Pekplattorna säljer som aldrig förr och i många skolor har de funnit sin plats. Många rektorer sitter säkert och överväger inköp av pekplattor och försöker avgöra om de är värda en investering eller om bärbara datorer vore bättre. Den som undrar över det pedagogiska mervärdet hos pekplattorna kan läsa Bo Kristoffersons blogginlägg om varför pekplattorna inte kan ersätta datorerna i skolan, än. Trots att de är enkla att använda finns det mycket som talar emot att endast använda pekplattor, vilket framgår ur Kristoffersons blogginlägg. Sanningen är väl att vi behöver båda, beroende på vad som ska ske under en lektion. Läsning kanske är behagligare via en pekplatta, medan skrivande är bättre med tangentbord, dator och vid en större skärm.

På många sätt är pekplattan logisk och enkel att använda t.ex. Fotografering och dokumentering för en blogg känns avsevärt enklare med pekplattan, medan vissa funktioner, som att länka till en annan blogg i ett blogginlägg känns onödigt komplicerat. Så nej, pekplattan kan inte ersätta datorn, men det är kanske fel sätt att se på frågan. Vi rör på oss mer än någonsin och kommunicerar på otaliga sätt, våra redskap behöver vara lika mångsidiga. En dag vill vi arbeta vid en stationär dator eller en bärbar sådan, en annan dag sitter vi på tåget eller i flyget och vill enbart bära med oss pekplattan, på fritiden kanske vi väljer smarttelefonen som hjälpmedel. Om något så lever vi i en tid av tekniska möjligheter, inte begränsningar.

Charlotta Hilli är doktorand inom projektet DiDiDi och något ovan vid pekplattor, så halva blogginlägget skrevs på en iPad 3, medan resten av inlägget redigerades via den gamla, hederliga Bordsdatorn.