Tvåspråkigt sjukhus

Svenskan före finskan vid Åbolands sjukhus!

av Anna Lumme

Den elfte juni, 2019, kunde vi läsa i nyheterna att det traditionellt starkt tvåspråkiga Åbolands sjukhus skulle bli en del av ÅUCS (Svenska Yle, 2019). Det var Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikts fullmäktige som fattade beslutet. Debatterna kring språkliga rättigheter hade gått heta de senaste månaderna, och man försäkrade från alla möjliga håll att de svenskspråkigas rättigheter skulle tryggas. Ett drygt halvår efter beslutet, strax efter att fusioneringen blivit verklighet, bestämde jag mig för att föreviga det språkliga landskapet vid sjukhuset. Inom ramarna för kursen Språkliga landskap vid Åbo Akademi genomförde jag en ministudie att ha som vetenskaplig grund för eventuella framtida analyser. Genom att ta en titt på alla skyltar som berättar för en besökare på sjukhuset vart hen ska gå och hur hen ska bete sig, kunde jag visa exakt hur framträdande svenskan är på sjukhuset. Detta alldeles i början av den nya eran, under ÅUCS.

Svenskan är till och med betydligt starkare än finskan!

Svenskan är faktiskt betydligt starkare än finskan, runt väggarna i Åbolands sjukhus huvudaula och utanför huvudingången. Vilka texter har jag då sett på? Hur ser proportionerna ut? Varför är det här viktigt? Läs vidare!

Vad är då ett ”språkligt landskap” för något?

Jag hade just ingen aning om vad det var för kurs jag skulle gå, bara att den skulle vara ovanligt praktiskt för att vara en universitetskurs i svenska språket vid Åbo Akademi. Vad är ett ”språkligt landskap”? Det visade sig snabbt att ingen annan visste heller. Inte ens forskarna. En definition som sägs vara klassisk, trots att forskningsfältet är relativt nytt, är den som Landry och Bourhis (1997, s. 25) utformade:

”The language of public roads signs, advertising billboards, street names, place names, commercial shop signs and public signs of government buildings, combines to form the linguistic landscape of a given territory, region or urban agglomeration.”

De räknar alltså upp en hel rad olika sorters skyltar o.d. och konstaterar att språket på dem formar det språkliga landskapet. Jag kunde själv snabbt konstatera att det moderna språkbegreppet kan innehålla en hel del, att till och med ”språk” kan vara ett ord som är mycket svårt att avgränsa i en studie som denna. Är bilder språk? Symboler? Hur är det med graffiti, hör inte det till det språkliga landskapet?

I dag är ”det utvidgade textbegreppet” modernt. Vi undersöker också inom språkstudier allt från bilder till layout till diskussioner vid fikabordet. Man kunde tänka sig att högtalarutrop hör till det språkliga landskapet. Också arkitektur används för att kommunicera till exempel värderingar eller för att guida, informera och skapa reaktioner. Alltså kan man argumentera för att också arkitekturen skulle vara en del av det språkliga landskapet. De klassiska definitionerna underlättar dock forskningen i området. En viss subjektivitet kommer man knappast ändå ifrån när man undersöker något så dynamiskt som landskap.

Definitionen av ”skylt” är kanske den allra svåraste utmaningen, i en analys av språkliga landskap. Vad är en skylt? Klisterlappen med varning om övervakningskameror? Guidande texter på dörrar? En A4 på en anslagstavla? En arg lapp från städaren? All synlig text bidrar till det språkliga landskapet på sitt sätt, men all synlig text är inte uppmärksammad eller ens meningsfull för en förbipasserande eller besökare på området.


Hur många skyltar ser du på bilden? Bild: Anna Lumme.

Om man inte vill inkludera varenda bokstav och symbol, blir tolkningen som sagt oundvikligen något subjektiv. Inkluderar man varenda bokstav får man ta ställning till huruvida söndriga skyltar med halva bokstäver ska räknas, och i vilken omfattning. Det finns undersökningar där forskare fotograferat och analyserat varenda bokstav de hittat på flera hundra meter gata (Cenoz & Gorter, 2006). Men ska man då göra en kvantitativ analys (räkna statistik), är det kanske inte rimligt att övervakningskamerans otaliga security-lappar får det att se ut som om engelskan är ensamt förekommande på många skyltar. Särskilt om stora informationstavlor som tar upp hela väggar ändå är noggrant översatta till exempel till alla landets officiella språk och något lingua franca.

Ministudien

Jag besökte Åbolands sjukhus den tredje mars, 2020, och fotograferade alla synliga skyltar, klisterlappar och anslag i aulan och runt huvudingången och trappan. Sedan analyserade jag bilderna och använde dem som underlag för en ändamålsenlig uppdelning av väsentliga och icke-väsentliga skyltar. Definitionerna och uppdelningarna i den här studien kan alltså användas för att undersöka motsvarande omgivning eller samma plats vid en annan tidpunkt. Däremot kan avgränsningarna inte nödvändigtvis användas för en analys av ett språkligt landskap som är mera utmanande rent definitionsmässigt.

I den här kvantitativa undersökningen har jag valt att tolka två uppsatta A4:or bredvid varandra som en sammanhängande skylt om informationen och layouten är den samma och informationen hänger ihop. Om innehållet är olika, är det olika skyltar. Personalens små instruerande lappar är individuella skyltar. En stor tavla med olika typsnitt, färg och storlek på olika texter, räknas som en enda skylt eftersom tema, avsändare och information på olika språk hör ihop. En klisterlapp som informerar om att byggnaden är bevakad, räknas inte i analysen, eftersom de inte guidar besökaren eller har sjukhuset som tydlig avsändare. Instruktioner gällande brandvarnare och utgångar får ändå ses som nödvändiga för alla som vistas i byggnaden, dessutom kan de när olyckan är framme absolut guida besökarens beteende, och tas således med i analysen. Personalens apparater och instruktioner för att stämpla in är däremot inte med i mitt material. Mina huvudriktlinjer var alltså att undersöka:

  • Skyltar som visar vart besökaren ska gå.
  • Skyltar som berättar hur besökaren ska göra.
  • Skyltar som innehåller information eller hälsningar med sjukhuset eller sjukhusets personal som tydlig avsändare och besökaren som tydlig mottagare.

Däremot har jag valt att inte inkludera:

  • Skyltar med enbart symboler/siffror/bilder.
  • Skyltar från utomstående aktörer som inte guidar beteende eller navigering.
  • Kommersiella skyltar från helt utomstående avsändare (läs: reklam och läskautomater).


Skillnaden mellan inkluderade och exkluderade skyltar. Bild: Anna Lumme.

Med dessa avgränsningar, och trappan, huvudingången samt aulan som undersökningsområde, hade jag 52 skyltar att analysera.


Några av skyltarna. Bild: Anna Lumme.

Av dessa 52 skyltar var det 41 som favoriserade svenskan. Svenskan står alltså först (ovanför eller till vänster) och/eller störst. Skyltar som innehöll enbart symboler och/eller siffror räknade jag alltså inte med, inte heller skylten INFO, vars språk inte kan definieras. Anmärkningsvärt är att fem skyltar innehöll information enbart på svenska! Detta är vi inte vana vid i Åbo! På tio skyltar var finskan mera framträdande och på tre av dessa fanns ingen tydlig information på svenska. Värt att nämna är att två av dessa tre var behållare med handsprit, där man visserligen kunde gå väldigt nära för att läsa innehållsförteckningen på svenska, men där endast ”käsidesi”, en logo och automatens ”automatic” var direkt synliga och dessutom tydligt avsedda att framträda då behållaren placeras i automaten.

En annan föga förvånande men ändå väldigt viktig iakttagelse, är att mängden information på tvåspråkiga skyltar alltid var densamma på våra båda inhemska, när båda förekom! Åtta av alla skyltar hade någon information på engelska. Av dessa åtta var det två som bara angav en del av informationen på engelska. En av dem hade bara ordet ”stop” på engelska och resten på svenska och finska. Ingen skylt var enspråkigt engelsk.

Filosoferande

Åbolands sjukhus är alltså inte bara tvåspråkigt utan tydligt finlandssvenskt, än så länge. Men tvåspråkigheten fungerar mycket väl, till och med förvånande väl! Är vi finlandssvenskar så vana vid tvåspråkig kommunikation, att det helt faller sig naturligt att parallellproducera all information på två språk? Fungerar det såhär eftersom de flesta anställda är tvåspråkiga, eller är de det? Och hur går det till när man beställer en icke-kommersiell vattenautomat och vill se till att instruktionerna för användning finns på båda språken? Och varför finns det så lite av andra språk, faktiskt inget annat än svenska, finska och engelska? Undersökningen ger flera frågor än svar.

Den största och viktigaste frågan torde ändå vara huruvida den här utomordentligt välfungerande tvåspråkigheten får fortleva under ÅUCS. Min förhoppning är att mitt material och min undersökning kan användas för en jämförande studie inom några år. Endast genom att bevisa svart på vitt hur omständigheterna eventuellt har ändrat, kan vi argumentera för åtgärder för att rädda och bevara våra rättigheter till information och kommunikation på vårt modersmål i Finland! Svart på vitt, alltså, och inte på några protokoll som beskriver hur situationen borde se ut, utan svart på vitt på fältet, där informationen faktiskt tas emot.

Källförteckning