Från och med nästa år kommer en av våra linjer vid Fakulteten för humaniora, psykologi och teologi (ÅA) att se annorlunda ut, dvs. utbildningslinjen för kultur, historia och filosofi. Hur kan man göra den här utbildningen ännu starkare? Vad kan vara till nytta för dem som antagligen kommer att arbeta med kultur eller skrivande i någon form i framtiden?
Låt mig ta några steg tillbaka och fråga varför vill vi alls ändra en klassisk humanistisk och kulturvetenskaplig utbildning? Vad var det som satte i gång processen? Här får jag vara krass och konstatera att vi vid fakulteten under de senaste åren börjat lida av sjunkande söktryck och svagare genomströmning. Och med tanke på hur universitetens ekonomi fungerar idag är det här ett reellt ekonomiskt problem: det betyder mindre pengar för oss för personer som kan arbeta med undervisning och forskning. Det riskerar att bli en ond cirkel.
Men, det här är faktiskt bara en sida av myntet. Antyder problemet att vi inte är tillräckligt attraktiva för potentiella nya studerande? att våra studier inte är tillräckligt meningsfulla, inte helt tydligt pekar på möjliga framtidsmöjligheter?
Det här kan fångas i frågan som många studerande lyft fram: ”Om jag inte vill bli lärare, vad gör jag då vid den här utbildningslinjen vid ÅA?” Vi talar alltså nu om de som skall studera något av våra huvudämnen filosofi, genusvetenskap, historia, konstvetenskap, kulturanalys, litteraturvetenskap, religionsvetenskap, musikvetenskap. Studerandena kommer till oss för att de har ett äkta personligt intresse för de här ämnena – och några av dem vill bli lärare – men vad mera kan vi erbjuda? Hur kan vi hjälpa dem att se att det är ett bra val de gjort och ett viktigt intresse som de har? Och att de framöver kan göra något värdefullt av det?
Vid fakulteten har vi i olika grupper sakta men säkert jobbat med den här utmaningen över ett par år och i tankarna lekt med olika mer eller mindre radikala lösningar. I våras landade vi slutligen i en omarbetad examensstruktur som vi tror att ger ett visst mervärde. Vi förtydligade sådant som vi sett att våra tidigare studeranden kommit att arbeta med när de lämnat oss, och sådant som svarade mot behov som studeranden själva pekat på också under sina studier.
Det här visade sig handla om samma ledstjärnor som kom fram i en brett upplagd utvärdering av utbildningslandskapet på universitetsnivå i Finland och som presenterades i januari i publikationen Med högklassig kompetens ut i arbetslivet. För humanioras del kan utvecklingsbehovet sammanfattas några punkter av vilka jag vill lyfta fram två: det handlar för det första om att arbetslivsrelevansen bör beaktas mera, samt – för det andra – att studerande bör få en tydlig uppfattning om sitt eget kunnande och de kompetenser de skaffat sig.
Kort sammanfattat förväntas vi kunna konkretisera vart studier vid utbildningslinjen kan föra studerandena och vad de får med sig från oss för de sammanhangen. Vi måste bli klarare med i vilka sammanhang de kan komma att arbeta. Och vi måste kunna förbereda dem bättre för det. Det här speciellt om de som inte blir lärare, och det är de facto ganska många av de studeranden vi årligen tar in vid fakulteten.
Det nya med vår utbildningslinje är att vi numera inte har bara ett uttalat alternativ för de som undrar vart man kan sikta om man läser våra kulturämnen. Utöver ämneslärarinriktningen kommer vi att ha två nya inriktningar:
Alternativ I är kulturledningsinriktningen och här bekantar sig studerandena med varierande processer inom arts management och kulturförvaltning. Alternativ II är en inriktning mot skrivande i dialog med samhället. Här bekantar man sig med de genrer och medier där skrivande med utgångspunkt i humaniora står i centrum.
De här inriktningarna är inte yrkesutbildningar som vi har skapat utan det handlar om två nya moduler som på varsitt sätt skall ge lite verktyg för ett kommande yrkesliv, och på ett sätt som reflekterar hur vi ser att en del av våra utexaminerade hittat sig själva. Arbetslivsanknytningen är A och O: i båda inriktningarna vill vi få in gästföreläsare och praktik är en viktig del.
Det här är en viktig aspekt av den här utvecklingen. Vi kan inte fortsätta framåt helt på egen hand inom fakulteten. För att lyckas måste vi gå in i ännu närmare samarbete och dialog med dem som arbetar på sätt som knyter an till kultur, skrivande, litterär produktion etc. De som arbetar i sådana sammanhang kan ge viktig respons som hjälper oss att reflektera över hur vi kan ta det här projektet några steg vidare. Vi har kommit en lång bit, men vi är inte klara än och vi kan ännu finslipa delarna så att arbetslivsrelevansen integreras så väl som möjligt.
Och även samarbetet med aktörer utanför fakulteten har en annan sida: på lång sikt arbetar vi för att garantera att vi kan bidra till att de perspektiv som man får genom att studera humanistiska och kulturämnen har synlighet och roll i omvärlden också i framtiden. Därför behöver vi också personer som ville ge röst och ansikte åt vad det här innebär idag, som representerar humaniora i en föränderlig värld och visa i riktning mot en sådan yrkesidentitet för våra studeranden.
Det finns också andra aspekter som kunde beröras gällande de här förändringarna, men de får jag återkomma till en annan gång. Det finns också många öppna frågor, och så skall det vara i det här skedet. Hur skall vi exempelvis integrera digitala kompetenser och färdigheter i kurserna? Vi är inte klara med allt än men i vårens antagning tar vi in de första nya studerandena som kommer att studera enligt den här modellen om lite mindre än ett år. Vi kommer alltså att arbeta vidare mycket målinriktat.
* * *
Jag vill rikta ett tack till alla inom fakulteten som under de senaste åren jobbat med processen. Ett speciellt tack vill jag även rikta till Kulturfonden: genom donationer till Åbo Akademi har rektor Moira von Wright kunnat bevilja avgörande resurser till utvecklingen.
I samband med ett seminarietillfälle för externa intressenter och aktörer som hölls den 23.121 presenterades tankarna ovan. Där med verkade prof. Martin Gustafsson, universitetslärare Anna Sibelius-Möller och doktorand Inka-Maria Nyman. Här finns den kort presentationen som då gavs om den omarbetade linjen (i PDF-format):
Här finns en inspelning från tillfället (23.11.2020) på zoom där prof. Martin Gustafsson, universitetslärare Anna Sibelius-Möller och doktorand Inka-Maria Nyman medverkar och planerna presenterades mera ingående.