Second Life är en spännande värld att upptäcka. Den här veckan har jag försökt teleporta mina underåriga studerande till börsen, klubbar och shopping center, men det mesta ville inte SL tillåta. Åldersgränsen är 18 för de flesta områden och det här uppskattar jag som lärare, samtidigt är det oerhört synd att t.ex. börsen i SL inte är tillgänglig.
Andra områden mår bra av K-18 stämpeln. Det finns tre nivåer i SL: general, moderate och adult. General är de områden som alla kan röra sig på, medan moderate och adult har 18 års åldersgräns. Både det visuella språket (främst avatarers utstyrslar och reklamer) och det skrivna språket i chattar och voice kan vara kraftigt sexualiserade på adult områden, ibland också på moderata ställen. Det säger sig självt att psykologer har ett intressant fältarbete i SL för där möts fantasier och fetischer av alla de slag.
Över 30 % av alla SL-användare är kring 25-34 år, 24 % är mellan 18-24, 20 % är 35-44 år, medan 12 % är 45+ år. Innehållet i SL är kanske främst riktat till 20+ och 30+ med allt vad det innebär. Skolor har oftast mera avgränsade områden utan vuxet innehåll på gott och på ont. Det finns en fördel med miljöer med ett tydligt pedagogiskt mål. Det kunde vara spännande att skapa miljöer som Wall Street eller Helsingforsbörsen tillsammans med experter för att ge en inblick i deras arbetsmiljö och arbetsuppgifter. Men det kunde lika gärna handla om att placera studerande i en sandlåda och låta dem bygga en produkt de vill pröva sälja på SL marknaden. Undervisningen i SL kan vara väldigt praktisk där de minsta beståndsdelarna granskas eller där städer, naturens underverk och mänskliga uppfinningar, handlingar och kommunikation studeras på nära håll.
Studerande på jakt efter villiga informanter.
Det finns förstås ett mervärde i att träffa andra som rör sig i SL och se världen som den ter sig för vanliga användare. Jag måste tillägga att 99% av alla jag pratat med i SL har varit trevliga och hjälpsamma, därför beslöt jag att handleda mina studerande ut i den. Denna vecka jobbar de med att intervjua avatarer kring deras konsumtion i SL. Det är egentligen vår första kontakt med omvärlden och de flesta studerande hittade rätt snabbt villiga intervjuoffer. Studerande måste kommunicera på engelska och de får fungera som forskare i världen. De lär sig hur kommunikationen går till i SL samtidigt som de arbetar med begreppet konsumtion. Det kommer kanske som en överraskning att vissa faktiskt spenderar ”riktiga” pengar i SL och för den som har tid så kan SL till och med vara en arbetsplats, endera som DJ, värd eller värdinna på en klubb, eller varför inte som egen företagare. Om inte John Dewey postumt myser över detta exempel på ”learning by doing” så blir jag besviken.
Charlotta Hilli är doktorand inom DiDiDi