Gästföreläsningen av Astrid Huopalainen var mycket intressant. Jag kunde stanna endast halv eftersom jag var tvungen att delta i en annan föreläsning på kvällen. Under föreläsningen diskuterades olika sorters ledarskap och hur denna har ändrat under de senaste åren. Man kan leda organisationer på flera olika sätt, man kan dela ledningsuppgifterna eller vara den dominanta ledaren. Enligt undersökningar är det dominanta ledandet föråldrat, eller har börjat bli mindre vanlig i samhället. Man har börjat anse att ledning är något mer än att leda ett folk, eller en grupp. Man skall inte bara bestämma över andra utan ledarskap är något man delar med andra, samverkar och jämlikt diskuterar.

Det var intressant att höra hur ekonomer och t.ex konstvetare, de mer kreativt inställda har möjlighet att tillsammans åstadkomma ett fungerande företag. Enligt mig låter detta briljant eftersom dessa två parter kan dela på bördan jämt. För den kreativa parten finns så långt arbete med att skapa nytt och hålla koll på vad publiken vill ha, bakom kulisserna är det såvida mycket klokt att ha den andra parten att hålla koll på ekonomiska uppgifterna.

I texten vi skulle läsa till gästföreläsningen kallas de kreativa parterna för de bohema. Dessa bohema lever ofta med låga inkomster som blir till av små petitessjobb som bär lite pengar in, dessa är inget att försäkra sig över. De bohema är vana med att leva med lite pengar, för dem är livet en annorlunda erfarenhet än för ekonomer som i vissa fall lever för sina pengar och inte tvärt om. På grund av denna tankegång är det naturligt för de kreativa, de bohema att inte ha lika djupt insatt koll på ekonomiska tabeller och hur man redovisar sitt förbruk och sina inkomster. I detta fall stiger ekonomutbildade fram i företag och är viktiga för att hålla dessa i gång. I ett sådant företag kan jag lätt tänka mig att dessa parter är jämlika, eftersom utan ekonomen skulle pengarna kunna kretsa i olika omlopp är och där. Företaget skulle klara sig kanske ett år men inte längre eftersom man ofta behöver en plan för sina pengar i ett företag.

Ekonomen är dock inte något mer viktig än den kreativa parten. Den bohema kreativa parten står för motivationen i det hela, det är hen som designar och ger företaget en mening och sin existens, utan en produkt finns inget att sälja och utan att den kunskap och erfarenhet som dessa två parter har gemensamt skulle ingetföretag finnas till.
De bohema har en naturlig talang för att improvisera på ett helt annat sätt än ekonomerna. Visst kan ekonomer improvisera men de känner knappast den sanna viljan att var spontan och att ta en risk. I ekonomin handlar allting om att räkna risken i det spl man spelar och handla enligt vad som är bäst för företaget och ens initsiativ. Det som är initsiativt för en ekonom är helt annat än för den krativa bohema parten. Enligt mig fungerar ett blandat företag precis pågrund av att man blandar dessa två naturer, den spontana bohema persionligheten och det väl uträcknande och riskmedvetna ekonomiska synen.

I texten nämns ett citat ”art for art’s sake”, flera gånger, även på franska. Jag har läst samma ord ytterligare av Oscar Wilde. Dessa ord betyder för mig att de bohema, så som det redan framhävts tidigare, lever sitt liv för att leva och skapar sin konst för sin passion. Det betyder inte lika mycket att få betalt för sina verk som att faktist ha chansen att få skapa dem. De verk dessa kreativa skapar har en större betydelse i sinnet än i pengar. Det är har som ekonomen kan stiga fram och göra det som är bekant för hen, att organisera de uppgifter som går mellan skaparen och betraktaren, tillverkaren och konsumenten.
Kreativt entrepenörskap går ut på att finna balansen mellan dessa två parter och föra dem samman inom samma företag och under samma tak. Genom att utveckla de båda parternas styrkor kan man nå gemensamma mål och drömmar. Gemenskapet och samarbetet mellan dessa två parter kan leda till verk som ingen dera kunde skapa ensam. Enligt mig hänger denna samarbete endast på att man lyssnar på varandra och är jämnstälda. Ingendera part är viktigare, trorts att man kan se hur ekonomer och de ekonomiskt inriktade entrepenörerna tar över och man lämnar mindre plats i samhället för de kreativt inriktade vill jag hävda att de är båda lika viktiga.

//Henna