Med några klick reserverar du en bok och förnyar ett annat lån – när som helst och var som helst där du har tillgång till Internet. Vid Tritonia kan du låna dina böcker vid en automat och returnera dem vid en annan.
Visst har tekniken gjort mycket för oss som låntagare? Den har också inneburit stora förändringar för bibliotekspersonalen. Följ med på en resa från 1980-talet till i dag.
Manuellt
En arbetsdag började ofta med stämpling av förfallodagslappar. En sådan lapp sattes in i varje bok när den lånades ut.
Till rutinerna hörde också att skriva katalogkort, ordna kort och plocka in dem i kartotekskåpet.
I kursböckerna fanns kort med bokens uppslagsord överst. Under det fyllde låntagarna i tur och ordning i namn och adress. På kortet fanns alltså en lånehistorik samt kontaktuppgifter. Inte så mycket för sekretess på den tiden!
Vid utlåningen skrev låntagaren bokens uppgifter och sina egna uppgifter på en kvittoblankett. Pappret var dubbelt. Det ena pappret sorterades enligt låntagarens namn, det andra enligt bokens uppslagsnamn. Låntagaren fick inget kvitto, men i boken fanns förfallodagslappen.
Den som ville ha ett nattlån skrev in sitt namn och önskat datum längst bak i boken. Det var ”först till kvarn” som gällde, precis som nu.
I ett häfte för fjärrlån antecknades låntagare, när beställningen skickats, när beställningen anlänt och när lånet returnerats. Hur lång tid fjärrlånsprocessen skulle ta visste man inte på förhand – och ibland kom ingen bok alls. Första steget var att bibliotekarien slog upp önskade bok i en tryckt katalog, såg vilka bibliotek som hade den och skickade en beställning till något av biblioteken. Om boken var utlånad på det biblioteket skickades beställningen vidare, ofta utan att det bibliotek som gjort den ursprungliga beställningen visste om det.
”På 1970- och 80-talen hände det inte så mycket i utvecklingen. Arbetet gjordes manuellt.”
Inger Appel
Ett mellansteg
Den elektriska skrivmaskinen underlättade arbetet på biblioteket. Med den, och dess interna minne, kunde man kopiera katalogkort i stället för att skriva ett helt nytt för varje uppslagsord.
Dessutom skrevs ryggetiketterna med elektrisk skrivmaskin. Sådana etiketter hittar man fortfarande på en del böcker i Tritonia.
I hanteringen av fjärrlån övergavs de tryckta katalogerna. I stället började man använda mikrokort.
Datoriserat
Utlåningen datoriserades. I samband med att det första datoriserade bibliotekssystemet kom började man använda streckkoder på både böcker och lånekort.
Katalogiseringen flyttade gradvis över från katalogkort till dator. Kursböcker och de mest utlånade böckerna var först ut. Databasen och kartoteket följdes länge åt, sida vid sida. Kartoteket från ÅA:s bibliotek i Vasa följde faktiskt med i flytten till Tritonia 2001, och fanns kvar i drygt tio år.
Digitaliserat
I början var det dyrt och långsamt att göra sökningar i databaser på Internet. Därför gjordes sökningarna bara av bibliotekarierna – och med en klar sökstrategi. Det skulle gå snabbt! De första sökningarna gjordes i KDOK/Minttu. KDOK var en databank av referensdatabaser, Minttu var systemspråket.
Men det blev billigare och då flyttade allt fler datorer, där låntagarna fick söka själva, in på biblioteket.
”Internet är den stora grejen. Nu kommer man åt databaserna till och med hemifrån. Man behöver inte befinna sig fysiskt i biblioteket. Det är den stora revolutionen.”
Isabel Nygård-Anturaniemi
När Tritonia öppnade 2001 var det inte bara byggnaden och att tre bibliotek nu fanns på ett ställe som var nytt. Samtidigt gick biblioteken i Finland över till ett nytt biblioteksdatasystem, Voyager. I det systemet hanteras både katalogisering, utlåning och anskaffning.
Förseningsavgifter infördes 2001. Det var inte möjligt att hantera förseningsavgifter på den manuella tiden, men nog i den digitala eran. Tritonias förseningsavgift på 50 cent per dag och kursbok har faktiskt inte höjts sedan 2001!
E-materialet kommer, men övergången sker ganska långsamt. Avsaknaden av vettiga licenser för bibliotek är en bromskloss.
Senaste nytt
Returautomaten inne i Tritonia togs i bruk i mars 2017. Den sorterar returmaterialet i fem fack.
Sommaren 2017 blev största delen av Tritonias samlingar RFID-märkta. RFID står för Radio Frequency Identification, det vill säga identifiering med hjälp av radiovågor. Det här gör hanteringen av materialet enklare både för biblioteksanvändarna och för personalen. Ingen behöver längre vända på en bok för att hitta streckkoden. Det räcker med att lägga boken på en speciell platta för att läsa av RFID-taggen. Stöldskyddsmärkning är inbyggt i RFID-systemet.
I början av 2018 blev det möjligt för Tritonias biblioteksanvändare att bli kvitt sina förseningsavgifter genom nätbetalning. Det är den senaste tekniska lösningen här, men det kommer helt säkert fler.
Varför finns det nästan inga årtal i den här texten? Det är svårt att vara exakt när man blickar bakåt. I stället försöker vi visa hur utvecklingen har gått framåt ett steg i taget.
Text och foto: Josefin Torrkulla
Källor: Intervjuer med Inger Appel, biblioteksamanuens på ÅA i Vasa 1982-2013, och Isabel Nygård-Anturaniemi, bibliotekssekreterare på ÅA i Vasa sedan 1998.
