Linda Lång och Sandra Peltonen
I detta projekt presenterar vi de utmaningar som speciellt muslimer och judar möter i det moderna samhället i Finland. Detta är ett mycket aktuellt, men också ett brett tema, och vi har därför valt att fokusera speciellt på religionsundervisningen i skolor, islamofobi och antisemitism, samt pojkarnas omskärelse och religiös slakt i median. Som material använder vi oss av ett antal olika artiklar om dessa teman. Vi har också diskuterat dessa frågor med Daniel Weintraub, som är rektorn av den judiska skolan i Helsingfors, samt Zahra Al Take, som är islamlärare i Åbo. Dessa videointervjuer är infogade i slutet av denna bloggtext.
Religionsundervisning i skolor – olika perspektiv
Religionsundervisning ordnas i finska skolor enligt den religion som majoriteten av eleverna tillhör. I praktiken betyder detta att majoritetens religionsundervisning är evangelisk lutherskt. Enligt lagen om ändring av 13§ grundläggande utbildning (454/2003), har eleverna rätt till undervisning i sin egen religion, om det finns minst tre elever som hör till respektive religionssamfund, och om deras vårdnadshavare begär undervisning. Detta betyder, att i skolorna i Finland idag undervisas tre former av kristendom: evangelisk luthersk, ortodox och katolsk religionsundervisning. Därtill ordnas undervisning i islam, buddhism, baha’i och krishnareligion. Judendom undervisas huvudsakligen i den judiska skolan i Helsingfors. (Katsomusaineiden kehittämishaasteita, Kallioniemi 2007)
Religionsundervisningen i skolorna har varit ett mycket diskuterat tema under de senaste åren, eftersom det finska samhället har blivit allt mer mångkulturellt. Speciellt mycket debatt har skapat förslaget om ett gemensamt åskådningsämne för att ersätta den nuvarande modellen, och många artiklar har skrivits om ämnet. Många anser, att detta är en nödvändig förändring som behövs i dagens samhälle. Det har också argumenterats, att man eventuellt kommer att bli tvungen att ha ett för alla gemensamt religions- och åskådningsämne av besparningsskäl: det är inte billigt att ordna smågruppsundervisning. (Hakala 2018, kirkkojakaupunki.fi)
Många religionslärare verkar vara emot förslaget. Ett gemensamt ämne kan skapa problem, anser livsåskådningskunskapsläraren Ukri Pulliainen, som påpekar att ett gemensamt ämne har redan skapat problem i exempelvis Norge, där varken ateistiska eller religiösa vårdnadshavare har varit nöjda – det är omöjligt att skapa ett ämne som gör alla nöjda. Det blir antingen för religiöst eller för icke-religiöst. Han anser också att undervisningen i livsåskådningskunskap skiljer sig för mycket från religionsundervisningen, och att det inte skulle kunna fungera med att kombinera dem. Läraren Suaad Onniselkä påpekar att ett religionsvetenskapligt perspektiv inte är neutralt, även om det ofta presenteras som sådant. Hon anser att exempelvis muslimer är en minoritet, som inte har ekonomiska resurser att ordna utbildning av hög kvalitet inom sina egna samfund. Hon påpekar att islamundervisningen i skolorna har två viktiga uppdrag: att ge eleverna en trygg möjlighet att utmana traditionen, och att hjälpa invandrarelever att anpassa sig till det finska samhället. (Hakala 2018, kirkkojakaupunki.fi) Onniselkä skriver också, att undervisning i just den egna religionen är för minoriteterna en jämställdhetsfråga. Kristen kultur finns omkring oss var vi än går, men samma gäller inte för exempelvis muslimer i Finland. (Onniselkä 2018, USKOT-foorumi)
Professorn Arto Kallioniemi förespråkar för en gemensam religionsundervisningsämne, och anser att det inte räcker med att livsåskådningskunskap skulle öppnas som ett alternativ för alla elever, vilket också har förslagits. Han anser att det vore viktigt speciellt från ett dialogiskt perspektiv att eleverna skulle fundera på olika religioner och livsåskådningar tillsammans. (Hakala 2018, kirkkojakaupunki.fi) Sami Pihlström har också argumenterat, att den nuvarande modellen är skadlig och belyser hur vi skiljs åt från varandra, eftersom man talar om “egen” religion och “främmande” eller “andra” religioner. Han anser att lösningen till detta problem skulle vara ett gemensamt åskådningsämne, något som kunde vara allas “egen” religion. (Pihlström 2012, teologia.fi)
Antisemitism och islamofobi i Finland
Islamofobi i Finland har börjat normaliseras. Den har blivit en del av språkbruket vilket gör den svår att urskilja, säger Adam Adam i sin kolumn i Afrikan Sarvi. Falska nyheter sprids om muslimer och högerextremistgrupper på Facebook uppmanar till våld mot muslimer och invandrare, påpekar Adam. Islamofobi är vardag för unga muslimer i Finland, fortsätter han. Nuoret Muslimit ry (NUMU), gjorde en undersökning om situationen i huvudstadsregionen i form av en blankett, som fick 163 informanter varav 58 procent var muslimer. Resultaten visade att muslimer, och speciellt kvinnliga muslimer, utsätts för islamofobi allt oftare i sin vardag.
Nina Maskulin skriver i sin artikel i Teologia.fi om moskébyggande i Finland. Liknande skriver Abdirahim Husu Hussein i sin blog i Uusi Suomi. De båda talar om de ekonomiska svårigheterna i att bygga en moské i Finland. Främst är det just ekonomiska hinder men Maskulin påpekar att det också handlar om rädsla. Människor känner inte sig bekväma med en moské i sina kvarter utan är rädda för hur en moské skulle passa in i den västerländska kristna kulturen. Andra argument var att det skulle öka på trafik och kriminalitet. Maskulin lyfter också fram diskussionen om att moskén skulle framkalla stridighet mellan sunni och shia muslimer. Dock påpekar hon att omkring 60 000 – 80 000 muslimer i Finland knappt gör ljud av sig. Hussein nämner också att det inte finns en ordentlig moské i huvudstadsregionen där majoriteten av Finlands muslimer bor. De samlas i källaren och höghuslokaler och i svårare tider samlas de bara med “sina egna”, menar Hussein. Med “sina egna” menar han människor ursprungligen från samma land. Maskulin påpekar att en moské skulle vara viktig för muslimernas assimilering i samhället och för deras identitet.
På samma sätt som islamofobi sprids och växer genom media, växer också antisemitismen i Finland genom media. Jenni Repo skriver om antisemitismen i Finland i Seurakuntalainen. Repo berättar om en undersökning vars resultat visade att 15 procent av finländare kan klassas som antisemitistiska. Män tenderade att vara mer antisemitistiska än kvinnor. 23 procent av männen och 6 procent av kvinnorna gav antisemitistiska resultat. Procenten är betydligt mindre än i största delen av Europa och speciellt östeuropa. Procenten var dock bara 10 procent i Storbritannien och Förenta Staterna. Repo påpekar att antisemitismen i Finland tar mildare uttryck än i största delen av Europa. I Finland utsätts judar för utskällningar och vandalism men mer sällan för fysisk våld, vilket är vanligare speciellt i östeuropa. Som sagt är medier det största problemet eftersom det där sprids lögner om judar, vilket en del sedan tror på. Repo citerar Finlands Ekumeniska Råd, Suomen Ekumeeninen Liitto, att judarna upplever mest hat av högerextremister, vänsterextremister och av islamska extremister samt av invandrare från Mellanöstern.
Omskärelse och religiös slakt
Judar omskär traditionellt sina söner när de är åtta dagar gamla medan muslimer väljer hur de gör, inom familjen, men ofta när pojken är kring tolv år gammal. I Finland är omskärelse tillåtet och det sker omkring 400 omskärningar i Finland per år. Det finns dock vissa lagar som bör följas i samband med omskärelse. Omskärelsen måste utföras av en tränad läkare. Om det inte finns en medicinskt skäl att omskära pojken, måste man sköta det inom privata sektorn. Pojken måste få behövd medicin för omskärelsen. Båda föräldrarna bör vara överens om omskärelsen. Om ena föräldern inte godkänner det, får operationen inte ske. Likaså får inte omskärelsen ske om pojken inte vill det. Man måste fråga pojken, ifall han på någon nivå kan förstå vad omskärelsen innebär och man måste förklara situationen till pojken. Föräldrarna står själv för omskärelsens kostnader.
Vanligaste kritiken mot omskärelse är att det är mot barnets rättigheter speciellt när barnet i många fall inte kan förstå eller påverka vad som ska ske, speciellt gällande spädbarn. De som är för omskärelse påpekar att förbudet mot omskärelse leder till omskärelse på okunniga ställen och till emigrering ur landet. En del anser att förbudet mot omskärelse skulle vara antisemitistiskt.
I Finland är halal kött inget problem eftersom halal slakt får ske på Finlands villkor. Kosher kött måste man dock importera till Finland eftersom djuret inte då får slaktas på judarnas villkor. Före man slaktar djuret måste det bedövas. Det tillåter dock inte judarna medan muslimerna är okej med det. Judarna slaktar sina djur när de är vid fullt medvetande och orörda. Man låter blodet rinna efter slaktning. Kosherslakt sker dock endast av tränade slaktare som dödar djuret på första försöket. Om djuret inte dör på första försöket, får det inte ätas.
Kritik mot kosher- och halalslakt handlar oftast om djurens rättigheter. Judar och muslimer påpekar dock att det är märkligt att kritisera dem när det finns en matindustri som är betydligt större än deras religiösa slaktning och den större industrin behandlar djur dåligt och respektlöst.
Källor:
454/2003, Finlex. https://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2003/20030454 (16.12.2018)
Kallioniemi, A. 2007, Katsomusaineiden kehittämishaasteita. s. 3. https://koppa.jyu.fi/kurssit/124205/materiaalikansio/katsomus.pdf (15.12.2018)
Haikala, T. 9.1.2018, ”Eri uskontojen ja elämänkatsomustiedon opettajat vastustavat yhteistä katsomusianetta”. https://www.kirkkojakaupunki.fi/-/miten-katsomusaineiden-opetus-tulisi-jarjestaa-ei-ainakaan-yhdistamalla-aineita-sanovat-opettajat (16.12.2018)
Onniselkä, S. 11.4.2018, ”Oman uskonnon opetus on osa yhdenvertaisuutta”. http://uskotfoorumi.blogspot.com/2018/04/oman-uskonnon-opetus-on-osa.html (17.12.2018)
Pihlström, S. 30.3.2012, ”Ongelmallinen uskonnonopetus” https://www.teologia.fi/artikkelit/764-ongelmallinen-uskonnonopetus?highlight=WyJ1c2tvbm5vbm9wZXR1cyJd (17.12.2018)
Adam, A. 2/2016, ”Islamofobia suomessa”.
https://afrikansarvi.fi/issue12/134-kolumni/309-islamofobia-suomessa (17.12.2018)
Hussein, A. 18.12.2017 ”Ei rasismi tai islamofobia suurmoskeijaa kaatanut”. http://abdirahimhussein.puheenvuoro.uusisuomi.fi/247827-ei-rasismi-tai-islamofobia-suurmoskeijaa-kaatanut (17.12.2018)
Maskulin, N. 3.10.2016 ”Raha, pelko ja politiikka moskeijakeskustelussa” https://www.teologia.fi/artikkelit/1388-raha-pelko-ja-politiikka-moskeijakeskustelussa?highlight=WyJpc2xhbW9mb2JpYSJd (17.12.2018)
Repo, J. 24.1.2018 ”Juutalaisvastaisuuden määrä kasvanut Suomessa” https://www.seurakuntalainen.fi/uutiset/juutalaisvastaisuuden-maara-kasvanut-suomessa/ (17.12.2018)
International Abrahamic Forum. 10.7.2012 ”International Abrahamic Forum condemns German ban on circumcision” http://www.jcrelations.net/International_Abrahamic_Forum_condemns_German_ban_on_circumcision.3842.0.html (17.12.2018)
THL, 1.12.2016 ”Poikien ympärileikkaus” https://thl.fi/documents/920447/3150543/ymp%C3%A4rileikkaus_poika_fi.pdf/4e7a7536-a750-4bb0-8b62-511933d8bc8f (17.12.2018)
Welch, B. 19.2.2018 ”Jews and Muslims attack Iceland’s proposed ban on circumcision” https://www.thejc.com/news/world/jews-and-muslims-attack-iceland-parliament-proposed-ban-on-circumcision-1.459085 (17.12.2018)
Law Library of Congress. 8.6.2018 ”Legal Restrictions on Religious Slaughter in Europe” https://www.loc.gov/law/help/religious-slaughter/europe.php (17.12.2018)