Agnes West 

Österbotten är ett stort område och en av de mest tvåspråkiga regionerna i Finland. Detta kan skapa vissa problem och ställer höga krav på den service som finns inom välfärdsområdet. En rättighet som är fastställd enligt lag är att man ska kunna få service på sitt modersmål, men det finns brister inom just den delen överallt. Det finns brister inom flera olika områden som t.ex. personalen eller otillräckliga resurser, och detta skapar utmaningar.  

Välfärdsområdet i Österbotten är väl utvecklat men det finns förbättringspotential. Vad händer t.ex. när patienter inte kan kommunicera fritt om vad de behöver eller när personalen inte kan ge råd eftersom de talar ett annat språk? Vi i Österbotten har också en åldrande befolkning och vissa av våra äldre är helt svenskspråkiga och i värsta fall kanske har glömt det mesta av sina andra språkkunskaper, hur ska de då kunna få den vård de behöver? 

Lagkraven måste uppfyllas och det är extremt viktigt eftersom det i akuta fall kan handla om liv eller död. Personalens språkkunskaper är väldigt ojämn och det leder i sin tur till ojämn fördelning av personal mellan orter och enheter. 

Att investera i språkutbildning för vårdpersonal och att skapa arbetsplatser där tvåspråkighet värderas, skulle ha en stor påverkan för att människor i alla åldrar ska få känna trygghet. Digitala lösningar skulle också vara en smart lösning, t.ex. tolkningsappar skulle snabbt göra så att patienten och personalen skulle förstå varandra bättre.  

Om vi satsar på språkfrågan skulle man skapa en trygg och inkluderande miljö som inte bara gör invånarna tryggare utan också öka invånarnas välbefinnande och vara ett gott exempel för resten av Finland. 

Klara Nygård

Flera i kommunen är beroende av lokaltrafiken för att ta sig till skolan, jobbet och andra aktiviteter. Bussarna är en bra lösning för många eftersom de är betydligt billigare än att äga en bil, sparar på naturresurser och minskar utsläppen. Men för att fler ska börja använda bussarna måste systemet förbättras. Det behövs fler avgångar på kvällarna, färre försenade bussar och en lösning på problemet med överfulla bussar. Hur ska vi annars kunna förvänta oss att människor väljer bussen framför bilen, när kollektivtrafiken inte lever upp till våra behov?

Hur många gånger har du själv stått och frusit i kyla och oväder medan du väntar på en försenad buss? Eller tvingats ta bilen, cykla eller gå för att komma till en plats som inte ens har bussförbindelse? Många bussar verkar gå samma rutter, medan andra områden knappt får någon trafik alls. För dem som bor i till exempel Sundom är situationen ännu värre. Bussarna går på dagen med en timmes mellanrum, men efter klockan fyra går det bara en buss varannan timme. Dessutom slutar bussarna till Sundom gå redan vid halv åtta på kvällen. Det gör det omöjligt för invånarna att ha ett socialt liv på kvällarna. Ännu värre är det på helgerna, då det inte går en enda buss till centrum. Det känns som att Sundom har glömts bort av lokaltrafiken.

I resten av Vasa slutar bussarna gå först vid 22, vilket ändå är bättre. Men jämfört med Helsingfors, där lokaltrafiken är igång nästan hela natten, är det en stor kontrast. Jag förstår att Helsingfors är en mycket större stad, men det är fortfarande frustrerande för oss som bor här.

Vi står dessutom inför en klimatkris som kräver att alla tar ansvar för att minska utsläppen. Att fler väljer kollektivtrafiken är en av de mest effektiva lösningarna. Jag tror att många skulle lockas att använda bussen om det inte vore för de bristande resurserna. Nästan alla bussar är överfulla på morgonen och när skolor och jobb slutar. Man får trängas i hela bussen för att få plats, och luften blir dålig. I värsta fall ryms inte ens alla passagerare, och folk tvingas vänta på nästa buss.

För att lösa dessa problem tycker jag att kommunen borde, satsa på större bussar för att minska problemet med överfulla bussar, införa fler avgångar på kvällarna och bussar som går på helgerna i Sundom, som idag helt saknar trafik på helgerna och att kommunen sprider ut busslinjerna så att fler områden får tillgång till lokaltrafik och inte lämnas utanför.

Om vi vill att fler ska välja bussen framför bilen måste vi först se till att bussarna är ett tillförlitligt och bekvämt alternativ. Kommunen har makten att göra skillnad.

-Nico Tarasenko

Sjukvården i Finland kämpar med långa väntetider och bristande resurser. Varför är det så svårt att få träffa en läkare i rimlig tid? Ingen ska behöva oroa sig för att vänta på livsnödvändig hjälp.

I många regioner i Finland tar det flera veckor att få en läkartid. Under tiden riskerar sjukdomar att förvärras, vilket leder till onödigt lidande och högre kostnader. För patienter med kroniska sjukdomar, eller de som snabbt behöver specialistvård, kan detta vara direkt livshotande. Hur kan detta accepteras i ett land som Finland?

Bristen på personal är stor. Läkare och sjuksköterskor jobbar under stressiga förhållanden, vilket leder till utbrändhet. Detta skapar en ond cirkel, ju färre som arbetar desto större blir arbetsbelastningen för de som är kvar. Samtidigt slukar ineffektiva system och byråkrati värdefull tid som kunde ha lagts på patienter. Det är dags att prioritera lösningar som verkligen gör skillnad.

Finland har också ett stort problem med skillnader mellan regionerna. I glesbygdsområden kan väntetiderna vara extremt långa, medan tillgången är bättre i större städer. Denna ojämlikhet hotar att skapa ett ”tvåklassystem” inom sjukvården.

För många som har råd är privata kliniker och sjukförsäkringar ett alternativ. Men detta skapar en viss ojämlikhet mellan olika grupper i samhället. En välfungerande vård ska inte vara beroende av hur mycket pengar du har, hälsa är en rättighet, inte en lyxvara.

För att sjukvården ska fungera måste Finland vidta flera åtgärder. Fler utbildningsplatser och bättre arbetsvillkor. Vi måste utbilda fler läkare och sjuksköterskor samt skapa en arbetsmiljö där personalen är villig att stanna kvar. Högre löner och fler vidareutbildningsmöjligheter kan vara en del av lösningen.

Effektivisering och digitalisering av modern teknik kan minska administrationen och frigöra tid för patienter. Genom att införa bättre bokningssystem och digitala patientjournaler kan vi göra det enklare för både patienter och vårdpersonal.

En stark primärvård kan avlasta akutmottagningar och specialistvård. Hälsocentraler måste få resurser att ta hand om fler patienter och behandla fler sjukdomar direkt.

Staten måste ta ett större ansvar för att garantera lika vård i hela landet. Fler mobila vårdenheter och satsningar på digital vård kan hjälpa glesbygden.

Ingen i Finland ska behöva vänta i veckor eller månader på nödvändig vård. Vi måste prioritera hälsa och trygghet för alla medborgare. Ett välfungerande sjukvårdssystem är ett måste i vårt samhälle, nu är det dags att agera.

Vår kommun måste prioritera äldreomsorg – Våra äldre förtjänar en välförtjänst pension 

Av: Viktor Pellfolk 

Äldreomsorgen i Finland står inför en allvarlig kris. Med personalbrist, underfinansiering och överbelastade verksamheter behövs akuta reformationer inom äldreomsorgen. Kommunerna har ett stort ansvar att ta hand om de äldre och det är dags att prioritera de äldre och vara tacksam över deras arbetsinsatser. Våra äldre är inte en kostnad, de är människor som förtjänar respekt, trygghet och en värdig ålderdom. 

Trots att äldreomsorgen ofta lyfts fram som en fråga i valkampanjer, ser vi sällan de satsningar som krävs och behövs. Kommunerna måste våga satsa på fler anställda och bättre villkor för att locka och behålla utbildad personal. 

Kritiker menar att resurserna är begränsade och att kommunerna måste göra prioriteringar och därmed faller äldreomsorgen i skuggan då det finns ”viktigare” saker att satsa på. Det är sant att kommunerna inte har oändligt med pengar, men vi måste fråga oss vad som är viktigast. Är det rimligt att kommuner lägger miljontalseuron på olika projekt, samtidigt som äldre inte får den hjälp de behöver? Genom att omprioritera resurser och se äldreomsorgen mer som en investering, kan vi skapa en tryggare framtid både för alla. 

För att detta skulle kunna fungera skulle kommunerna måsta höja lönerna, förbättra arbetsvillkoren och anställa flera, speciellt inom vårdsektorn. Avsätt mer pengar till omsorgen och sist men inte minst att lyssna på de äldre genom att involvera dem i beslutsfattandet. 

Om vi inte agerar nu, kommer problemen att bli större och värre. Vi blir alla äldre en dag, och de beslut vi fattar i dag kommer garanterat att påverkar hur vi själva kommer att mötas av omsorgen i framtiden.  

Kommunen måste visa att äldreomsorgen är en prioritet, inte bara i löften i deras valkampanjer, utan i handling! Det är dags att vända krisen till en möjlighet och göra en reformation, som vi kan vara stolta över. Låt oss ge våra äldre den respekt och trygghet de förtjänar. 

 Viktor Pellfolk

Man mår bäst i fräscha skolor 

Teo Torrkulla 

Har du upplevt huvudvärk, hosta, nysningar och migrän under skoldagen? Då är du inte ensam. Mögel, dålig inomhusluft och fuktskador är tyvärr inte ovanliga i våra skolor. Dessa problem har genom forskning bevistats ha ett samband med de tidigare nämnda symptomen. 

Oavsett vad som orsakar symtomen så är det viktigt att kommunerna tar problemen på allvar och åtgärdar dem noggrant.   

Ett exempel på en skola där problemet med luften varit stort är Korsholms högstadium. Flertalet elever har tvingats byta skola eftersom de inte klarat av att vistas i byggnaden. Andra har tagit vatten och burana för att klara av skoldagen. Specifikt gymnastiksalen har tidigare varit ur bruk på grund av luftproblem, men har nu åtgärdats och används igen.  

Ingen, varken elever eller lärare, ska behöva riskera sin hälsa på grund av luften i skolbyggnaderna.  

Att hitta de direkta orsakerna till problemen kan ibland vara svårt, och just därför bör man börja åtgärda dem så fort som symptom uppstår. Är problemet stort kan arbetet ta länge, och då behövs kortsiktiga lösningar för att undervisningen ska kunna fortsätta. Man kan till exempel flytta. delar av undervisningen till baracker. Denna lösning är dock mest optimal för undervisning i teoretiska ämnen, då man i ämnen som huslig ekonomi och slöjd ofta använder olika typer av maskiner och ugnar, vilka kan vara svåra att få till barackerna. Är läget extremt allvarligt kan distansundervisning bli en tillfällig lösning, men tröskeln för detta bör vara hög.  

Ibland finns en viss återhållsamhet med åtgärder av “ekonomiska skäl”, men att inte agera kan bli långsiktigt dyrt för kommunen. Detta eftersom kommunen riskerar att bli mindre attraktiv att flytta till för barnfamiljer. Tvärtom kan det bli en faktor som gör att man väljer bort kommunen om man inte känner att det finns en bra, hälsosam skola som ens barn kan gå i. 

Att investera i en frisk och hälsosam skola är att investera i framtiden. Ingen, varken elev eller lärare ska behöva offra sin hälsa för att ta sig genom skoldagen.