NYA PERSPEKTIV – UUSIN SILMIN

Allt började en eftermiddag i ett arbetsrum i humanistcentret Arken vid Åbo Akademi. Litteraturen för kursen Konsten i Finland var tråkig, gammal och inaktuell – så mycket hade hänt på forskningsfältet under de senaste tjugo åren! En idé började ta form och den första ansökan om ekonomiskt understöd för ett bokprojekt författades med gemensamma krafter under stor brådska. Svenska Kulturfonden gav oss sedermera ett bidrag som gjorde att vi kunde starta upp projektet, och många små bitar föll på plats. Ett nätverk uppstod, bestående i första hand av akademiker – äldre och yngre forskare, doktorander, doktorer, post-doc-forskare, docenter och professorer – men även av krafter från museivärlden, andra kulturinstitutioner och fristående konsulter på det konstvetenskapliga arbetsfältet i Finland. Alla vill vi samma sak: att omskriva historien om konsten i Finland!

De både stora och små mötena blev många och livliga, präglade av stor inspiration och entusiasm. Experterna från fältet ställde upp mangrant, för att till sist bestå av nästan 40 skribenter. Alla ville bidra! Anteckningsböckerna fylldes av idéer, som så småningom kom att bilda stomme och röd tråd för den nya historien.

Vi var alla eniga om att verk från marginalen skulle lyftas fram jämsides med konstverk och arkitektur som sedan länge varit en del av den stora berättelsen. Men vad får komma med i vår berättelse, vad måste lämnas utanför? Synen på vad som är konst har förändrats genom tiderna: tidigare stora konstnärer och arkitekter har fallit i glömska och nya värderinlgar gör att andra lyfts fram – så sker också i och med detta verk.

Lemu kyrka, predikstol, målning föreställande evangelisten Johannes. Foto Siv Österlund

Vi medvetandegör att mycket som idag betraktas som konst inte alltid ansetts vara det, t.ex. kalkmålningarna i våra medeltida kyrkor som hade en helt annan funktion. Och den hantverkare som målade evangelisterna på predikstolen i samma kyrka under 1600-talet skulle inte ha kallat sig konstnär, utan var en hantverkare bland andra. Icke desto mindre får både de vackra kalkmålningarna och hantverkarens ”fula” bilder plats i vår bok.

I verket synas således den gamla konsthistorien i sömmarna, för att utmynna i ett nytt sätt att betrakta konsten i vårt land. Frågan om vad som egentligen är ”Finland” har dryftats ingående på så gott som varje möte – det är speciellt knepigt med tanke på dagens globala konstvärld. Genom århundradena har nationsgränserna flyttat på sig, men landet har alltid varit en del av en betydligt större helhet än den areal som anges i geografiböckerna. Precis som idag har vi genom tiderna hört till en internationell gemenskap, där konstnärer, konstverk och idéer rör sig över både synliga och osynliga gränser, i många riktningar. Mobilitet präglar inte enbart dagens globala konst, utan har alltid funnits där, genom historien

Helsingfors huvudbibliotek Oodi. Foto Seppo Palander.

Våra ansträngningar med att förädla vår vision belönades i år då vi erhöll ett stort ekonomiskt understöd från Alfred Kordelins stiftelse. I motiveringen för beslutet sades att stiftelsen i år understöder projekt som syftar till att göra vetenskapen mer tillgänglig för en bredare allmänhet. Den motiveringen passar vårt projekt väl. Bokserien ges ut i både svensk och finsk upplaga, för att tjäna så många som möjligt: den intresserade allmänheten, universiteten och museerna, både i Finland och i Norden.

I Pargas, 7.4.2022

Marie-Sofie Lundström, projektledare