I Tritonia är en hel våning fylld av kursböcker. Hur många är de? I kursbokssamlingen ingår 55.045 band med nattlånen inräknade.
Vi bad tre lärare välja ut varsin kursbok som är eller har varit betydelsefull.
”En av få kursböcker som kan läsas från pärm till pärm”
Mikaela Björklund, universitetslärare i de främmande språkens didaktik, valde How languages are learned av Patsy M. Lightbrown och Nina Spada.
Boken utkom första gången 1993. Den fjärde och senaste upplagan utkom 2013.
How languages are learned används som kursbok inom biämnet engelska. Boken handlar om hur barn lär sig språk och hur man lär sig ett andra språk. Den presenterar också de ledande teoribildarna inom ämnet. Sammanfattningen är anpassad för blivande lärare.
-Det här är en av få kursböcker som kan läsas från pärm till pärm, säger Mikaela Björklund.
Boken finns inte på svenska. Det gör inget eftersom biämnesstudierna går på engelska.
Trots att boken uppdaterats är de tidigare upplagorna inte föråldrade. Basen är den samma, men nyare forskning har tagits med i de senare upplagorna.
-Vi har använt den här som kursbok jättelänge. I princip sedan den första upplagan kom ut, säger Mikaela Björklund.
Hon upptäckte boken kring millennieskiftet, troligen på en materialutställning i samband med en konferens.
-Den såg jättetråkig ut då, mörkblå med gula bokstäver, säger Mikaela Björklund.
Det var utsidan. Insidan var bättre.
Både informationen och upplägget är bra. Boken lämpar sig för blivande lärare och är inte skriven på ett för svårt sätt.
När de studerande skriver en essä om boken visar det sig ofta att den uppfattning de haft om språkinlärning förändrats under läsningen. Författarna fördjupar bilden av vad det är att lära sig ett första eller andra språk.
Kurslitteraturen uppdateras varje år, men än så länge har Björklund inte hittat någon bok som är bättre än den här. Det finns böcker som är lika bra, men så omfattande att de inte ryms in inom kursen.
-Det som den här boken kan falla på är att vi ska ge de studerande litteratur som är digitalt tillgänglig, säger Mikaela Björklund.
How languages are learned är en referensbok som förtjänar sin plats i bokhyllan.
-Det här är en bok som alla som jobbar med språkutbildning borde äga. Det här är en resursbok att slå upp och anteckna i.
”Den här boken är så gammal att den bytt ämne”
Claus Stolpe, lektor i statskunskap, offentlig förvaltning och politisk historia, valde World politics since 1945 av Peter Calvocoressi.
Boken utkom första gången 1968. Calvocoressi (1912-2010) utökade sitt verk åtta gånger. Den nionde och sista upplagan utkom 2009.
World politics since 1945 används i kursen Kalla kriget inom det korta biämnet politisk historia.
-Det här var den första boken jag kom att tänka på. Den har funnits med så länge jag har undervisat. Jag har aldrig sett någon orsak att byta ut den, säger Claus Stolpe.
Det innebär att den här kursboken hängt med i mer än tjugo år – eller faktiskt ännu längre än Stolpe undervisat.
-Den är så gammal att den bytt ämne, säger han.
Boken har bytt ämne från statskunskap till politisk historia. Den användes först som kursbok i internationell politik, men blev inaktuell i det sammanhanget. Som kursbok i politisk historia är den ständigt aktuell, speciellt i en kurs som sträcker sig från kalla kriget till Berlinmurens och Sovjetunionens fall.
-Det här är en basbok, en tegelsten att bygga upp kursen kring, säger Claus Stolpe.
Den fjärde och den sjunde upplagan av World politics since 1945 ligger på hans skrivbord. De räcker bra till. Nyare upplagor sträcker sig längre fram i tiden, men längre än kursen gör.
Boken finns översatt till svenska, men i två delar. Stolpe föredrar den engelska versionen där allt finns i en bok.
– Den här boken samlar så mycket. Enda minuset är att det finns för många namn och för mycket information på detaljnivå i den. Men det har aldrig varit något problem. I ett kort biämne på universitetsnivå ska man lära sig se helheter.
Det kommer nya böcker på ämnet, med ny information och nya infallsvinklar. Enligt Stolpe är den här boken så grundläggande och överskådlig att den kommer att bestå.
-Den har fyllt sin funktion och lär fylla sin funktion även i framtiden, säger han.
World politics since 1945 är ingen bok man sträckläser. Snarare ett uppslagsverk att ha hemma.
-Min gissning är att den betydelse den haft för de studerande är att den på ett överskådligt sätt förklarar vissa skeenden i Kalla kriget.
”Det är viktigt att hålla koll inte bara på matematiken, utan också på eleven”
Ann-Sofi Röj-Lindberg, universitetslärare i matematikens didaktik, valde boken Didaktisk ämnesteori i matematik av Wiggo Kilborn, särskilt de två första delarna Grundläggande aritmetik och Rationella och irrationella tal.
Den första delen, Grundläggande aritmetik, utkom första gången år 1989 och trycktes för femte gången 1997. Den andra delen, Rationella och irrationella tal, utkom första gången år 1990 och den tredje omarbetade versionen trycktes år 1999.
Böckerna var obligatoriska inom utbildningen av klasslärare och speciallärare i närmare 20 år, från början av 1990-talet tills mot slutet av 2000-talet.
– Ingen blev behörig klasslärare under denna tid utan att ha läst Kilborns böcker, berättar Ann-Sofi Röj-Lindberg.
Ännu under 1980-talet användes böcker som var inspirerade av den s.k. nya matematiken, som utgick ifrån matematikens interna logik.
– Då Kilborns böcker kom 89–90 så hade konstruktivismen med sitt fokus på individen dykt upp som lärandeteori och man började beakta hur elever tänker och resonerar, säger hon.
Man började fundera på vad olika uppgifter kräver av eleverna för att de ska förstå. Dessutom hävdade man att uppgifterna med fördel kan presenteras i en viss ordning för att öka elevernas chanser till förståelse. Det gällde att stöda elevernas eget resonemang på lämpligt sätt.
Böckerna handlar både om att ge studenterna de kunskaper i matematik som behövs för klasslärare, och om didaktik, d.v.s. hur man lär ut matematik till elever.
– Fokus här ligger ändå på matematiken och inte på didaktiken, säger Ann-Sofi Röj-Lindberg.
Läraren måste vara så bra att hon/han inte bara behärskar matematiken, utan också lyckas lyssna in utifrån elevernas halvfärdiga resonemang huruvida de är på rätt väg i sin förståelse av de idéer som krävs.
En annan sak som tas upp i böckerna är matematikens kulturhistoria. Böckerna är nyskapande för att de för första gången i en lärobok pekar på att matematiken är ett kulturarv.
Efterträdaren som kursbok, också med namnet Grundläggande aritmetik (av Madeleine Löwing, 2008), bygger helt klart på Kilborns bok men fokuserar en aning mera på vad som händer i klassrummet och ser klassrummet som en social gemenskap.
– Vilken kultur vill du skapa i klassrummet och hur får du med eleverna i den? frågar man sig numera enligt Ann-Sofi Röj-Lindberg.
Enligt nutida syn är avsaknaden av den sociokulturella aspekten en klar brist i Kilborns böcker, och kanske den största orsaken till att de slutligen byttes ut som kursböcker.
Text: Josefin Torrkulla, Viveca Rabb