Alexander Nykvist och Pontus Eriksson
Judar och evangeliet är ett väldigt intressant tema och det är också väldigt aktuellt. Under vår resa i London kom det flera gånger fram hur Relationen mellan kristna och judar dels innehåller en väldigt djup närhet, men samtidigt finns det en klar spänning mellan de två religionerna. Dessutom verkar det som att det är väldigt stor skillnad om man ser på relationen från ett kristet perspektiv eller ett judiskt. I denna text kommer vi att plocka upp några funderingar angående kristna och judar, samtidigt som vi kommer att ha huvudfokuset på evangelisation bland Judar. Som material har vi använt oss av Bibeln, böckerna ”Juutalaisevankeliointi”, skriven av JUST och ”The real messiah?” Skriven av. Aryeh Kaplan. Vi har dessutom använt delar av vår intervju med Magnus Riska samt använt oss av dokumentet Dabru Emet.
Under vår resa i London var det flera gånger som någon av de judiska personerna vi mötte förklarade vilka stora likheter judar och kristna har. Dessutom hade de en vädjan. ”Snälla försök inte evangelisera åt oss eftersom vi redan tillhör samma Gud”. Vad som blev svårt för oss att förstå var att ifall vi tillber samma Gud, var kommer Jesus in i bilden? Vi frågade även Riska vad han tänkte om bibelstället som handlar om att Jesus säger åt de skriftlärda att det inte är de friska som behöver läkare utan de sjuka. Han konstaterade då att det var mer som en pik, men att de skriftlärda inte förstod att de också var ”sjuka”. Vi blev också väldigt fascinerade över det faktum att den kristna tron väcker så mycket negativa känslor hos många judar. Samtidigt måste vi ju minnas vår historia med förintelsen och dylikt. Vad vi ändå tyckte att var väldigt intressant var hur det nämns i JUSTs bok att det i Israel är flera icke-judar, som konverterar till judendom, än vad det är judar, som konverterar till kristendom. (JUST, 2008, s. 29) Detta tyckte vi att var väldigt intressant, men vi hittade inte desto mer material för att kunna utveckla varför detta var fallet.
Dabru Emet innehåller väldigt många väldigt bra punkter om hur kristna och judar är lika varandra, och varför de bör jobba tillsammans. Punkterna kan alla anses stämma, även om vissa tvetydigheter finns. Framförallt punkten med att ”vi tillber samma Gud” var något som stack ut ur texten. Som vi redan kommenterade är denna fråga lite knepigare än så eftersom kristendomen anser att Jesus är både Gud och man. Vad som då blir svårt är att kunna säga att vi tillber samma Gud eftersom judarna inte anser att Jesus är Guds son. En lite mindre utstickning i texten tyckte vi också var när det står att vi båda håller fast vid samma moral i Gamla testamentet, eller Tanakh. Vad som då blir knepigt är när kristna ändå läser Gamla testamentet genom Jesus, och då förändras vissa lagar, som till exempel offerlagarna. JUST kommenterar Dabru Emet med att det är lätt att hitta likheter, och att genom dem respektera varandra. Men samtidigt kommenteras det att det ändå verkar ha glömts bort var roten på evangelisationen bland judar kommer ifrån, nämligen Jesus. (JUST, 2008, s. 19-20) I Bibeln kommer det också väldigt tydligt fram när Jesus säger att lärjungarna ska börja med att sprida evangeliet i Israel, och först senare ska de sprida evangeliet i resten av världen. Men, även om det finns olikheter är den sista punkten enligt oss ändå väldigt viktig, och summerar bra vår relation, att även om vi är olika bör vi tillsammans kämpa för rättvisa och fred.
Under vår intervju med Riska fick vi höra en väldigt spännande berättelse om när han varit ute på gatan och evangeliserat i Israel. Eftersom vi hade hört att judar allmänt taget inte uppskattar att kristna evangeliserar bland dem, ville vi gärna fråga om han hade upplevt någon som varit emot evangeliserande. Då berättade han om hur han en gång hade varit ute och delat ut kristen litteratur när en ultraortodox jude hade kommit och börja riva i böckerna. Han hade även försökt skalla Riska, och det hade även kommit andra ultraortodoxa judar dit, som hade börjat sparka och slå gruppen. Denna berättelse blev väldigt konkret för oss eftersom vi nu fick inse dels hur negativa reaktioner den kristna förkunnelsen verkligen kan väcka böand judar – dels hur tufft Paulus verkligen måste ha haft det när han höll på med evangelisation. Vi läste även en bok, där en jude kommenterade kristna, och specifikt kristen evangelisation. Han var väldigt negativ till hur kristna verkade ta folk från dem och leda dem till fördärvet. Nedan kommer tre stycken citat från texten:
“Missionaries are usually close-minded fanatics. They are trained to respond to your arguments with pat, almost memorized answers. If they cannot handle your objection, they will deflect it by raising another and still another point. Even if you win, you lose” (Kaplan, 2002, s.1)
“Do not argue with missionaries, do not give credence or dignity to their soul-snatching”( Kaplan, 2002, s.1)
“Focus on the teenager. Many missionaries may concentrate on teenagers, deliberately using a peer-group approach, exploiting the unsettled state that marks the adolescent’s years” (Kaplan, 2002, s.3)
Redan från början av boken insåg man hur stor negativitet det fanns. Med det första citatet hade vi delade åsikter, å ena sidan tänker vi att det nog kan finnas människor som helt enkel kör över andra för att visa att dennes åsikt ändå är bättre än andras. Samtidigt tänker vi att det är ganska knepigt att dra alla missionärer över samma kam, eftersom många missionärer knappt evangeliserar alls, utan fokuserar mer på att hjälpa människor i deras närhet. Det andra argumentet däremot tänker vi att blir ganska märkligt eftersom vi personligen tänker att man gärna får argumentera sinsemellan, så länge det finns en respekt för den andra parten. Vi har ändå såpass många likheter att det känns märkligt att inte kunna argumentera sakligt. I detta citat verkar det till och med som att författaren själv är lite trångsynt om all argumentering bara handlar om folks själar. I det tredje citatet håller vi heller inte med om att det är huvudmålgruppen för evangelisation. Vi frågade Riska vad han tänker om att ha barn och studeranden som målgrupp, och han svarade att ända gången de hade evangeliserat för människor i den åldern var när de hade kommit in i kyrkan. Han nämnde dessutom att det var olagligt att evangelisera för någon under 18 år. JUST kommenterar heller ingenting om att barn skulle vara ett fokus, men den nämner nog många andra grupper som är i fokuset av evangelisationen. Det verkar ju dock som att alla tre exempel är från författarens egna liv, så vi tvivlar inte på att de har hänt, vi tror bara att författaren är väldigt subjektiv samtidigt som det verkar vara vanligt att ha liknande åsikt bland judar.
I boken ”Juutalaisevankeliointi” beskrivs det väldigt bra om utmaningar med evangeliseringen bland judar. För det första verkar det enligt JUST vara väldigt vanligt med evangelisationen att huvudsaken med dialogen blir att skapa förståelse mellan religionerna. Vad de ändå menar är att själva essensen för evangeliet då har försvunnit eftersom kristna har fått i uppdrag att sprida evangeliet, och göra folk till lärjungar. För det andra verkar JUST mena att många kristna har lyckats få diskussioner med judiska skriftlärda på bekostnad att ignorera de judar som tror på Jesus. Detta har det kommit mycket kritik för. För det tredje Nämner JUST också att ett klart hinder är antisemitism. Även om Nazi-rörelsen inte var kristen, var det ändå många kristna som var med där. Många kristna hjälpte dock människor att fly, men ändå finns det många judar som anser att det till en del är kristna bakom det, så därför kan man inte lita på dem. För det fjärde påstår JUST att det ännu finns kvar spår av modern markionism inom kyrkan, och att det därför också kan bli en utmaning när man evangeliserar bland judar. Det finns även många andra utmaningar, men dessa är ändå de främsta. (JUST, 2008, s.47-50)
Vi själva blev väldigt fascinerade över hur det kan vara så starka känslor över att kristna skulle evangelisera. För vår egen del känns det ändå som att kristna ofta kör sitt race, och andra religioner kör sitt race. Den största motstridigheten vi själva upplevde var när Edward Kessler, från The Woolf Institute, sade att han är medveten om de kristnas kall att evangelisera, men ids inte evangelisera åt mig. Lika mycket som man respekterar den åsikten, känns det också märkligt att samtidigt gå emot dop- och missionsbefallningen. Vi vill dock inte hamna i strid med folk, även om vi i sådana fall verkar aningen mesiga jämfört med Paulus.
Vi läste även böckerna ”moments of crisis in Jewish-Christian relations” skriven av Marc Saperstein och ”Jewish responses to early Christians”, skriven av Claudia Setzer. Vi blev här också påminda om att relationen mellan judar och kristna är väldigt olika beroende på ifall man ser på relationen från ett judiskt eller ett kristet perspektiv. V är också medvetna om att det ännu är ett tredje perspektiv från sådana som inte hör till nåndera grupperna. Men vi har beslutit oss för att inte gå in för mycket i andra synvinklar än de vi har fått in via böckerna vi läst och en aning av våra egna upplevelser.
Avslutningsvis tycker vi att evangelisation är väldigt viktigt, samtidigt som en respekt för sin medmänniska är ännu viktigare. Jesus sade ju trots allt att vi ska älska Herren, vår Gud, och vår nästa som sig själv. Evangelisation bland Judarna är ändå minst lika viktig som evangelisationen i allmänhet. Samtidigt kan det vara väldigt bra att börja med att ha en normal dialog med den andre, för att först och främst förstå den andre. Efter det kan man sedan gå in på mera känsliga frågor om vem Gud är och varför Jesus kom till jorden.
Källor:
JUST, 2008, Juutalaisevankeliointi, Juutalaisevankelioimisen Suomen Työryhmä
Kaplan, Aryeh, 2002, The Real Messiah, National Conference of Synagogue Youth