Skolstressen påverkar unga negativt

Skolstress är ett växande problem för ungdomar i Finland och det påverkar deras välmående på flera sätt. Den ökande pressen att prestera, både akademiskt och socialt, kan leda till ångest, sömnproblem och låg självkänsla. Fysiska symptom som huvudvärk, magont och trötthet är vanliga bland de som känner sig överväldigade av skolan. Stressen påverkar även sociala relationer, då många unga isolerar sig från vänner och familj.

Skoltrötthet och minskad motivation är också vanliga effekter, vilket kan leda till att ungdomar tappar intresset för sina studier. Långvarig skolstress kan även få negativa konsekvenser på arbetslivet senare i livet, då man kan tappa intresse för eventuella framtida arbetsval.

För att minska skolstress behöver både skolor och samhället i allmänhet vara mer uppmärksamma på ungas psykiska hälsa och skapa en miljö där balans mellan prestation och välmående främjas. Genom att erbjuda stöd och ökad öppenhet om stress kan man hjälpa ungdomar att hantera de krav som ställs på dem.

Nedskärningar i utbildningen

Anastasiia Dokiichuk

Utbildning är en avgörande investering för samhället. Trots detta drabbas skolor, universitet och yrkesutbildningar ofta av budgetnedskärningar. Detta leder till minskade resurser, sämre studiemiljö och ökad stress för studenter. 

Nedskärningarna begränsar studenternas valmöjligheter genom minskat kursutbud och färre utbildningsprogram. För högskolestudenter skapas ekonomiska hinder när studieavgifterna höjs och stödmöjligheterna minskar, vilket tvingar många att ta extrajobb och prioritera bort sina studier. 

Den psykiska hälsan hos studenter försämras också när elevhälsa och vägledning minskar. Stress och ekonomiska bekymmer kan leda till psykisk ohälsa och avhopp från utbildningen. Detta riskerar att skapa en ond cirkel där lägre utbildningsnivåer påverkar hela samhället negativt. 

För att undvika att detta utvecklas till ett negativt mönster behövs investeringar i utbildningen. Ett starkt utbildningssystem är avgörande för att säkra ett hållbart och framgångsrikt samhälle. 

 

Mentalvården får inte svika våra unga

Mindy Hagen

Ungdomars psykiska ohälsa ökar i en alarmerande takt. Statistik visar att fler unga än någonsin söker hjälp för ångest, depression och andra psykiska problem. Trots detta är välbehövlig hjälp ofta svår att få; vårdköerna är långa, resurserna otillräckliga, och för många unga blir väntan på behandling ett hinder som förvärrar deras situation. 

Psykisk ohälsa hos unga är en samhällsutmaning som behövs ta på större allvar. Inom välfärdsområdet jobbar många engagerade människor inom mentalvården, men de arbetar ofta under svåra förhållanden. Brist på resurser gör att många psykologer och kuratorer känner sig otillräckliga. Det är trots detta inte rimligt att unga måste vänta i månader på att få träffa en terapeut eller psykiatriker. 

För att vända utvecklingen måste mentalvården prioriteras. Studerandevården är en viktig resurs, men den är ofta överbelastad. Enligt en rapport från THL är det vanligt att elever bara har tillgång till en skolkurator några dagar i veckan. Det är inte tillräckligt. 

Att investera i ungas psykiska hälsa handlar inte bara om att förhindra framtida samhällskostnader. Det handlar framför allt om att ge unga bättre förutsättningar för att må bra och leva fullvärdiga liv. Mentalvården bör vara en trygg plats där unga känner sig hörda och får det stöd de behöver. 

Vårdkris i Österbottens välfärdsområde

Bristen på sjukvårdspersonal och pengar inom primärvården och specialsjukvården i Österbottens välfärdsområde samt sjuksköterskornas situation hotar kvaliteten och tillgängligheten av hälso- och sjukvårdstjänster för regionens invånare.



Enligt en enkät av Kommunala arbetsmarknadsverket KT fanns det år 2023 ca 4600 obesatta befattningar för sjukskötare och närvårdare inom Finlands välfärdsområde. Det rapporterades även om läkarbrist inom både primär- och specialistvården. Nästan var åttonde läkare saknas vilket innebär att det råder personalbrist på runt 1600-läkare.

Det ökande behovet av service, kombinerat med personalbristen och finansiella nerskärningar, är en stor utmaning eftersom det leder till att personalen blir överansträngd och överarbetad. Köerna förblir lika långa och många drabbas av att tillgängligheten av vård minskar. Utan förändringar kommer Österbottensvälfärdsområde krisa sig allt mer.

Och för att inte minst prata om sjuksköterskornas horribla situation. Sjuksköterskor är en av de arbetsgrupper i Finland som har väldigt dåliga arbetsvillkor. Många sjuksköterskor tänker på att lämna yrket på grund av hög arbetsbelastning och otillräcklig ersättning. Trots deras viktiga roll ligger lönen runt 3 000 euro före skatt, vilket inte motsvarar deras ansvar. Personalbristen tvingar sjuksköterskor att arbeta övertid och hantera stor psykisk belastning, vilket leder till utbrändhet och sjukskrivningar. Patienterna drabbas av längre väntetider, kortare besök och stressad vårdpersonal. Operationsköer växer och vårdcentraler begränsar sina öppettider.

Krisen i vården kan lösas genom höjda löner, flexibla arbetstider och bättre stöd för personalen. Rekryteringen behöver stärkas. Ökad finansiering och samarbete med privata aktörer kan hantera köer och avlasta vården. Samtidigt måste primärvården och förebyggande insatser prioriteras för att minska trycket på akut- och specialistvården.

Musik och kongresscenter, bra eller dåligt?

Vasa stadsfullmäktige har föreslagit att ett musik och kongresscenter ska byggas på Wärtsiläs gamla verkstadsområde nära Metviken. De har länge sökt en bra plats för detta ändamål. Beslutet är en del av firandet av fullmäktiges 150-årsjubileum. Det hör till att vart 25:e år har stadsfullmäktige fattat ett stort beslut. Planerna handlar om att förvandla en gammal monteringshall till en modern konsertsal och kongresslokal. Detta skulle bli en del av ett större evenemangsområde som skulle utvecklas på samma plats. Målet är att skapa en ny mötesplats för konserter och konferenser, något som inte riktigt finns i Vasa. Det skulle bidra till mera turism och ett ökat kulturliv i området.

Detta är något som Vasa verkligen behöver. Jag tycker det är något man borde satsa stort på. Jag är ännu ganska besviken över att Wasa station slopades men en kongresshall nära Metviken i ett redan existerande utrymme skulle vara mycket förmånligare och lättare att få till. Wasa station såg dock häftigare ut och skulle ha bidragit med mera turism gissar jag eftersom dit planerades både musik och kongresscenter samt hotell och butiker. Ja till att återanvända Wärtsiläs gamla utrymmen men ett större ja till att bygga Wasa station.

-Oskar Bengs

Kommuner borde bygga mera lekplatser

Ali Nouroozi 

Att investera i fler lekplatser är en investering i barns välmående och samhällets framtid. Lekplatser är inte bara platser för lek utan de är viktiga för barns utveckling, både fysiskt, socialt och mentalt.  

För det första främjar lekplatser fysisk aktivitet, vilket är viktigt för att motverka stillasittande. Med fler tillgängliga lekplatser får fler barn möjlighet att röra sig på ett roligt och naturligt sätt. Fysisk aktivitet stärker både muskler och ben samtidigt som det bidrar till bättre mental hälsa.  

För det andra erbjuder lekplatser en trygg miljö för social interaktion. Barn lär sig att samarbeta och bygga relationer när de leker tillsammans. Dessa färdigheter är ovärderliga för deras framtida liv. Genom att bygga fler lekplatser skapar staten fler mötesplatser där barn kan mötas och skapa gemenskap. 

Klimatkrisen- ett ansvar för kommunen

Elin Ollila

De pågående klimatförändringarna är en akut kris som kräver handlingar av oss alla. Det är lätt att peka på olika storföretag eller individerna som de mest skyldiga, men även kommuner har en avgörande roll i att göra en förändring och skapa hållbara samhällen. 

Kommuner an minska på klimatpåverkan genom flera olika sätt som till exempel, investeringar i förnybar energi och skapa en större och hållbarare kollektivtrafik. Invånarna kan också bidra med att välja cykeln i stället för bilen, återvinna och göra andra hållbara val. 

Men det räcker inte att man sätter ansvaret på invånarna. Kommunens handlingar och långsiktiga planeringar måste vara klimatsmarta. Att prioritera klimatanpassning och bygga hållbara bostadsområden är inte enbart en möjlighet utan även en skyldighet. 

Klimatkrisen är en global utmaning, men lösningarna börjar redan lokalt. Kommunen har en unik chans att leda vägen mot en hållbar framtid, som kräver ett omedelbart agerande.  

Ojämlikheterna inom välfärdsområdet 

Elin Anderson 

Trots att vi har ett gemensamt mål om att skapa en jämställd välfärd i Österbotten, ser vi fortfarande tydliga skillnader i tillgången till tjänster och livskvalitet i olika delar av regionen. Oavsett om man bor i städer som Vasa eller i mer glesbefolkade områden, så märks det att välfärden inte är jämlikt fördelad. 

I städer som Vasa finns det bättre tillgång till specialiserad vård, utbildning och olika socialtjänster. Här är infrastrukturen mer utvecklad och det går snabbare att få hjälp när man behöver det. Men i glesbygdsområden, som till exempel Malax eller Kristinestad, ser vi en helt annan bild. Där är det ofta svårare att få tillgång till vårdcentraler och specialiserad vård, och avstånden är längre. Det gör att många invånare får vänta länge på att få hjälp, vilket påverkar deras hälsa och livskvalitet negativt. I en artikel publicerad i Svenska Yle 20.11.2024 skriver Juho Teir om oroligheterna hos kristinestadsboarna angående just det här. Invånarna är oroliga att deras primärvård ska försvinna och att det ska bli ännu svårare att söka vård. I en annan artikel publicerad i Svenska Yle 25.11.2024 skriver Chanette Härus om alla eneheter som ska stängas ner och hur man istället satsar på de större enheterna i Vasa och Jakobstad för att spara pengar. Tex rötgentjänsterna i malax och vörå läggs ner. 

Barnfamiljer drabbas också olika beroende på var de bor. I städerna finns fler dagis, förskolor och skolor, vilket gör det enklare för föräldrar att både arbeta och få vardagen att fungera. Men i glesbygdskommuner kan avstånden till dagis, förskolor och skolor vara långa, och det kan vara svårare att kombinera föräldraskap med yrkesliv. Barn i glesbygda område har också färre möjligheter till fritidsaktiviteter, idrott eller kultur, vilket påverkar deras utveckling och välmående. På glesbebygda områden har redan ett flertal skolor och dagis stängts ner och all undervisning koncentrerats till en större mera central skola.  

Äldreomsorgen är också olika beroende på var man bor. Enligt en artikel publicerad i Svenska yle 16.0.2024 planerar Välfärdsområdet att begränsa antalet platser på serviceboenden där då främst purmo och vörå drabbars som hårdast.  Arbetslösheten är en annan tydlig skillnad. I städer som Vasa finns fler jobb att söka, medan det i glesbygden kan vara betydligt svårare att få ett arbete. Det leder till ekonomiska svårigheter och kan skapa en känsla av osäkerhet och stress för dem som inte har jobb. 

Det är tydligt att det fortfarande finns spår av ojämlikhet i välfärden i vår region, och det är något vi måste ta på allvar. Alla har rätt till den vård de behöver och vården ska vara lika tillgänglig för alla. 

Välfärdsområdet i Vasa – dags att ta ansvar för en hållbar framtid

 Nellie Mäkäräinen 

Välfärdsområdet i Vasa står inför stora utmaningar, men också enorma möjligheter. Med en åldrande befolkning, stigande kostnader för hälso- och sjukvård och ökande krav på socialtjänster, är det avgörande att vi agerar nu för att säkra en rättvis, inkluderande och hållbar välfärd för alla. 

En av de största utmaningarna för välfärdsområdet är finansieringen. Växande kostnader kopplade till en åldrande befolkning pressar budgetarna, samtidigt som resurserna inte räcker till för att möta behoven. Väntetiderna inom vården är långa, och många känner att de inte får den hjälp de behöver i tid. Detta är inte acceptabelt. Vi måste se över hur resurserna fördelas och skapa ett mer effektivt system som prioriterar de mest sårbara. 

Ingen välfärd är möjlig utan de som arbetar i den. Vårdpersonal, socialarbetare och andra yrkesgrupper inom välfärdsområdet är hjältarna i vårt samhälle. Men verkligheten är att många kämpar med låga löner, tung arbetsbelastning och bristande stöd. Det här leder till utbrändhet och att kompetent personal lämnar sektorn. Vi måste satsa på bättre arbetsvillkor, konkurrenskraftiga löner och fler möjligheter till fortbildning för att behålla och rekrytera personal. 

Ett annat viktigt område är hållbarheten i våra beslut. Det handlar inte bara om ekonomisk hållbarhet utan även social och miljömässig hållbarhet. Vi måste utveckla strategier som minskar klimatpåverkan inom vård- och omsorgssektorn, exempelvis genom energieffektiva byggnader och minskad användning av engångsprodukter. 

Framtiden för Vasa välfärdsområde kräver politiska beslut som är både visionära och realistiska. Vi måste prioritera resurser där de gör störst nytta och att lyssna på invånarnas behov. Ett inkluderande och transparent ledarskap är avgörande för att bygga förtroende och skapa en framtid där alla känner sig delaktiga. 

Är vi redo att möta utmaningarna och utnyttja de möjligheter som finns? Det är upp till oss alla att delta i diskussionen och kräva handling. Låt oss arbeta tillsammans för att skapa ett välfärdsområde som sätter människan i centrum och bygger ett hållbart samhälle för framtiden. 

Vasas cykelvägar

Neema Hintermeyer 

Det har nyligen byggts nya cykelvägar i Vasa, till exempel på Kyrkoesplanaden och Sandögatan. Varje dag när jag går till skolan på Kyrkoesplanaden så ser jag cyklister som cyklar på trottoaren. Det finns pilar på vardera sida som säger åt vilket håll man skall cykla, ändå så cyklar de flesta mot fel håll. Trottoaren har byggts ut till en cykelväg för att kommunen antagligen anser att det inte finns tillräckligt med plats för både cyklister och fotgängare. Det går ju inte att ta bort cykelvägarna, men istället för att det finns två filer för bilarna att köra på, så har istället cyklisterna en egen väg och fotgängarna en egen trottoar. Speciellt morgontraffiken är hemsk i Arbis- korsningen, bilar som för barn till skolan, men det går långsammare och tar mera plats när det endast finns en fil. Istället för att lägga mycket pengar på cykelvägar som inte används, så skulle pengarna istället kunna gå till att till exempel bygga parker, förbättra hälsovårdssystemet eller ordna evenemang i kommunen.