Extremism återfinns i nästintill alla religioner och det finns otaliga sätt att försöka förstå den som väljer en fundamental väg i sitt liv.
Det verkar inte finnas 100% säkra förklaringar på varför fundamentalism och extremism förekommer i våra religioner. Därmed har jag bestämt mig för att knacka på ytan och lyssna hurdana ekon jag får till svar.
Min intention är att försöka utöva, inte en fundamental, men förhoppningsvis någonting som har inslag av integral tankegång. Det betyder att jag har som syfte att försöka nå en helhetssyn över extremistiska företeelser. På grund av utrymmesbrist kommer uppsatsen ändå att bli rätt så koncentrerad.
Termen deprivation är någonting som jag återkommer till flera gånger i min text. Därmed är det kanske på sin plats att jag redan vid det här laget förklarar vad som menas med deprivation. Deprivation är ett undandragande eller undanhållande av stimulering som är av väsentlig betydelse för människans utveckling (wikipedia).
Kanske är det ännu på sin plats att via Maslows teori försöka diskutera hur deprivation och fundamentalism möjligtvis skulle kunna höra ihop (jag återkommer dock senare i texten till själva deprivationsteorin).
Maslow menade att människan har 5 grundbehov: fysiologi, trygghet, gemenskap, självkänsla och självförverkligande. Det första grundbehovet måste uppfyllas innan det andra kan bli uppfyllt o.s.v. Maslow menade vidare att dessa grundbehov är naturliga och livsnödvändiga för att människan skall kunna känna sig tillfredsställd. Fullständig tillfredsställelse uppnås först vid självförverkligande. Om man nu tänker att ett eller flera av dessa behov blir totalt frånvarande, kommer känslan av att något fattas i ens liv att dominera.
Om teorin kan anses som relevant, skulle man möjligtvis kunna dra slutsatsen att religiös fundamentalism kan till exempel av vissa anses som ett sätt att förverkliga sig själv på. Därmed kan den som redan har de fyra första grundbehoven tillfredsställda, känna att religiös fundamentalism är ett sätt att realisera sitt liv med. Men lika väl skulle fundamentala extremister kunna värva troende ur sådana grupperingar som fortfarande ligger i de andra grundkategorierna. Det här skulle kunna förklara varför fundamentalister återfinns i alla samhällsklasser; likaså återfinns möjligtvis en viss sårbarhet hos nästintill varje individ, oavsett status, ålder och klasstillhörighet. Varför vissa som har möjlighet att välja annorlunda men väljer ändå en fundamental väg (eller en helt annan stig), kräver dock vidare och annorlunda funderingar.
Jag har använt olika typer av källor för att få reda på vad fundamentalism och extremism kan handla om. I slutet av texten under rubriken Källor, hittar läsaren vilka verk det handlat om. Den som är nyfiken kan skrolla ner redan nu för att ta en titt på dem. Men jag kommer även att hänvisa till dem under uppsatsens gång.
Utöver uppsatsen har jag utfört en intervju med Kimmo Ketola. Ketola arbetar inom kyrkans forskningscentral och belyste fundamentalismens existens ur en religionssociologisk synvinkel. För att spara på utrymmet har jag valt att inte skriva separat om Ketolas tankar och hans forskning i min uppsats. Var och en kan istället fritt lyssna till intervjun och associera kring den. Länken till videon hittar ni i slutet av den här uppsatsen.
Extremistiska företeelser
”God kväll! Religiösa fundamentalister, krig och mord i Guds namn, förknippar vi ju vanligtvis med islamistiska grupper som Al-Qaida eller talibanerna. Men övergrepp och till och med folkmord har begåtts i våra dagar även av kristna fundamentalister. Folkmordet i Rwanda för 10 år sedan, krävde omkring en miljon människors liv. Och de argument som fick vanliga människor att slå, hugga, skjuta och bränna ihjäl sina grannar var att det var Gud i behagligt. Detta beskrivs i kvällens nyproducerade svenska dokumentär om en del av händelserna som ledde fram till folkmordet i Rwanda. Och filmmakarna Peter och Maria Rinaldo avslöjar också de stöd som de ansvariga för folkmordet hade från de kristdemokratiska partiernas international.
Men hur kunde byborna mörda sina egna grannar och bekanta? Och hur kunde det här planeras och genomföras med välsignelser från landets biskopar och hur kunde det till och med få stöd från allierade vänner i den europeiska kyrkan och kristdemokratin? Den kristdemokratiska internationalen i Bryssel stöttade regimen både före, under och efter folkmordet.”
Det var med dessa ord som den svenska dokumentären Dokument utifrån; I Guds namn Om kristen fundamentalism bakom folkmordet i Rwanda 1994, som visades i Sveriges television 2004, började. Relevanta ord av dem som undrar.
Viktiga representanter för kristendomen har alltså målmedvetet stött extremism inom den egna religionen så sent som i maj 1994. Både FN, Belgien, Frankrike och USA hade enligt dokumentären månader i förväg vetskap om den kommande massakern. Medan vissa länder valde att blunda, valde det kristdemokratiska partiernas international medvetet att stödja folkmordet. Det finns en historia bakom alliansen, men de flesta kan nog hålla med om att det förflutna omvandlar inte folkmord till en etisk åtgärd.
Vid det här laget skulle vissa paralleller kunna dras till andra världskriget och förintelsen av judar. Under andra världskriget skulle en god nazist samtidigt vara en god kristen, men på ett förvrängt sätt. Hitler försökte förvandla kristna traditioner till att stödja egna politiska syften (www.varldenshistoria.se). I Rwanda var en god kristen den som stred mot en fiende som ansågs vara av mindervärdig ras.
Liknande försök skedde alltså även i Rwanda; en rasbaserad förintelse skedde inte bara med stöd av den kristdemokratiska internationalen och landets biskopar, utan även med stöd av sådant som lästes direkt ur bibeln under krigets gång. Kristna traditioner tolkades målmedvetet på ett förvrängt sätt. Bibeln tolkades inte som en helhet, utan vissa stycken valdes målmedvetet ut för att stödja krigets gång (I Guds namn Om kristen fundamentalism bakom folkmordet i Rwanda 1994). Tilläggas kan, att även även Hitlers karriär prisades av vissa inflytelserika kristna teologer; bland dessa Gerhard Kittel, Paul Althaus och Emanuel Hirsch (Ericksen, 1985).
Jag förstår att en bör vara försiktig med dessa typer av paralleller och att vissa kan anse ovanstående liknelser som provocerande. Dock är det sällan fel att diskutera händelser i det förflutna, för att undvika liknande händelser i framtiden.
Historia sägs ändå upprepa sig själv och tydligen även den fundamentala extremistiska historian.
Religiös extremism har som mål att skapa en viss typ av ideal religiös värld. Både Nazityskland och Rwanda bar på dessa mål, som egentligen kan anses som mer politiska än religiösa. Men det är inte bara inom kristendomen som vi kan iaktta fenomenet av den här typen av politik som har inkorporerat religion.
Likaså har man kunnat betrakta judisk extremism som pågått helt öppet inte minst inom Israels gränser sedan 1967; under detta år hade judarna otroligt nog vunnit ett krig mot Egypten, som senare kom att kallas för 6 dagars kriget. David hade vunnit mot Goliat med list och judiska extremister hade nu blivit självsäkrare än någonsin. (David S. New, 2002, s.30.)
Judarna levde länge utan ett eget land och när de blev erbjudna Israel 1948, handlade det om det i GT utlovade och länge efterlängtade landet. Judarna hade under en längre tid lidit av ”landsdeprivation” men hade nu en officiell möjlighet att sluta cirkeln. Vissa inom judendomen valde att ockupera för att möjligtvis råda bot på deprivationen, frustrationen och det eviga vandrandet. Vi kan bara gissa oss till olika djupare orsaker och diskutera vidare kring händelserna.
Vissa judar ville dock ha en autonom nation; en nation med egen religion, kultur och rättigheter. Målet kan inte anses vara girigare eller mer maktgalet än hos någon annan som en gång i tiden fört krig för att skapa en nation för sitt folk. Men som tidigare nämnt; att peka på att någon annan gjort likadant en gång i tiden är varken kreativt eller nyskapande och långt ifrån sådant som i dagens ljus kan anses som etiskt.
I den svenska dokumentärfilmen Den andra Jerusalem, förklarar en palestinier sina känslor över händelserna i Israel. Han menar att ”Israelerna bör vara de första att låta andra få sin frihet. De smakade på motsatsen, de blev nedtrampade, brända och förnedrade. Vi lät dem stiga in i våra hem och på våra marker och tyckte synd om dem. Men plötsligt höjde gästen sitt svärd. De är gäster med svärd i handen.”
Enligt dokumentären har de fundamentalistiska ockupanterna, alltså Israels stat, som 1969 beslöt sig för att ta kontrollen över Västbanken, östra Jerusalem och gamla staden, som avsikt att så småningom förvandla staten till en stat för judar och inte för muslimer. I gatubilden syns detta bland annat genom att den israeliska staten har sedan 1967, låtit 46 000 palestinska hem rivas. Och takten avtar inte då rivningsorder fortsätter att ösa över de muslimska hemmen. Det sägs att för israelerna handlar rivandet om värdefulla arkeologiska grävningar. Den israelitiska statens grävningar närmar sig ändå i bestämd takt mot ett av muslimers heligaste moskéer, Klippdomen. Detta skulle av vissa kunna anses som en tålmodig statskupp riktad mot muslimer och utförd av judiska fundamentalister, den israeliska staten.
Dr. Meyer Margelit, historiker, författare, politiker och själv jude, understryker i dokumentären hur naivt det var att ockupera ett land utan att fråga ursprungsbefolkningen hur de tyckte och tänkte. Annekteringen av östra Jerusalem hade gjorts i strid med internationell rätt. Den judiska extremismen lever och verkar ha ett viktigt uppdrag att slutföra; att skapa en ideal stat för judar.
Som exemplen ovan visar kan religiös extremism i värsta fall utnyttjas av stater för att starta krig. Jaakko- Hämeen Anttila förklarar i sin bok Islamin Miekka, att man har genom tiderna utnyttjat världsreligioner för att bemyndiga och motivera våld. Endast mindre religiösa mystika eller pacifistiska kretsar med alternativa tänkare har haft lyckan att slippa våldstämpeln. Ideologier som en gång hamnat i klorna av en stat har genom tiderna räckt för att rättfärdiga krig. Därmed kan man anse att det är människan som sprider våld och inte ideologierna i sig, förklarar Hämeen-Anttila. (Hämeen-Anttila, 2012, 13.)
Carl Jung och Karl Marx om extremism
Carl Jung, psykiater och esoterisk mystiker och fadern för analytisk psykologi och själv son till en präst, menade att alla former av beroende är av ondo; oavsett om det handlar om narkotika, alkohol eller idealism.
Vad är då ondska? Enligt nationalencyklopedin handlar ondska om att medvetet vilja vinna makt genom att orsaka lidelse, skada och förödelse.
Under sina levnadsår gjorde Jung intressanta uttalande om bland annat Hitler. Det råder delade meningar om Hitler kan räknas som en fundamental kristen eller inte. För många var Hitler ändå själva personifieringen av det onda. Utan att nu gå alldeles för djupt in i Jungs funderingar menade han att Hitler samtidigt var både ett offer och en som utnyttjade folket. Han var ett offer för det illamående som det tyska folket redan en längre tid hade gått och burit på. Enligt Jung hade tyskarna enbart projicerat sitt illamående, möjligtvis en i flera generationer länge åtgången deprivation, på sin nationalhjälte.
Hitlers medfödda talang gjorde att han var oerhört duktig på att märka den nöd som det tyska folket kände att de bar på, vilket han i sin tur utnyttjade för att nå makt och framgång.
Grovt summerat menade Jung att Hitler endast var en marionettdocka; ett resultat av en långt åtgången deprivation. Jung förklarade att Hitler, den möjligtvis nästintill nödvändiga och av ödet bestämda marionettdockan som skulle medföra förödelse men samtidigt låta folket födas på nytt genom lidelse, levde under fiskarnas tidsepok. Vattumannens tidsepok som skulle föra med sig individuation (=en ökad självförståelse), var enligt Jung på kommande.
Jung menade att mellan varje ny epok skulle komma att ske någonting revolutionärt; någonting rentav skrämmande. Jung menade vidare att människan var dömd enligt universums lagar att uthärda andlig lidelse innan förändring kunde ske. Eller som Jung uttryckte saken, ”There is no coming to consciousness without pain”.
Även Karl Marx hade under sin tid märkt vad deprivation kunde leda till. Dock koncentrerade sig Marx på den ekonomiska deprivationen; jordliga nödvändigheter skulle delas rättvist innan fred kunde uppnås. Jung talade i sin tur mer om en större helighet; en enda sanning som alla mindre sanningar var involverade i. För att finna frid och bli av med den inre tomheten och därmed med den andliga deprivationen skulle man finna den stora sanningen, den enda sanna Guden som förenade hela universum. Först då skulle fred uppnås, menade Jung.
Principen om homeostas
Psykoterapeuterna Wallroth & Ryden menar att tanken om homeostas kan anses vara en av de mest långlivade principerna i biologin. I princip betyder det här att allt liv strävar mot jämvikt för att upprätthålla balans. Enligt min mening kanske från någon typ av deprivation mot balans. Livets målsättning handlar enligt denna princip om att upprätthålla balans och inte om att släcka liv. (Wallroth & Ryden, 2008, 142.)
Antonio Damasio har principen om homeostas som utgångspunkt i sin forskning kring hur känslo- och tankelivet fungerar. Ett av Damasios idéer består av tanken att känslolivet är ett känsligt styrsystem som jämt kalibrerar och reglerar för att hålla kursen mot harmoni och lugn. Detta styrsystem skulle i sin tur vara kopplat till olika typer av möjliga reaktioner som syftar till att återställa balansen när den rubbas. (Wallroth & Ryden, 2008, 145.)
Jag anser att vill man förstå fundamentalism ur en mer holistisk synvinkel skulle man till exempel kunna tänka att världen och mänskligheten är en kropp där principen om homeostas tar uttryck. Extremism skulle i sådana fall kunna anses som en naturlig bieffekt i en värld som kan anses ligga i obalans och som hela tiden söker sig mot jämvikt.
Deprivationsteorin
Ordet deprivation som i princip betyder nöd och som jag redan diskuterade tidigare om, verkar vara ett återkommande tema bland annat hos personer som undersöker fundamentalism och extremism. Deprivation kan alltså handla om andlig, fysisk, materiell eller existentiell nöd.
Enligt deprivationsteorin kan deprivationen i vissa fall övergå till extremism, fundamentalism och revolt.
Deprivation kan alltså anses leda vissa individer till ett slags sökande där målet är att bli fri från deprivationen. Detta kan ha lett till att vissa troende som lidit av deprivation kan ha varit lätta byten för maktlystna politiker som lagt märke till deprivationen hos sitt folk. Fenomenet skulle i sådana fall likna det som Jung förklarade om Hitler och den tyska kristna befolkningen. För att citera prästen och själasörjaren Göran Bergstrand: Man begår inte mord om man upplever att livet är gott (Bergstrand, 2002).
Om vi utgår från principen om homeostas, att allt liv strävar efter balans, blir det värt att ta en titt på deprivationsteorin. Deprivationsteorin menar att såväl existens som uppkomst av religiösa rörelser är beroende av att det finns människor som upplever någon form av deprivation som de önskar övervinna. Deprivation kan sägas bestå av två komponenter, den subjektiva och relativa upplevelsen som ej behöver ha faktisk grund, förklarar L.A Christine Barklund (Barklund, 1995, 35).
Det är värt att notera att Barklunds påstående om att den som lider av deprivation inte behöver ha faktisk grund, verkar basera sig på den kunskapsteoretiska realismen. Tar man istället den kunskapsteoretiska idealismen i beaktande, kommer det att bli avsevärt lättare att på en djupare plan lära sig att förstå och acceptera den deprivation som existerar hos varje individ. Kunskapsidealistiska och fenomenologiska filosofer menar nämligen att det inte finns någon objektiv verklighet. Finns det ingen objektiv verklighet kan man egentligen inte heller påstå att någonting inte skulle ha en faktiskt grund, då den subjektiva verkligheten kan i sådana fall anses som verklig. Det verkliga bör alltså tas på allvar.
Slutsats
Det paradis som vissa fundamentalister eftersträvar är ett konkret paradis på jorden; en religiös idealstat. Ännu har ingen uppnått ett sådant mål. Karl Jung menade att paradiset som utlovas inom vissa världsreligioner, handlar egentligen om en arketyp eller en inneboende prototyp. Paradiset kunde endast uppnås via det mentala och via individuation.
Islam är religionen som västerländerna så gärna associerar med extremism och fundamentalism. Verkligheten är ändå den att extremism och fundamentalism förekommer i nästan alla religioner som välsignats som statsreligioner. Detta förminskar naturligtvis inte allvaret som likt en dimma cirkulerar kring extremismen. Det viktiga är att den majoritet av både kristna, judar och muslimer som vill utöva en fredlig spirituell religiös uppvaknande, inte beblandas med de fundamentala extremisterna som är redo att utöva våld för att nå ideala mål.
Fundamentalism kan enligt deprivationsteorin handla om att antingen bli av med sin känsla av deprivation (en längtan efter att få uppleva minst eller mer än de grundläggande behoven) eller att bli av med en verklig deprivation (inte ens de grundläggande behoven uppfylls). Inom religiös fundamentalism vill man uppnå dessa mål genom att delta som medskapare till en religiös idealstat. Att använda våld för att uppnå målet anses sällan som ett hinder. Denna religiösa idealstat anses vara den slutgiltiga lösningen för alla typer av deprivation; ett himmelrike på jorden eller ett utopiskt paradis.
Källor:
Dokumentärer:
Det andra Jerusalem (en film av PeÅ Holmquist & Suzanne Khardalian), 2017
I Guds namn Om kristen fundamentalism bakom folkmordet i Rwanda 1994 (en film av Maria & Peter Rinaldo), 2004
Föreläsningar:
Länsimainen esoteria (västerländsk esoterism), plats: Turun yliopisto (Åbo universitet), föreläsare: Taatila Hippo, datum: 27.09.2018, kl. 16.00-18.00
Litteratur:
Bergstrand Göran, 2002, En själasörjares dilemma
Ericksen P. Robert, 1985, Theologians under Hitler
Hämeen-Anttila Jaakko, 2012, Islamin miekka
New David S., 2002, Holy War
Supplement:
Löfgren Peter, Hellman Eva, Barklund L.A Christine, Helles Marco, 1995, Fundamentalism, Mekanismer och konsekvenser
Tidskrifter:
https://varldenshistoria.se/jul/hitler-ville-stjala-julen-fran-jesus
Övrigt material:
With one voice (en film av Eric Temple), 2009
Video/intervju med Kimmo Ketola (på finska, för svensk översättning se nedan)
Intervju/litterering/svensk översättning/video/foto: Sonja Shaikh
Intervju med Kimmo Ketola – 2018
KETOLA: Jag heter Kimmo Ketola och arbetar som forskare vid Kirkon tutkimuskeskus. Jag har arbetat där sedan 2005. Jag doktorerade 2002 vid Helsingfors universitet. Avhandlingen handlade om Hare Krishna-rörelsen. Mer specifikt berättade avhandlingen om uppfattningar om karismatiska ledare inom rörelsen. En väldigt karismatisk indisk ledare hade fört med sig aktiv tro till västerländerna. Rörelsen spred sig snabbt och därmed kände sig många religionsforskare, sociologer och antropologer utmanade att forska kring rörelsen. Rörelsens strikta normer stred mot 60-talets frigjordhet. Vi forskare försökte reda ut varför rörelsen hade blivit så populär. Det hade varit mot forskarnas antaganden att en ny fundamentalistisk rörelse hade kunnat bli såpass omtyckt bland allmänheten.
SHAIKH: Just det. Men då kan vi säkert påbörja första frågan. Vad betyder fundamentalism?
KETOLA: Det är en intressant definition. Historiskt sett föddes begreppet i början av 1900-talet i USA bland kristna protestantiska kretsar. Under 1910-talet skrevs en bok om fundamentalismen. I boken försvarade man vissa kristna fundamentalistiska synsätt. Man ansåg att det historisk-kritiska sättet att studera bibeln samt kulturutvecklingen var ett hot mot den kristna tron. Boken var alltså mot all förändring och underströk några traditionella läror ur bibeln, som icke skulle överges. Därefter menade en baptist-teolog att de som ville försvara dessa typer av synsätt, skulle kallas för fundamentalister. Det ironiska är att under dessa tider hade ordet konservativ en negativ klang. Baptisten hade velat lansera ett nytt neutralt ord för att beskriva konservatismen. I dagens samhälle anses ordet (fundamentalism) dock mer negativt än det ursprungliga ordet konservativ (skratt). Ibland kan det gå så med begrepp. Men det här är definitionens ursprung och därför uppfattas en fundamentalist än i dag som en som tolkar bibeln skriftligt. Det är ändå bara en dimension av fenomenet. Sett ur ett religionsvetenskapligt perspektiv, innehåller fundamentalismen även andra dimensioner. Eftersom man på 70-talet märkte att ett liknande fenomen kunde iakttas bland andra religioner, till exempel inom islam. Även inom andra religioner hade man velat skydda den egna tron mot utomstående hot. Definitionen fundamentalist spred sig och började nu gälla även inom andra religioner, till exempel inom islam och hinduismen. Protestantismen hade alltså inte längre ensamrätt till begreppet. Det var nu forskarna blev intresserade av företeelsen. I slutet av 80-talet och i början av 90-talet skapades ett stort projekt i USA. Tiotals forskare världen över deltog för att utforska fundamentalism. En samhällsorienterad definition av fundamentalismen formades. Kortfattat uttryckt kom man fram till att fundamentalism är en religiös akt som har som syfte att till varje pris skydda en viss typ av religiös identitet. På sätt och vis handlar det alltså om aktivism som föds under sådana omständigheter där den egna traditionen anses hotad. Fundamentalism är en del av den sociala verklighet vi lever i. Fundamentalism kan anses vara en modern företeelse just på grund av att den formats under den moderna tiden. Vissa forskare har ändå fört analogier om att ett liknande fenomen (fundamentalism) har manifesterats även under tidigare århundranden, under situationer där troende gemenskaper har känt ett utomstående kulturellt hot mot den egna tron. Till exempel har islamsk teologi påträffats i Indien långt före vår tid och därmed vet vi att muslimer redan då kunde ibland känna sig hotade av den hinduistiska kulturen. Man kan alltså uttrycka det så att fundamentalism handlar om att se till att den egna religionen inte sammansmälts till den omgivande kulturen. Så ser jag på det.
SHAIKH: Så det här är kan anses som frön som fundamentalismen växt ur?
KETOLA: Ja, just så. Den sociologiska förklaringen är att fundamentalismen formas under den tryck som modernisationen ställer. När sekulariseringen anses som ett hot, föds fundamentala rörelser. Men som sagt så ser jag själv saken ur ett lite bredare perspektiv. Oavsett vilken minoritet det handlar kan fundamentalistiska drag uppkomma ifall de känner att deras tradition står hotad. Till exempel har judar levt länge i Europa som en utstött minoritet och i den medeltida judendomen kan man urskilja fundamentalistiska drag under förtrycket av den kristna kulturen.
SHAIKH: Ja just det. Men vilka fördelar och nackdelar kan fundamentalismen då anses ha?
KETOLA: När det handlar om att få skydd för det egna levnadssättet och gemenskapen så är det ju förstås en fördel. I slutändan är det ju så att håller man inte fast vid det egna sättet att leva så smälts man förr eller senare in i den allmänna kulturen. Minoritetskulturer har alltid varit tvungna att föra dialog med majoritetskulturer om det centralaste och viktigaste i sin kultur. Det här är ett allmänt fenomen och positiv som sådan. Nackdelen är dock den att då fundamentalisterna oftast drar skarpa gränser mellan ”oss och dem” och ser omgivningen ganska svart och vitt och hotfullt, kan individen bli tvungen att göra stora uppoffringar för gemenskapen. Speciellt har den feministiska forskningen uppmärksammat att det oftast är kvinnan som får kanske det tyngsta ansvaret att upprätthålla traditionen. Råd om hur kvinnan bör klä och uppföra sig gör att ett visst ansvar samtidigt faller på deras axlar. Oftast tillåts en större rörelsefrihet åt mannen. Detta gör att en minoritet inom en minoritet brukar oftast få ett alldeles för stort ansvar för traditionen. Oftast ställs alltså orimliga krav på minoriteten inom minoritetsgruppen, för att normerna ska upprätthållas av någon inom gruppen och mot den omgivande kulturen. Och det är inte bara kvinnorna som blir utsatta, stora uppoffringar krävs oftast även av andra individer. Detta för att garantera överlevnad för gemenskapen. Därmed kan normerna kännas kvävande.
SHAIKH: Fundamentalism återfinns ju även inom större religioner. På vilket sätt manifesteras fundamentalism inom majoritetsrörelser och varför återfinns det inom rörelser där ett hot kan anses som osannolikt?
KETOLA: Olika individer tolkar världen på olika sätt. Inom alla traditioner, även inom den kristna lutherska traditionen i Finland, finns det alltid några som ser hotbilder. Det är en bra fråga hur verkliga dessa hotbilder är. Men människorna reagerar på mentala hotbilder. Dessa hot kan i sin tur vara mer eller mindre verkliga. Men inom alla gemenskaper påträffar man medlemmar som är mer rädda för hot än andra och därmed möter man alltid någon som menar att en konkret strid bör upprätthållas för den egna traditionens skull.
SHAIKH: Om vi summerar ännu lite till, så kan man alltså anse fundamentalism som ett hot eller någonting som vi kan dra nytta av. Det kan vara både och, men hur anser du?
KIMMO: Det här skulle kunna anses om en kontextuell fråga. Det är svårt att ge ett allmänt svar. På grund av globalisationen har kulturer och religioner kommit i kontakt med varandra på ett helt nytt sätt, och då en attityd där allt som står utanför den egna kulturen anses som hotfullt för den egna identiteten, kan anses som ett hinder för dialog och samarbete. Därmed anser jag att i den nuvarande situationen är fundamentalism snarare ett hot och en risk för oss. En sådan utveckling bör motverkas. Olika religiösa rörelser bör kunna samsas och det är viktigt att de lär sig hur verkligheten ser ut och accepterar att runtom i världen lever folk som har en annan tro och främmande normer. Att kunna anpassa sig är ofrånkomligt i dagens samhälle. I dagens moderna värld kan fundamentalism få skadliga konsekvenser.
SHAIKH: Hur stödjer man en önskvärd attityd?
KETOLA: Miljonfrågan (skratt). Olika forskare har närmat frågan från olika synvinklar och det pågår även en vetenskaplig debatt om det här. En del forskare påpekar att fundamentalism får oftast fäste i sådana samhällen där strukturen redan rasat. I ett icke fungerande samhälle är religiösa rörelser oftast de enda instanserna som erbjuder mening, identitet och konkret trygghet åt människorna. Även militanta rörelser får lätt fotfäste vid raserade samhällen där det centrala styret anses som svagt. Samhällen med svagt politiskt styre borde stödjas både ekonomiskt och materialistiskt. Många forskare har dock även lagt märke till att det inte bara är låginkomsttagare som blir fundamentalister, utan även välbärgade radikaliseras. Forskare vidare lagt märke till att meningssökande verkar vara en central aspekt hos dessa personer. I sökandet efter mening kan den fundamentalistiska världsbilden kännas som ett attraktivt alternativ för vissa. Därmed kan fundamentalism anses som en utmaning även för ett välfungerande samhälle. Utmaningen skulle kunna besvaras genom att erbjuda tävlande narrativ eller meningssystem åt ungdomar som söker efter mening. Det är viktigt att det radikala eller aggressiva synsättet utmanas teologiskt och med religiösa begrepp. Paradoxalt sett kan religion användas som medicin mot radikal tro.