I samband med hypen kring Dan Browns ”Da Vinci-koden” var rundvandringar i bokens miljöer efterfrågade. Numera är det digitala rundvandringar som gäller i och med program som Google Maps och varför inte inkludera detta i undervisningen? Nu senast kan Sofi Oksanens läsare digitalt besöka platserna i ”Kun Kyyhkyset katosivat” med www.citynomadi.com. När det är dags för historiska händelser som anknyter till Borgå kan läraren snabbt ta med elever på en rundtur i Gamla stan: https://citynomadi.com/route/87d505436d40ffb44d6328470a15d0ea/sv/Rundvandring%20i%20Gamla%20stan

En annan möjlighet är att låta ungdomar följa en rutt som du valt i skolans närmiljö och som anknyter till ditt tema. Biologilärare kan fokusera på naturen, bildkonstläraren visar intressanta byggnader/konstverk, historieläraren visar historiskt viktiga platser och så vidare. Detta förutsätter förstås att åtminstone en del av eleverna har smarta telefoner som kan följa kartans positioner, men eftersom detta ganska självklart är en uppgift att samarbeta kring så behöver egentligen bara en elev per grupp ha en smarttelefon.

Vänder vi på steken kan eleverna förväntas dokumentera något lokalt. Varför inte låta eleverna fotografera växter de inte känner till namnet på och placera in dem på en karta, för att sedan ta reda på mera fakta om växterna i klassrummet. För biologin kan NatureGate vara ett fint komplement vid artbestämning. I ett forskningsprojekt som bland annat professor Patrick Dillon är involverad i har elever samarbetat kring att fotografera fåglar de inte känner igen och sedan arbetat vidare i klassrummet med fågelarterna. (För detta krävs förstås en aning bättre kameror än de flesta av oss har, därför föreslog jag växtalternativet.) En grupp trodde till och med att de hittat en helt ny fågelart och debatterade häftigt för sin sak tills de var tvungna att acceptera den biologiska realiteten. Lärare ser säkert möjligheterna med att införa vetenskapliga metoder i klassrummet på detta sätt, genom att låta elevernas frågor vara grunden för lektionerna och låta dem forska i sin omgivning.

Charlotta Hilli, doktorand inom projektet DiDiDi