-Tiden rusar iväg!

-Eller går lasset före hästen?

-Menar ni egentligen att vi pedagoger aldrig hinner fatt den teknologiska utvecklingen?

-Eller att den pedagogiska forskningen inte hinner ikapp utvecklingen i skolorn?

Replikerna utväxlas mellan några forskande praktiker – praktiker som frågar och forskar, utbildar, undervisar och fortbildar. Sådana samlas och samsas inom DiDiDi-projektet.

Att tiden rusar iväg anspelar på faktumet att forsknings- och utvecklingsprojektet sparkades i gång för fem år sedan, först som PPP dvs. Pekplattans Pedagogiska Potential, och sedan som paraplyet DiDiDi där en allt bredare representation av pedagoger med intresse för digitalt lärande samlades.

Att lasset går före hästen anspelar naturligtvis på faktumet att det optimala läget att starta ett didaktiskt forsknings- och utvecklingsprojekt egentligen inte finns. Eller det rätta läget med tanke på den teknologiska utvecklingen alltså. Det finns alltid en ny version iPad eller en ny läroplan att förhålla sig till, liksom.

Så vi valde att starta upp genom att tro på att fler hjärnor faktiskt tänker snabbare, kreativare, effektivare än en eller två och att det dessutom är roligare att försöka hinna ifatt (om inte påverka) den digitala didaktiken. Det är uttryckligen de pedagogiska frågorna som ställs inom vårt DiDiDi-projekt. Och pedagogiken sysslar ju som bekant med de båda stora frågorna Vad? och Hur?, eftersom människan inte växer i ett vakuum.

Ett resultat av detta brett upplagda projektet är seminariet Din Didaktiska Didaktik – och min på torsdag 29 april (Ha, ha för akronymen DiDiDi, jag kunde ju ha talat om Divergenta Dinosaurier Diskuterar eller något Ditåt). Då får vi kika in hur de på Vasa övningsskola utvärderar och resonerar kring teknikfrågor, hur FD, universitetslärare Hannah Kaihovirta och PeM, klasslärare Minna Rimpilä har jobbat med pekplatta inom bildkonstundervisningen och vidare hur en rätt nybliven doktorand, men erfaren praktiker, PeM Sigrid Ekholm resonerar kring förändring av lärmiljö i praxis och i forskning.

Grundskolerektor Elisabet Backlund-Kärjenmäki och jag uppmuntrar till diskussion på seminariet såväl på plats vid Vasa övningsskola som virtuellt. Jätteskojigt att så många har haft lust och möjlighet att vara med på våra seminarier. Så var det ju också tänkt, då DiDiDi blev DiDiDi FÖR ALLA!

Ria Heilä-Ylikallio, professor

ÅA i Vasa