Ordet ”algebra” kommer från det arabiska ordet ”al-jabr” som användes
i titeln på en bok skriven ca år 825 i Bagdad av matematikern al-Khwarizmi.
Han använde begreppet al-jabr för att beskriva hur man löser en ekvation
genom att lägga till lika mycket till båda sidorna av ekvationen. Ett problem
som ger upphov till en ekvation kunde låta så här:

Om man från ett okänt tal subtraherar tre och då har fyra kvar, vilket är
då det okända talet?

Den första sidan av ekvationen skulle vara det okända talet med tre subtraherat och den andra sidan skulle vara fyra och dessa två sidor skulle alltså vara lika. Med tekniken al-jabr skulle man då lägga till tre till båda sidorna. Därmed skulle den första sidan av ekvationen bli det okända talet och den andra sidan skulle bli sju och därför är det okända talet lika med sju. Med beteckningen ”x” f¨or det okända talet och ”-” för subtraktion och ”=” för likheten så blir ekvationen på en form som vi är vana vid idag.

x − 3 = 4

Och Lösningsmetoden ser ut så här:

x − 3 + 3 = 4 + 3
x = 7

Om hur algebraiska problem har i historien lösts och kan lösas med hjälp av geometri kan du läsa här i avsnittet Geometrisk algebra.

Texterna om algebrans historia är skrivna av professor emeritus Clas Löfwall.