Claus Stolpe blogg

För snart 40 år sedan befann jag mig på ”Country Music Hall of Fame and Museum” på Music Row i Nashville, Tennessee. Det ni. Det var en ombyggd skivstudio. Det gick inte att ta miste på guidens stolthet då vi kom in i det studiorum som hade bevarats:

”Där, kära vänner. Det var precis där som Dolly Parton stod då hon sjöng in orginalversionen av Jolene”. Varpå folks kameror smattrade glatt.

100 miljoner sålda skivor och 25 förstaplatser på ”Billboard”-listan. Det ni. Det är inte kattskit direkt. Rik som ett troll är hon vid det här laget. Här vill jag understryka att hon donerat massor till välgörande ändamål.

Dolly Parton var stor då och hon är stor än idag. Långt mer än den högbröstade blondin som folk här gärna har stämplat henne som. Ingen dumskalle.

Strax före jag började blogga gick Carl Dean ur tiden. ”Vem då?” undrar ni. Det undrade jag också. Det handlade om Dolly Partons make. De hade varit gifta i nästan 60 år. Nu är saken den, att jag tycker om countrymusik. Åtminstone av det mer gammalmodiga slaget. Men det där med kändisäktenskap har jag inte koll på. Hade inte tänkt på att Dolly Parton skulle vara gift. Men hade hon varit gift fem gånger hade jag väl inte reagerat.

En udda historia. De sprang på varandra utanför en tvättinrättning 1964. Det var samma dag som hon hade anlänt till Nashville. Med drömmar i bagaget. Carl Dean var asfaltläggare. Två år senare var dom gifta. Det hann dom vara i nära 60 år. Ändå finns det rätt få bilder av honom. Han hade inget behov av att synas.

Så till hennes välgörenhet. Åtminstone från början var det främst de fattiga områdena där hon växte upp i östra Tennessee som står i fokus. Det började med då hon under 1990-talet erbjöd alla som då gick i årskurs 8 och 9 ett stipendium på 500 dollar vardera om dom gick ut grundskolan. Avhoppen för de här två årsklasserna landade på 6 %. Normalt sett låg siffran på 35 %. Helt otroligt. Mer väsentligt var att myndigheterna fick upp ögonen med avseende på förebyggande åtgärder för att få ungdomarna att skaffa sig ett avgångsbetyg.

För att få ungarna att börja läsa startade hon ett bokutdelningsprojekt. Vid det här laget har den stiftelse hon startade delat ut 160 miljoner böcker. Du läste rätt.

Hon slog igenom med just ”Jolene” år 1973. Den skrev Dolly sedan hon retat upp sig på att en av kassadamerna på banken flirtade med Carl Dean. ”Vi hade inte ett normalt äktenskap. Men jag älskade det”, konstaterade hon sedan han gått bort. Huvudsaken man får det att funka. Modellerna för sånt må variera.

I min första blogg flaggade för att det kan bli en del idrott här. Men förhoppningsvis på ett sätt som kan läsas även av de som inte är så intresserade. Svårt att nå ut till alla. Men  man kan åtminstone ha den ambitionen.

Svårt att veta hur mycket. Jag följer inte med så mycket längre. Undrar när jag senast skulle ha följt med ett OS? För att inte tala om skid-VM. Fotboll är den minst ointressanta grenen. Inte ens ishockey-VM intresserar längre. Märkligt nog kom jag att följa med det svenska seriespelet mer än vanligt den här vintern. Bottnar väl i ren opportunism. Det har gått så himla bra för Brynäs!

Under min uppväxt jobbade mamma på Vasabåtarna. Det här innebar att hon hade med sig Expressen eller Aftonbladet då hon kom hem. Jag slukade sportsidorna. På TV blev ”Sportspegeln” ett givet favoritprogram.

På den tiden hade jag förstånd att vara opportunist. De två ishockeylag som fick mest uppmärksamhet var Leksand och så Brynäs från Gävle. Brynäs hade – och har – coolare dräkter. Antar väl att det bidrog? De hade något slags utsmyckning i rött och gult på axlarna. Dom har samma stuk än i dag.

Cool dräkt. Då liksom nu. Hur det går i slutspelet återstår att se. Brynäs vann grundserien – men sanningen är den, att dom inte har imponerat på senare tid.

Föreningen hade varit på dekis i rätt många år. Våren 2023 hände det ofattbara. Efter mer än 60 säsonger på raken i högsta serien åkte man ur. Det här tycks ha varit den vitamininjektion som behövdes. Inte bara att de steg direkt tillbaka. So nykomling har man lett grundserien så gott som hela vintern. Eftersom de allra flesta lagen, tio av 14, får delta i slutspelet kan det förstås gå hur som helst.

Men prestationen är smått otrolig. Låt vara att man gjorde en del profilerade värvningar. Men de gånger som stjärnorna har varit blekare än vanligt har ungdomarna trätt fram i stället. Den nya målvakten blev landslagaktuell då han var närmare 30. Då han se’n hamnade i en djup formsvacka visade sig reservmålvakten vara ännu bättre.

Självfallet får man finna sig i att kallas medgångssupporter då man kvicknar till om det går bra. Men jag blev väl helt enkelt så förvånad. Så SHL blev intressant.

Som barn var det förstås lite schizofrent att tycka att Tord Lundström, Inge Hammarström och bröderna Salming var supercoola så länge dom spelade för sitt klubblag. Då dom väl var försedda med gula tröjor med Tre Kronor på ville man att de skulle misslyckas så mycket som möjligt.

De äldre av er minns stjärnmålvakten ”Honken” Holmqvist. Från Gävle. Men spelade aldrig för Brynäs. Flyttade till AIK då han skulle satsa vidare. I en hockeygrupp på Facebook hörde jag mig för vad det berodde på. Döm om min förvåning då legendaren själv svarade. ”Honken” menade att det var så pass stor rivalitet mellan klubbarna i Gävle på den tiden. Inte kunde man gå från Strömsbro till Brynäs! Men tack för att du svarade! Jag blev väl nog säkert lite star struck.

Så tänkte jag pröva det här med blogg då. Ett antal år efter att det blev modernt. Om en tid lär jag väl se om det är någon som läser – eller om det enbart handlar om att jag samlar tankarna. Inget fel i det heller. Sedan är det en annan femma hur man ska få en spridning på det här. Jag har ett Instagram-konto … som jag i ärlighetens namn aldrig tidigare har lagt in något på. Det har bara inte blivit av. Tycker jag sitter för mycket vid datorn och telefonen annars. Blir knappast bättre av att man börjar häcka på Instagram. Ja, eller blogga då…

Bild för uppmärksamhet…

Till att börja med blev jag fundersam över hur lång en text skall vara. Jag googlade. Vissa rekommenderar 300-600 ord. Andra tycker en blogg kan vara 1.500-2.000 ord. Det senare låter lite väl mycket? Inte för att jag skulle ha problem att producera text. Tvärtom. Jag är ganska ”pratig”. Men man vill ju inte nöta ut folk heller. Strax under 500 ord, eller en bit över 2.500 tecken inklusive mellanslag, måtte räcka? Nu har jag skrivit en tredjedel i så fall.

I samma veva ramlade jag över en del andra tips. Regelbundenhet. Det tror jag stenhårt på. Jag kan väl försöka plåga dig sisådär fyra gånger i veckan? Typ tisdag, torsdag samt lördag och söndag? Nu är det knappast någon som är intresserad av allt sånt som jag gärna skriver om. Får väl försöka få in ett system där också. Säg nu att jag skriver om idrott en gång i veckan. I så fall är det väl vettigt att alltid använda samma veckodag för det ändamålet?

Bilder och bra rubriker rekommenderas också. Självfallet. Kan själv. Jag har prövat på att vara sportredaktör i ungdomen. Ja, plus att jag under 30 (!) års tid höll i klubbtidningen för Vasa IFK. Jo. Trettio. Tidvis lade jag ner min själ i det där. Efter hand mest av lojalitet. Den gav rätt bra med reklamintäkter.

Borde förstås lägga in en bild av KAJ bara för att få lite uppmärksamhet. Glad att dom vann. Men inget jag bemödar mig om att skriva något om här och nu. Det blir bara en massa upprepningar.

Ett annat tips kring bloggandet var att fundera vilka som hör till målgruppen. Det är knepigare. Jag skriver om sånt som intresserar mig. Ingen tangerar mina intressen helt. Men hoppas du med jämna mellanrum hittar något intressant här.

Mycket politik och historia lär det bli. Ofta i kombination. Bägge intresserar. Men inte till alla delar. Beträffande politikens värld är det USA som fascinerar mest. Tidvis följer jag med Finland och Sverige. Inte minst då det drar ihop sig till val. Nu i april är det ju två val på samma dag i Finland. Dels kommunalval, dels val till välfärdsområdenas fullmäktige. Det där blir spännande att se hur det kommer att utfalla. Sett till historia så är det där med ”krukor i jorden” inte min grej. Jag säger inte att det är oviktigt. Men det är den politiska biten som intresserar mig. Typ ”Vad hände riktigt där innan Finland blev självständigt?” eller ”Vad var det som gjorde att USA blev så stort som det blev?”.

Men nu börjar jag redan vara uppe i 500 ord. Vi återkommer!

Välkommen till Åbo Akademis bloggportal för kurs- och personliga bloggar. Det här är ditt första inlägg. Redigera eller radera det. Sen är det bara att börja blogga!