Saara Seppälä & Hanna Karppinen
Intervjun med Afrah Al-Bayaty
Vårt tema i kursens pararbete var att fundera frågorna kring hur de är att bo i Finland och i andra västvärlden som muslim. Västvärldens lagar, vanor och kultur jämfört med muslimernas kultur och lagar. Kan man utöva sin religion i Finland lika bra som man kan tillämpa den i länder där Islam är huvudreligionen? Hur förhåller sig arbetsplatserna till utövningen av religionen (exempelvis ramadan och användning av hijab). Hur möter västerlänningarna muslimer och hur muslimerna vill att västerlänningar skall möta dem? Hur fungerar religionsdialogen i Finland och hur aktivt muslimerna som bor i Åbo medverkar i dessa dialoger. Vår intervju fördjupar sig i kunskapen i dessa frågor och genom intervjun vi fick information vad situationen är i dagens samhälle och speciellt i Åbo.
Under historiens lopp har Finlands flyktingpolitik förändrats ganska mycket. Ännu under 1990-talet var flyktingen tvungen att ha en arbetsplats i Finland för att ha möjligheten att stanna. Flyktingarna hade också goda möjligheter att få en arbetsplats fastän den största delen inte kunde språket, de kom också bättre in i det finska samhället när de lärde sig språket på arbetsplatsen. De problem som flyktingarna mötte var att de inte kunde få väldigt höga poster på grund av sin bakgrund. De hade också mer svårigheter att utöva sina religioner för att det inte fanns moskéer i Finland. Gemenskapen och gruppens stöd som är en viktig dela av islam fick en mindre betydelse i 1990-talets Finland och många muslimer fick mycket västerländska drag med till det vardagliga livet. I början av 2000-talet börjar mer flyktingar från bland annat från Somalien flytta till Finland. Man börjar se mer den muslimska kulturen på gatorna och båda kulturerna hade svårigheter i att acceptera och integrera varandras kultur. Det finländska samhället var inte förberedd till denna förändringen som skapade konflikter som påverkar fortfarande idag finländarnas tankesätt. Många människor i det västerländska samhället anser islam och muslimer som skrämmande på grund av att man har inte tillräckligt med kunskap av deras kultur, vanor och lagar.
Intervju
Vi intervjuade Afrah al Bayaty från Turun Islamilainen yhdyskunta (”Åbo islamska samfund”). Afrah har ansvaret över sociala medier. Hon är sekreteraren och jobbar även med kvinnornas ärenden. Det islamska samfundet är aktivt i sociala medier och man kan följa deras evenemang lätt från deras Facebook sidor. Afrah säger att deras verksamhet samlar ihop många olika etniciteter från olika länder. Samfundets medlemmar kan vara finländare, muslimer som har bott länge i Finland, asylsökare och även utbytesstudenter. De finns ungefär 3 000 medlemmar i det islamska samfundet. Många människor som har just flyttat till Finland och känner inte staden eller landet söker efter gemenskap från Turun Islamilainen yhdyskunta.
För Turun Islamilainen yhdyskunta är religionsdialogen en viktig del av deras verksamhet. De gör mycket samarbete med kristna kyrkor och med judar. Varje år har de möten där de funderar hur man kan förbättra religionernas samarbete och religionens ställning i Finland. I olika krissituationer (t.ex. efter terrorattacken i Åbo) gör man mycket arbete med religionsdialogen och Afrah säger att religionsdialogen är en av de viktigaste uppgifterna som Turun Islamilainen yhdyskunta är med i. Man vill hålla och konstant förbättra relationen till de andra religionerna.
Att bo i Finland och i andra västländerna som muslim
– hur stöder arbetsplatser muslimernas tro?
En viktig fråga i vår intervju var hur arbetsplatser stöder muslimer och deras tro – är det möjligt att praktisera eller uttrycka sin tro på arbetsplatser här i Finland?
Religionsfriheten i Finland tryggas i Finlands grundlag. Det betyder att alla har frihet att antingen välja att utöva religionsfrihet eller välja bort religionen. Religionsfriheten är en av de mänskliga rättigheterna som finns uttryckt till exempel i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, dvs i Europakonventionen.
I konventionen sägs det bland annat att ”envars frihet att utöva sin religion eller tro må endast underkastas sådana inskränkningar, som äro angivna i lag och som äro nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, upprätthållandet av allmän ordning, skyddandet av hälsa eller moral eller av andra personers fri- och rättigheter” (Europakonventionen, artikel 9). Enligt konventionen är det alltså tillåtet att uttrycka sin tro även genom kläder, om det till exempel inte hotar den allmänna säkerheten.
Klädsel är ofta den synligaste sidan av tron på arbetsplatser. Det finns inte någon allmän regel gällande religiös klädsel i Finland (Muhammed, 2011, s. 206), utan ansvaret för det ligger på arbetsgivarna. Därför finns det mycket variation i attityder mot religiös klädsel – olika arbetsgivare kan ha olika uppfattningar och det finns olika attityder i olika arbetsgemenskaper. Ofta är det dock inga problem.
Tyvärr kan användning av huvudbonaden ändå vara ett hinder för att få en arbetsplats, även om den inte skulle på något sätt påverka själva arbetet (Muhammed, 2001, s. 114). Västerländska människor är nödvändigtvis inte vana vid att se muslimer med huvudbonader, och därför kan de anse dem som skrämmande. Det finns skillnader när det kommer till förhållandet till religiös klädsel mellan olika åldersgrupper – yngre människor har vanligtvis positivare syn på trons synlighet för att de är ofta vana vid att leva i en mångkulturell värld och har allmänt färre fördomar.
Det finns många olika orsaker till att använda slöjan – antingen hijab som täcker bara håret, niqab som lämnar endast ögonen otäckta, eller burka som täcker hela kroppen och ansiktet, inklusive ögonen. Religionen är inte den enda orsaken – alla som använder huvuddukar eller slöjor är inte religiösa, och alla religiösa muslimer använder nödvändigtvis inte slöjor. Omgivningen påverkar också mycket – om alla andra använder huvudduken, är det lättare att också själv göra så. Det kan dock särskilt hos yngre människor vara så att de inte vill använda huvudduken för de är omgivna av människor som inte heller gör det.
Bönen, som är den näst viktigaste plikten efter trosbekännelsen, är också en väldigt synlig del av muslimernas tro. De borde be fem gånger om dagen ansikte vänt mot Mecka; på morgonen före soluppgången, mitt på dagen, på eftermiddagen, på kvällen och efter solnedgången. I bönen kan en muslim uppleva en känsla av samhörighet, och därför är det bra att be tillsammans med andra troende.
Man kan dock be ensam om man är på jobbet – om det dagliga arbetet ändå fungerar är det helt möjligt att be under dagen. Man kan vanligtvis genomföra sin bön på arbetsplatsen om man hittar en lämplig tid och plats för det. Det är också tillåtet enligt islam att samla ihop de tre bönegångerna från dagen till kvällen, om man inte har möjlighet att be under dagen.
Sammanfattning
Intervjun var en väldigt bra metod för att få veta mera om vårt tema. Det är alltid mer intressant att lyssna på någon som på riktigt är muslim och vet att hur det är att leva i Finland och andra västländerna som muslim, än bara läsa artiklar eller böcker som behandlar detta ämne.
Uppgiften har definitivt ökat vår kunskap om islam. Vi har genom litteraturen och intervjun lärt oss massor av islams historia i Finland samt med dess nuläge. Muslimer har aktivt verksamhet i princip i hela Finland, fast den är dock mer aktiv i större städer.
Vi fick höra Afrah Al Bayatys erfarenheter om det dagliga livet som muslim i Finland. Vi diskuterade mycket om religionsdialog och hurdan roll har Turun islamilainen yhdyskunta och muslimerna i Finland i den. Som vi redan har skrivit, är religionsdialogen väldigt viktig i deras verksamhet – muslimerna i Åbo och i Finland vill enligt Afrah Al Bayaty att alla skulle kunna leva i lugn och ro med andra människor.
Vi slutade intervjun med att fråga att hur skulle muslimer vilja att människor möter dem. Svaret var någonting som vi borde alla komma ihåg i vårt vardagliga liv: vi borde inte ha fördomar eller tänka att alla muslimer är likadana.
Om någon muslim gör någonting och motiverar det med sin religion, betyder det inte att alla muslimer tänker på samma sätt. Muslimer är individer som tänker olika och gör olika val. De borde inte vara tvungna att försvara sig själva hela tiden bara för att de är muslimer.
Källor:
Melasuo, Pesu & Tomperi (2011): Impivaarasta pyramideille kulttuurienvälinen vuoropuhelu ja suomalainen kansalaisyhteiskunta
Hans-Georg Ziebertz, Ulrich Riegel (2008): Europe: secular or post-secular?
Husein Muhammed (2011): Yhtä erilaiset – islam ja suomalainen kulttuuri
Ruqaiyyah Waris Maqsood (2008): Mitä jokaisen kristityn tulisi tietää islamista