Vårt språkliga landskap berättar något om den värld vi lever i.

av Nina Cygnel

När du går på gatan i området där du bor, eller på stan, vad är det du ser? Du kanske tittar på din telefon medan du går, eller bara rakt fram, medan du är någon annanstans i tankarna. Nästa gång: lyft din blick och observera din omgivning – vad ser och hör du? Titta på skyltar, husväggar, skyltfönster, stolpar, bilar och människors kläder och väskor. Lyssna på sorlet omkring dig. Det du hittar är språk. Har du tänkt på vilka språk du ser och hör? Och varför? Allt språk omkring dig utgör det språkliga landskapet och genom att studera det får du veta en hel del om den miljö du lever i.

Innan kursen språkliga landskap hade jag aldrig egentligen reflekterat över språken omkring mig. Offentliga skyltar och deras språk noterade jag kanske då och då, men jag funderade inte så mycket på affärernas skyltning eller klistermärkena på lyktstolparna. Den här kursen öppnade verkligen mina ögon för min närmiljö, det var som att upptäcka en helt ny dimension av den. Min förhoppning med det här inlägget är att du som läser det också ska lyfta blicken och börja studera språken omkring dig. Genom att bli medveten om hur vi använder språken i det språkliga landskapet, kan vi också själva bidra till att forma det.

Vad är ett språkligt landskap? Det språkliga landskapet (också kallat lingvistiskt landskap och förkortas ofta LL från Linguistic Landscape) definierar språkens synlighet på offentliga och kommersiella skyltar inom ett visst område (Landry & Bourhis 1997). Det består av ”alla former av skriftligt språk på en bestämd plats, synlig för alla som har tillgång till platsen” (Syrjälä 2018:17). Alltså det mesta vi ser omkring oss av skrivet språk. Definitionerna ovan hör till de traditionella, där man oftast innefattar skrivet språk i urbana utomhusmiljöer, men numera har många forskare utvidgat definitionen till allt språkligt som vi kan läsa och tolka (t.ex. symboler och bilder) samt höra i den miljö vi rör oss i. Och inte bara utomhus, utan också inomhus och virtuellt på nätet. Egentligen är det omöjligt att dra en gräns för var det språkliga landskapet börjar och tar slut, eftersom största delen av den mänskliga kommunikationen sker via språket och därmed är vi omringade av det överallt.

Vad berättar det språkliga landskapet? Det språkliga landskapet avspeglar samhället och genom att studera det får vi svar på frågor som exempelvis gäller användningen av olika språk: vilka språk används och varför? Vilken synlighet har minoritetsspråken? Syns språkpolitiken i det språkliga landskapet och på vilket sätt? Många studier visar till exempel att verkligheten i det språkliga landskapet inte återger den officiella språkpolitiken (se bl.a. Ben-Rafael m.fl. 2006).

Perspektivet i en studie kan vara till exempel sociolingvistiskt eller språksociologiskt – vi kan studera maktförhållanden, konflikter, ideologier, multimodalitet och språkutvecklingen i samhället. De kvantitativa studierna, där man helt enkelt rapporterar förekomsten av språken på till exempel skyltar på ett visst område under en viss tid, ger statistisk information som kan jämföras över tid. De kvalitativa studierna strävar efter att tolka vad som ligger bakom språkvalen, för att förstå vad det språkliga landskapet berättar om t.ex. språkpolitik eller attityder. De flesta studierna i språkliga landskap är en kombination av både metoderna. För mera information om kvantitativa och kvalitativa infallsvinklar, se till exempel Blackwood (2015) och Blommaert & Maly (2014). Information om studier som gjorts i Finland finns under bloggens flik Svenskfinlands språkliga landskap.

Vad är det man betraktar i det språkliga landskapet? Och hur? Som tidigare nämnts, ingår i princip allt språk omkring oss i det språkliga landskapet. Vi kan alltså observera skyltar, dekaler, rörlig text på fordon, reklam, graffiti, klotter, kläder, webbplatser, det talade språket – listan är nästan oändlig. Den traditionella inriktningen i studier av språkliga landskap går ut på att dokumentera skyltar, som kan tyckas vara en ganska tydlig avgränsning. Men hur definierar man egentligen en skylt? Den klassiska definitionen av Backhaus (2007) lyder att en skylt är ”en enhet som finns inom en fysisk ram”. Den avgränsningen går enkelt att tillämpa på till exempel följande skylt:

Bild från Kimito bibliotek. Nina Cygnel.

Exemplet representerar en tvåspråkig skylt, där båda språken har samma synlighet gällande font och storlek. Man kan också notera att svenskan står först. Följande exempel visar dock att det inte alltid är helt lätt att definiera en skylt. Hur många skyltar med texten ”Oulunkylä Åggelby” finns på den här bilden? Är det två olika tvåspråkiga skyltar eller borde man räkna dem som en enda, eftersom båda innehåller samma information och är placerade inom samma helhet?

Bild tagen utanför Åggelby bibliotek. Sofie Henricson.

Begränsningar för ett skyltfönster eller en anslagstavla kan också vara svåra att göra. Och hur ska man tolka klistermärken som är otydliga eller rivna? Och vilka andra språk än finska innehåller den här skylten? Engelska, svenska eller tyska – och ger företagsnamnet en träff på latin?

Bild från Åggelby köpcentrum. Sofie Henricson.

För den som bara observerar sin omgivning är dessa frågor kanske inte så viktiga, men om man ska göra en studie i det lingvistiska landskapet måste man noggrant fundera på vad det är man vill undersöka och hur man avgränsar det. Valen blir oundvikligen, åtminstone till en del, personliga tolkningar som kan innebära att det är svårt att jämföra olika forskningar. Metoderna för att kartlägga det språkliga landskapet går oftast ut på att man fotograferar eller filmar sitt material. Man kan också observera och anteckna, något som var vanligt innan den teknologiska utvecklingen kommit så långt som idag. Vidare använder man sig också av intervjuer och enkäter för att till exempel undersöka personliga attityder till språk eller uppfattningar om det språkliga landskapet.

Vilka studier har gjorts? De tidigaste studierna kan dateras till 1970-talet, då studier i det lingvistiska landskapet bl.a. gjordes i Tokyo. Till en början var studierna rent kvantitativa och man intresserade sig främst för vilka språk som förekom på en viss plats och i vilken utsträckning. Engelskans synlighet i det språkliga landskapet har alltid varit ett populärt ämne och en studie om det gjordes redan 1977 i Jerusalem (Rosenbaum m.fl. 1977).

I nyare studier kombinerar man oftast både kvantitativa och kvalitativa metoder, så att en kvantitativ rapport analyseras kvalitativt. De nyare studierna intresserar sig för frågor som rör exempelvis språkliga maktförhållanden och hur olika språkgrupper tävlar i samhället (se till exempel Shohamy m.fl. 2010, Backhaus 2007).

”De små språken ska inte bara talas – de ska synas också”, säger Elana Shohamy, som bland annat har studerat arabiskan och hebreiskan i det lingvistiska landskapet i Tel Aviv (Rafael m.fl. 2006). Minoritetsspråken är i själva verket något som står i fokus i en stor del av forskningarna. Man kan till exempel jämföra den officiella språkpolitiken med hur språken tillämpas, som bl.a. i studien av Ben-Rafael m.fl. (2006), som forskade i den hebreisk-arabiska flerspråkigheten i Jerusalem. Likande undersökningar har gjorts i flera länder med minoritetsspråk i Europa, bl.a. av Cenoz och Gorter (2006), som studerade hur minoritetsspråken, huvudspråket och det internationella språket engelska samverkar i Friesland i Nederländerna och i Baskien i Spanien.

Det språkliga landskapet ger alltså mycket information om det samhälle vi lever i och det är ett populärt forskningsfält som hela tiden alstrar nya studier. Den som vill följa med det allra senaste kan med fördel läsa den vetenskapliga journalen Linguistic Landscape: An international journal.

En tanke som växte fram under kursens gång var att det språkliga landskapet kan bidra till att forma, men också omforma, vårt samhälle. I Finland har studier kommit fram till att svenskan är synlig i det offentliga rummet tack vare språkpolitiken (bl.a. Syrjälä 2018). Men det offentliga rummet skapas inte bara av myndigheter och officiella instanser, utan av var och en av oss. Ingenting hindrar oss från att tillföra vårt eget bidrag – genom att till exempel tala svenska på stan kan just du öka svenskans närvaro i ditt språkliga landskap.

Litteratur

• Backhaus, P. 2007: Linguistic landscapes: A comparative study of urban multilingualism in Tokyo. Clevedon: Multilingual Matters. Kapitel 4, 54–63.
• Ben-Rafael, E., Shohamy, E., Hasan Amara, M. & Trumper-Hecht, N. 2006: Linguistic Landscape as Symbolic Construction of the Public Space: The Case of Israel. International Journal of Multilingualism, 3(1), 7–30.
• Blackwood, R. 2015: LL explorations and methodological challenges: Analysing France’s regional languages. Linguistic Landscape, 1:1/2, 38–53.
• Blommaert, J. & Maly, I. 2014: Ethnographic linguistic landscape analysis and social change: A case study. Working Papers in Urban Languages & Literacies. Paper 133. 1–20.
• Cenoz, J. & Gorter, D. 2006: Linguistic Landscape and Minority Languages. International Journal of Multilingualism, 3(1), 67–80.
• Landry, R & Bourhis, R.Y. 1997: Linguistic landscape and ethnolinguistic vitality. Journal of  Language and Social Psychology, 16, 23–49.
• Rosenbaum, Y., Nadel, E., Cooper, R. L. & Fishman, J. A. 1977: English on Keren Kayemet Street. I: R. L. Cooper, A. W. Conrad & J. A. Fishman (red.), The spread of English: The sociology of English as an additional language. Rowley, Mass.: Newbury House. 179–196.
• Sveriges radio. Intervju med Elena Shohamy. Tillgänglig 22.4.2020 på https://sverigesradio.se/avsnitt/3417 .
• Syrjälä, V. 2018. Namn – språk – ställe. Språkbrukarna i Svenskfinlands offentliga rum. Helsingfors: Helsingfors universitet. Kapitel 3, 28–44.