Det var en glädje att läsa Hodkinsons kapitel om nyheter, för att det kändes som att äntligen har någon satt i ord och samlat det som jag som nyhetskonsument har misstänkt och funderat på. Faktorerna som påverkar att ett nyhetsinslag görs tillgängligt beskrivs utmärkt i hans sammanfattning av forskningsresultat i urvalskriterier. Överraskande hur fräscht det som Galtung och Ruge kom fram till redan år 1973 fortfarande känns.

Fast det känns naturligt för min uppfattning om nyheternas väsen att de betonar sådant som har precis hänt (under en kort tidsintervall), protesterar jag ändå mot det i princip. Vilka alla intressanta utvecklingar förblir oomtalade bara för att de är för långsamma för att upptäckas eller publiceras som nyheter! Där måste den akademiska forskningen ta över, antar jag, och medan den publicerar sina resultat kan de med tur sedan bli till nyhetsinslag, men då är utvecklingen oftast en historisk fakta som inte längre kan ändras eller påverkas.

Den andra tråkiga – även i litterär mening – aspekten av nyheternas selektionskriterier är att det negativa får en dominans. Att påpeka sådant (i samhället) som inte ligger rätt till kan leda till förbättringar, men att lyfta upp enstaka negativa incidenter ger lätt en vilseledande bild av verkligheten. Det skulle vara intressant att få tillgång till en jämförelse å ena sidan av innehållet i kommunikationen mellan individer och å andra sidan av nyheternas ämnen. Den privata mänskliga kommunikationen kunde säkert jämföras både historiskt och mellan kulturer, om sådana data bara fanns tillgängliga. Jag kan tänka mig att skvaller i byn fick mest fart vid något negativt, men gällde det också annan kommunikation och nyhetsberättande människorna emellan? Hade vi alltid en tendens att poängtera det negativa, eller blev den starkare i och med nyhetsmedian utveckling? Om någon känner till forskning om ämnet är jag tacksam för referenser.

Nyheterna har naturligtvis också en annan sida, den mottagande, och den dansar minst lika komplicerade steg i tangon. Vilka faktorer är det som påverkar vårt val av nyhetsmedia och inslag? För mig varierar det från dag till dag hur och hur mycket nyheter jag konsumerar. Periodvis domineras mitt nyhetsintag av tryckta tidningar, andra tider blir det både prenumererade och gratis nyhetstjänster på webben, och ibland radionyheter. Av en tidning som jag öppnar observerar jag ändå bara en del, och läser en ännu mindre bråkdel. Där kan finnas mycket potentiellt intressant eller viktigt som går mig helt förbi, medan jag kanske fastnar för många obetydliga saker och slösar tiden med sånt som jag bara tycker känns roligt att läsa.

Psykologerna är övertygade om att vi är mottagligare för och mera intresserade av sådant som stöder våra tidigare uppfattningar och åsikter (konfirmeringsbias), och viktiga valkriterier som Galtung och Ruge nämner är kulturell närhet och förutsägbarhet. Skrämmande…: Om jag (med andra) har en felaktig uppfattning om en sak, och konsumerar nyhetsmedia som måste nå just sådana konsumenter som jag, har den bättre möjligheter att lyckas så länge som den inte ifrågasätter de lögn som jag redan tagit för mig. Därmed förstärks min övertygelse om att jag har rätt, och kanske ökar mitt stöd för det media som lever på den sneddrivna uppfattningen. Att jag har möjlighet att söka efter alternativa nyhetskällor på webben kommer inte att rädda mig heller, för så klart litar jag bara på sådana som visar samma eller liknande övertygelse än jag. – Jag ser framemot att lära mig förstå mera av konsumentbeteendet av nyheter och media i allmänhet med hjälp av Hodkinson och andra.

Mentala problem och sjukdomar har (åtminstone i de västerländska) samhällen länge orsakat svårt stigma. Under de senaste decennierna har hälsomyndigheterna och frivilligorganisationer i många länder systematiskt försökt få ändring på detta, mycket genom upplysning i media. Det som många tidningar i Nordeuropa skriver om mental ohälsa (märk den neutralare terminologin!) är nuförtiden oftast uppmuntrande och ämnar öka förståelse mot de insjuknade. Depression beskrivs nästan som astma: måste tas hänsyn till, svår att bli av med, men hålls under kontroll med vård.

Mot den här bakgrunden upplevde jag några nyhetsinslag under de första timmarna efter Germanwings 9525 haveri den 24 mars i år som överraskande. Rykten om att andrepiloten kanske led av depression eller andra psykiska problem spred sig snabbt och utan att vänta på bekräftelse. De mentala problemen nämnes nästan som en skrämmande hemlighet som kunde ge en självklar orsak till det skedda, i samma stil som om piloten hade varit en svuren terrorist. I mina ögon skiljde sig dessa nyheters beskrivning av en person som lider av psykisk ohälsa betydligt från de som jag var van vid att läsa under de senaste åren. Efter ett par dagar tyckte jag märka att behandlingssättet ändrades för att passa bättre med den vanliga linjen.

För övningsuppgiften är jag intresserad av att titta närmare på det sätt som nyheterna behandlade psykiska problem i rapporteringen om olyckan, och om där fanns en utveckling över tid. Jag räknar med att det relevanta materialet publicerades inom en vecka från olyckan. Av praktiska orsaker begränsar jag mig till tidningsartiklar och deras online motsvarigheter, och väljer representanter av mainstream dagstidningar respektive kvällstidningar/tabloid i några länder. Finland får bli måttstock som Sverige (politiskt korrekt), Britannien (korrekt vs. kommersiell) och Irland (konservativ men kommersiell) jämförs med. Jag är intresserad av hur starkt tidningarna i sitt sätt att rapportera tar hänsyn till sin opinionsbildande och samhälleliga uppgift vs. den kanske mer populistiska tendensen att hitta något skandalmässigt och en gärningsman med tydligt motiv. Det  slutliga antalet länder och tidningar är lättare att bestämma när omfattningen av det relevanta materialet blir klar, men preliminärt kommer jag att gå igenom nyheterna i följande tidningars elektroniska versioner:

• Finland: Helsingin Sanomat, Hufvudstadsbladet, Ilta-Sanomat
• Sverige: Dagens Nyheter, Aftonbladet
• Storbritannien: The Guardian, Daily Mirror (+ Sunday Mirror)
• Irland: Irish Independent (+ Sunday Independent), The Herald (The Evening Herald)

Efter att ha läst Paul Hodkinsons text ”The Construction of News” bekräftas två allmänna uppfattningar om nyhetsflödet. Nyhetskonsumenterna förväntar sig att de ska få ta del av en objektiv rapportering med neutral information baserat på trovärdig fakta. Samtidigt är all rapportering, enligt Hodkinson, färgat av personen bakom rapporteringen. Den objektivitet som såväl konsumenten som producenten av nyheter både förväntar sig och önskar sig finns knappast. Journalistens bakgrund, värderingar och personlighet påverkar tolkningen av varje händelse. Det personliga uttryckssättet såväl i text eller tal som i bild påverkar starkt hur information om en händelse skapas och vinklas. Samtidigt påverkar även nyhetskonsumentens bakgrund, värderingar, kultur och sinnesstämning hur han eller hon tolkar det hon ser eller hör. Att ge en opartisk bild av en händelse fungerar enbart i teorin. Därmed menar Hodkinson att journalister har en maktposition i samhället. Med sitt val av rapportering har de möjlighet att påverka allmänhetens uppfattningar. Hodkinson kallar det för agenda sättande. Personligen tycker jag även att det språk journalisten använder, berättarkonsten och stilen utövar ett starkt inflytande på helhetsuppfattningen av en nyhet. Idag upplever jag att en del journalister skulle vara förtjänta av att förstärka sitt språk.

Nyhetsvärderingskriterierna, definierade av Johan Galtung och Mari Ruge känns relevanta. Ett exempel som jag själv kommer att tänka på gällande koppling till en person hämtar jag från lokalplanet och dagstidningen Vasabladet. En av vårt lands främsta utförsåkare, Andreas Romar, får mycket publicitet oberoende av hur det gått i en tävling. Oberoende av om han vinner, åker ut, skadar sig, får en relativt sett dålig placering eller ett bra resultat så skrivs det om honom.

Med en bakgrund från tv branschen, där jag bland annat jobbat med dokumentärer, känner jag igen den historiska beskrivningen av Silja Lanas Cavadas.

I min jämförelse av två nyhetsförmedlare har jag beslutat att titta på rapporteringen av en enskild händelse i Vasabladet och Pohjalainen. Tidningarna är jämförbara i och med att det är dagstidningar i samma region. Jag vill se om den kulturella skillnaden mellan en finskspråkig och finlandssvensk redaktion och motsvarande målgrupper avspeglar sig i rapporteringen. Ursprungligen har jag tänkt se på rapporteringen under förra veckan av båtflyktingarna i medelhavet. Eventuellt byter jag till att se på rapporteringen av den tragiska händelsen i Seinäjoki där en ung person miste livet.

Det finns inga opartiska nyheter utan nyheter är en konstruerad skildring av världen. Enligt Hodkinson (2011) berättar innehållet i nyheterna lika mycket om producenternas och konsumenternas praktiker, värderingar och prioriteringar som det berättar om världen de säger sig presentera. Det som avgör om en händelse överhuvudtaget inkluderas i nyheterna är dess nyhetsvärde. Galtung och Ruge har sammanställt åtta allmänna kriterier och fyra kriterier specifika för kapitalistiska länder som avgör om en händelse blir en nyhet eller inte. Trots att dessa kriterier enligt Hodkinson mer eller mindre är likadana överallt, kan framställningen av nyheterna skilja sig åt rejält. Medium, intressen, politisk tillhörighet, stil etc. påverkar konstruktionen av nyheterna.

Jordskalvet i Nepal den 25 april uppfyller många av Galtung och Ruges kriterier bl.a. frequency och continuity, ett jordskalv är en händelse som vanligtvis är över snabbt men som i det här fallet orsakade stor förödelse och nyheterna kan följa letandet efter skadade och överlevande i flera dagar; amplitude och cultural proximity, skalvet var tillräckligt stort och påverkar många människor även finländare, men också negativity, skalvet orsakade stora skador och ett ständigt växande antal skadade och döda.

Silja Lanas Cavada presenterar dokumentärens utveckling i Finland. Kriterierna för vad som blir en bra dokumentär skiljer sig från kriterierna för nyhetsvärde. Båda behandlar samhälleliga ämnen som ska gå att förmedla, men dokumentärformatet erbjuder en möjlighet att fördjupa sig i ett ämne och följa ett skeende under en lång tid. Dokumentären kompletterar de snabba nyhetsuppdateringarna, den tar upp ämnen som inte behandlats tillräckligt, strävar efter att korrigera falsk information och försöker komma ihåg även den vanliga människan.

Enligt Hodkinson finns det 12 aspekter som gör att en nyhet har ett värde. Så härbeskriver Hodkinson händelseförloppet hur en nyhet blir till:

Det finns vissa kriterier som gör att nyheten anses ha ett värde och gör att människor intresserar sig för en nyhet. I korthet ser de som Hodkinson tar upp ut så här:

• frequency – hur ofta? Våld får mer uppmärksamhet än exempelvis förändringar i skolsystemet.
• amplitude – handlar om drama. Hur dramatisk händelse?
• clarity – lätt att peka på vad som är rätt och fel. Ofta om brott.
• cultural proximity – något som är bekant för läsaren. Näromgivningen, enga regionen, engna landet …
• predictability – spekulationer om exempelvis våld vid evenemang.
• unexpectedness – osäkert utlopp. Rapporteras om när det hänt, men följs inte med detsto mer; ”Barn kidnappat” – artikel eller notis, sedan rapport om barnet hittats.
• continuity – något läsarna gärna följer med även om det kanske inte häner så mycket.
• composition – hur väl nyheten passar ihop med andra nyheter och andra nyhetskällor. Fördelaktigt att passa ihop.
• elite nations – starka nationer får mer uppmärksamheäet
• elite people – kända och rika personer får mer uppmärksamhet än okända/fattiga.
• personification – genom att personifiera en nyhet fångas läsarens intresse.
• negativity – negativa nyheter har större fotfäste än positiva, och de passar bättre ihop med andra nyhetsvärden.

Om man jämför detta med vad  Lanas Cavada tar upp som viktigt för den finländska dokumentären så hittas vissa likheter. Lanas Cavada nämner att 

• dokumentärens ämne ska vara samhälleligt
• ämnet ska vara förmedlingsbart
• dokumentären kan behandla något som inte fått tillräckligt med uppmärksamhet / inte behandlats tillräckligt
• dokumentären kan korrigera falsk information
• man ska komma ihåg den vanliga människan

Här hittas likheter med Hodkinsons tankar om nyheternas värde. Vissa aspekter skiljer sig, exempelvis är en dokumentär inte alltid fokuserad på våld och negativitet utan kan ha som syfte att utbilda.

Även om syftet med kunskapen som förmedlas kan vara olika så kanske den finländska dokumentären inte skulle gått i graven ifall den fungerat lite mer som en nyhetsredaktion. Däremot så är väl inte avsikten me en dokumentär samma… Förmedla kunskap, visst, men på ett annat sätt.

a) Urvalet av det som presenteras som nyheter i media kan aldrig vara helt opartiskt, enligt Hodkinson. Veckans läsning får mig att nicka igenkännande, de kategorier som Hodkinson beskriver reflekterar mina egna erfarenheter. Då man jobbar med nyheter digitalt är nyheter mest värda då de är färska: pressmeddelanden ska följas upp så fort som möjligt och till exempel en flygkrasch kräver att man följer utvecklingen av situationen så noga som möjligt och skriver om och publicerar uppdaterade versioner av nyheten så snabbt som möjligt då ny information kommer in.

Det är fascinerande att se den akademiska sidan av nyhetsmedia, att se en analys av hur det fungerar och en text som förklarar de regler som arbetsgivaren hade. En del är helt självklart: ett flygplan från ett stort västerländskt flygbolag med många passagerare får mycket mera tid och utrymme än en krasch som berör ett litet flybolag i periferin. Det låter krasst, men det ligger en inkomst bara i de nyheter som drar till sig intresse från läsare. Ett stort västerländskt flygbolag involverar många: passagerarnas anhöriga och vänner, försäkringsbolag, ägare och delägare och eventuellt aktiepriser, flygplanets tillverkare, andra flygbolag som kanske flyger på samma rutt och får fördelar och nackdelar på grund av situationen. En krasch i periferin blir, precis som Hodkinson skriver på sidan 131, mera intressant om det fanns passagerare av ens egen eller grannlandets nationalitet med ombord.

b) För övningsuppgiften har jag tänkt se på nyhetsrapporteringen av det engelska valet den 7 maj, speciellt rapporteringen av valresultatet. De källor jag tänkt använda är BBCs nyhetssida på webben, The Huffington Post (som har ett flertal nationella upplagor på nätet, jag tänkte närmast använda den brittiska och eventuellt den amerikanska upplagan), och Russia Today Online. Som fjärde alternativ har jag MSNBC. Min motivering är att jag är intresserad av vilka skillnader och likheter jag kan tänkas hitta i rapporteringen av samma händelse, speciellt en nyhetshändelse som jag på förhand vet att kommer att inträffa.

Jag tycker det var intressant att läsa att i vissa länder och vissa nyhetsmedier förmedlar nyheter neutralt, medan andra får föra fram sina åsikter. Man strävar ju efter neutrala sätt att förmedla nyheter, men så är inte alltid fallet. Det som också var intressant är Hodkinsons poängtering om att även om det finns viljan att hålla sig neutral lyckas det inte på grund av kulturella värderingar och institutionella prioriteringar. Jag hade inte tänkt på det tidigare, men då man läste är det ju uppenbart.

De olika kriterierna för nyhetens värde tyckte jag också var bra, speciellt då man började jämföra förutsägbarheten med det oväntade. Samtidigt som folket vill ha en nyhet förklarat i en form som matchar våra förväntningar, är den ändå inte intressant om den inte kommer med någonting nytt. Att Hodkinson tar upp kontinuiteten är relevant eftersom människor är intresserade av att veta mer och fortsättningen på händelser. Det är ju också ett sätt för medierna att sälja mer och hålla sina förmedlingskanaler intressanta. I samband med att lyfta fram elitnationer- och människor började jag tänka på hur man till exempel uppmärksammade tsunami-katastrofen stort på grund av att så många europeiska turister omkom . Liknande stora och hemska naturkatastrofer sker hela tiden, men de får endast föga uppmärksamhet på grund av antaganden om att vi västeuropéer inte är lika intresserade av katastrofer som inte drabbat ”vårt folk”. Någonting berör oss människor då vi bättre kan relatera till det, och då det ”kunde varit en av oss som omkommit i katastrofen” blir nyheten större.

För att gå tillbaka till nyheterna om elitmänniskorna tror jag att detta nog stämmer, men att det i vissa fall är bra att ta upp någon ”vanlig människas” liv och skriva en artikel om hen i tidningen. Igen kan man lättare relatera till hen i och med att det är ”någon av oss” och man kan bli inspirerad av vad hen gjort.

Jag har inte ännu helt bestämt mig för vilka nyhetsmedier jag vill använda mig av, men jag tror att jag kommer att jämföra Hufvudstadsbladet med Vasabladet och se ifall de finns olikheter på sättet de skriver i och med att de är från olika regioner. Jag kunde också kolla på om det finns skillnader i hur de tar upp utrikesärenden.

Veckans texter behandlade mycket om hur journalister framför nyheter och vilka faktorer som spelar en större roll än andra. Hur nyheter prioriteras och väljs bland olika händelser, vad som ska lyftas engång, flera gånger eller ingen gång alls.

Det är inte av en ren slump som vissa ämnen lyfts mera än andra. Hodkinson tar upp flera kriterier som spelar in när mediebolagen väljer vad som ska lyftas samt hur. Mediebolagen lyfter fram ofta plötsliga mönsterbrytande händelser. Ifall en plötslig bombningsattack sker är det mera sannolikt att skriva om den än om ett nytt utbildningssystem sakta håller på att växa fram. Nyheter som väcker starka känslor och som har en dramatisk tvist är även de nyheter som prioriteras. Mediebolagen tenderar även att välja nyheter där det är lätt att välja ett perspektiv var rätt eller fel kommer fram, dvs. nyheter där någon kan porträtteras som offer eller ”skurk”. Nyheter har överlag en mera negativ klang över sig. Negativa ämnen och händelser behandlas mycket oftare än positiva.

Mediebolagen styrs även av kända personer och stormakter. Vad som drabbar vanliga människor har inte lika högt nyhetsvärde än vad som händer en känd person. Samtidigt vill mediebolagen personifiera nyheterna för att skapa medkänsla och för att läsarna skall kunna relatera till olika nyheter lättare. Det är heller ingen slump att händelser som berör stormakter som USA skrivs mera om än mindre inflytelserika länder.

Innehållet i media färgas även av vem tidningen är riktad till och vad för bild man vill skapa i artikeln. Artiklarna skiljer sig väldigt mycket åt i språk och bild beroende på målgrupp, exempelvis en pro republikansk tidning i USA kommer att skriva om demokraternas åsikter ur en mera kritisk och negativ synvinkel än om de republikanska. Kvällstidningar och dagstidningar har även ett mycket olikt närmande sätt i sina artiklar och innehåll de lyfter. Det är intressant hur man bara genom ord och bildval kan vinkla samma nyhet på väldigt olika sätt beroende på vad för bild man vill ge av de olika nyheterna och hur de på mediebolaget förhåller sig till de olika nyheterna.

I uppsatsen kommer jag att jämföra hur BBC och CNN framför nyheter från den pågående krisen i Ukraina. Jag kommer att se på vilka händelser som lyfts, vilken vinkling de har i artiklarna, dvs. hurudant ord och bildspråk som används av de olika mediebolagen och hur de skiljer sig från varandra.

Jag gillade Hodkinsons text, tyckte den var lätt att läsa och förstå, och innehöll information som jag själv höll med om. Hans förenklade figur över hur nyheter blir utvalda (Hodkinson 2011, 128) fick mig att tänka över hur få händelser som egentligen får den medieuppmärksamhet som de borde. Vi lever i en värld där det ständigt händer saker (både av bra och dålig natur), vilket gör att nyhetsmedier måste gallra bort största delen av händelserna från sina publikationer. Då de flesta tidningar har nätsidor, är det ändå möjligt att uppmärksamma mycket fler nyheter än i endast tryckta publikationer, vilket jag tycker är en positiv sak. Jag tror ändå att det också har lett till att tävlingen om vem som publicerar en nyhet först har blivit ännu större, vilket kanske leder till att vissa tidningar inte söker fram tillräckligt mycket bakgrundsinformation och tillräckligt kritiskt kollar källor före artiklarna publiceras. Detta märks speciellt i kvällstidningar, jag har själv ibland lagt märke till korrigeringarna som senare kommit upp i texterna och skrivits i slutet av artikeln. I vissa fall är de väldigt många, och skillnaderna i vad som först publicerats och vad som faktiskt har varit sant kan vara förundransvärt stora..

Hodkinson lyfte också fram faktumet att nyheter alltid präglas av journalistens egna värderingar och förutfattade meningar. Detta hjälpte mig lite på traven i att komma på hur jag skall genomföra min övningsuppgift, och jag bestämde mig för att fokusera på just ifall jag i olika texter kan ”hitta skribenten”, alltså hitta just dessa värderingar och åsikter.

För att få in delen med att jämföra, så kommer jag att försöka se en skillnad i hur texter i en kvällstidning (kanske Iltalehti) och en tidning som oftast ses som seriösare och mer trovärdig (eventuellt Helsingin Sanomat) se ut. Eftersom jag främst tänker ta fasta på ordval, och hurdana attityder som möjligtvis går att läsa mellan raderna, så kommer jag att analysera en eller några nyheter som väckt starka känslor i människor och också synliggjorts i sociala medier. Jag funderar här på att lyfta fram artiklar angående gruppvåldtäkten som tidigare i år ägde rum i Helsingfors.

Nyhetsvärde är en term som är viktig inom media,  vad är kriteriet för att en nyhet skall ha tillräkligt stort värde för att publiceras? Vem avgör det, och med vilka syften? Är nyhetsvärde sådant som drar till sig läsarnas uppmärksamhet, eller att förmedla det påriktigt viktigaste och största nyheterna?

Beroende på nyhetsmediat och till vem den riktar sig, varierar mängden lokala och globala nyheter. Globala nyheter finns också i lokala tidningar, eftersom större länders händelser ofta väcker större uppmärksamhet i medierna, men är de viktigare nyheter än de naturkatastrofer som händer i Asien och Afrika. Självklart är det så att de länder med större inflytande på andra länder intresserar majoriteten, men det känns ändå konstigt att stora händelser i mindre länder inte rapporteras alls om i de stora nyhetsmedierna.

Hodkinson skriver om olika faktorer som ger högre nyhetsvärde. Då han talar om tidsfrekvensens betydelse blir det lätt att förstå varför det så ofta är dåliga nyheter som rapporteras om, eftersom de ofta är händelser som händer plötsligt, medan goda nyheter är kanske något som kräver en längre tidsperiod för att kunna urskiljas.

Svartvita nyheter är lättare att skriva om eftersom då det är tydligt vem som har fel och vem som har rätt kan man lättare förstora nyheten utan att folk skall bli upprörda, medan i frågor om till exempel politik kan människors åsikter variera då nyheten kan väcka fler negativa reaktioner. Detta tycker jag också tyder på att man i media inte vill orsaka något extra uppror bland människor, utan att istället väcka reaktioner genom att rapportera om ganska trygga nyheter som nyhetsmedierna står utanför om.

Speciellt i television blir det väsentliga då man avgör nyhetsvärde det visuella, det vill säga hur dramatiskt bildmaterial man har av nyhetshändelsen. Som Hodkinson poängterade kan detta även leda till att händelser som inte egentligen är så viktiga eller stora kan få mycket synlighet ifall videomaterialet är så bra eller underhållande att man tror människornas uppmärksamhet väcks med det. I nyhetstidningar är det visuella också viktigt, och som Hodkinson skriver kan sättet hur rubrikerna är skrivna eller vilka bilder som väljs, samt bildtexten, påverka stort hur människor uppfattar nyheterna.

Till övningsuppgiften väljer jag att följa två olika kanalers nyhetssändningar i ca. en vecka. Jag kommer att se på nyheterna på Yle och MTV3 och jämföra nyhetsrapporteringen och hur den skiljer sig i fråga om vilka nyheter som rapporteras om och hur de presenteras. Dessutom är jag intresserad av att se om det finns synliga skillnader som kunde bero på att MTV3 har reklam och Yle inte har det.

Dagens mediabrus ger olika förutsättningar att nå ut med en nyhet. Det finns en hel del möjligheter att välja bland och fokuset är att väcka intresse för den målgrupp man vill nå ut till. Välkända personer, produkter och verksamheter har en fördel eftersom den typen av nyhet automatiskt berör och därmed blir intressant och väcker uppmärksamhet.

Hodkinson skriver om nyhetskriterier som fungerar som medel för att fånga uppmärksamhet i det spretiga medialandskapet. Det handlar om att vinkla nyheten till ett aktuellt ämne och rätt timing, då blir det samtidigt lättare för mottagaren att ta till sig budskapet. Människor tycker om drama och ju mer dramatiska händelser det rör sig om desto intressantare är det att läsa. Ett annat koncept som ofta fungerar när det handlar om att nå ut till människor är genom att överraska, ju mer avvikande desto bättre. Det här med närhet har vi pratat om tidigare och är fortfarande ett aktuellt och nyttigt ämne i Hodkinson text. Genom att få en nyhet att handla om människor i relation till produkter är viktigt för att fånga intresse. Personifiera med kändisar är speciellt eftertraktat och det ser man bara av den framgångsrika försäljning av skvallerblaskor. Det som människor kan relatera till och känna igen sig i får oftast mer synlighet. Själv vill jag sätta fokus på det visuella eftersom jag anser att sammanhanget av text och bild ger enormt mycket för hur man tar till sig ny information. Däremot kan jag känna att kreativiteten hos speciellt journalister är rätt bristfällig. Känner att de oftast faller tillbaka till gamla fungerande försäljningstrix istället för att försöka sig på en ny intressant vinkling. Journalister är trots allt de som har berättarrollen och makten att bestämma om hur de lyfter fram en nyhet.

Själv känner jag mig lite osäker på vad det är jag vill fokusera på i min uppsats. Vill jämföra två olika medium (ännu lite oklart vilka och vad egentligen) för att se hur man väljer att förmedla nyheter. Men också hur de utnyttjar den yta som finns till förfogande. Andra saker jag vill ta reda mera på är vilken typ av målgrupp man riktar sig mot och hur det påverkar själva innehållet. Som jag nämnt tidigare känner jag att samspelet mellan innehåll och form gör informationen tydligare och även inverkar på hur människor tar till sig nyheten. Saker och ting har en tendens att falla under radarn och därför spelar bild och rubrik en speciellt viktig roll i media. Jag hoppas att kunna sätta tyngd i att se hur olika element i media förstärker känslan och budskapet av informationen som produceras. Det finns en hel del olika aspekter som påverkar en nyhet och det är något jag vill fokusera min analys på. Eftersom jag gillar Hodkinson starkt tror jag att han får guida mig igenom analysen och komma med kloka ord.

Enligt texten ”The Construction of News”, förväntar sig publiken att nyhetsmedia ska leverera neutral information och trovärdiga fakta om världen, samtidigt som de ska reflektera samhället. Detta går inte riktigt i hop med verkligheten enligt Hodkinson, eftersom nyheter aldrig kan vara neutrala, utan förutfattade meningar eller opartiskt reflektera världen. Han menar att, även om nyheter baserar sig på riktiga händelser så tillverkas och konstrueras de på ett speciellt sätt, enligt vissa synvinklar, kulturella värden och institutionella prioriteringar. Det är journalisterna som väljer vilka händelser som ska övervakas och vilka som ska negligeras. Genom att journalisterna besitter denna makt anser Hodkinson att nyhetsorganisationen fungerar som portvaktare, med kapasitet att påverka vad vi vet, bryr oss om och talar om. Denna makt att forma allmänhetens medvetande och prioriteringar kallar han ”agenda setting”. Detta verkar även journalisten Anna-Lena Laurén understöda i en intervju med Bettina Sågbom (Efter nio med Bettina, 25.4.2015, http://areena.yle.fi/tv/2569555 ), där hon säger att i bland får man som journalist inte den historia man planerat utan hamnar att snabbt tänka om och t.ex. filma/intervjua andra personer än vad som var tänkt och snabbt komma på något annat tema att ta upp i den situationen man befinner sig i. Laurén nämner också att hon anser att journalistyrket går ut på att omforma världen, att när man skriver en text är det alltid en tolkning och en liten omformning det handlar om.

Enligt Hodkinson finns det olika slags faktorer som gör att en händelse blir intressant och inkluderas i nyhetsbevakningen. Johan Galtung och Mari Ruge (1973) har listat åtta kriterier som de presenterar som universella och ytterligare fyra som härrör sig mera specifikt till utvecklade kapitalist länder. Enligt Galtung och Ruge krävs för det första en viss förekomst av händelsen, även tidsperioden borde stämma överrens med förekomsten med hur nyheter publiceras och sänds. För det andra krävs en viss omfattning av händelsen, exempelvis en eldsvåda som ska rapporteras måste vara tillräckligt stor för att händelsen ska ha ett nyhetsvärde. För det tredje behöver händelsen ha en viss klarhet eller tydlighet, exempelvis att det handlar om rätt och fel eller offer och förövare. För det fjärde är den kulturella närheten av värde, t.ex. händelser som involverar praktiker, platser eller människor som är bekanta eller relevanta för publiken. För det femte kan en händelse bli intressant om den är tillräckligt förutsägbar, att händelsen passar bra in med vad vi förväntar oss att ska hända, även stereotyper passar in i denna kategori. Som sjätte faktor listas det oförutsägbara, att rapportera om någonting oväntat, exempelvis att ett spädbarn försvunnit. Som sjunde faktor nämns kontinuitet, när väl en historia har kommit med i nyhetsagendan kan den vinna allmänhetens intresse för att ge historien en fortsättning framöver (vad hände sen?). Som åttonde faktor listas komposition, sammansättning av historier, att få olika artiklar och händelser att passa ihop som en helhet t.ex. koppla samman dem med ett tema. Utöver dessa åtta punkter finner vi i de utvecklade kapitalistiska länderna det även intressant om händelsen som rapporteras innehåller händelser som relaterar till de mest mäktigaste nationerna i världen, historier om mäktiga eller kända människor, historier som intresserar sig för människan samt negativa historier.

Men det är inte bara själva historien som gör att vi läser just den artikeln eller ser på ett visst nyhetsreportage. Även Rubrik, språket, bilder, grammatiken, framförandet är viktiga, samt i vilket medium nyhetsreportaget förekommer.

Av veckans texter tyckte jag faktiskt att Silja Lanas Cavadas text ”Dokumentären hittar televisionen” var den intressantaste. Texten beskrev kanske mera historiskt hur det gick till när man började producera dokumentärer i Finland, hur man lekte och experimenterade sig fram eftersom ingen riktigt hade någon skolning i ämnet. Det som jag fastnade för i texten var att dokumentaristiska skolan ändå hade målsättningar med sin produktion, så som deras grundutgångspunkt; att informera människorna och att övervaka de makthavande samt väcka och främja den offentliga debatten. Men även här i Cavadas text blir man varse censuren som existerade på 60- och 70-talet, liksom i Anne Koskis text ”Överföring med rutans hjälp”. Man kan verkligen fundera över hur skyddade har det finländska folket levt genom åren? Skulle vi ha tagit skada av materialet om det inte blivit censurerat? Och hur hade våra värderingar formats ifall vi fått ta del av det censurerade materialet?

I övningsuppgiften har jag tänkt välja att analysera två stycken finlandssvenska dagstidningar. Jag har tänkt jämföra en storstadstidning så som Hufvudstadsbladet med en småstadstidning så som Österbottens tidning. Min tanke var att jämföra tidningarna med varandra för en dag, för att se om de skiljer sig från varandra både vad gäller kategorier, upplägg, framtoning, rapporteringar m.m. I fall att de rapporterar någon gemensam nyhet tänkte jag se på hur respektive tidning rapporterar om just den nyheten. Jag valde denna uppgift för att jag är nyfiken på hur småstäder skiljer sig från storstäder i Finland och för att finnlandssvenskarna som grupp intresserar mig.

Det här var helt nytt för mig. Utvecklingen av dokumentärer i Finland. Lanas Cavada ger mig en snabb inblick i förändringen från 70-talet fram till idag. Medan Hodkinson ger mig en inblick i värdet av nyheter. Så lite olika vinkling av det som ska återspegla fakta eller verklighet. De båda ger dock en lista över det centrala kring nyheter och fakta. Jag blev inte exalterad av Lana Cavadas text, då jag inte kunde känna igen mig i den finska dokumentärens utveckling, utan det blev mest en teoretisk historisk tillbakablick. Hodkinsons text tyckte jag att gav klara begrepp och redskap för hur nyhetsmedia byggs upp.  Kändes som matnyttig information för uppgiften som ligger framför oss.

Jag har funderat hit och dit vad som skulle kännas intressant. Från att granska vad som sägs i olika medier kring flyktingsituationen vid Medelhavet, kommande valet på Åland i lokala medier respektive medier på fastlandet till hur media använder bilder som inte är tagna vid tillfället för att stärka nyheter i text. Jag bestämmer mig här och nu för att jmf de två lokala tidningarna, Tidningen Åland och Nya Åland, hur de använder sig av bilder för att förstärka nyhetsbudskapet. Bilder tagna vid situationen i fråga samt bilder som är arrangerade.

cecilia valve

Paul Hodkinson (2011) ger en strålande beskrivning av mekanismerna bakom nyhetskriterier. Jag känner igen och skriver under allt – förutom direktsända biljakter och stark fokus på kriminaljournalistik! Det känns skönt att någon så väl uttrycker ett faktum som kan vara väldigt svårt att omfatta: någon ”objektivitet” existerar inte inom journalistik. Allt gallras, vinklas, ses genom olika glasögon. Det närmaste man kan komma är detta:

”Absolute neutrality may indeed be unattainable (argues Stevenson), but an aspiration to treat issues in a fair-minded, balanced way and be accountable for one’s performance in this respect is surely preferable to the abandonment of any such goals.” (Hodkinson 2011, 142)

Och hur man än försöker behandla Israel-Palestina-konflikten eller klimatförändringen balanserat och rättvist så beskylls man för agenda och partiskhet, det hör till dessa två ämnens natur.

I ett litet land som Finland styrs nyhetsvalen en hel del också av vissa journalisters ställning och specialområden, något som inte direkt finns med i Galtungs och Ruges nyhetskriterier (Hodkinson 2011, 130). Ett exempel på det är den (för Finland) sällsynt breda fotojournalistiska rapporteringen från Syrien tack vare fotografen Niklas Meltios många reportageresor i området.

Nyhetskriteriet ”elitmänniskor” fick mig direkt att tänka på Björn Wahlroos – allt han gör är av någon anledning nyhetsmaterial i finländsk media. Nyhetskriteriet ”kulturell närhet” blev smärtsamt tydligt till exempel efter tsunamin i Sydostasien 2004, då många medier beskylldes för att fokusera alltför mycket på finländska turister på bekostnad av hundratusentals döda indonesier.

Ett annat nyhetskriterium enligt Galtung och Ruge är ”negativitet”. Varför innehåller nyheterna alltid så mycket elände? Därför att många journalister är världsförbättrare och vill berätta om eländet för att försöka få till stånd en förändring. Ibland lyckas de, och då kan nyheterna innehålla positiva inslag.

Jag kommer att granska BBC Worlds och CNN Internationals webbartiklar de publicerat om förra veckoslutets flyktingkatastrof, då över 700 människor drunknade utanför Italiens kust. Jag avgränsar granskningen till två dagar. Jag kommer bland annat att analysera nyhetskriterier, ordval och val av intervjuobjekt. Jag har valt dessa två nyhetskällor helt enkelt för att det finns mer forskning om dem än till exempel finländska nyhetsmedia.

Silja Lanas Cavadas översikt över dokumentärernas historia vid Yle (2014) är intressant, och det känns fint att dokumentärtraditionen fått en mer än värdig förvaltare med Docventures som tagit dokumentärer flera steg vidare till något mycket mer än enbart tv-program.

Ett bra exempel på agenda setting (Hodkinson 2011, 129) inom journalistik är Lanas Cavadas exempel på dokumentärgruppens ”djärvare val av ämnen” (Lanas Cavada 2014, 152) på 1960-talet. Jag reagerade över att redaktionen valt flera ämnen kring temat utsatta kvinnor – prostitution, kvinnliga fångar, kvinnors ställning på arbetsmarknaden. Det kan vara ett utslag av redaktionens planerade verksamhet, en enskild journalists specialintresse, en jakt på nya ämnen eller en kombination av dessa – oberoende av vilket så har dessa ämnesval definitivt varit agenda setting.

Lanas Cavadas artikel beskriver Reporadions klimax i dokumentärredaktionens skandalösa temakväll ”Sukupuoli-Suomi (Köns-Finland). Utan att ha sett detta låter det som någon form av föregångare till det jag kallar för Huuto-ilta (Skrikkväll) som Yle sysslar med ibland: temakvällar med kontroversiella ämnen som samkönade äktenskap, finlandssvenskar, Ryssland, hatprat etc. Det är en tradition som i så fall för min del gärna hade fått dö ut. Det handlar om just precis om den polarisering och konfliktsökande som behandlades i kursens föregående tema av journalistikprofessor Jesper Strömbäck: journalister älskar olika åsikter som de kan ställa emot varandra. På BBC har man dragit nya riktlinjer för debatt i vetenskapliga ämnen och slutat ”intervjua knäppgökar” för att inte presentera en falsk balans om två jämbördiga teorier som står emot varandra.

En annan variant av detta är att politiker x säger något i morgonens Helsingin Sanomat, och radions och tv:ns morgonnyheter – utan att göra bakgrunds- och faktakoll – sedan ringer upp politiker y för att få ett svar, som redan på förhand bedömts vara motsatt åsikt till vad politiker x sa. En grupp amerikanska journalister orkade inte längre med denna trötta, slentrianmässiga ”He said, she said”-journalistik och startade fact check-rörelsen.

Hodkinsons  fokuserade till stor del på värdet av nyheterna, och vad som krävs för att någonting ska bli en nyhet . Jag har läst en del om dessa nyhetskriterier tidigare så de var bekanta för mig, men det var bra att friska upp minnet lite. Jag brukar ofta tänka tillbaka på  de olika kriterierna om jag läser tidningen och ser något helt orelevant, eller ja, orelevant för mig då kanske men sådant som får mig tänka att ”är det här faktist en nyhet? behöver folk veta det här? eller är det bara utfyllnad?” Det händer ganska ofta när man läser lokaltidningen, dock om jag läser ex. aftonbladet har jag lite större förståelse för sådant jag kan anse vara ”skräp” eftersom de når ut till en stor publik och det kan vara relevant för någon, plus att det är en väldigt kommersiell tidning och lever ganska långt på s.k. clickbaits, och sådant som inte egentligen är nödvändigt men som folk läser endå. I övrigt gillade jag Hodkinsons text riktigt mycket!

Jag tyckte också Silja Lanas Cavadas text var riktigt intressant och den fempunkts långa listan över vad som är lämpliga ämnen för en dokumentär är ju jämförbara med Hodkinsons nyhetskriterier. Det verkar också lite som att dokumentären var något en pionjär när det kommer till att kritiskt granska samhället? Iallafall i Finland? Vad tror ni?

Till övningsuppgiften har jag planerat att jämföra aftonbladet.se och iltasanomat.fi. Jag tänkte granska de bådas nyhetsrapportering, likheter och skillnader. Tänkte det kunde vara intressant att jämföra dem båda eftersom de är ju något av motsvarigheter till varandra i två grannländer. Jag förväntar mig nog att upplägget på de båda kommer att vara samma, men jag tror att aftonbladet kommer ha mera internationella nyheter och iltasanomat mer lokala, samt att aftonbladet har större variation. Vi får se om jag har rätt. Aftonbladet läser jag annars nästan dagligen, medans iltasanomat har jag kanske kikat in på  5 gånger under min livstid.

Veckans läsning
Silja Lana Cavada beskriver i artikeln ”Dokumentären hittar televisionen” utvecklingen från dokumentärfilmer till tv-dokumentärer vid Rundradions TV2 under 1960- och 1970-talen fram till 1990-talet.  Artikeln var intressant att läsa då detta var ett obekant ämne för mig. Det som väckte mitt intresse mest var hur ”de fem punkterna om bra dokumentärämnen” skiljer sig rätt mycket från de kriterier som Hodkinson i kapitlet ”The Construction of News” räknar upp som avgörande för sannolikheten att en händelse skall klara sig över nyhetströskeln. Det fick mig att tänka på hur en dokumentär och en nyhetssändning kompletterar varandra, på likheter och olikheter och på hur olika sätt de kommer till och på hur olika sätt journalisterna arbetar.

Hodkinson påpekar att, trots att man ofta för fram på vilket sätt t.ex. två tidningar skiljer sig åt, så är det även intressant att se på deras likheter. På hur mycket överlappningar det finns, likheten i nyhetsurvalet och på sättet de framförs. Han poängterar att oberoende av vilken tidning eller nyhetssändning vi konsumerar, så konfronteras vi sannolikt med rätt liknande bild av världen.

Val av nyhetsmaterial för övningsuppgiften
Hodkinsons text om nyhetsproducenters likheter väckte mitt intresse så pass att jag slopade min första tanke på att välja ”Vetenskap i medier” som mitt ämne för övningsuppgiften. Istället tänker jag lusläsa Helsingin Sanomat och Dagens Nyheter en vardag för att se om storstadsbon i Helsingfors och i Stockholm egentligen läser samma tidning! Är det samma världsnyheter som tas upp? Är det samma typ av inrikesnyheter som tas upp? Hur mycket kultur och sport? Finns det likheter i val av bilder? Dessutom tyckte jag att Hodkinsons uppräkning av kriterier för att nå över nyhetströskeln var intressant och tänker ha dem i åtanke särskilt då jag granskar huvudnyheterna.  Valet av tidningar motiverar jag med att de båda är sitt lands ledande tidning, den med mest upplaga och den som utkommer i huvudstaden i två nordiska grannländer. De är båda  rätt neutrala, liberala och har ungefär samma typ av målgrupp.

A.

Nyheter speglar de verkligheten ? var den fråga jag ställde mig då jag läste artikeln om konstruktion av nyheter. Det är ju så många olika aspekter som påverkar en nyhet. Det beror på vilken bakgrund journalisten har, hans värderingar, vad han anser att är bra nyheter, hans intentioner med artikeln eller tv-inslaget. Tillika som mottagaren och samhället påverkar vad som blir nyheter – vad är av intresse i samhället? Nyheter kan vara krig och hungersnöd men det kan likaså vara skvaller, kungligheters födelsedagar eller väntade tronföljare. Allt görs för att påverka människan emotionellt. Man kan vinkla en nyhet på många olika sätt och välja ut chockerande ämnen och rikta in dem så att de blir så att säga följetonger så att mottagaren absolut måste veta hur det gick sedan.

Mitt svar är kort sagt – nej nyheter kan inte spegla hela verkligheten, bara delar av den.  De speglar mera värderingar och samhället under en viss tidsepok- vad som ansetts viktigt vad som varit en nyhet är väl olika i början av 1900-talet till vad det är idag 2015. Medierna har ju även ändrats med tiden.

B.

Jag kommer att analysera och titta på hur svensk och finskspråkig media, tidningar, HBL och HS, beskriver och gestaltar Ryssland och dess politik under en veckas tid. Jag försöker finna likheter och skillnader i pressen