Av Marcus Tiippana

Under kursen konsumtion och etniska relationer i Norden under 1800­-talet fick vi som går på ämneslärarlinjen möjlighet att gå till en skola för att berätta om något av de ämnen som vi behandlat under kursen. Själv har jag har studerat till lärare i fyra år, och har redan hunnit vikariera vid några skolor i Svenskfinland. En av de stora utmaningarna som jag stött på, vilket säkert många andra som studerat eller forskat också gjort, är hur man bör undervisa för skolelever.

Vi som går på lärarlinjen får givetvis hela tiden tips och råd av våra universitetslärare och lärare ute i arbetslivet.  Ofta uppmanas vi att ”keep it to the basics”. Man ska inte krångla till saker i onödan, utan förklara så enkelt som möjligt. Även orden är något som brukar betonas, att lärare använder ett sådant språk att barnen eller ungdomarna förstår vad du säger. Det blir bara stökigt ifall du hela tiden måste förklara olika begrepp, vilket givetvis är sant. Men om du har ett väldigt specifikt ämne, där en viss terminiologi känns nödvändig, kan det vara utmanande när du själv tänker att alla kan de här termerna. Begreppen känns så bekanta och självklara att till en början tänker man inte att en elev förmodligen inte stött på orden tidigare. Som exempel kan nämnas begreppen etnicitet, kulturmöten och gårdfarihandel. De här begreppen har varit centrala när vi diskuterat olika teman under kursen som rört handel och minoriteter, men hur många av oss skulle säga att de förstod begreppens innebörd när de gick i grundskolan? Min poäng är inte att undervärdera elevernas kunnande eller kunskaper, det är inte osannolikt att de finns elever i klassen som skulle förstå även svårare begrepp som dessa. Men min poäng är att språket är nyckeln till förståelse, vilket vi som lärare ständigt måste komma ihåg när vi undervisar bakom katedern.

Själv ska jag hålla en lektion för eleverna om hur olika etniska minoriteter som idkat handel har uppfattats och beskrivits i Finland under 1800- och början av 1900-talet. Frågan man som lärare alltid måste ställa sig är att varför det är viktigt för eleverna att känna till om just det här ämnet. Finns det någon mening med att hålla en lektion om exempelvis rörlig handel och etniska minoriteter? Som lärare är det viktigt att ställa sig den här frågan, och det brukar oftast  ge en kraft och energi att satsa lite mera på lektionsplaneringen, när man vet att det har ett mervärde. Om vi tänker på ämnet som jag håller en lektion om, finns det några centrala orsaker till varför jag ser det som ett viktigt ämne.

En viktig orsak är att eleverna förstår att olika etniska minoriteter i Finland inte är något nytt fenomen, utan något som har funnits historiskt. En annan viktig poäng är även tanken om främlingskap som ett historiskt fenomen, att minoriteter ofta kan uppfattas som främlingar genom att de skiljer sig från majoritetsbefolkningen. Dessutom brukar det ofta talas mycket om att Finland, men också övriga Norden varit väldigt homogent genom historien. Vilket kanske egentligen inte är fallet, utan endast ett perspektiv på berättelsen om de nordiska ländernas historia.

[Studentinlägg, skrivet inom ramen för kursen Konsumtion och etniska relationer i 1800-talets Norden].