Måndagen den 13.9 deltog jag i en gästföreläsning av Klas Backholm i Grundkursen för statsvetenskap. Backholm föreläste om journalisten som samhällspåverkare samt om journalisters mående under coronapandemin. Föreläsningen blev en ögonöppnare för hur jobbet som journalist ser ut, samt hur samhällets “ups and downs” påverkar journalistens mående och jobb. Eftersom jag själv är intresserad av journalistik och media och att eventuellt jobba med något liknande i framtiden tilltalade Backholms föreläsning mig. Backholm använde coronapandemin som exempel i sin föreläsning, där han forskat om hur just pandemin påverkat journalisters psykiska mående.
I skrivande stund finns inga tidigare studier som undersöker samma sak och vi vet inte så mycket om ämnet. Det enda som det har rapporterats om tidigare är att problem anknutna till distansjobb och flytten till hemmakontor leder till flera problem. Backholms forskning utgick från forskningsfrågorna “i vilken utsträckning har arbetet med pandemin lett till att journalister mår sämre psykiskt” samt “Hur inverkade a) risken för att komma i kontakt med viruset via jobbet, b) flytten till hemmakontor, och c) det försämrade stödet av chefer/kollegor pga flytten på det psykiska måendet?”.
Slutresultatet från Backholms forskning blev att pandemin har påverkat journalisternas psykiska mående negativt. En stor majoritet hade upplevt åtminstone en typ av negativ reaktion såsom ångest, ensamhet, utmattning m.fl. en liten del (3-4%) hade till och med varit sjukskrivna på grund av den psykiska påfrestningen.
En intressant följdfråga vore att undersöka huruvida journalisternas mående har påverkat hur allmänheten har uppfattat pandemin genom medieinnehållet. Har kvaliteten på artiklarna ändrats? En diskussion kring dystopisk framtidstro tog form och huruvida en journalists dystopiska respektive utopiska framtidstro avspeglas i dennes verk och artiklar. “Smittar” en dystopisk framtidstro av sig till journalistens läsare?
Viruskontakt inom jobbet, mindre stöd av chefer och kollegor samt flera utmaningar på grund av distansjobb är saker som enligt Backholms forskning alla lett till sämre psykiskt mående för journalisterna. Eftersom trygghet i fråga om hälsa samt socialt stöd är betydelsefulla resurser i en människas liv är avsaknaden av dem kritiska för en människas mående. De psykologiska grundbehoven bör uppfyllas för att en människa ska må bra fysiskt, psykiskt och socialt.
Källa:
Backholm, K. (13.9.2021). Journalisten som samhällspåverkare i ett komplext medielandskap. Vasa: Åbo Akademi
Då vi fick denna uppgift, att intervjua en alumn, kom vi över Anna Bertills namn via LinkedIn. Bertills var inget främmande namn för någon av oss i och med att vi hört om hennes företag, Bertills & Jung, samt att hon synts i media då och då i samband med kommunalpolitiken i Vörå. Vi kontaktade Bertills via Instagram och frågade om hon ville ställa upp på en intervju och det gjorde hon gladeligen.
Varför började du studera just statsvetenskap?
Jag började studera statsvetenskap vid Åbo Akademi i Åbo 1998 och tog examen 2002. Jag valde statskunskap eftersom jag varit intresserad av samhällslära, därav var valet av studieplats självklart. Jag ville göra något med samhället och var intresserad av politik och historia. Gick inriktningen internationella organisationer och internationell politik. Min handledare i gradun var Dag Anckar.
Varför tycker du att statsvetenskap är viktigt?
Samhällslära är överlag viktigt som bidrar till allmän fostran, som vi ser allt för lite av idag. Jag tycker även att samhällslära/statskunskap hör till allmänbildningen.
Vi såg att du för tillfället jobbar på att skriva en doktorsvhandling, vill du berätta lite vad den handlar om och hur det går till?
Ämnet är strategisk kommunikationsinriktning i statsvetenskap. Jag har hållit på i ett år vid sidan om jobbet, och gör det främst för att jobba på min egen kompetens inom det ämne jag jobbar med, det vill säga kopplingar mellan starka kanaler, influerare och politiker. I samband med detta lär jag mig också vad som är okej/inte okej att handla politiskt.
Vad jobbar du med? Berätta om ditt företag samt varför du gör det du gör?
Bolaget idag (Bertills & Jung) är ett kommunikations- och produktionsbolag. Vi jobbar med extern kommunikation, video, bild, livestream och manusproduktion. Även intern kommunikation inom till exempel företag är en central del av vårt jobb samt omvärldsanalys för företag/kommuner i form av strategier eller muntligt.
Hur kom du dit du är idag? Hur har din karriärväg gått?
Jag var 22 år när jag blev magister i statskunskap. Tog först ett vikariat inom kultursektorn i Vasa och blev därefter riksdagsassistent för miljöminister Jan-Erik Enestam under två års tid. Om man vill bygga på en politisk karriär är politiska ungdomsförbund och engagemang inom kårverksamhet bra sätt för att bygga upp sitt nätverk. Jag själv var aktiv inom Svensk ungdom och var ordförande för organisationen i två år (2005-2007). Jobbade även ett tag som informationschef på Finlandssvenska idrott och därefter som specialmedarbetare med kultur- och idrottsminister Stefan Wallin under Vanhanens regering. Sedan blev jag vd på Folkhälsan utbildning och därefter startade vi företaget Bertills & Jung 2018 som jag ännu idag jobbar med.
Har du några tips på om man vill jobba inom den branch du är i? Vilka kurser/erfarenheter känner du att du idag har mest nytta av?
Gör det som känns intressant, fortsätt “gräva”, testa på olika inriktningar och gör det bästa av studietiden. Var aktiv i till exempel studentkåren. Var modig och pröva på, även om du inte har kontakter från tidigare samt ta tillfälle i akt att bygga upp ett eget nätverk. Jag rekommenderar praktik, själv var jag på Korsholms polisinrättning och fick goda erfarenheter därifrån. Genom praktik kan man få in en fot i branschen samt vidga sina nätverk.
Hur ser framtiden och sysselsättningen ut inom din bransch?
Branschen har goda framtidsvisioner. I och med växande språkkunskaper är det inte längre endast engelskan som gäller då samhället blivit multikulturellt. Kommunikationen via sociala medier allt viktigare.
Du är med i kommunfullmäktige, berätta lite om vad dina uppgifter där består av, hur du kom in på att ställa upp i valet samt på vilket sätt du tycker att studierna i statsvetenskap har varit till nytta.
Jag är idag styrelseordförande i Vörå kommun. Jag har tidigare ställt upp i flera val såsom Åbo stadsfullmäktigeval, eu-val, riksdagsval och Vasa stadsfullmäktigeval. En styrelseordförande leder politiskt, ser till att det finns ledande tjänstemän samt jobbar med allt från budget till praktiskt arbete. Från studierna har jag haft mest nytta av den globala förståelsen samt det nationella. Mitt politiska engagemang och erfarenhet har hjälpt mig mer i jobbet som styrelseordförande än själva studierna.
Om du skulle ge ett sista tips till nya statsvetarstuderande, vad skulle du säga?
Läs frimodigt allt ni kan och välj inte nisch för snabbt. Testa olika inriktningar och gör saker bredvid dina uni-studier och var inte rädd för nya utmaningar. TESTA PÅ!
Forskning inom internationell politik är väldigt komplex, detta eftersom det konstant sker förändringar i världen samtidigt som forskningsområdet är brett. För att kunna forska i internationell politik blir det därför viktigt att kunna tillämpa olika teorier. Lindell (2021) förklarar att det inom internationell politik finns tre huvudteorier: realism, liberalism och konstruktivism. Dessa är alla begrepp som jag har hört flertal gånger men som jag under gästföreläsningen fort märkte att jag inte riktigt har förstått tidigare. Jag kommer endast att diskutera begreppen realism och liberalism i det här blogginlägget.
Bild: Pixabay
Lindell (2021) benar ut och förklarar dessa ”-ismer”, vad som är viktigt att ta fasta på och vilka problem som finns inom de olika teorierna. Genom realismens glasögon ser man staten som den viktigaste aktören och orsaken till varför den egna staten samarbetar med andra är för att öka sin egen makt. I Lindells (2021, s. 12) föreläsningsmaterial står det att ”States have no permanent friends or permanent enemies, merely permanent interests.” – vilket jag själv anser är en intressant syn på saken. I Badersten & Gustavsson (2015, s. 58) nämner man att eftersom det inte finns någon som har makt över stater har stater själva ansvar för sin egen säkerhet, detta leder i sin tur till att stater söker alltmer makt. Man vill helt enkelt inte vara beroende av någon eftersom det kan hända att den andra parten ”byter sida”.
Lindell (2021) fortsätter att diskutera liberalism och genom liberalismens glasögon anser man att det finns vissa ideal som kan nås och man har överlag en mer optimistisk syn på världen än inom realismen. Även inom liberalismen anser man att staten är viktig men man värdesätter även andra aktörer. Internationella relationer och samarbeten är viktiga faktorer inom liberalismen. I YouTube-klippet (Soomo Publishing 2011) om liberalism som var med i Lindells (2021, s. 24) föreläsningsmaterial nämns det att man inom liberalismen alltid vill utforska alla andra möjligheter före krig men att krig ibland är ofrånkomligt. Vidare nämner man Europeiska unionen och Förenta nationerna som två exempel på ”liberala aktörer”.
Efter att ha fått en större inblick i vad som menas med realism och liberalism känner jag att jag har fått en bättre förståelse för varför vissa länder agerar på ett sätt och andra på ett annat sätt. Under föreläsningen diskuterade vi för- och nackdelarna med de båda teorierna och jag tycker att det var väldigt intressant. Realismen känns väldigt dyster och som att man inte strävar efter något ”bättre” samtidigt som liberalismen kan verka ”för optimistisk”. Det är självklart att det finns såväl positiva som negativa sidor med alla olika teorier och därför är det också bra att känna igen dem.
Källor
Badersten, B. & Gustavsson, J. (2015). Vad är statsvetenskap? Om undran inför politiken. Lund: Studentlitteratur.
Lindell, M. (den 28 september 2021). One world, many theories: introduction to theories on international relations. Vasa: Åbo Akademi.
När jag sökte in till statsvetenskap var det med nervositet och nyfikenhet. Som många andra intresserar jag mig i samhällsfrågor och jag tittar på och läser nyheter dagligen för att hålla mig uppdaterad. Det som gör mig nervös är min egenuppbyggda föreställning om att ”alla” som har studerat statsvetenskap börjar gå runt i bruna kostymer och prata om partipolitik, ett ämne jag för övrigt inte alls är insatt i. Trots min rädsla för bruna kostymer tog min nyfikenhet slutligen över och jag sökte in till utbildningen.
Bild: Pixabay
När vi i kursen Grundkurs i statsvetenskap fick som uppgift att intervjua en alumn hade jag en önskan och den var att få möjligheten att intervjua en person som arbetar med något som jag själv är intresserad av. På LinkedIn fann jag många personer med intressanta studie- och arbetsbakgrunder men slutligen fastnade jag för en person. Personen som jag hade nöjet att intervjua är Andréa Högberg som arbetar som kommunikationsexpert på Yle. Nedan har jag sammanställt mina frågor och Andréas svar.
Vad jobbar du med idag och vilka arbetsuppgifter har du?
– Jag har arbetat i ungefär tre år som kommunikationsexpert vid Yles enhet för kommunikation och varumärke. Jag gör inget journalistiskt utan jag arbetar med sådant som bolag skickar ut på svenska, ex. årsberättelser, pressmeddelanden och samarbeten – det som Yle kommunicerar externt och internt. Jag är också med i Svenska Yles styrgrupp som kommunikationspartner och konsult som ger råd och stöd om kommunikation. Det vill säga, bolagskommunikation på svenska.
Vad var det viktigaste du lärde dig under utbildningen i statsvetenskap?
– Det var en stund sen (skratt). Jag minns masskommunikationsprogrammet med värme. Vi gjorde studieresor, tv-produktioner, radio och film. Det var roligt och krävande och det gav mig också en fot in i mediebranschen vilket var en höjdpunkt. Vi var ungefär tio studerande och jag har fortfarande kontakt med samma personer idag. Det var otroligt roligt att få arbeta nära med samma människor och vi blev till en tajt grupp. Det var lite som att vara tillbaka i grundskolan då man hade sitt eget ”gäng” och en stark ”vi-anda”.
Varför är statsvetenskap viktigt?
– Det är ett otroligt allmänbildande och mångsidigt ämne. Alla borde studera det på något sätt. Det är inte bara fokus på Finland och hur det fungerar här utan man tittar på samhället som helhet och även ur ett internationellt perspektiv. Statsvetenskap ger grunden till mycket – förståelse för samhället är en jättebra bas för många.
Vad är dina bästa tips till nya statsvetare?
– Läs kurser som intresserar dig. Försök inte tänka att ”det här behöver jag för att nå det här målet” – karriären behöver inte vara färdig utstakad, utan välj de kurser som intresserar dig. Jag tänkte först bli journalist, men sen märkte jag ganska tidigt att kommunikation och att arbeta med journalistik från en annan kant är min grej. Lär känna folk! Vasa är lagom litet och att lära känna andra som studerar, både personer som studerar samma sak och även de som studerar något helt annat är något som jag rekommenderar.
Vilka kunskaper och egenskaper är bra att ha i ditt arbete?
– Via masskommunikation lär man sig att man måste vara bra på att prata men olika typer av människor. Det är bra att vara nyfiken och att våga ta reda på saker. I mitt arbete är det också viktigt att vara noggrann eftersom den information som vi ger ut inte får vara felaktig.
Vad är det bästa med ditt jobb?
– Kollegorna! Jag lär mig också väldigt mycket i arbetet. Det är utmanande och därför är det samtidigt jätteroligt. Jag gör inte samma sak hela tiden utan det är ett varierande arbete. Det är också roligt att få användning av de yrkeskunskaper som jag har och känslan att ”det här blev bra” – är väldigt belönande för mig själv.
Efter att ha intervjuat Andréa kan jag konstatera att ämnet statsvetenskap öppnar upp till flera möjligheter. På samma sätt som jag vet vad jag inte vill arbeta med verkade Andréa veta exakt vad hon ville arbeta med när hon först började studera statsvetenskap. Hennes karriärdröm förändrades dock och av vår intervju fick jag den uppfattningen att Andréa verkligen trivs i sitt arbete fast det inte blev till det som hon först trodde att det skulle bli. Fast jag lugnt kan konstatera att jag fortsättningsvis inte vill skaffa kostym och börja prata partipolitik känner jag mig lite mer öppen för möjligheten att ändra mig. Vem vet, plötsligt kan det bli riktigt intressant. Det är kanske det som är det fina med att studera statsvetenskap, det finns otroligt många valmöjligheter.
Den 13.9 2021 höll Klas Backholm en föreläsning om hur det är att jobba inom media under den rådande pandemin. Det måste vara mycket svårt att jobba som journalist inte bara under Covid-19 utan under alla kriser. Det måste vara psykiskt tungt att rapportera om och om igen om negativa händelser.
Under sin föreläsning presenterade Backholm en forskning som han med andra hade gjort. Forskningen var baserad på journalisters mående under kriser. Jag tycker att det var mycket intressant att se en presentation av en forskning. Studien presenterades steg för steg. Jag har inte varit med om det tidigare och det var mycket lärorikt och inspirerande. Presentationen fick mig att genuint intressera mig av forskning. Jag tror att jag kommer att ha nytta av presentationen som vi fick, eftersom den fungerar som en modell om jag någon gång behöver presentera (eller göra) en forskning i framtiden.
Det var ingen överraskning att det var en så stor andel av journalister som hade mått dåligt under den rådande pandemin. Det kan inte vara så lätt att övergå från att se människor, intervjua och vara på fältet varje dag till att endast sitta isolerad hemma framför datorn. Det måste ha varit mycket svårt (för inte bara journalister) att sluta träffa människor och inte vara lika aktiverade längre.
Dock tror jag att det också är en kulturbunden sak. Det slog väl inte lika hårt på finländare som på andra, eftersom finländare redan är ganska osociala och njuter av tystnad och egentid. Åtminstone njöt jag till en viss mån att sitta hemma på distanslektioner istället för att vara i skolan varje dag. Det enda som var svårt för mig då jag var på distans var rutiner och kursprov.
På tal om kultur skulle det vara mycket intressant att vidareutveckla forskningen genom att jämföra journalister i olika länder eller från olika kulturer, eller till och med jämföra finska och finlandssvenska journalisters mående. Det hade också varit intressant att jämföra journalister i olika åldrar, eller till exempel jämföra journalisters mående i storstäder och småstäder. Om man far utanför ramarna skulle det också vara intressant att jämföra måendet i helt olika yrkesbranscher under pandemin.
Källa
Backholm, K. (den 13 september 2021). Journalisten som samhällspåverkare i ett komplext medielandskap. Vasa: Åbo Akademi
Det var Henrik Serup Christensen som tipsade oss om alumnen Rosanna Blomster. Vi ville intervjua henne eftersom hon var ung och kvinna. Dessutom hade hon en imponerande karriär som riksdagsassistent och har erfarenhet från bland annat ett kommunkontor i Bryssel. Vi utförde intervjun via zoom, eftersom vi kom fram till att det är lättast så. På grund av distansen kunde vi inte träffas i verkligheten. Rosanna Blomster är hemma från Åbo och jobbar som riksdagsassistent för Sandra Bergqvist, SFP. Blomster är aktiv inom föreningar som till exempel svensk ungdom.
Rosanna Blomster ställde upp för SFP i Åbos kommunalval år 2020 (viktiga politiska frågor för henne är välmående kommuninvånare, kultur samt boende och byggande).(Rosanna Blomster, Facebook)
Vi började med att fråga frågor om hennes utbildning: Varför valde du att studera statskunskap?
”Det var inget självklart val, jag visste inte riktigt vad jag ville göra efter gymnasiet. Jag skrev samhällslära i studenten, (men bestämde mig för det bara någon natt då jag inte kunde sova!). Till sist blev de så att jag sökte in till ÅA samhällsvetenskaper eftersom jag tyckte det var intressant och allmänbildande.”
Ångrade du det någonsin eller hade du gjort något annorlunda då du ser tillbaka på det?
”Jag har nog aldrig ångrat valet av vad jag studerat, men sen i efterhand vissa saker i studielivet som jag hellre skulle ha studerat mera på. Då det visade sig att man kunde studera nationalekonomi gjorde jag det till ett biämne. Såklart finns det alltid kurser som man sen i efterhand skulle ha haft nytta av.
Vilka ämnen läste du? Varför valde du just dem?
”Statskunskap var mitt huvudämne och sen på kandidatnivå läste jag nationalekonomi som biämne, och på magisternivå hittade jag offentlig förvaltning som nytt biämne och tyckte att det kompletterade ganska bra statskunskap. ”
”Statskunskaper är som ett stort paraply där det ryms ganska mycket under och man kan läsa lite allt möjligt, och där tyckte jag att offentlig förvaltning hade lite mera konkret sikte. Nationalekonomi valde jag mest för att vi hade en duktig föreläsare som presenterade ämnet för oss.”
Vad var det viktigaste du lärde dig under utbildningen i statsvetenskap?
”Statskunskapen är bra på det sättet att man lärde sig ta in mycket information. I tenter var det i alla fall förr att man läste flera böcker, och föreläsningarna ännu till. Man lär sig luska ut vad som är det mest väsentliga, och det har jag nog haft mycket nytta av nu med det här jobbet jag har nu som riksdagsassistent. Studierna har nog hjälpt mig att tänka kritiskt och inte alltid ta det för givet som någon berättar åt en”.
Vi fortsatte med att fråga om hennes karriär; har du jobbat på nåt annat ställe än det du jobbar på nu?
Rosanna Blomster, kommuntorget
”Jag gjorde under magisteråret en praktik på ÅA:s utbildningscentrum, men det var en kort tre månaders grej. Annars har jag sommarjobbat på båten. Sen har jag också sommarjobbat på Pargas kommun. Sen var jag ett år i Bryssel och jobbade på kommunkontoret där. Det var en praktik som man kunde ansöka genom svenska kulturfonden, vilket är något jag tipsar om att hålla ögonen öppna för, ifall man vill utomlands andra vägar än utbyten. Så det här är nog mitt första riktiga jobb!”
Vad har du för arbetsuppgifter?
”Mitt jobb är ganska mångsidigt. Det är mycket med att hålla koll på e-posten, att gå igenom och scrolla eller ta bort sånt som inte är lika viktigt och inte lika akut. Jag håller reda på kalendern en del och det är väl lite av de mer tråkiga och administrativa uppgifterna. Ledamöterna har ganska lite tid att sätta sig ner och läsa, så det handlar om att ta fram den infon som behövs för vissa saker. Jag skriver utkast till kolumner och pressmeddelanden. Vi har nu också att när ledamoten vill fråga om något så kan man lämna in en skriftlig fråga som då skickas vidare till ministrarna, om t.ex. någon aktuell fråga som är lite “tokig” så skriver jag också utkast till dem. Man söker ganska mycket information i det här jobbet. En av mina största uppgifter handlade om fastighetsskatten i skärgården, och då visste jag endast att folk var arga på att något hade hänt men jag visste inte vad.”
Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?
”Det är helt annorlunda under pandemin. Under det senaste 1,5 året har jag mest jobbat hemifrån. I teorin har jag en 9–5 arbetsdag men det varierar mycket; ibland kan det bli en längre dag och ibland blir det kortare dagar. Jobbet kräver flexibilitet eftersom man egentligen är i jour hela tiden. Jag kan sitta i möten eller resa med ledamoten och då blir ju dagarna längre. En typisk arbetsdag för mig under det senaste året har börjat med att jag läser e-posten och kollar kalendern på förmiddan, och eftermiddagen går ut på skrivuppgifter.”
Vad är du stoltast över i din karriär?
”Troligen det att jag lyckades stå ut i mängden och fick det här jobbet som riksdagsassistent. Vi träffades nämligen aldrig med ledamoten före jag blev anställd. Under tiden jag blev anställd befann jag mig i Bryssel på praktik. Senare har jag fått höra att ledamoten gick på sin magkänsla då hon anställde mig!”
Vad läser du för bok eller kollar du på någon serie just nu? Har du en favorit?
”I somras läste jag boken Bida sin tid– den var inte så bra, men då jag en gång hade börjat med den så kunde jag inte sluta. Serier kollar jag ganska mycket på. Just nu kollar jag på en serie som heter The Wire med min pojkvän! En favorit som jag ofta slötittar på är Modern Family.”
Rosanna Blomster, Kommuntorget
Har du några tips till oss nya statstuderande?
”Var öppet sinnade för allt som man måste och inte måste läsa! Juridik var ett ämne som jag då valde att inte läsa, men nu då jag jobbar som riksdagsassistent skulle det vara bra att ha något slags juridiskt kunnande också. Men nog klarar man sig utan det. Jag själv hade i början bråttom att bli klar i utsedd tid, men efter mitt utbyte till Tyskland då jag skulle inleda magisterstudierna kände jag att jag ännu ville fortsätta studera. Då började jag läsa offentlig förvaltning. Ta vara på studietiden och gör allt som ni vill! det finns omtent men aldrig omfest! gå på festerna och lär känna nya människor.”
Den 14.09.2021 höll Jenny Lindholm en gästföreläsning där hon berättade om sitt senaste forskningsoutput, samt de grundläggande koncept som omger ämnet. Kriskommunikation har varit centralt i Jennys karriär som statsvetare sedan hon började forska kring det efter skolskjutningen i Jokela år 2007.
Kriskommunikation är viktigt för statsvetare, eftersom krisen ofta hör samman med en föreliggande katastrof. Oberoende om katastrofen orsakats av naturen, olyckor eller planerat bruk av våld så medför den sig ett stort samhällsengagemang tillsammans med den stora och plötsliga förändringen. (Lindholm, 2021)
Man kan se själva katastrofen som en stor och plötslig energi, som kan styras genom kriskommunikation för att påverka den förändring som efterföljer krisen. För det är ofta så enligt Jenny, att kriser och katastrofer ger upphov till lagförändringar och övriga stora förändringar som tidigare varit svåra, eller näst intill omöjliga på grund av oförändrat tillstånd i makromiljön. (Lindholm, 2021)
I uppmärksamhetsekonomin, där vi ofta är upptagna av all information vi utsätts för från icke-formella källor så som sociala medier, så är det en stor möjlighet för ledare att kapitalisera på den uppmärksamhet ledare ges i och med en kris. Jenny demonstrerade detta när hon berättade om konceptet ”flash bomb memory”. Hon aktiverade publiken genom att fråga om vi själva minns vad vi gjorde när en kris inträffade. Jag personligen började genast tänka på hur jag satt på den gröna flodbanken i staden Lleida i Katalonien tillsammans med tre vänner. Det var tidigt på våren, men det var ändå närmare 20 grader varmt. Två koreaner och en annan finländare, ingen av dom trodde på mig när jag läste upp nyheterna som berättade att det totala utegångsförbudet börjar vid midnatt. Det var början på en process under vilken jag blev mera bekant med Spaniens och Kataloniens politiska ledare än jag någonsin trodde jag skulle bli.
I fallstudien av Jenny Lindholm, medförfattad av Joachim Högväg så undersöks den visuella kriskommunikationen av de politiska ledarna i Finland under coronakrisen. Visuell kommunikation har fått allt större betydelse med tiden, eftersom visuella medier har blivit allt lättare att sprida i det moderna informationssamhället. På det sättet är denna fallstudie nyskapande, där ledarnas visuella uttryck för ilska, rädsla, glädje och sorgsenhet studeras under förloppet av denna nutida kris. (Lindholm & Högväg, 2021)
I fallstudien upptäcker man att statsminister Marins kommunikation under coronakrisen har förmedlat ganska mycket glädje, utöver de övriga uttrycken för ilska och sorgsenhet. Även om det är svårt att uttala sig kvalitativt om vad som ligger bakom de många olika uttrycken under tidslinjen för presskonferenserna, så konstateras det att glädjen uttryckt av Marin förmedlat lugn och samarbetsvilja och ilskan förmedlat dominans. Som helhet konstateras det att Marins uppträdanden har präglats av en lugn och tydlig kommunikation, med viss varians i korrelation till krisens intensivitet. (Lindholm & Högväg, 2021)
För att dra tråden vidare från teorin kan man då fråga sig, hur har statsminister Marin lyckats med kriskommunikationen? Har Sanna Marin lyckats med att kapitalisera på den stora uppmärksamhet hon har fått i samband med krisen? Till att döma av opinionsundersökningar under krisens tidslinje så är svaret ja. Enligt en undersökning av Uutissuomalainen så tycker var tredje finländare att Sanna Marin är den bästa statsministern Finland har haft under 2000-talet. Enligt Yles artikel kring ämnet finns det även akademiska teorier om att populariteten beror på en lyckad hantering av coronakrisen. (Weckström, 2021)
Marins kommunikationsstrategi har alltså troligen varit kulturellt korrekt för Finländarna. Gästföreläsningen avslutades med att vi fick undersöka de nordiska statsministrarnas instagramflöden, för att se vad dom har haft för ansiktsuttryck när dom kommunicerat om pandemin på sociala medier. Diskussionen som följde var intressant, och gav en tankeställare kring hur den politiska kulturen i de nordiska länderna skiljer sig åt, även om de i global jämförelse anses vara lika.
Finlands Sanna Marin ses också ofta med ett leende på Instagram, men inte alltid. (Bild: Instagram @sannamarin)Danmarks Mette Fredriksen är glad på stort sett alla sina bilder. (Bild: Instagram @mette)Globalt perspektiv: När såg du senast Vladimir Putin leende? Troligen inte på hans Instagram i alla fall. (Bild: Instagram @vladimir.putin_official)
Referenser
Lindholm, J. (den 14 September 2021). Visuell kriskommunikation – Finland under coronapandemins första skede. Vasa: Åbo Akademi.
Lindholm, J., & Högväg, J. (den 01 Januari 2021). Emotionell räddning? Visuell kriskommunikation under coronakrisens inledande skede – fallet Finland. Statsvetenskaplig Tidskrift. Hämtat från https://statsvetenskapligtidskrift.org/2021/06/11/sarskild-utgava-coronapandemin-beslutsfattande-under-svara-forhallanden/
Weckström, B. (den 27 Juli 2021). Sanna Marin är årtusendets populäraste statsminister och Samlingspartiet är störst just nu – så här ser det politiska läget ut enligt färska undersökningar. Yle. Hämtat från https://svenska.yle.fi/a/7-10003841
När Klas Backholm pratar om medias roll är det speciellt ett begrepp som sticker ut: ”vakthund” (13.9.2021). Mediernas roll är att offentliggöra information och ifrågasätta samt granska den. Ibland kan det dock vara problematiskt att offentliggöra information, speciellt om de som besitter den inte litar på den offentliga nyhetsrapporteringen. I sådana fall kan journalister använda sig av en metod som kallas granskande journalistik, som ibland innebär att jobba ”undercover” för att komma nära personerna, eller informationen de besitter, som man vill belysa.
Bild 1
Coronapandemins utbredning väckte en längtan i många hem efter ett vaccin som skulle förhindra virusets framfart och skapa en flockimmunitet, men inte i alla hem. Efter observationer av en ökande kritiskhet mot vaccin i länder runtom Europa inledde grävande journalistikrapporterna Anna Nordbeck och Malin Olofsson förarbetet inför dokumentärserien Vaccinkrigarna, sommaren 2019. Målet med serien var att belysa antivaccinrörelsens framväxt i Norden och granska hur falsk information sprids av och inom rörelsen (Hansén, 2021). I serien får vaccinmotståndsrörelsen i Norden ett ansikte som skall komma och sätta Österbotten i blickfånget, Linda Karlström.
Ingen kunde nog ana vilken stor utbredning denna dokumentärserie skulle få när projektet inleddes, men när Coronapandemin inträffar under våren 2020 får temat en ökad politisk- och emotionell laddning. Vaccinmotståndarna som tidigare varit en relativt anonym rörelse i Norden blir nu ett hatobjekt som motarbetar samhällets försök att återgå till ett normalt liv. På grund av denna samhälleliga kontext när serien publicerades i december 2020 är känslorna som väcks hos opinionen starka och många, vilket leder till ett ökat politiskt tryck på rörelsen och dess förespråkare.
Vaccinkrigarna blev ett hårt slag mot Karlström, speciellt efter att Yle efter påtryckningar från publiken omvärderade deras beslut att sända serien i Finland. Det klargjordes av THL vintern 2020 att hon var en av de bidragande faktorerna till att vaccinering för HPV-virus minskat i regionen (Vanas, 2020). Därutöver stoltserar hon i serien med en artikel av ÖT från 2014 med rubriken ”Jakobstad en riskzon: Sjunkande vaccinationssiffror gör att epidemier riskerar bryta ut” och säger att hon nog inte kan ta åt sig ”hela äran” men att hon nog uppmanat föräldrar att ta reda på mera om vaccinernas biverkningar (Norbeck & Olfosson, 2020). Karlströms åsikter angående coronavaccinet stämmer överens med hennes antivaccinationslinje och hon förnekar den pågående pandemin och coronavirusets dödlighet. Därmed blev Karlström utsedd till ”Årets förvillare” av Skeptikernas förening i Sverige och Kronoby kommun, som är Karlströms hemkommun, och Finlands Svenska Idrott tog avstånd från hennes åsikter. Därtill valde hon att avgå som redskapsgymnastiktränare när hon började utredas på etiska grunder av Finlands Gymnastikförbund. (Wikipedia, 2021)
Bild 2
Den ökade osäkerheten angående vacciner i Jakobstad regionen speglas i vaccinationsgraderna som publiceras i ÖT den första september: Larsmo, Pedersöre och Karleby är de kommuner i Österbotten där vaccinationsgraden mot coronaviruset är som lägst (Sahl, 2021). Artikeln går dock inte in på huruvida det är antivaccinationsåsikter och osäkerheten som är orsaken till den låga vaccinationsgraden, men tas upp som en av huvudorsakerna i en annan ÖT artikel publicerad 9:de september (Lillqvist, 2021). Huruvida Karlström har en direkt inverkan på de nuvarande vaccinationsgraderna av coronavaccinet i Österbotten kan inte påvisas, men man kan gott anta att Karlströms tidigare antivaccinsaktivitet skapat ringar på vattnet som fortfarande är synliga.
Jonas Jungar (2021) skriver i sin artikel ”Därför skall du se Vaccinkrigarna” att serien belyser mycket mer än själva vaccinmotståndsrörelsen och dess metoder. Han menar att serien är ”en djupdykning i faktaresistens, människans psyke och de sociala mekanismer som leder folk på irrvägar”. Detta citat tangerar också ett annat problem som Klas Backholm tar upp på sin föreläsning, det vill säga att överflödet och lättillgängligheten till information kan leda till förvirring och ett beteende där man enbart tar till sig information som passar och stöder ens föreställningar. Något som Jungar också poängterar.
Denna undersökande journalistik fick alltså en viktig roll när det kom till att belysa vaccinmotståndarnas metoder för att förhindra spridningen av ickevetenskapligt material och öka den kritiska granskningen på materialet de publicerade. Genom att lyfta upp konspirationsteorier som format många antivaccin-förespråkares världsbilder och de antisemitiska åsikter som Karlström besitter, kan man gott anta att serien försökte få dess mera moderata anhängare att gå emot rörelsen och börja ifrågasätta dess ledning och deras etik. Vaccinkrigarna blev alltså ett medel att kriga för ett normalt post-covidsamhälle.
i Vörå. Vi kontaktade Bertills via Instagram och frågade om hon ville ställa upp på en intervju och det gjorde hon gladeligen.
