På sidan http://www.otakantaa.fi/sv-FI försöker regeringen öppna för ett aktivt medborgarskap där vi alla kan komma med förslag eller tycka till om pågående projekt. Det verkar finnas en verklig vilja från regeringens sida att via nätet komma närmare medborgarna. Under seminariet ”Öppet Österbotten” (26.11.2012) som ordnades av Justitieministeriet och Vasa universitet presenterades olika syner på det jag vill kalla digital demokrati. (Läroplanen 2016 är också något som allmänheten kan beskåda och påverka digitalt fram tills 5 december.)
Digitalisering i all ära. Demokrati innebär att olika röster hörs och respekteras, men uppfylls detta om vi som individer sitter och plitar ner våra åsikter på en hemsida? Individen har säkert många åsikter, men gemensamma beslut kräver en kompromissvilja som inte nödvändigtvis existerar digitalt. Däremot är det svårare att bortse från andra personers åsikter när diskussionen förs ansikte mot ansikte. Lorenz Uthardt som deltagit i ett pilotprojekt kallat Äldre personers medborgarråd hade upplevt själva diskussionen i rådet som mycket givande. Medborgarråd som samlar personer med liknande intressen kan vara ett sätt att höra medborgare och föra givande diskussioner kring hur deras livskvalitet kan förbättras.
En annan viktig kommentar under dagen var att det sätts ett pris på demokratiskt deltagande om vi utgår ifrån att den ska ske digitalt. Har alla finländare råd att äga datorer, pekplattor, smarta telefoner och nätuppkoppling? 150 000 barn lever i fattiga familjer och enkel matematik ger oss hundratusentals finländare som i värsta fall står utanför den digitala demokratin. Samma diskussion förs ju i skolor där vi inte kan utgå ifrån att alla barn och ungdomar har tillgång till dyr teknik.
Otakantaa.fi är i mina ögon steg i rätt riktning och kan bli ett viktigt komplement i kontakten mellan myndigheter och medborgare, men idén behöver vidareutvecklas så att vi verkligen stärker förmågan att förstå olika åsikter och bjuder in alla i diskussionen, oavsett digital kunskap eller ekonomiska tillgångar.
Charlotta Hilli, doktorand i projektet DiDiDi