Efter att ha läst Paul Hodkinsons text ”The Construction of News” bekräftas två allmänna uppfattningar om nyhetsflödet. Nyhetskonsumenterna förväntar sig att de ska få ta del av en objektiv rapportering med neutral information baserat på trovärdig fakta. Samtidigt är all rapportering, enligt Hodkinson, färgat av personen bakom rapporteringen. Den objektivitet som såväl konsumenten som producenten av nyheter både förväntar sig och önskar sig finns knappast. Journalistens bakgrund, värderingar och personlighet påverkar tolkningen av varje händelse. Det personliga uttryckssättet såväl i text eller tal som i bild påverkar starkt hur information om en händelse skapas och vinklas. Samtidigt påverkar även nyhetskonsumentens bakgrund, värderingar, kultur och sinnesstämning hur han eller hon tolkar det hon ser eller hör. Att ge en opartisk bild av en händelse fungerar enbart i teorin. Därmed menar Hodkinson att journalister har en maktposition i samhället. Med sitt val av rapportering har de möjlighet att påverka allmänhetens uppfattningar. Hodkinson kallar det för agenda sättande. Personligen tycker jag även att det språk journalisten använder, berättarkonsten och stilen utövar ett starkt inflytande på helhetsuppfattningen av en nyhet. Idag upplever jag att en del journalister skulle vara förtjänta av att förstärka sitt språk.

Nyhetsvärderingskriterierna, definierade av Johan Galtung och Mari Ruge känns relevanta. Ett exempel som jag själv kommer att tänka på gällande koppling till en person hämtar jag från lokalplanet och dagstidningen Vasabladet. En av vårt lands främsta utförsåkare, Andreas Romar, får mycket publicitet oberoende av hur det gått i en tävling. Oberoende av om han vinner, åker ut, skadar sig, får en relativt sett dålig placering eller ett bra resultat så skrivs det om honom.

Med en bakgrund från tv branschen, där jag bland annat jobbat med dokumentärer, känner jag igen den historiska beskrivningen av Silja Lanas Cavadas.

I min jämförelse av två nyhetsförmedlare har jag beslutat att titta på rapporteringen av en enskild händelse i Vasabladet och Pohjalainen. Tidningarna är jämförbara i och med att det är dagstidningar i samma region. Jag vill se om den kulturella skillnaden mellan en finskspråkig och finlandssvensk redaktion och motsvarande målgrupper avspeglar sig i rapporteringen. Ursprungligen har jag tänkt se på rapporteringen under förra veckan av båtflyktingarna i medelhavet. Eventuellt byter jag till att se på rapporteringen av den tragiska händelsen i Seinäjoki där en ung person miste livet.

Det finns inga opartiska nyheter utan nyheter är en konstruerad skildring av världen. Enligt Hodkinson (2011) berättar innehållet i nyheterna lika mycket om producenternas och konsumenternas praktiker, värderingar och prioriteringar som det berättar om världen de säger sig presentera. Det som avgör om en händelse överhuvudtaget inkluderas i nyheterna är dess nyhetsvärde. Galtung och Ruge har sammanställt åtta allmänna kriterier och fyra kriterier specifika för kapitalistiska länder som avgör om en händelse blir en nyhet eller inte. Trots att dessa kriterier enligt Hodkinson mer eller mindre är likadana överallt, kan framställningen av nyheterna skilja sig åt rejält. Medium, intressen, politisk tillhörighet, stil etc. påverkar konstruktionen av nyheterna.

Jordskalvet i Nepal den 25 april uppfyller många av Galtung och Ruges kriterier bl.a. frequency och continuity, ett jordskalv är en händelse som vanligtvis är över snabbt men som i det här fallet orsakade stor förödelse och nyheterna kan följa letandet efter skadade och överlevande i flera dagar; amplitude och cultural proximity, skalvet var tillräckligt stort och påverkar många människor även finländare, men också negativity, skalvet orsakade stora skador och ett ständigt växande antal skadade och döda.

Silja Lanas Cavada presenterar dokumentärens utveckling i Finland. Kriterierna för vad som blir en bra dokumentär skiljer sig från kriterierna för nyhetsvärde. Båda behandlar samhälleliga ämnen som ska gå att förmedla, men dokumentärformatet erbjuder en möjlighet att fördjupa sig i ett ämne och följa ett skeende under en lång tid. Dokumentären kompletterar de snabba nyhetsuppdateringarna, den tar upp ämnen som inte behandlats tillräckligt, strävar efter att korrigera falsk information och försöker komma ihåg även den vanliga människan.

Enligt Hodkinson finns det 12 aspekter som gör att en nyhet har ett värde. Så härbeskriver Hodkinson händelseförloppet hur en nyhet blir till:

Det finns vissa kriterier som gör att nyheten anses ha ett värde och gör att människor intresserar sig för en nyhet. I korthet ser de som Hodkinson tar upp ut så här:

• frequency – hur ofta? Våld får mer uppmärksamhet än exempelvis förändringar i skolsystemet.
• amplitude – handlar om drama. Hur dramatisk händelse?
• clarity – lätt att peka på vad som är rätt och fel. Ofta om brott.
• cultural proximity – något som är bekant för läsaren. Näromgivningen, enga regionen, engna landet …
• predictability – spekulationer om exempelvis våld vid evenemang.
• unexpectedness – osäkert utlopp. Rapporteras om när det hänt, men följs inte med detsto mer; ”Barn kidnappat” – artikel eller notis, sedan rapport om barnet hittats.
• continuity – något läsarna gärna följer med även om det kanske inte häner så mycket.
• composition – hur väl nyheten passar ihop med andra nyheter och andra nyhetskällor. Fördelaktigt att passa ihop.
• elite nations – starka nationer får mer uppmärksamheäet
• elite people – kända och rika personer får mer uppmärksamhet än okända/fattiga.
• personification – genom att personifiera en nyhet fångas läsarens intresse.
• negativity – negativa nyheter har större fotfäste än positiva, och de passar bättre ihop med andra nyhetsvärden.

Om man jämför detta med vad  Lanas Cavada tar upp som viktigt för den finländska dokumentären så hittas vissa likheter. Lanas Cavada nämner att 

• dokumentärens ämne ska vara samhälleligt
• ämnet ska vara förmedlingsbart
• dokumentären kan behandla något som inte fått tillräckligt med uppmärksamhet / inte behandlats tillräckligt
• dokumentären kan korrigera falsk information
• man ska komma ihåg den vanliga människan

Här hittas likheter med Hodkinsons tankar om nyheternas värde. Vissa aspekter skiljer sig, exempelvis är en dokumentär inte alltid fokuserad på våld och negativitet utan kan ha som syfte att utbilda.

Även om syftet med kunskapen som förmedlas kan vara olika så kanske den finländska dokumentären inte skulle gått i graven ifall den fungerat lite mer som en nyhetsredaktion. Däremot så är väl inte avsikten me en dokumentär samma… Förmedla kunskap, visst, men på ett annat sätt.

a) Urvalet av det som presenteras som nyheter i media kan aldrig vara helt opartiskt, enligt Hodkinson. Veckans läsning får mig att nicka igenkännande, de kategorier som Hodkinson beskriver reflekterar mina egna erfarenheter. Då man jobbar med nyheter digitalt är nyheter mest värda då de är färska: pressmeddelanden ska följas upp så fort som möjligt och till exempel en flygkrasch kräver att man följer utvecklingen av situationen så noga som möjligt och skriver om och publicerar uppdaterade versioner av nyheten så snabbt som möjligt då ny information kommer in.

Det är fascinerande att se den akademiska sidan av nyhetsmedia, att se en analys av hur det fungerar och en text som förklarar de regler som arbetsgivaren hade. En del är helt självklart: ett flygplan från ett stort västerländskt flygbolag med många passagerare får mycket mera tid och utrymme än en krasch som berör ett litet flybolag i periferin. Det låter krasst, men det ligger en inkomst bara i de nyheter som drar till sig intresse från läsare. Ett stort västerländskt flygbolag involverar många: passagerarnas anhöriga och vänner, försäkringsbolag, ägare och delägare och eventuellt aktiepriser, flygplanets tillverkare, andra flygbolag som kanske flyger på samma rutt och får fördelar och nackdelar på grund av situationen. En krasch i periferin blir, precis som Hodkinson skriver på sidan 131, mera intressant om det fanns passagerare av ens egen eller grannlandets nationalitet med ombord.

b) För övningsuppgiften har jag tänkt se på nyhetsrapporteringen av det engelska valet den 7 maj, speciellt rapporteringen av valresultatet. De källor jag tänkt använda är BBCs nyhetssida på webben, The Huffington Post (som har ett flertal nationella upplagor på nätet, jag tänkte närmast använda den brittiska och eventuellt den amerikanska upplagan), och Russia Today Online. Som fjärde alternativ har jag MSNBC. Min motivering är att jag är intresserad av vilka skillnader och likheter jag kan tänkas hitta i rapporteringen av samma händelse, speciellt en nyhetshändelse som jag på förhand vet att kommer att inträffa.

Jag tycker det var intressant att läsa att i vissa länder och vissa nyhetsmedier förmedlar nyheter neutralt, medan andra får föra fram sina åsikter. Man strävar ju efter neutrala sätt att förmedla nyheter, men så är inte alltid fallet. Det som också var intressant är Hodkinsons poängtering om att även om det finns viljan att hålla sig neutral lyckas det inte på grund av kulturella värderingar och institutionella prioriteringar. Jag hade inte tänkt på det tidigare, men då man läste är det ju uppenbart.

De olika kriterierna för nyhetens värde tyckte jag också var bra, speciellt då man började jämföra förutsägbarheten med det oväntade. Samtidigt som folket vill ha en nyhet förklarat i en form som matchar våra förväntningar, är den ändå inte intressant om den inte kommer med någonting nytt. Att Hodkinson tar upp kontinuiteten är relevant eftersom människor är intresserade av att veta mer och fortsättningen på händelser. Det är ju också ett sätt för medierna att sälja mer och hålla sina förmedlingskanaler intressanta. I samband med att lyfta fram elitnationer- och människor började jag tänka på hur man till exempel uppmärksammade tsunami-katastrofen stort på grund av att så många europeiska turister omkom . Liknande stora och hemska naturkatastrofer sker hela tiden, men de får endast föga uppmärksamhet på grund av antaganden om att vi västeuropéer inte är lika intresserade av katastrofer som inte drabbat ”vårt folk”. Någonting berör oss människor då vi bättre kan relatera till det, och då det ”kunde varit en av oss som omkommit i katastrofen” blir nyheten större.

För att gå tillbaka till nyheterna om elitmänniskorna tror jag att detta nog stämmer, men att det i vissa fall är bra att ta upp någon ”vanlig människas” liv och skriva en artikel om hen i tidningen. Igen kan man lättare relatera till hen i och med att det är ”någon av oss” och man kan bli inspirerad av vad hen gjort.

Jag har inte ännu helt bestämt mig för vilka nyhetsmedier jag vill använda mig av, men jag tror att jag kommer att jämföra Hufvudstadsbladet med Vasabladet och se ifall de finns olikheter på sättet de skriver i och med att de är från olika regioner. Jag kunde också kolla på om det finns skillnader i hur de tar upp utrikesärenden.

Veckans texter behandlade mycket om hur journalister framför nyheter och vilka faktorer som spelar en större roll än andra. Hur nyheter prioriteras och väljs bland olika händelser, vad som ska lyftas engång, flera gånger eller ingen gång alls.

Det är inte av en ren slump som vissa ämnen lyfts mera än andra. Hodkinson tar upp flera kriterier som spelar in när mediebolagen väljer vad som ska lyftas samt hur. Mediebolagen lyfter fram ofta plötsliga mönsterbrytande händelser. Ifall en plötslig bombningsattack sker är det mera sannolikt att skriva om den än om ett nytt utbildningssystem sakta håller på att växa fram. Nyheter som väcker starka känslor och som har en dramatisk tvist är även de nyheter som prioriteras. Mediebolagen tenderar även att välja nyheter där det är lätt att välja ett perspektiv var rätt eller fel kommer fram, dvs. nyheter där någon kan porträtteras som offer eller ”skurk”. Nyheter har överlag en mera negativ klang över sig. Negativa ämnen och händelser behandlas mycket oftare än positiva.

Mediebolagen styrs även av kända personer och stormakter. Vad som drabbar vanliga människor har inte lika högt nyhetsvärde än vad som händer en känd person. Samtidigt vill mediebolagen personifiera nyheterna för att skapa medkänsla och för att läsarna skall kunna relatera till olika nyheter lättare. Det är heller ingen slump att händelser som berör stormakter som USA skrivs mera om än mindre inflytelserika länder.

Innehållet i media färgas även av vem tidningen är riktad till och vad för bild man vill skapa i artikeln. Artiklarna skiljer sig väldigt mycket åt i språk och bild beroende på målgrupp, exempelvis en pro republikansk tidning i USA kommer att skriva om demokraternas åsikter ur en mera kritisk och negativ synvinkel än om de republikanska. Kvällstidningar och dagstidningar har även ett mycket olikt närmande sätt i sina artiklar och innehåll de lyfter. Det är intressant hur man bara genom ord och bildval kan vinkla samma nyhet på väldigt olika sätt beroende på vad för bild man vill ge av de olika nyheterna och hur de på mediebolaget förhåller sig till de olika nyheterna.

I uppsatsen kommer jag att jämföra hur BBC och CNN framför nyheter från den pågående krisen i Ukraina. Jag kommer att se på vilka händelser som lyfts, vilken vinkling de har i artiklarna, dvs. hurudant ord och bildspråk som används av de olika mediebolagen och hur de skiljer sig från varandra.

Jag gillade Hodkinsons text, tyckte den var lätt att läsa och förstå, och innehöll information som jag själv höll med om. Hans förenklade figur över hur nyheter blir utvalda (Hodkinson 2011, 128) fick mig att tänka över hur få händelser som egentligen får den medieuppmärksamhet som de borde. Vi lever i en värld där det ständigt händer saker (både av bra och dålig natur), vilket gör att nyhetsmedier måste gallra bort största delen av händelserna från sina publikationer. Då de flesta tidningar har nätsidor, är det ändå möjligt att uppmärksamma mycket fler nyheter än i endast tryckta publikationer, vilket jag tycker är en positiv sak. Jag tror ändå att det också har lett till att tävlingen om vem som publicerar en nyhet först har blivit ännu större, vilket kanske leder till att vissa tidningar inte söker fram tillräckligt mycket bakgrundsinformation och tillräckligt kritiskt kollar källor före artiklarna publiceras. Detta märks speciellt i kvällstidningar, jag har själv ibland lagt märke till korrigeringarna som senare kommit upp i texterna och skrivits i slutet av artikeln. I vissa fall är de väldigt många, och skillnaderna i vad som först publicerats och vad som faktiskt har varit sant kan vara förundransvärt stora..

Hodkinson lyfte också fram faktumet att nyheter alltid präglas av journalistens egna värderingar och förutfattade meningar. Detta hjälpte mig lite på traven i att komma på hur jag skall genomföra min övningsuppgift, och jag bestämde mig för att fokusera på just ifall jag i olika texter kan ”hitta skribenten”, alltså hitta just dessa värderingar och åsikter.

För att få in delen med att jämföra, så kommer jag att försöka se en skillnad i hur texter i en kvällstidning (kanske Iltalehti) och en tidning som oftast ses som seriösare och mer trovärdig (eventuellt Helsingin Sanomat) se ut. Eftersom jag främst tänker ta fasta på ordval, och hurdana attityder som möjligtvis går att läsa mellan raderna, så kommer jag att analysera en eller några nyheter som väckt starka känslor i människor och också synliggjorts i sociala medier. Jag funderar här på att lyfta fram artiklar angående gruppvåldtäkten som tidigare i år ägde rum i Helsingfors.

Nyhetsvärde är en term som är viktig inom media,  vad är kriteriet för att en nyhet skall ha tillräkligt stort värde för att publiceras? Vem avgör det, och med vilka syften? Är nyhetsvärde sådant som drar till sig läsarnas uppmärksamhet, eller att förmedla det påriktigt viktigaste och största nyheterna?

Beroende på nyhetsmediat och till vem den riktar sig, varierar mängden lokala och globala nyheter. Globala nyheter finns också i lokala tidningar, eftersom större länders händelser ofta väcker större uppmärksamhet i medierna, men är de viktigare nyheter än de naturkatastrofer som händer i Asien och Afrika. Självklart är det så att de länder med större inflytande på andra länder intresserar majoriteten, men det känns ändå konstigt att stora händelser i mindre länder inte rapporteras alls om i de stora nyhetsmedierna.

Hodkinson skriver om olika faktorer som ger högre nyhetsvärde. Då han talar om tidsfrekvensens betydelse blir det lätt att förstå varför det så ofta är dåliga nyheter som rapporteras om, eftersom de ofta är händelser som händer plötsligt, medan goda nyheter är kanske något som kräver en längre tidsperiod för att kunna urskiljas.

Svartvita nyheter är lättare att skriva om eftersom då det är tydligt vem som har fel och vem som har rätt kan man lättare förstora nyheten utan att folk skall bli upprörda, medan i frågor om till exempel politik kan människors åsikter variera då nyheten kan väcka fler negativa reaktioner. Detta tycker jag också tyder på att man i media inte vill orsaka något extra uppror bland människor, utan att istället väcka reaktioner genom att rapportera om ganska trygga nyheter som nyhetsmedierna står utanför om.

Speciellt i television blir det väsentliga då man avgör nyhetsvärde det visuella, det vill säga hur dramatiskt bildmaterial man har av nyhetshändelsen. Som Hodkinson poängterade kan detta även leda till att händelser som inte egentligen är så viktiga eller stora kan få mycket synlighet ifall videomaterialet är så bra eller underhållande att man tror människornas uppmärksamhet väcks med det. I nyhetstidningar är det visuella också viktigt, och som Hodkinson skriver kan sättet hur rubrikerna är skrivna eller vilka bilder som väljs, samt bildtexten, påverka stort hur människor uppfattar nyheterna.

Till övningsuppgiften väljer jag att följa två olika kanalers nyhetssändningar i ca. en vecka. Jag kommer att se på nyheterna på Yle och MTV3 och jämföra nyhetsrapporteringen och hur den skiljer sig i fråga om vilka nyheter som rapporteras om och hur de presenteras. Dessutom är jag intresserad av att se om det finns synliga skillnader som kunde bero på att MTV3 har reklam och Yle inte har det.

Dagens mediabrus ger olika förutsättningar att nå ut med en nyhet. Det finns en hel del möjligheter att välja bland och fokuset är att väcka intresse för den målgrupp man vill nå ut till. Välkända personer, produkter och verksamheter har en fördel eftersom den typen av nyhet automatiskt berör och därmed blir intressant och väcker uppmärksamhet.

Hodkinson skriver om nyhetskriterier som fungerar som medel för att fånga uppmärksamhet i det spretiga medialandskapet. Det handlar om att vinkla nyheten till ett aktuellt ämne och rätt timing, då blir det samtidigt lättare för mottagaren att ta till sig budskapet. Människor tycker om drama och ju mer dramatiska händelser det rör sig om desto intressantare är det att läsa. Ett annat koncept som ofta fungerar när det handlar om att nå ut till människor är genom att överraska, ju mer avvikande desto bättre. Det här med närhet har vi pratat om tidigare och är fortfarande ett aktuellt och nyttigt ämne i Hodkinson text. Genom att få en nyhet att handla om människor i relation till produkter är viktigt för att fånga intresse. Personifiera med kändisar är speciellt eftertraktat och det ser man bara av den framgångsrika försäljning av skvallerblaskor. Det som människor kan relatera till och känna igen sig i får oftast mer synlighet. Själv vill jag sätta fokus på det visuella eftersom jag anser att sammanhanget av text och bild ger enormt mycket för hur man tar till sig ny information. Däremot kan jag känna att kreativiteten hos speciellt journalister är rätt bristfällig. Känner att de oftast faller tillbaka till gamla fungerande försäljningstrix istället för att försöka sig på en ny intressant vinkling. Journalister är trots allt de som har berättarrollen och makten att bestämma om hur de lyfter fram en nyhet.

Själv känner jag mig lite osäker på vad det är jag vill fokusera på i min uppsats. Vill jämföra två olika medium (ännu lite oklart vilka och vad egentligen) för att se hur man väljer att förmedla nyheter. Men också hur de utnyttjar den yta som finns till förfogande. Andra saker jag vill ta reda mera på är vilken typ av målgrupp man riktar sig mot och hur det påverkar själva innehållet. Som jag nämnt tidigare känner jag att samspelet mellan innehåll och form gör informationen tydligare och även inverkar på hur människor tar till sig nyheten. Saker och ting har en tendens att falla under radarn och därför spelar bild och rubrik en speciellt viktig roll i media. Jag hoppas att kunna sätta tyngd i att se hur olika element i media förstärker känslan och budskapet av informationen som produceras. Det finns en hel del olika aspekter som påverkar en nyhet och det är något jag vill fokusera min analys på. Eftersom jag gillar Hodkinson starkt tror jag att han får guida mig igenom analysen och komma med kloka ord.

Enligt texten ”The Construction of News”, förväntar sig publiken att nyhetsmedia ska leverera neutral information och trovärdiga fakta om världen, samtidigt som de ska reflektera samhället. Detta går inte riktigt i hop med verkligheten enligt Hodkinson, eftersom nyheter aldrig kan vara neutrala, utan förutfattade meningar eller opartiskt reflektera världen. Han menar att, även om nyheter baserar sig på riktiga händelser så tillverkas och konstrueras de på ett speciellt sätt, enligt vissa synvinklar, kulturella värden och institutionella prioriteringar. Det är journalisterna som väljer vilka händelser som ska övervakas och vilka som ska negligeras. Genom att journalisterna besitter denna makt anser Hodkinson att nyhetsorganisationen fungerar som portvaktare, med kapasitet att påverka vad vi vet, bryr oss om och talar om. Denna makt att forma allmänhetens medvetande och prioriteringar kallar han ”agenda setting”. Detta verkar även journalisten Anna-Lena Laurén understöda i en intervju med Bettina Sågbom (Efter nio med Bettina, 25.4.2015, http://areena.yle.fi/tv/2569555 ), där hon säger att i bland får man som journalist inte den historia man planerat utan hamnar att snabbt tänka om och t.ex. filma/intervjua andra personer än vad som var tänkt och snabbt komma på något annat tema att ta upp i den situationen man befinner sig i. Laurén nämner också att hon anser att journalistyrket går ut på att omforma världen, att när man skriver en text är det alltid en tolkning och en liten omformning det handlar om.

Enligt Hodkinson finns det olika slags faktorer som gör att en händelse blir intressant och inkluderas i nyhetsbevakningen. Johan Galtung och Mari Ruge (1973) har listat åtta kriterier som de presenterar som universella och ytterligare fyra som härrör sig mera specifikt till utvecklade kapitalist länder. Enligt Galtung och Ruge krävs för det första en viss förekomst av händelsen, även tidsperioden borde stämma överrens med förekomsten med hur nyheter publiceras och sänds. För det andra krävs en viss omfattning av händelsen, exempelvis en eldsvåda som ska rapporteras måste vara tillräckligt stor för att händelsen ska ha ett nyhetsvärde. För det tredje behöver händelsen ha en viss klarhet eller tydlighet, exempelvis att det handlar om rätt och fel eller offer och förövare. För det fjärde är den kulturella närheten av värde, t.ex. händelser som involverar praktiker, platser eller människor som är bekanta eller relevanta för publiken. För det femte kan en händelse bli intressant om den är tillräckligt förutsägbar, att händelsen passar bra in med vad vi förväntar oss att ska hända, även stereotyper passar in i denna kategori. Som sjätte faktor listas det oförutsägbara, att rapportera om någonting oväntat, exempelvis att ett spädbarn försvunnit. Som sjunde faktor nämns kontinuitet, när väl en historia har kommit med i nyhetsagendan kan den vinna allmänhetens intresse för att ge historien en fortsättning framöver (vad hände sen?). Som åttonde faktor listas komposition, sammansättning av historier, att få olika artiklar och händelser att passa ihop som en helhet t.ex. koppla samman dem med ett tema. Utöver dessa åtta punkter finner vi i de utvecklade kapitalistiska länderna det även intressant om händelsen som rapporteras innehåller händelser som relaterar till de mest mäktigaste nationerna i världen, historier om mäktiga eller kända människor, historier som intresserar sig för människan samt negativa historier.

Men det är inte bara själva historien som gör att vi läser just den artikeln eller ser på ett visst nyhetsreportage. Även Rubrik, språket, bilder, grammatiken, framförandet är viktiga, samt i vilket medium nyhetsreportaget förekommer.

Av veckans texter tyckte jag faktiskt att Silja Lanas Cavadas text ”Dokumentären hittar televisionen” var den intressantaste. Texten beskrev kanske mera historiskt hur det gick till när man började producera dokumentärer i Finland, hur man lekte och experimenterade sig fram eftersom ingen riktigt hade någon skolning i ämnet. Det som jag fastnade för i texten var att dokumentaristiska skolan ändå hade målsättningar med sin produktion, så som deras grundutgångspunkt; att informera människorna och att övervaka de makthavande samt väcka och främja den offentliga debatten. Men även här i Cavadas text blir man varse censuren som existerade på 60- och 70-talet, liksom i Anne Koskis text ”Överföring med rutans hjälp”. Man kan verkligen fundera över hur skyddade har det finländska folket levt genom åren? Skulle vi ha tagit skada av materialet om det inte blivit censurerat? Och hur hade våra värderingar formats ifall vi fått ta del av det censurerade materialet?

I övningsuppgiften har jag tänkt välja att analysera två stycken finlandssvenska dagstidningar. Jag har tänkt jämföra en storstadstidning så som Hufvudstadsbladet med en småstadstidning så som Österbottens tidning. Min tanke var att jämföra tidningarna med varandra för en dag, för att se om de skiljer sig från varandra både vad gäller kategorier, upplägg, framtoning, rapporteringar m.m. I fall att de rapporterar någon gemensam nyhet tänkte jag se på hur respektive tidning rapporterar om just den nyheten. Jag valde denna uppgift för att jag är nyfiken på hur småstäder skiljer sig från storstäder i Finland och för att finnlandssvenskarna som grupp intresserar mig.