, men nu äntligen är den klar!
Jag har lyssnat på A Fair Maiden av Oates tidigare.
Lars Kepler: Stalker. 2014
Hörbok (mp3, lånad från Åbo stadsbibliotek)
Uppläsare: Jonas Malmsjö.
Jag lyssnar på Nessers väldigt s.a.s. traditionella deckare i bilen samtidigt, och då är ju skillnaden ganska stor till Keplers, där det händer så mycket dramatiskt hela tiden (som film-manus?) att man lätt faller av kälken om man lite är ouppmärksam. Men nog är de ju rätt underhållande -och Malmsjö som uppläsare tycker jag ju om.
Jag trodde redan att jag nu var up-to-date med Kepler, men se nu har det kommit ut en 2015! De övriga har jag läst eller lyssnat på:Hypnotisören, 2009
Paganinikontraktet, 2010
Eldvittnet, 2011
Sandmannen, 2012
Stalker, 2014
Playground, 2015
Håkan Nesser: De ensamma. 2010
Hörbok (CD-bok, köpt på loppis i Sverige)
Författaruppläsning.
Det här är fjärde Barbarotti-deckaren. (Jag har lyssnat på del 2 En helt annan historia och del 5 Styckerskan från Lilla Burma).
Den känns som väldigt traditionell deckare, på gott och ont – och Nesser läser ju nog för långsamt för mig, kombinerat med långsam intrig och långsamma poliser… det blir lite väl långsamt. Och sedan kom slutet som lite deus ex machina – dessutom fanns det en parallellhistoria i boken som sedan i slutet inte hade någon betydelse, det kändes som att ha blivit lurad – böcker kan ha twist i slutet, men det här var på inget sätt en sådan bok.
(och så fattar jag inte de här fånigheterna med att låta böcker utspela sig i en påhittad ort, vad är det för tjafs! Det är ju bra sätt att åtminstone inte locka en viss orts mänskor att läsa böckerna)