Susanne Österlund-Pötzsch (Svenska litteratursällskapet): Dagböcker i brett perspektiv –folkligt skrivande i SLS arkivs samlingar
Svenska litteratursällskapet i Finland grundades 1885 med syftet att vara ”ett vetenskapligt samfund som bevarar, utvecklar och förmedlar det svenska kulturarvet i Finland”. I den första paragrafen i stadgarna uttrycktes att bland de material som var av intresse fanns ”biografiska underrättelser samt brev av litterärt och kulturhistoriskt intresse”. Dagböcker hör med andra ord till en materialtyp av stort intresse för arkivet. Att bevara vittnesbörden om den svenska kulturen i Finland var fundamentet för Litteratursällskapet, men det var inte endast den högkulturella verksamheten som prioriterades. Eftersom flera av de stiftande medlemmarna hade ett stort intresse för folkkultur, fanns även insamling och dokumentering av folkkultur med på agendan i ett tidigt skede. Idag finns därför en stor bredd av olika slags dagböcker, både i traditionssamlingarna och i de historiska och litteraturhistoriska samlingarna. Hur skall man tolka beskrivningen ”dagbok” i arkivkontexten? Hur har dagböckerna kommit till arkivet och hur kan forskare få tillgång till dem? I presentationen lyfts några exempel fram på dagböcker –och dagboksliknande noteringar –i ljuset av seminariets betoning av vardagligt liv och emancipatoriskt skrivande.
Simon Langwagen (Dalarnas museum): Dalarnas folkliga dagböcker och skrivglädjens digitalisering -Ett samarbetsprojekt mellan Dalarnas museum och Kungl. Gustav Adolfs Akademien
Redan på slutet av 1980-talet genomförde Nordiska museet en nationell inventering av landets då kända bondedagböcker. Resultatet blev ett register som gavs ut i bokform 1992, under titeln ”Svenska bondedagböcker -Ett nationellt register”. I Dalarnas fall återfanns 25 böcker, merparten daterade till 1800-tal, med ett fåtal undantag från 1700-och 1900-talen. Den bok som i denna inventering sticker ut mest är kanske den så kallade ”Moradagboken” som började dikteras av en länsman redan 1671.
De 25 böckerna fanns vid 1980-talets slut i olika typer av sammanhang. De allra flesta ägdes då av privatpersoner eller av olika hembygdsarkiv. Ett fåtal återfanns även i större statliga arkiv.
Runt 2020, då på initiativ av Kungl. Gustav Adolfs akademien, ville man följa upp den tidigare gjorda inventeringen. Förutom att uppdatera ägoförhållandena till böckerna ville man kanske främst också satsa på digitalisering av dess innehåll. Då få av böckerna återfinns i regelrätta arkivmiljöer finns alltså heller inga långsiktiga garantier om dess framtida bevarande. Att då satsa resurser på att skanna dem bidrar dels till att garantera innehållets överlevnad, samtidigt som böckerna kan tillgängliggöras för en bredare publik.
Ambitionen har varit att så gott som samtliga böcker som tas upp i den nationella inventeringen ska digitaliseras. I detta arbete mobiliseras främst länsmuseerna som får agera inom sina respektive områden. Dalarnas museum har i detta fått agera förstudie och vi har tillsammans med Kungl. Gustav Adolfs akademien tagit fram rutiner för hur arbetsgången ska se ut. Slutprodukten hoppas bli en rikstäckande databas där folkliga dagböcker samlas och blir mer tillgängliga. Brist på anpassade databaser, ovana i arbetssätt och avsaknaden av nationella strategier gör dock arbetsgången allt annat än spikrak. Vi jobbar dock vidare och till dags datum är ett flertal museer i gång i projektet över stora delar av landet.
Ann-Catrine Edlund (Mittuniversitetet): Språkvetare möter Kågeträskdagboken. Forskningsområden och frågor
I språkhistoriska studier av svenska språket har dagböcker länge använts som källmaterial. De studerade dagböckerna har nästan uteslutande härrört från de övre samhällsskikten eftersom deras dagböcker varit förhållandevis lättillgängliga. Detta har inneburit att språkhistoriska förändringar studerats från de privilegierade samhällsklassernas perspektiv. I och med att folkliga dagböcker genom Kungl. Gustav Adolfs Akademiens digitaliseringsprojekt blir åtkomliga för forskning kan språkhistoriska förändringar lättare studeras också ur ett underifrånperspektiv (language history from below, Elspaß 2005). Därigenom kan man också studera språksociologiska frågor i ett historiskt sammanhang, dvs. hur språket samverkar med social identitet.
I föredraget kommer Kågeträskdagboken att lyftas som ett exempel på hur folkliga dagböcker kan användas inom språkvetenskap, både inom språkhistorieområdet och inom historisk språksociologi. Kågeträskdagboken är skriven i norra Västerbotten mellan 1891–1901 av två hemmavarande systrar och omfattar knappt 200 sidor (Edlund, Edlund & Lundström 2022). Utgåvan innehåller omfattande språk- och sakkommentarer och i inledningsvolymen kommenteras dagbokens språk och sakomständigheter ytterligare.
Vi har hitintills studerat tre språkvetenskapligt inriktade forskningsfrågor. (1) Vilket samband finns mellan personnamn och social identifikation? I Kågeträskdagboken är frågan möjlig att belysa genom att studera de inofficiella personnamnen, exempelvis Bastulid-Johan och Abrahams Lovisa. (2) Hur ser det folkliga orienteringssystemet ut såsom det kommer till uttryck i bruket av prepositioner i dagboken? Exempel på utbyggda prepositioner är därå, häri och söderi. (3) Vad innebar skriftanvändningen för dagboksskribenternas språkliga identifikation? Frågan kan bland annat studeras genom systrarnas ortografiska val (Sebba 2012). Vilka stavningsmönster tillämpar systrarna?
Urval referenser
Edlund, Ann-Catrine & Edlund, Lars-Erik 2020. ”Den 1 mars då dog och stran fredrika” Ortografiska val och språklig identifikation i en folklig dagbok från 1890-talet. I: Humanetten. S. 46–75.
Edlund, Ann-Catrine, Edlund, Lars-Erik 2020, Lundström, Ulf 2020. Basttulijani och Janosa Eva. Personnamn och identifikation i Kågeträskdagboken 1891–1901. I: Namn i skrift. S. 37–59.
Edlund, Ann-Catrine, Edlund, Lars-Erik & Lundström, Ulf, under medverkan av Birgitta Bjurman 2022. Kågeträskdagboken. En västerbottnisk dagbok 1891–1901 med kommentarer. Umeå & Uppsala: Kungl. Gustav Adolfs Akademien.
Elspass, Stephan 2005. Sprachgeschichte from unten. Berlin: De Gruyter.
Sebba, Mark 2012. Orthograhy as social action. Scripts, spelling, identity and power. I: Orthography as Social Action. S. 1–19.
Karin Hassan Jansson (Uppsala universitet): Arbete och kön i egodokument: erfarenheter från projektet Gender and work
I forskningsprojektet Gender and Work (GaW) studerar vi vad kvinnor och män arbetade med i det tidigmoderna Europa. Vi definierar arbete brett, som allt människor gjorde för att försörja sig och sina närmaste och har skapat en databas som vi fyllt med konkreta uppgifter om vad människor sysslade med.
Uppgifterna hämtas ur flera olika typer av källor, främst från domböcker men också från räkenskaper, suppliker och dagböcker. I Tuhundra häradsrättsprotokoll får vi, i ett fall som gällde barnkvävning, veta att en kaplanhustru ammade sitt barn år 1721, i ett stöldmål från samma ting år 1833 får vi veta att en torpare kört ett flyttlass och att hans dräng kört gödsel. I räkenskaperna på Strömsholm hämtar vi information om att en bonde i Sylta plogat och harvat i fyra dagar år 1822, medan vi genom Hildegard Sprinchorns minnesanteckningar får veta att hon ville överraska sin make och därför lät några drängar göra om vägen upp till huset år 1869 och hon året därpå bad sin trettioåriga dräng Kalle anlägga blomsterrabatter och plantera fruktträd. Genom olika källor försöker vi fånga det vardagliga arbetet för befolkningen som helhet: kvinnor och män, barn och gamla, husbönder och tjänstefolk.
Databasens kärna är verbfraser som beskriver den här typen av konkreta sysslor, som ”amma barn”, ”köra flyttlass”, ”ploga”, ”harva” och ”plantera äppelträd” tillsammans med uppgifter om vem som utförde dem, plats, tid, arbetsvillkor etcetera. I skrivande stund innefattar databasen närmare 45 000 verbfraser och över en miljon kontextuella uppgifter. Ungefär tio procent av verbfraserna kommer från det vi kallar ego-dokument, framför allt dagböcker.
I mitt föredrag berättar jag mer om den verborienterade metoden vi använder i GaW-projektet, hur vi använder dagböcker och andra egodokument samt hur de uppgifter om kön och arbete vi finner i dem förhåller sig till uppgifter ur andra källor.
Anna Westin & Tommy Lennartsson (Sveriges lantbruksuniversitet): Vad kan bondedagböcker lära oss om förindustriellt naturresursnyttjande?
Bondedagböcker kan ge en unik inblick i hur människor har hanterat de lokala ekosystemen för att skapa, underhålla och skörda naturresurser. Genom dagliga anteckningar kan vi följa bondehushållens aktiviteter i olika delar av gårdens marker under årscykeln. Aktiviteterna kan ses som resultat av människors aktiva beslut, som tas utifrån de ramar som sätts av ekosystem och socio-ekonomiska förhållanden. De tre dagboksgårdarna som vi använt, i Västmanland och södra Dalarna, skiljer sig på flera sätt. De har olika förutsättningar i naturresurser och landskap. Dagboksskrivarna representerar olika socio-ekonomiska förhållanden och har skrivit dagböckerna med olika detaljeringsgrad. Vi fokuserar på slåtterängar och betesmarker, vilka är naturtyper som varit centrala i förindustriella jordbruk men nästan är borta idag. Dessa markers nyttjande och skötsel är känt i stora drag från andar källor, men vi diskuterar hur dagböckerna kan bidra med fördjupad kunskap om detaljer i det praktiska arbetet med avseende på vad som gjorts, när under året och varför. Vi diskuterar också hur resursnyttjandet har varierat mellan år och förändrats över tid. Genom att tolka dagböckernas information kan vi fördjupa kunskapen om hur människor format naturen och samtidigt hur naturens förutsättningar format nyttjandet av densamma. Utöver dagböckerna har vi använt andra källor skrivna på gårdarna, såsom räkenskaper. Vi diskuterar några teoretiska ramverk för att sortera och analysera dagboksinformationen i historiskt-ekologiskt perspektiv.
Anna Sundelin (Åbo Akademi): Bland krimskrams och dyrgripar: tankar om konsumtion i några dagböcker från 1800-talet
Inom historievetenskapen har man intresserat sig för frågor med koppling till konsumtion allt sedan 1980-talet. Flera studier har till exempel visat hur förbrukningen av en vara eller en tjänst kan användas för att visa samhörighet och markera skillnader, inte minst i fråga om klädsel och utseende överlag. I denna presentation diskuteras tankar kring konsumtion så som de framträder i några dagböcker från 1800-talet. Det sena 1800-talet var en tid då mängden varor på marknaden ökade kraftigt som en följd av industrialiseringen och det faktum att man nu producerade varor även till ett lägre pris gjorde att allt fler kunde komma åt dem. Att konsumera kan väcka en uppsjö av känslor, däribland glädje över ett lyckat köp eller ett fynd, avundsjuka över grannens senaste uppköp eller avsky och besvikelse över missar och fel gjorda val. Vad berättar dagböcker om utbud, tillverkningssätt och handelsformer eller om de drömmar och tankar som var förknippade med anskaffningen av varor och tjänster? Vilka platser, såväl informella som formella, för konsumtion kan identifieras? Och hur kan dagböcker, som vanligen består av en rad kronologiskt skrivna anteckningar i jagform, användas för att studera konsumtionsintressen och konsumtionsmönster i en svunnen tid?
Anna Kuismin (Helsingfors universitet): Diaries and unlikely documents: Exploring life writing from below in nineteenth century Finland
As Martyn Lyons has observed, historians have too often neglected the writings of poor and semi-literate people. However, there is a wealth of sources if one cares to look for it, providing material for a ‘new history from below’. Jan Blommaert’s concept grassroots literacy is also apt here: it signifies a wide variety of non-elite forms of writing by people who are not fully integrated into the elite economies of information, language and literacy, while the expression unlikely documents appears in the preface of Tracing the Autobiographical (Kadar & Perreault 2005). This term, referring to the appearance of auto/biography in unexpected places, is useful in exploring some cases of grassroots writing. Over the years, I have gathered a corpus of around one hundred writings by Finnish farmers, crofters, rural craftsmen, farmhands and so on. The material ranges from fragmentary notes to autobiographical novels. The first part of my paper aims at illuminating the ways common people wrote about themselves at the situation where there were few models for life writing in a semi-literate society. After this, I shall concentrate on the diary of Aleksanteri Wallin, a farmer’s son. In all, his diary from 1879 to1882 consists of 600 pages. In addition to weather, work and visits, Wallin wrote profusely about his love for Manda whom his family opposed, because she was socially inferior to him.
Anna Kuismin, From Family Inscriptions to Autobiographical Novels: Motives of Writing in Grassroots Life Stories in 19th-Century Finland. In White Field, Black Seeds. Nordic Literacy Practices in the Long Nineteenth Century. Ed. by Anna Kuismin & M. J. Driscoll. SKS, 2013.
Anna Kuismin, Calendar, Chronicle and Song of Sorrows: Generic Sources of Life Writing in Nineteenth-Century Finland. In A World Inscribed. Ed. by Martyn Lyons & Rita Marquilhas. Palgrave.
Anna Kuismin, Unlikely Documents: Exploring Finnish Nineteenth-Century Life Writing From Below. European Journal of Life Writing 7 (2018). https://ejlw.eu/article/view/31504