Durkheim och självmord

Durkheims bok om självmord utkom 1897. Det hade skapats rätt många studier om självmord, och till och med skapats statistik som visade självmordens variationer över tid och rum, men ingen hade tidigare försökt relatera statistiken som hade gjorts med en sorts orsaksteori.

Durkheim hävdar att alla samhällen har en sorts bestämd antal självmord som sker, men det som varierar är vem som kommer att begå självmord. Durkheim sade att till exempel argumentet att klimatet har inverkan på antalet självmord inte skulle stämma. Det tyckte jag att var rätt intressant att läsa, för jag har alltid uppfattat att en orsak till Finlands höga självmordstal var just ”den långa vintern”.  Har dock hört av en vän som är psykiater att  de flesta självmord i Finland sker på våren, för det lär skall var rätt normalt att  känna sig lite ”nere” under den långa vintern, men de flesta av oss mår genast bättre då våren med mera dagsljus kommer. Då är det de som fortfarande inte mår bättre som upplever att  allt blir för mycket.

Boglind påpekar i sin bok att Durkheim har använt sig av dåvarande existerande offentlig statistik (s.284), utan att ha ifrågasatt statistikens tillkomsthistoria och kvalitet.  Durkheim påpekar att även om man redan länge vetat att utövare av vissa religioner har ett lägre självmordstal än andra religioner, så är det inte tron själv som påverkar på självmordstalet, utan egentligen är det frågan om att vissa religioner så som inom de judiska och katolska församlingarna  lever  församlingsmedlemmen ofta i en tätare social miljö, än till exempel inom protestantiska församlingar. Det viktiga är alltså att individen känner sig tillhörig till en organisation som skapar tillhörighet och beroende.

Durkheim säger att det är samma orsak som gör att det är större chans att någon som har hög utbildning gör självmord, än någon med lägre utbildning. Detta på grund av att den med högre utbildning kanske inte mera är lika beroende av sin primärgrupp, och deras värderingar. Det viktiga är alltså graden av integration, hur nära man är ett system av ömsesidig omtanke och kontroll. Dessa påstående gäller dock egentligen bara en typ av självmord, nämligen den typen av självmord som bara sker om man inte känner att man har förpliktelser mot andra, därför kallar Durkheim dessa för det egoistiska självmordet. De självmord som begås för motsatta orsaker än de ovannämnda kallar Durkheim för altruistiska självmord. Här menar Durkheim självmord som begås” i miljöer där den enskildes liv  är underordnat gruppen” (Boglind s.286). Här är det ofta frågan om en sorts social plikt, som till exempel med Kamikaze piloterna, eller inom krigsmakten.

Kamikaze piloterna får mig att tänka på Japan och varför landet har ett så högt antal självmord. Även om landet är ett starkt korporationssamhälle, och då borde enligt Durkheim självmordstalet vara lägre, tror jag att just på grund av det starka sociala trycket uppstår en stor press på invånarna, särskilt männen. Japan har en lång historia av så kallade hederssjälvmord, som till exempel kamikaze piloterna under andra världskrigetI Japan anses det vara viktigt att man bringar sin familj heder,  och att familjen/släkten går före den enskilda individen. Om man då upplever att man inte lyckats i detta genom att till exempel bli arbetslös, inte komma in på universitet etc. anser en del att det är bättre att begå självmord än att bringa skam på familjen/släkten.

 

2 reaktioner på ”Durkheim och självmord”

  1. Hej Veronica!

    Ett väldigt intressant ämne du valt att skriva om denna vecka! Jag tror nog Durkheim har en poäng i det, när han menar att man måste känna tillhörighet till något som skapar tillhörighet och beroende. För när man tänker efter är det väl det vi alla vill; känna oss hemma någonstans, känna att vi kan ge/tillföra något och känna oss behövda.

    Ämnet självmord är ett väldigt tabubelagt ämne. Man talar sällan om det, och om man gör det så är det ofta i viskande ton. Ändå så hör man nu som då om någon; i ens skola, på jobbet eller i närregionen som begått självmord. Och varje gång funderar man; hur kunde det gå så, varför märkte ingen att han/hon mådde dåligt, varför hjälpte ingen?

    Enligt statistikcentralen (16.12.2011) är självmord betydligt vanligare bland män än kvinnor i Finland. År 2010 begick 954 personer självmord i Finland, av dessa var 718 män och 236 kvinnor. Du kom att tänka på Japans höga självmordsantal i din text och jag tror att överlag har nog mentaliteten, värderingar och samhället stor roll i självmordstalen (egen uppfattning). Exempelvis: att vi som finländare sägs vara inåtvända och melankoliska, och behåller våra problem för oss själva. Samt en hög arbetslöshet och dåliga tider. Enligt Flashback Forum http://www.flashback.se/magazine/70/europeisk-sjalvmordsstatistik ligger Finland just nu på andra plats i självmordsstatistiken i Europa med 34,1 antal självmord per 100 000 invånare/år.

Kommentera